Idag var vi bjudna på Våffelfika hos mor och far. Samtidigt visste jag att det skulle krävas arbete större delen av kvällen. Jag hade också en tanke om att jag behövde köra ett ordentligt cykelpass.
Hur gör man då? Ja, min plan var att köra halva passet före våffelfikat och resten efteråt.
Igår kände jag mig stark och pigg och hade en liknande förväntan i dag. På första delen av träningen lyste dock alla positiva känslor med sin frånvaro. Jag kände mig väldigt seg både i kroppen och i benen. Jag var därmed glad att jag hade bestämt mig för att köra i jämn fart och inte köra intervaller. Jag var dock så seg att jag lade mig på något lägre intensitet än planerat.
Under de 64 minuter som jag trampade på han jag tänka åtminstone en fem till sex gånger att jag istället borde lägga mig i soffan och slappa. Jag körde dock klart utan att vara särskilt nöjd. Det blev någon form av distanstempo med dålig känsla. I snitt 279 watt och en snittpuls på 78%.
Efter en dusch blev det våfflor med föräldrar och bröder med familjer. Det var både gott och riktigt trevligt.
Efter att ha sett Ferrys och Bergmans sista lopp i karriären var jag på det igen. Jag insåg att det skulle behövas en bit mer än en timmes cykling om målet för dagen skulle vara uppnått - dvs 2000 kalorier.
Jag startade uppvärmningen och fortfarande kändes det halvsegt. Nu tittade jag dock på Milano - SanRemo, och som vanligt gör cykling på tv ens egen cykling att kännas lättare. Jag hade dock inget hopp om att helt plötsligt ha krispiga ben, utan jag bestämde mig istället för att försöka klara en timme på sweetspot utan att fullständigt göra bort mig.
|
En söt punkt - men kanske inte sweetspot?! |
Ni som undrar vad jag menar med sweetspot, så handlar det om att jag lägger mig i mitten/lägre delen av pulszon 4. Det ska enligt mig vara en ansträngning som ligger just under där jag alstrar mjölksyra. Jag lägger mig på en nivå som är tydligt jobbig, samtidigt som jag inte ska vara "död" efter en timme. Samtidigt är det alltid så att jag går på känsla, vilket blir lättare ju mer man tränar och lär känna sin kropp. I dag lade jag sweetspot på 102 i kadens och just över 300 watt. Pulsen låg i snitt på 83%. Så tänker alltså jag kring sweetspot. Inte någon vetenskaplig bedömning, och säkert kan benämning och nivå ifrågasättas - men så tänker jag.
Efter en timme sweetspot som faktiskt kändes riktigt bra avslutade jag träningen. Då hade jag både hunnit se slutet på cykelloppet och början på Skellefteå-HV71.
Totalt fick jag ihop 134 minuters cykling och brände 2024 kalorier - inte helt pjåkigt för att vara en halvdan cykeldag.
Nu har jag arbetat en 4-5 timmar samtidigt som jag i bakgrunden först haft ishockey och i kväll El Classico.
I morgon kväll blir det nog ingen träning, däremot en hel del arbete. Snart är det Mallis på ingång. Inte helt fel.
För övrigt fick precis just nu Melvin magsjuka för andra gången på tre dagar (frisk i början av inlägget och sjuk nu)! Muntert........