Swecupavslutning i Nynäshamn - Ensam och utmanövrerad av åtta man

I går söndag var det säsongsavslutning nere i Nynäshamn. Det mesta var klart innan loppet rullade igång. Jag hade redan tagit en pallplats i totalen i tempo och det var för långt upp till pallen i linje då jag låg 7:a. Totalcupen där både tempo och linje räknas var också nästan spikad. Jag låg på andra plats utan hot underifrån. För att ta totalsegern hade jag behövt vinna medan Richard Lööw från Cykloteket Racing team som bäst skulle få bli på 13:e plats.

Om vi kört var för sig hade förutsättningarna för att lyckas med detta varit små. För det första är bansträckningen som gjord för spurt och där kan jag inte vinna. För det andra är Richard väldigt komplett. Han kan spurta, men han är också otroligt taktisk och dessutom bra på att gå med i utbrytningar. Så med likvärdiga förutsättningar hade min chans att vinna samtidigt som Rickard skulle bli sämre än tolva kanske varit 5%.

Nu hade Cykloteket samlat ihop så många cyklister de kunde, och även flera som i vanliga fall inte tävlar med oss. Det innebar att de mönstrade 8 cyklister i sitt lag mot mig som kör helt själv. Att de flesta deras lag också även individuellt är bland de bästa i landet gjorde ju inte det hela lättare.

Med tanke på bana och motstånd var det redan innan start förstås uppgivet, så jag tänkte jag skulle njuta istället. Chansen att vinna när motståndarna har 8 så starka cyklister ansåg jag varar helt obefintlig.

Richard längst till vänster och fem lagkamrater, plus lagledaren för CRT

Det blev precis som jag trodde att Cykloteket skickade en cyklist åt gången i utbrytning. Det går ju då inte som ensam cyklist gå på allt. Efter ett tag gick så en utbrytning med två cyklister iväg (en från Cykloteket). Det var ganska så passivt då säkert alla övriga tänkte att om vi bränner oss nu för att hämta ikapp detta så sticker en ny cyklist från Cykloteket när vi är ikapp och vi kan inte ta det också.

Med andra ord ökade avståndet.

När en andra ubrytning gick iväg tänkte jag att jag skulle bli lite trött och gick upp i spets och försökte mata ikapp dessa. Det gick fint.

Jag fortsatte sedan att trycka på och försökte få igång klungan. Tyvärr fick jag bara hjälpa av någon enstaka cyklist, så under 13 km borrade jag väldigt mycket tid i spets. Med 400-500 watt i spets och kanske 200 watt i klungan och ingen som ville/kunde hjälpa till gav jag upp och gick tillbaka in i klungan.

Resten av loppet ägnade jag åt att snacka med andra cyklister och ta det som en fikarunda helt enkelt. Rent allmänt var det rejält händelsefattigt och tråkig cykling nu, och jag hade kunnat cykla med den intensiteten i flera timmar till.

Så blev det spurt om plats 3 och jag låg bland de sista för att undvika asfaltsbesök. Med 200 meter kvar öppnade det upp sig till höger där det var mest vind, så jag gick ut där helt ensam och tryckte in i mål. Gick kanske från plats 40 till i mål plats 18. Men det var svårt att komma högre upp då fokus handlade om att inte krascha i mitt sista lopp.

Rickard Lööw rullade in just före mig och nu var säsongen slut.

Jag säger grattis till Rickard som gjort en riktigt stark säsong där han hela tiden varit bra på linjeloppen, outstanding på GP och mot slutet allt bättre på tempo. Bra kört!

Jag säger också grattis till Niclas Näslund från Cykloteket Racing Team som vann i går och tog revansch från dagen innan då jag lyckades slå honom på tempot.

Själv är jag nöjd med helgen och framför allt med säsongen.

Kanske dags att ställa in racern i garaget!?

Swecup - Värnamotempot: En smärtsam upplevelse

Idag var det Swe-cup nere i Värnamo. Värnamotempot stod på programmet. En bansträckning som innebär att du cyklar på en och samma väg i 15 km och sedan vänder du och rullar tillbaka på samma väg. I stort sett rakt och väldigt få höjdmeter. Med andra ord en bana som borde passa mig perfekt.

Jag hade också ett hopp om ett bra resultat i dag. Samtidigt visste jag i bakhuvudet att det var mycket som talade emot.

Två veckors ont i ryggen med strålning ned i benen och med krampande muskler är ingen hit. Samtidigt har jag på slutet arbetat hårt med rehab och hoppades att jag skulle kunna köra smärtfri.

Förutom att kroppen i sig inte velat vara med har det förstås inneburit att jag inte cyklat alls, eller väldigt lugnt i stort sett all träningstid de sista två veckorna. Inte bra om du ska prestera på tempo.

Trots smärtor i går på genomåkning av banan och alldeles för hög puls utifrån insatsen tänkte jag att kanske kan det ändå gå. Hoppet är ju det sista som överger oss.

Så rullade jag igång och i början kändes det väldigt bra i medvinden. Det gick så pass hårt första kilometern att jag aktivt fick säga till mig att ta det lugnare.

När du cyklar med vändpunkt och du har medvind ut är det viktigt att inte gå för hårt så du har kraften kvar i motvinden på tillbakavägen där du har mer tid att vinna.

Jag lade upp min plan utifrån det och sparade mig lite på vägen ut för att förhoppningsvis kunna gå upp 30 watt på hemvägen. Det kändes faktiskt riktigt bra i ungefär 12-13 km och jag började tro att detta skulle bli riktigt bra det här. Den tanken var förhastad.

När jag började närma mig vändningen började det kännas i ryggen, och pulsen var också högre än kraften.

Vändning och en snittfart första 15 km på ca 50 km/h. Bra där.

Men nu blev ryggen allt sämre, och det strålade ned i benen. Dessutom hade jag inte rätta formen så pulsen var hög och kraften låg.

I stället för att öka på tillbakavägen sjönk nu effekten och jag vågade inte gå hårdare utifrån ryggen och dessutom påverkar det benen som var mörare än en oxfilé.

Med 7 km kvar bestämde jag mig för att chansa och ökade åter effekten, men långt från målet jag haft när jag lade upp min plan.

Smärtor i ryggen, rumpmuskel, ben och allt för hög puls. Smärtsamt att inse att kroppen inte vill vara med. Jag kämpade ändå ända in i mål utan att klara att göra den fartökning jag brukar sista 3 km.

I mål trött, missnöjd och smärtfylld. Ingen bra känsla. Klart lägre effekt än på tidigare lopp o en snittfart på drygt 46 km/h räcker inte på en platt bana.

Det är verkligen inte roligt när kroppen inte vill vara med och när du förstår att problemen inte är slut när du är i mål.

I slutändan fick jag se mig krossad av Patrik Boström från CK Fix som alltid är bra. Han gjorde ett drömlopp, men att åka dit med nästan 90 sekunder när jag varit snabbare de tre senaste loppen är inte roligt. Idag hade Patrik varit före även om jag gjort ett topplopp, men så stor skillnad ska det inte vara.

Glenn Dahl från CK Sundet rullade in ca 15 sekunder före mig och det känns surt. Här borde jag kunnat utmana en bra dag, men du är aldrig bättre än vad du är för stunden.

Trots allt blev det en pallplats då jag blev trea. Bara beroende på att jag har en bra grundform och att banan var riktigt bra för mig. 

Trots 6:e pallplatsen i rad på tempo denna säsong så är känslan dålig just nu.

Den blir förstås inte bättre av att inser att kroppen inte är i fas och de smärtor som fortfarande finns efter flera timmar inte är någon hit. Jag hoppas dock fortfarande starta i morgon på linjeloppet i Burseryd som också ingår i cupen. Även om jag kommer till start har jag dock inga stora förhoppningar på att humöret ska vara bättre efter morgondagen. Men som sagt, hoppet är ju alltid det sista som överger oss.

Jag ska förstås också nyansera humöret med att jag trots allt nådde mina mål i årets två viktigaste tävlingar SM och Nordiska. Men vi tävlingsmänniskor vill ju lyckas varje gång vi startar.

Hoppas på att skönhetssömnen ska göra under. Start redan 08.00 i morgon bitti, så det blir till att gå upp rejält tidigt. De lovar dessutom regn. Det hade vi klarat oss utan. 

Sverigecupen - Siktet mot toppen och SM-medalj!

Ett litet bokslut av första delen av säsongen 2018 är på sin plats. Jag har två huvudmål för denna säsong - medalj på SM-tempot och topp 2 i totalcupen i Sverigecupens tempo.

Tyvärr har jag missat ett tempolopp i Sverigecupen och ett annat ställdes in. Inte bra för totalen i tempo respektive för totalen där vi räknar både tempo och linje.

Men säsongen har börjat bra och jag är nöjd med nästan alla lopp. Här hittar du en sammanfattning av mina resultat och tankar kring loppen.

Jag lyckades ta ett SM-silver, så min första och viktigaste målsättning denna säsong är uppnådd!

I tempocupen har det varit fyra tävlingar och det har blivit: DNS, 3:a, 1:a, 1:a. Det innebär att jag skrapat ihop 65 poäng. Det räcker till en delad förstaplats med Patrik Boström från CK Fix (Skåne) som också har två segrar en tredjeplats och en DNS. På tredje plats ligger Glenn Dahl från CK:sundet på 40 poäng. Jag borde ligga ganska bra till att klara min andra målsättning för året att vara topp 2 när säsongen är slut, men då krävs förstås att resultaten fortsätter att rulla in.

Jag är också nöjd med starten i linjecupen. Här har jag dock missat 4 lopp och två lopp jag deltagit i var inget för mig då ett var GP och ett annat spurt. Men på de tre lopp jag deltagit i och som det funnits okej förutsättningar har jag en seger, en fjärdeplats och en 6:e plats. Det får jag säga är bra. Det ger mig en 7:e plats totalt i linjecupen och mer kan jag inte förvänta mig. Trots allt är det bara 10 poäng till tredjeplatsen, men kan jag hålla mig kvar häromkring är jag nöjd.

I totalcupen där vi både räknar tempo och linje ligger jag tvåa. Bara två poäng före Patrik Boström på tredjeplats, men ljusår efter Richard Lööw från Cykloteket Racing Team som leder. Med en bra avslutning på säsongen finns det viss chans att jag kan hålla mig kvar på pallen vilket vore riktigt skoj.

Nu återstår 6 tävlingar i Sverigecupen under augusti och september innan vi kan summera 2018. Men innan dess har vi Nordiska Mästerskapen i början av augusti. Ja, jag ska förhoppningsvis också trampa vårt lokala lopp nästa helg - Vännästrampet.

En sammanfattning av alla tävlingar hittills 2018

Det går som många vet lite si och så med träningen just nu. Kroppen vill helt enkelt inte vara med.

Samtidigt är tävlingssäsongen vid halvtid och det är dags att summera lite. Resultaten har sammantaget varit enligt vad jag förväntat mig eller bättre, vilket är riktigt skoj. Jag tackar främst en bra försäsong för detta.

Målgång från senaste tempoloppet i Gottne

14-15 april                 Örestads tempo - DNS och Örestads linje - DNS                            
2017 inledde jag första helgen med att bli tvåa i tempot och vinna linjen. I år satte mina ryggproblem stopp, så i sista stund fick jag inse att jag inte kunde starta. Helt klart ett stort avbräck i tempocupen och den totala cupen.

21-22 april                   Götenetempot - 3:a och Kinnekulleloppet 6:a
Jag var mycket osäkert startande in i det sista, men bestämde mig ändå för att starta. Ont i ryggen och en kropp som inte riktigt ville vara med. En tredje plats på tempot var då bästa möjliga och jag var nöjd.

På Kinnekulleloppet var det en rejäl klättring som skulle tas flera varv där jag skulle behövt bättre form och lite lättare kropp. Jag lyckades dock med en utbrytning innan sista varvets backe och det gav maxutdelning med en 6:e plats. Riktigt bra.

För den som ser bra syns jag i bakgrunden, snart i mål när jag besegrat backen.

28-29 april                    Frykdalens tempo och linje - Tävlingarna inställda

12-13 maj                      Mälarcupens tempo - 1:a och Mälarcupens linje 33:a
Jag hade nu fått träna bra i flera veckor och formen var god. Tempobanan passade mig också perfekt och jag hade dagen. Sällan jag kört ett lopp med så bra känsla. Alla de bästa på plats och ändå lyckas jag vinna för första gången i tempo i Sverigecupen. Otroligt nöjd!

Första segern i tempo någonsin

Om bansträckningen var perfekt för tempo var den desto sämre för mig på linjen. Över 100 cyklister som startar samtidigt på smala vägar och i stort sett helt platt. Som gjort för spurt, och det blev det. Jag ville inte blanda mig i detta, och rullade lugnt in i mål just bakom vinnaren. Det gick alltså varken bättre eller sämre än förväntat.

19-20 maj                      Wänershofs GP - 19 plats och Wänershofs linjelopp - 1:a
Jag åkte den långa resan för söndagens linjelopp som jag trodde kunde passa mig. Lagom kuperat och en längre klättring utan att den var för brant. Lördagens tävling var bara en bonus. GP är roligt, men jag är riktigt dålig på det jämfört med de flesta på Sverigecupnivå. Som vanligt var jag akterseglad redan i starten och sedan var det bara träning.

Dagen efter gällde det. Jag var aktiv och försökte skapa en del under andra varvet av tre. Trots det missade jag utbrytningen. Drog dock i kapp den själv i den långa backen på tredje och sista varvet och lyckades ansluta med ett antal cyklister på rulle. Vi drog i från huvudklungan och med ca 3 km kvar gjorde jag ett utbrytningsförsök från vår utbrytning som lyckades. Det innebar att jag kunde inkassera mina andra seger för säsongen och min första i linje. Riktigt bra form och bra känsla ledde fram till ett toppresultat. Skoj!

Första segern för året i linjelopp

1-3 juni                         Stockholms 3-dagars - DNS
Utifrån två aspekter valde jag att stanna hemma. För det första passade inte loppen min kapacitetsprofil och sedan kände jag att jag ville ha familjetid efter en hel del tid på resande fot. Jag missade två GP-lopp där jag med all säkerhet inte tagit några poäng och Falkenloppet där jag om allt gått rätt kunde fått en topplacering, men samtidigt också kunnat hamna långt bak.

19-21 juni                    SM:partempo - DNS, SM:tempo - Silver, SM:linje - DNS
Förberedelserna inför SM gick upp och ned. Jag fick till för lite träning och för få kvalitetspass på grund av en krasslig kropp. Men jag var samtidigt bra på att skapa kvalité i det jag ändå kunde träna. Hur detta skulle slå kändes osäkert.

En vecka innan SM började så min förkylning som fortfarande spökar. Dagarna innan tävling kunde jag inte träna alls och frustrationen var stor.

Partempot visste jag sedan länge skulle bli DNS då jag inte har någon klubbkamrat att köra med. Tråkigt.

Så dagen efter var det dags. Stenhårt motstånd som det ska vara på SM och en osäkert fungerande kropp. Det som talade för mig var min grundkapacitet och att banan passade mig. Sedan var frågan hur jag reagerat på träningen innan SM?

Sammanfattningsvis kan jag säga att kroppen aldrig kändes bra under loppet, att jag påverkades av min förkylning och utebliven träning, men att bansträckning, min vilja och grundform räddade mig. Det kändes uppgivet stora delar av loppet men jag gav aldrig upp. Jag tog verkligen ut allt vad jag hade för dagen och det gav resultat. För tredje året i rad tog jag SM-silver i tempo!

Årets huvudmål - SM-tempot. Så nöjd silvermedaljör

Mitt stora mål när jag började säsongen i oktober var nått - medalj på SM-tempot. Det var otroligt skönt att få gå upp på pallen och känna att jag gjort vad jag kunnat och återigen lyckats. Om kroppen varit med mig fullt ut hade jag kunnat cykla fortare, men vinnaren var så pass långt före mig, så detta var maxutdelning. Så nöjd!

Dagen efteråt var det linjelopp, men redan efter tempoloppet förstod jag att det inte skulle bli start. Det tog 5 timmar  efter tempoloppet innan pulsen för första gången gick ned under 100 slag/minut, och då ska du inte genomföra någon maxansträngning dagen efteråt. Med den banprofil som var hade jag som bäst kunnat nå topp 10 på linjeloppet, så jag var inte jättebesviken. Även om det är tråkigt att inte kunna starta.

30 juni och 1 juli          Gottnes tempo - 1:a och Gottnes linje - 4:a
Efter SM har jag inte fått till någon vettig kontinuitet i träningen alls. Kroppen har inte velat.

När jag såg startlistan till tempot insåg jag att jag för första gången var tydlig favorit. Lite nervöst blev det då. Sämre form än vanligt och det enda jag skulle vara nöjd med var seger.

Starten i Gottnes tempo som slutade med seger

Jag kände snabbt i tempoloppet att form och kropp inte riktigt var med. Inte heller kämpaglöden var riktigt där. Det blev inget topplopp precis och säkerligen en minut långsammare än vid en bra dag. Men det räckte ändå till seger, vilket för dagen var viktigast.

Dagen efteråt var det linjelopp och fortsatt dålig känsla i kroppen. Jag arbetade dock aktivt för att komma loss innan den långa klättringen där jag förstod att kroppen nog skulle sätta stopp. Utbrytningsförsöken lyckades inte, så i efterhand borde jag nog sparat mig till backen.

I den 3 km långa klättringen blev det på slutet lucka några cyklister framför mig och jag missade att ansluta utbrytningen med ytterst lite. Sedan hade jag inte vinnarinstinkten för dagen för att maxa ikapp. Jag väntade i stället på hjälp från andra cyklister, vilket jag inte fick.

Jag och en till kom loss från huvudklungan och cyklade själva ikapp cyklisten som låg trea. Han liftade med till spurten och när jag hade pallplatsen klar kom en bil i möte på mållinjen. Jag fick sluta trampa och blev fyra.

En fjärde plats är i sig bra, men för dagen var jag sur. En bra dag hade jag gått med utbrytningen och hade då blivit tvåa eller trea. Nu hade jag tredjeplatsen klar och hindrades av en bil. Ja, det är klart att helt nöjd är du inte då.


Sammanfattning:
Jag har i år hittills deltagit i nio tävlingar i Sverigecupen och i SM. Två av loppen insåg jag redan innan start att jag inte kunde förvänta mig något alls av, och så blev det också.

I de kvarvarande sju loppen har det faktiskt i alla lopp blivit enligt förväntan eller bättre förutom i det sista linjeloppet.

Mina placeringar i dessa sju lopp:
3:a, 6:a, 1:a, 1:a, 2:a, 1:a, 4:a.

Ja, det är förstås svårt att vara annat än nöjd. Jag ger första delen av säsongen en stark 4:a.

Nöjdast är jag över den här - den tredje i ordningen.

Silver på SM värmer skönt

Nu kvarstår 8 lopp i höst och för att få vara lika nöjd efter dessa lopp behöver jag få till bra träning och att kroppen slutar sätta begränsningar. Jag får hoppas att det ganska omgående ska kännas bättre, men lite orolig är jag allt.

Sverigecupen i Gottne - Utmanande bana med höjdmeter och fina vindar väntar

I torsdags checkade vi ut från campingen nere i Västerås och började tuffa norrut. Det blev en hel del bestyr på vägen, och vi hade inte bråttom.

Idag fredag rullade vi då in i Sidensjö där helgens tävlingar i Sverigecupen äger rum. Gottne CK anordnar tempo i morgon och ett linjelopp på söndag.

Här gick SM i fjol, men minnet är som det är. Vi körde banan med med bil och det var ännu mer kuperat än vad jag kom ihåg. Då menar jag alltså tempobanan. Linjebanan är än mer krävande.

Men nu fokuserar jag på tempobanna som är en vändbana på totalt 31 km. Vi gjorde oss hemmastadda på parkeringen vid starten och sedan tog jag tempohojen och gav mig ut samtidigt som Melvin gick och fiskade.

Utför i början, men sedan är det mest uppför till vändningen. De sista 4 km i stort sett bara uppför. Idag var det dessutom storm och då motvind till vändningen. Det gick så pass tungt att på flera ställen övervägde jag att gå på lilla klingan fram. Kan helt klart bli aktuellt om vinden är likvärdig i morgon, vilket prognoserna också visar. Det blir ingen lek till vändningen kan jag säga.

Efter vändningen går det mycket utför till en början och sedan har vi två klättringar, den sista med 7,5 km kvar. På hemvägen gick det väldigt fort då det gick utför och rejäl medvind.

Hur som helst är denna bana riktigt krävande och verkligen ingen lek.

Det är väldigt tidig start i morgon bitti, redan 10.06. Hoppas att kroppen i alla fall hyfsat vill vara med trots så bristfällig träning de senaste veckorna. Jag ska alla fall köra det som går, så får vi se hur kroppen svarar.

Väckning vid 05.30, så det är nog dags att gå och lägga sig snart.

SM-linjen - Lite surt att jag inte kunde starta

Visst kändes det lite surt när jag på onsdag kväll insåg att det inte skulle bli någon start i linjeloppet på SM. Men då jag känt mig krasslig under ett antal dagar och tempoloppet nu gjort att det var lite sämre, var det ett rimligt beslut. Inte värt att chansa helt enkelt. På natten mot torsdag sov jag nästan inte alls och vilopulsen var skyhög. Tur att jag bestämde mig redan kvällen innan, annars hade frustrationen varit större.

När jag vaknade på torsdagen och såg att det regnade och jag samtidigt visste att varvbanan innehöll utmanande utförslöpor kändes det lite bättre att det var just denna gång jag var sjuk.

Visst hade det varit kul att vara med, men om jag haft en riktigt bra dag hade jag som bäst nått topp 10 då banan inte alls passade mig, med en extrem klättring som bitvis var 15-17% och en riktigt tuff utförslöpa. 7 gånger uppför 2,5 km klättring och 7 gånger utför. Jag vill ju mer än så, därför var jag inte lika besviken som om det hade varit en tävling för mig.

Jag och Katten blev åskådare för dagen och fick då prata med många andra som tittade på och även allt fler cyklister då bansträckning och det dåliga vädret skördade många offer.

Många cyklister som väntar på start

Masterbilen rullade iväg och redan efter några 100 meter var det så dags för klättring. 

Första gången gick klättringen med masterbil, men de cyklister som vägde 80 kg eller mer fick nog trycka ca 400 watt redan då. En jobbig dag väntade.

Uppför första gången, med masterbil

Det blev ett extremt tufft lopp där ca 60% av cyklisterna bröt och alla som kämpade sig igenom gjorde en riktigt stor bedrift.

Vi har semester med lite cykelinslag och har inte bestämt mer än att jag skulle köra SM och att målet är att cykla Sverigecupen i Gottne nästa helg. Resten har varit helt öppet. I går efter loppen kände jag att Katten gärna åkte vidare från Båstad där vädret tyvärr inte var bra. Så då fick det bli så.

Det var dock väldigt svårt att hitta något nytt boende över midsommar. Till slut hittade jag en camping i Västerås.

Sagt och gjort körde vi ca 40 mil i går kväll. Vi sov över efter vägen och checkade idag in på campingen här i Västerås.

Någon träning har det inte blivit varken i går eller idag. Jag hoppas verkligen må bättre i morgon så jag får komma igång med lite träning igen. Jag har bara tränat 3 timmar de senaste 11 dagarna, då kroppen helt enkelt sagt nej. Alldeles för lite. Ska det bli tävling och chans till bra resultat nästa helg vore det bra om jag kunde rulla igång igen snart.

Det känns faktiskt lite bättre, om inte helt bra. Hoppas trenden fortsätter.

Nu blir vi kvar i Västerås till torsdag innan vi letar oss uppåt mot Gottnes tävlingar.

Ingen Sverigecup, men kanske Bikeboost

I helgen är det tre tävlingar i Sverigecupen. Arlanda Test Track inleder imorgon fredag och det avslutas på söndag med Falkenloppet. Jag har sedan tidigare bestämt mig för att hoppa dessa lopp. Det beror såväl på att jag varit borta mycket och behöver hemmatid och att det dessutom inte är lopp som passar mig så bra.

Nu hade det inte heller varit läge med tre tävlingar med min problematiska rygg.

På lördag tänkte jag istället rulla ett mindre lopp häruppe. Jag tar det då som en kvalitetsträning och förberedelse inför SM som snart väntar. Så känns ryggen hyfsat ok blir det alltså troligen BikeBoost på lördag.

Swecup - Wänershoflinjen: Där satt den!

I helgen har jag varit nere i Vänersborg för Swecup-tävlingar både lördag och söndag. Skriver först nu då jag hade en lång hemresa och sedan har jag arbetat i dag.

På lördag var det GP och den tog jag mest som träning och att det är lite roligt. Jag är helt enkelt inte så bra på denna typ av tävling, och jag hade inga resultatmål. Det finns inga träningsmöjligheter på GP här i norr och jag tävlar aldrig heller i GP. Det du varken tränar eller tävlar i blir du inte bra på, och det vore dumt att ha förväntningar. Men det kan ändå vara roligt.

Jag anpassar min mål efter mina möjligheter, så jag var inte särskilt missnöjd. Jag gjorde ändå det jag kunde. Något resultat blev det alltså inte. 17:e plats och inga poäng i cupen. Ungefär som förväntat.

På söndagen väntade så linjeloppet som var huvudanledningen till att jag åkte den långa resan från Vännäs.

3 varv på en drygt 28 km lång bana. Böljande i 7 km och sedan en backe på drygt 2 km. ungefär 4% lutning i början och slutet och ganska så platt på mitten. Efter backen slakmota ett tag till. Det innebar närmare 3 km innan det började gå utför.

Efter backen en hel del utför och sedan böljande och svängigt på smala vägar. Efter 20 km ut på en större väg och sedan mest rakt fram mot mål. Med tre kilometer kvar lite kort uppför och med en kilometer kvar svänger du vänster på bred väg och sedan in mot mål.

Jag hade rekat banan och tänkte att den skulle kunna passa. Lagom brant klättring för mig. Frågan var bara om den var tillräckligt utslagsgivande. Sista 8 km med öppna ytor och medvind. Möjligen skulle det gå att göra något här. Överraska i sista knicksen med 3 km kvar?

Ja, så var det dags. Ca 60 cyklister till start och som vanligt tufft motstånd. Färre än förra helgen, men de flesta som brukar placera sig i toppen var med. Vi var för dagen två klasser som startade samtidigt, så vi fick sällskap av H30. Med andra ord två tävlingar i en.

När det var dags ställde jag mig långt fram, men som vanligt var jag seg i starten och hamnade nästan sist. Valde då att backa ned allra sist. Jag förstod dock att inget skulle hända före backen.

Tog det lugnt längst bak och snackade lite med några andra. 1 km före backen sökte jag mig fram till mitten av klungan och direkt in backen tog jag ännu bättre position. Schützer och några till gick i väg. Jag stötte upp till de och gick förbi. Vi blev några som tryckte på en stund, men det hände inte mycket.

Alla gick med över toppen och jag backade ned igen.

Några försök gjordes under resten av varvet, men jag förstod det skulle vara lönlöst.

In på varv nummer två. Jag och några till hade innan loppet pratat om att samarbeta i backen på varv två. Kanske skulle det gå att få till en utbrytning. Roligt att få snacka i hop sig med någon för en gångs skull. Jag är ju alltid ensam i mitt lag och tävlar mot andra som har hjälp av lagkamrater.

2 km innan backen gick jag upp i spets och försökte skapa tempo. Flera var med på det och det blev väldigt aktivt. Ett tag hade vi lucka, men innan backen hade de bakom sytt ihop det.

In i backen samlat och som planerat gick det nu mycket hårt. Jag fick bita i för att ta hjulet på Richard Lööf från Cykloteket. Någon tog över, men innan klättringen var över fick vi inse att det var för lätt att gå inbäddad i klungan. Återigen återsamlat. Nästan ingen hade släppt.

Jag backade sist igen och tänkte att nu händer det inget förrän någon kilometer innan vi för sista gången går in i backen. Så fel jag kunde ha.

Richard Lööf fick med sig någon till och de fick lucka. De höll sedan luckan hela varvet. I början av sista varvet låg jag fortfarande längst bak och såg då att fler gick i väg. Det var 4 stycken som kom loss och anslöt till utbrytarna. Så nu var de 6 stycken i täten. Det var trångt att komma fram och jag fick avvakta.

Så blir det ännu mer problem. Vi har kört ikapp elitjuniorerna som startade före oss. Nu fastnar vi bakom deras servicebilar och även kommisariebilar (domarna). Till slut tråcklar vi oss dock förbi, men har då tappat ännu mer.

I efterhand har jag sett att vi nu har 20 sekunder fram till utbrytningen med ca 2 km kvar till backen. Jag försöker få igång klungan och matar på i spets. Några till hjälper till och vi krymper avståndet till 16 sekunder när vi går in i backen för sista gången.

Det ser inte bra ut då ettan, tvåan och trean från gårdagen är med i utbrytningen (Richard Lööf från Cykoteket Racing Team, Mathias Bergkvist från Örebrocyklisterna och Stefan Schützer från Skoghall). Dessutom 3 till som jag inte ser vilka de är.

Jag är inbäddad i klungan och ser att vi håller samma tempo som täten första delen av backen. Jag håller mig då lugn då det är mycket lättare att ligga inbäddad. Jag väntar på mittenpartiet där det blir mindre brant och just innan det börjar går jag.

Jag kör stenhårt får att gå ikapp, helt på egen hand. Kan det gå att brygga själv så mycket som 16 sekunder med så starka cyklister därframme? Måste försöka i alla fall.

Jag tittar bara framåt och funderar inte på om någon ska hjälpa mig. Snabbt tar jag väldigt mycket. Men så hamnar jag bakom en kommisariebil som inte kan svänga ut då det blir möte av 3 bilar. Fast bakom tar jag inget och några cyklister ansluter i min rygg. När det åter blir fritt matar jag stenhårt igen och tar snabbt in. Innan vi når toppen är jag ikapp och inser att jag dragit med mig 5 cyklister till.

Vi är nu 12 stycken i tätgruppen och efter en stund får vi till ett riktigt bra samarbete. Vi går runt och var och en är bara i spets några sekunder åt gången. Några är trötta så vi blir allt färre som går runt, men de flesta hjälps åt.

Vi lyckas distansera klungan allt mer och jag börjar inse att det kan nog bli bra det här.

Med 8 km kvar kommer vi in på stora vägen, och jag höjer intensiteten i spets och helt plötsligt är vi bara fem. Men de 7 andra ansluter efter en stund.

Jag känner att jag är bland de starkare för dagen och planerar för en attack med 3 km kvar. Efter att en cyklist släppt är vi 11 kvar i täten. 4 tillhör H30, så vi är alltså 7 stycken i "min tävling".

Jimmy Balderud från CK Sundet (Göteborg) som är en riktigt stark tempocyklist och linjecyklist finns med i gruppen men kör för H30. Vi brukar snacka och har varit loss tillsammans lite då och då under olika lopp.

Just innan jag ska rycka gör han rycket. Han får 10 meter. Jag ställer mig upp och spurtar på max och lyckas gå ikapp.

Ingen annan orkar ansluta.

Vi matar på det vi har. Vi turas om i spets. Tre jobbiga kilometer väntar. Jag tittar bak ibland och ser hur vi utökar avståndet. Dock är pulsen och ansträngningen väldigt hög. Vi hjälps dock åt perfekt och vi snittar ca 48 km/h vilket gör att jag får upp hoppet.

Med en kilometer kvar svänger vi in på en ny väg och jag ser att de tagit in, men vi har fortfarande en bra lucka. Skulle tro 7-8 sekunder. Dock vet jag att när man är i grupp har man fått vila mer och det är lättare att maxa ur i en spurt när du kan gå i ryggar.

Med ungefär 500 meter kvar tar jag över i spets och bestämmer mig för att mata allt vad jag har in i mål och se om det räcker. Jag ser att den jagande gruppen knaprar in, men det kan gå. Med hundra meter kvar inser att jag precis som i fjol lyckas få till en seger där jag skär mållinjen på egen hand.

Jag ligger i 54 km/h och de är klart efter. Det ska inte gå att cykla så mycket fortare att du hämtar in det på den korta sträcka det är kvar. Jag vågar dock inte chansa utan tittar bara framåt och matar ända in över mållinjen. Jag missade det igen! Bror har tidigare "skällt" på mig och sagt att jag måste göra segergest om jag vinner. Ja, nu får han skälla igen. Misslyckades helt med det.

Men det blev - Seger!

Jimmy Balderud kommer in just efter och segrar i H30. Skoj! Bra kört.

Därefter kommer Mathias Bergkvist från Örebrocyklisterna och tar andraplatsen och Rickard Lööf tar tredjeplatsen. Mathias blir då två båda dagarna och Fredrik etta på lördagen och trea på söndagen. Riktigt bra!

Fyra blev Arjan Vosselman från Uddevalla CK och femma Stefan Schützer från Skoghall.


Själv lyckades jag nu vinna även ett linjelopp i Swecup. Riktigt skoj att jag kan hävda mig både i tempo och linje. Dessutom ensam in på upploppet, även om jag bara var två sekunder före tvåan.

Jag och Jimmy har pratat sedan i fjol om att det vore roligt att någon gång vinna var sin klass samma dag och nu hände det! Vi var verkligen glada båda två.

Det har börjat bra med tävlingarna nu i vår. På de fyra tävlingar jag haft som mål och samtidigt trott att jag kunde placera mig har det blivit platssiffrorna 3, 6, 1, 1. Sedan har det varit två tävlingar som inte passat och där har det inte heller blivit några resultat. Den ena ett helt platt linjelopp och jag har ingen spurt, och så GP:et i lördags. Men två tempon med plats 1 och 3 och sedan två linjelopp med plats 1 och 6.

Denna tävling fick jag dock verkligen äta styrlinda. Jag skar mållinjen på maxpuls och de sista 33 minuterna från att jag började jaga utbrytningen 2 km före backen och in i mål hade jag en NP på 357 watt. Dessa 33 minuter inbringade en snittpuls på 90%. Att sedan få ut 433 watt sista 4 minuterna av loppet med så hög effekt i nästan 30 minuter innan var stärkande för självförtroendet. Snittfarten sista 3 km var nästan 48 km/h och snitteffekten var som då som högst under hela loppet.

Efter loppet fick jag väldigt många ryggdunk från andra cyklister, vilket verkligen var roligt. Jag känner mig ju fortfarande som att jag har väldigt mycket att lära och är imponerad av många av mina kamrater tillika konkurrenter. Då känns det toppen att få så uppriktiga grattis!

Den långa hemresan gick sedan väldigt fint, då jag körde de första timmarna på adrenalin och sedan njöt resten.

Jag vet ju hur otroligt svårt det är att få till några resultat i denna knivskarpa konkurrens med så många duktiga cyklister, så jag får passa på att suga på karamellen ett tag. Det är aldrig någon självklarhet att det kommer fler resultat. Men självklart ska jag fortsätta göra vad jag kan.

Jag vill också tacka för alla positiva tillrop på sociala medier och irl. Verkligen värmande och positivt.

Det blev alltså en riktig toppenhelg med fint arrangerade lopp både lördag och söndag. Strålande sol, fina banor, många trevliga samtal med andra cyklister och dessutom ett lyckat resultat.

Swecup - GP i Vänersborg: Inte tillräckligt bra helt enkelt

Förra helgen visade jag att min form är på gång genom ett riktigt bra tempolopp på lördagen. På söndagen var linjeloppet inte tillräckligt utslagsgivande, och en spurt med mängder av cyklister skippar jag. Benen kändes dock fortsatt bra.

Bra träning i veckan och kroppen har känts stark. Synd då att det var GP som stod på programmet i dag. Effektprofilsmässigt och kapacitetsmässigt för just mig ligger det så långt från min starkaste gren som du kan komma när det gäller cykel. 

I väntan på cyklisternas varvning

Jag hade ändå förstås bestämt mig för att göra mitt bästa. Svårt att göra mer.

Varför är GP svårt för mig? Jo, jag är väldigt långsam i starten och tappar många positioner. Jag tar inte de skarpa kurvorna lika snabbt som de bästa som är extremt snabba. Min kapacitet lämpar sig bäst för längre höga insatser och inte typ 75 igångdrag på väldigt höga effekter. Jag är dessutom lite försiktig. Ja, vänd på detta så har du en riktigt bra GP-cyklist.

Hur som helst kastade jag på mig tävlingsdressen efter en bra uppvärmning. Tyvärr blev det som vanligt på GP. Ja, eller som vanligt? Bor du i Norrland får du inte heller träna på GP. Finns helt enkelt ingenstans att köra GP. Så jag kör typ en tävling per år på GP, medan de flesta tränar och tävlar kontinuerligt på detsamma.

Precis som mitt senaste GP för två år sedan var jag sen i starten och gjorde sedan mitt sämsta varv under varv ett. I och med att det då sprack framför mig och jag var alldeles för försiktig i början var det i stort sett kört.

Varv 2-4 var mina varv med högst effekt och jag gjorde verkligen ett försök att gå ikapp och hade många med mig i tåget. Men jag tappade för mycket i svängarna och jag lyckades helt enkelt inte täppa luckan.

Efter fyra varv gav jag upp och vi turades sedan om att ta förningar i den grupp jag hamnat. Totalt blev det 13-14 varv innan det var målgång. Det blev faktiskt allt roligare och jag tog svängarna allt bättre. Det är riktigt roligt att köra GP faktiskt. Sedan var banan fin och inramningen riktigt bra.

Jag har egentligen inget att skylla på, utan jag är helt enkelt inte tillräckligt bra på GP. En 17 plats var verkligen inget att skryta om.

I morse åt jag frukost med de trevliga och starka cyklisterna i Cykloteket Racing Team. Efter frukost tog jag sedan en bild på dagens vinnare - Fredrik Lööf. Grattis! Mycket stark cykling. Extra imponerande att han vågade sticka ut hakan innan loppet och sa att han trodde det skulle bli seger då GP är hans bästa typ av lopp. 

Trots att jag hamnade långt bak i resultatlistan är risken att benen är ganska stekta inför i morgon. Jag brukar bli rejält seg när jag behöver köra många igångdrag med för mig väldigt hög effekt. Nu blev det väldigt många.

Men jag hoppas det blir utslagsgivande i morgon på linjeloppet och att benen är med mig. Då ska det förhoppningsvis gå bättre än idag. 

Seger, inblandad i två krascher och inte my cup of tea

I helgen har jag varit nere och tävlat i Västerås/Enköping. Två deltävlingar i Swecup.

På lördagen var det tempo. 27 km att cykla så fort som möjligt, helt enkelt.

Mina förhoppningar var att placera mig topp fem då konkurrensen var knivskarp och jag var osäker på min form. Bansträckningen talade dock för mig.

Från starten i lördags (bild Anders Karlsson)

Jag kände tidigt under loppet att det nog skulle bli en riktigt bra dag, så jag höjde förhoppningarna till 2-3 plats. Det var trots allt med några på startlinjen som är extremt svåra att slå, så en seger fanns inte i min kalkyl.

Men just i lördags var jag snabbast och starkast av alla. Inte med mycket, men ändå snabbast. 27 km lång bana och en snittfart på ca 46,2 km/h. Ca 35 minuters åktid och jag vinner med 1 sekund före Niclas Näslund från Cykloteket Racing Team och med 7 sekunder över Patrik Boström från CK FIK. Sedan lite större avstånd till fjärde plats. Det är verkligen tufft och tight i toppen när det är tempo. 

Äntligen hade jag marginalerna med mig. De senaste två åren har jag en mängd andraplatser. I bland långt från segern, men flera gånger har det varit sekundstrider som slagit fel. Men till slut slog det rätt och jag fick min efterlängtade seger. Ett av huvudmålen för denna säsong med en seger i tempo i Sverigecupen, är nu uppnått.

Jag passade på att njuta efter loppet och sedan ladda med lite Eurovision. 

På söndag var det så dags för linjeloppet. Inte mycket som passade mig. 100 startande på smala vägar, nästan ingen vind och inga backar. Ja, då blir det förstås extremt trångt och det slutar med spurt. Om det inte slutar med krasch. Jag är för försiktig, för snäll när det är trångt och inte någon toppspurtare. Ja, ni förstår.

Från starten (bild Anders Karlsson)

Katten säger att jag hela tiden ska vara sist eller först under denna typ av lopp. Jag gjorde som hon sa och ägnade hela första varvet av fem allra sist i klungan. Lite jobbigare att ligga där än inbäddad i klungan, men det kändes ändå ganska så bekvämt.

Ja, jag var faktiskt inte sist hela varvet. Med några kilometer kvar till varvning hör jag carbon knäckas ute till vänster. Jag ser hur folk faller i högar framför mig och hur en cyklist kastas i en volt ned i diket. Jag hinner bromsa och undviker att krascha. Får dock stå och vänta tills några cyklister tar sig upp så det går att ta sig förbi. Det ligger nämligen cyklister efter hela vägen.

På cykeln och sedan spurtar jag max i två minuter för att hinna ikapp några andra som kommit iväg tidigare från kraschen. Sedan fortsatt jagande i grupp i ca 4 minuter innan jag är tillbaka i klungan. Ett flertal cyklister bryter på grund av skada, skadad cykel eller att de inte klarar att ansluta till klungan.

Vi varvar efter 18 km och sedan är det lugnare i klungan under varv två och varv 3. Det går fort, men inga incidenter. Jag håller mig fortsatt långt bak.

I slutet av varv tre avancerar jag och ligger i spets en stund för att undersöka om det går att komma loss. Backar tillbaka igen.

Men i början av varv 4 försöker jag åter skapa en utbrytning med några andra cyklister. Jag känner dock efter en stunds hård körning att vi inte kommer loss, och backar tillbaka. Då stannar det av och 4 av cyklisterna kommer loss. Jag tänker dock att detta blir inhämtat. Vilket det också blir till slut.

Men efter några minuter tänker jag ändå att jag ska försöka brygga upp till utbrytningen. Får hjälp av flera cyklister, men det är alldeles för lättåkt. I klungan går det att ligga flera hundra watt lägre och ändå hänga med. Lönlöst helt enkelt. 

Jag ger upp och backar sist igen efter att fått en bra 20 minutersintervall under varv 4. Bra träning i alla fall och benen kändes bra.

Jag bestämmer mig för att om det inte öppnar upp sig riktigt bra och jag kommer fram lätt sista varvet skiter jag i allt och undviker att spurta. Känns för farligt.

Det rullar på under varv 5 och när det är kanske 3-4 km kvar söker jag mig framåt för att se om det blir en lucka att ta sig fram i spets utan att det är för farligt. Jag ligger längst ute till höger av vägen och det är cyklister överallt. Det är stopp att komma fram längre.

Så börjar cyklisten till vänster om mig att pressa ut mig mot gruset utanför asfalten. Samtidigt kommer en annan cyklist bakifrån och tänker köra om till höger om mig där jag upplever att det inte finns plats. 

Jag inser att nu blir det nog krasch. Först håller jag bara mitt spår och håller hårt i styret. Jag trycks från båda håll och jag inser att tillsammans med cyklisten till höger kommer jag att åka i backen. Jag klickar ur ena pedalen i ca 45-50 km/h för att förbereda mig. Men på något sätt håller jag mig uppe. Den andra cyklisten åker ned i diket, men klarar sig bra. Jag blir kvar på vägen.

Innan jag återhämtat mig från detta och fått in skon i pedalen igen är allt vad heter position borta. Cyklister över hela vägen och dessutom i flera led. Går inte komma fram någonstans.

Det är bara de 15 första som får poäng och dit går det ändå inte att nå. Jag väljer att inte spurta alls utan håller mig bakom de som matar på. Jag rullar in som 33:a, några sekunder efter segraren. Lite besviken att jag inte fick köra mig riktigt trött, men samtidigt glad att jag höll mig på benen. 

I en av de andra klasserna har jag nu hört att det blev masskrasch i spurten med svåra skador och ambulans som följd. Cykling är fantastiskt, men krascherna är verkligen inte skoj. Hoppas alla inblandade snart får må bättre.

Efter avslutat lopp snabbt in i bilen för den långa vägen på 600 km hem. Resan gick förvånansvärt snabbt och bra.

Sammanfattningsvis blev detta en riktigt bra helg. Tempoloppet blev bästa tänkbara och linjeloppet ungefär som väntat. Jag ska njuta lite i veckan av att allt hårt arbete gett resultat för tempot och vad gäller linjen kändes det bra i kroppen i alla fall. Jag har nu deltagit i fyra deltävlingar i cupen och har då placeringarna 3, 6, 1 och 33. 

Lite känningar i ryggen i dag, men ändå hanterbart. Bra, med andra ord.

Efter arbetet blev det en trevlig cykeltur i fantastiskt väder. Känslan var bra och farten hög.

Sedan direkt föräldramatch i Volleyboll tillsammans med sonen. Direkt det blir en annan sport mår inte kroppen bra. Baksida lår och rygg känns nu ansträngd och lite smärtsam. Hoppas det bara är kortvarigt. Jag kom precis hem så jag har ännu inte hunnit analysera läget.

Jag passar också på att tacka för alla positiva tillrop efter lördagens seger och laddar vidare för fler tävlingar nästa helg. Då är jag dock mest med för att se och lära. På lördagen är det GP (1,2 km lång bana med många svängar som körs många varv). Detta är om möjligt en ännu sämre kopp te än gårdagens linjelopp, men förhoppningsvis lär jag mig något. På söndag är det linjelopp och kanske kan det passa mig bättre än det som var i helgen. Jag vet inte banprofilen, så först då vet jag vad jag kan ha för förväntningar. Inget tempolopp så långt ögat kan se.

Mälarcupen - Första temposegern, någonsin!!!

Idag Mälarcupens tempolopp. En av deltävlingarna i SwecupMasters.

Klockan ringde redan 06.00 då jag alltid behöver minst 4 timmar innan jag vaknar till, och min start var 10.07.30.

Ingen frukost på hotellet heller, då min teori är att jag alltid ska ha ätit klart minst 3 timmar före start och då hade inte frukosten på hotellet öppnat. Fick istället äta lite på hotellrummet vid 06.30.

Därefter lite praktiska förberedelser innan jag hoppade på trainern för 30 minuters uppvärmning. Ja, jag kör alltid första uppvärmningen i hotellrummet. Hittills har ingen klagat på ljudet, men då är min trainer också ganska tyst. Lugnt förutom 3 x 30 sekunder på hög effekt.

Därefter in med cykel och annat i bilen och avfärd mot Orresta där dagens start och mål var (mitt mellan Västerås och Enköping). Många cyklister på plats och riktigt fint väder.

Det fanns mycket osäkerhet i kroppen idag. Dålig form vid förra tävlingen och en rygg som vissa dagar fungerar och andra inte. Nu bättre träning i tre veckor. Hur hade det påverkat?

Stenhårt motstånd idag med nästan alla de bästa på plats. Hur skulle jag stå mig? Hög puls på uppvärmningen - på väg att bli sjuk eller bara spänd? En bana som borde passa, men har jag det mentala och trycket som krävs eller saknas det fortfarande?

Som vanligt blev det en hel del trevliga snack innan uppvärmningen. Faktiskt nästan för många då det blev ganska tight att hinna med tänkt uppvärmning innan start.

Så var det då dags. I dag var det start var 30 sekund och jag förstod att det snabbt skulle visa sig hur kroppen skulle fungera idag. För att det skulle vara bra behövde jag hinna upp de närmst startande ganska så snabbt utan att benen surnat.

Start. Jag gjorde mitt yttersta för att inte gå för hårt i början vilket alltid är faran då du är fylld av endorfiner och nervositet. Blir det får hårt i början får du då äta upp det senare.

Jag lyckades bra med min plan och höll igen första två kilometerna innan jag hittade min pace. I efterhand kan jag se att snitteffekten de första 3 minuterna var de lägsta under hela loppet.

Jag kände ganska snart att känslan var god och jag kunde trycka på bra. Sedan hjälpte det till att jag hämtade in första cyklisten efter bara några kilometer.

Riktigt rolig väg de första 9 km. Smalt och ganska svängigt, men i stort sett platt. Bra känsla.

Vägbyte efter 9 km och nu in på en större väg. Bra effekt hittills och jag insåg att om jag lyckas hålla trycket hela vägen lär det bli topp 5 i dag.

Det fortsatte rulla på bra och jag hämtade in fler och fler cyklister. Totalt tror jag det blev 6 stycken som jag passerade. Med 4 km kvar började det ta emot och pulsen var hög. Trots det lyckades jag avsluta sista 2 km med högre effekt än någon annanstans under banan. Riktigt nöjd med det.

Jag rullade i mål och var rejält trött. Sista 20 minuterna med en snittpuls på 94%. När jag såg att jag snittat en bra bit över 46 km/h över nästan tre mil insåg jag att det här nog kan bli bra. Exakt samma effekt första halvan som den andra vilket innebär att jag i stort sett gjorde ett optimalt lopp för dagen.

Cyklisterna börjar rulla in och speakern säger att jag är i ledning. Detta trots att Patrik Boström från CK Fix redan gått i mål. Jag förstår då att det här kan bli en pallplats.

Jag väntar in de andra två favoriterna Marcus Juneholt från Östra Aros CK som alltid brukar vara i topp och sedan Niclas Näslund från Cykloteket racing team som i stort sett alltid vinner oavsett motstånd.

Vid förvarningen förstår jag att Nicklas Näslund passerat Marcus som startat 30 sekunder före. Chans på andra plats i dag då. Riktigt bra!

Så kommer Niclas Näslund och när han passerar mållinjen meddelar speakern att jag fortfarande leder.

Jag inser då att jag kommer att vinna då ingen annan borde slå Niclas.

Helt otroligt faktiskt. En seger! Jo, jag har varit först förut. Men då har det alltid varit på linjelopp. Jag har faktiskt aldrig vunnit i cupen i tempo. På pallen nästan varje gång, men ingen seger.

Så otroligt skönt! Riktigt nöjd och glad. Att vinna när så många bra är på plats är helt otroligt och mycket oväntat. Jo, jag vet att banan passar mig och är det mer kuperat vinner jag inte. Men trots det - idag blev det seger!

Jag vill tacka alla cyklister för de många gratulationerna. Känns som många tyckte att det var min tur. Jag är böjd att hålla med. Har varit nära många gånger.

Ja, nu ska jag fira lite med något gott att äta på hotellrummet.

I morgon är det linjelopp. Jag har inga större förväntningar då banan är platt och det ser inte ut att bli vind. Med andra ord är det svårt att göra något under loppet och blir det spurt har jag inget att hämta. Att det är ca 100 cyklister på start på smala vägar gynnar inte heller mig som är försiktig. Men oavsett hur det går så länge jag inte kraschar kommer jag ändå vara nöjd när jag åker hemåt i morgon kväll.

Söderut för tävling, rekat banan och förberedelser

Då har jag anlänt till hotellet i Enköping. Jo, tävlingarna arrangeras av Västersås CK, men tävlingarna ligger mitt emellan Västerås och Enköping och det passade bättre med boendet här.

Mitt på dagen landade jag i Orresta där start och mål för helgens tävlingar. Mälarcupen är deltävlingar i den totala cupen. 

Jag började med att rulla tempobanan ett varv med bil. 

Mitt första intryck var att vägen var ganska smal och att det svängde en hel del. Däremot var det väldigt få höjdmeter. Några riktigt klurigt svängar i första delen av banan.

Efter att ha rullat de drygt 27 km var jag tillbaka i Orresta och parkerade då vid Golfbanan. Ut med tempohojen och ombyte. Sedan iväg i strålande sol och hög värme. 

I bilen hade jag inte märkt av det, men när jag började rulla kände jag att vinden var påtaglig.

Hela banan är egentligen öppen för vindar, så blåser det mycket i morgon blir det en stor faktor.

Inledningsvis gick det väldigt fort då det var medvind eller kantvind med. På några ställen får man vara vaksam i morgon om det är sådan här stark vind och går så fort. Annars kanske det blir åkerbesök.

Efter 13 km var det höger in på ny och bredare väg. Här kan det nog bli tufft med en rejäl kantvind.

Överlag var det väldigt fint runt banan och vädret hjälpte förstås till. En fin upplevelse helt enkelt.

Några korta partier tryckte jag på för att känna hur olika svängar skulle kännas, men i övrigt gick det ganska piano.

Efter ca 19 km blev det kantvind mot och är du trött i det läget och vinden ligger lika i morgon lär det bli en prövning.

Med några kilometer kvar var det ett nytt vägbyte och motvind sista kilometerna in mot mål. 

Sammantaget var det en trevlig bana som kommer att bli utmanande utifrån att det krävs en hel del att hålla ett jämnt och bra tryck hela vägen. Blåser det som i dag och det samtidigt är lika varmt, så blir utmaningen mycket större. Banan gav i alla fall ett trevligt intryck.

Efter att ha åkt vidare till Enköping bar jag upp alla grejer och cyklarna på rummet och sedan har jag förberett lite för i morgon. Nu vila inför det som blir en tidig start.

I vanliga fall brukar vi starta sent på tempot. Nu tidig start två tävlingar i rad. I morgon rullar jag iväg 10.07.30.  Ja, vi brukar också starta med en minuts mellanrum, men nu är det 30 sekunder för andra tävlingen i rad. Många nyheter helt enkelt.

Nu får vi se hur kroppen känns i morgon. Förhoppningsvis i alla fall ett steg åt rätt håll.

Tävling på gång, tempotest och sökande efter form

I helgen är det dags för min andra och Sverigecupens tredje helg.

Mitt mål innan säsongen började vara att delta på alla helger med ett tempolopp och ett linjelopp. Övriga helger där det inte  är något templopp utan linje och GP skulle jag lämna öppet om jag skulle vara med eller ej beroende på tidigare resultat, form mm.

Tyvärr har jag redan nu missat en tempohelg på grund av skada, så denna andra tempohelg blir den sista inför SM. Alla lopp de närmsta helgerna är nämligen linjelopp eller GP.

Med tanke på att jag varit skadad och missat en hel del träning hade det förstås varit bättre att få ytterligare ett tempolopp i kroppen inför SM, men jag får helt enkelt förhålla mig till att det är som det är.

Jag har inte på något sätt toppat inför helgens tävlingar utan mer inriktat mig på att få till mycket och bra träning för att kompensera för tidigare sjukdomar och skador. Men visst hoppas jag att formen ändå ska vara på väg och att helgens tävlingar ger bra besked kring det.

I går körde vi Maxmilen med Vännäs CK. Vi fick se mycket stark och bra cykling av mina lagkamrater.

Själv körde jag milen i den intensitet jag hoppas klara ett längre linjelopp. Vad var då känslan? Ja, positionen på cykeln med en lite lägre front kändes faktiskt helt okej. Samtidigt hade jag lutat fram sadeln till maxlutning på 9 grader för att spara ryggen mer. Även det kändes bra. Inte så mycket känningar i ryggen, vilket var lovande.

Benen och kroppen i övrigt var okej, men inte spritter det i benen precis. Sammantaget var det ändå okej, men tid, snittfart, effekt och puls visar på att jag har en bit till peakform.

Nu blir det spännande att se hur mycket jag behöver förbättra mig efter helgen. Det blir nämligen en riktigt bra värdemätare på lördagens tempo. I stort sett alla som är medaljaktuella på ett SM är på plats. Riktigt många och riktigt starka cyklister. Jag behöver alltså höja mig rejält från förra tävlingen om jag ska få ett acceptabelt resultat.

För söndagens linjelopp ser det kanske inte helt hoppfullt ut. Den verkar inte vara så utslagsgivande och samtidigt väldigt många cyklister till start. Så här innan jag sett banan säger jag att det blir klungspurt, och då har jag inte mycket att hämta. Men visst gör vi ett försök även här.

Idag torsdag är det träningsvila. I morgon anländer jag till Västerås och planerar då att rulla igenom tempobanan. Återkommer med rapport.

Min fitness har havererat - men en kropp utan smärtor ger glädje

I helgen var det tävlingspremiär för min del. En premiär som jag så sent som några dagar före inte trodde skulle bli av med tanke på alla problem med skador och sjukdomar jag haft på slutet. Men på något sätt blev det ändå tävling, och det kändes otroligt bra att få stå på startlinjen. Även om det var med oro och funderingar kring hur det verkligen skulle gå. Men ändå med framtidshopp och en glädje att vara tillbaka.

Det var desto tråkigare helgen innan då jag till slut fick inse att kroppen var för dålig för att kunna tävla i säsongspremiären i Barsebäck. Ännu tråkigare och oroligare var jag för att skadan skulle bli långvarig och kanske var hela säsongen förstörd!?

Utifrån detta blev helgens tävlingar nere i Götene och Kinnekulle en bra boost. En tredje plats i tempo och en sjätte plats på linjen. Båda tävlingarna i hård konkurrens och särskilt linjebanan var verkligen en prövning. Kan jag uppnå detta utan toppform borde jag förhoppningsvis kunna höja mig ännu mer längre fram!? Det är förstås ingen självklarhet, men helt klart ett mål.

Mest positivt var dock att jag inte hade ont i kroppen. Om vi då betänker att jag knappt kunnat träna alls på fyra veckor och så får jag nu vara smärtfri, så är det fantastiskt. Det är bara att konstatera att den extrema smärta jag fick utstå häromveckan vid behandlingen som kan räknas vid misshandel har gett resultat. Lite av ett mirakel faktiskt. Ja, sedan hade jag förstås genomgått behandling innan och själv arbetat mycket aktivt med rehab under dessa veckor. Nej, det är inte helt bra och jag känner lite både här och där. Jag kommer också få fortsätta med att hålla problemen i schack, men det är ändå som natt och dag om jag jämför med bara en vecka tillbaka.

Nu är bara att hoppas att förbättringen är varaktig, för det skulle inte vara med lätta ben jag gick på återbesök till den starke mannen. Jag är helt klart lite rädd.

Nej, nu hoppas jag att det är slut på sjukdomar och skador för ett tag och att jag åter får träna på som jag vill. Men jag inser att det är ingen självklarhet.

Om allt går som det ska är det tänkt att få till rejält med träning under kommande två veckor, vilket passar bra då helgens cuptävlingar är inställda och nästa tävling är i Västerås om 19 dagar.

Tittar vi i trainingpeaks får vi svart på vitt att jag har lite träning att ta igen. Hela försäsongen har gått mycket bra och från december och fram till och med mars har jag pendlat mellan 100 och 112 i fitness. De fyra senaste veckorna har jag gått från 108 i fitness till 78. Minus 30 är en extremt stor försämring på så kort tid.

Att inte kunna träna på fyra veckor och att hela tiden ha molande smärtor ger verkligen perspektiv. Perspektiv på hur viktigt det är att få träna, hur glad jag ska vara när kroppen inte värker, hur roligt det är att träffa andra som cyklar och vilken upplevelse det är att få mäta sig mot andra. Finns det något bättre än en fräsch och frisk kropp där du får möjligheten att susa fram på cykeln? Tror inte det.

Kinnekulleloppet bjöd på en backe grande, en dimmig blick och mjölksyrestinna ben

Idag var det tävlingspremiär på linjen för min del. Sverigecup i Kinnekulle.

Kroppen kändes okej efter gårdagen och ryggen smärtade inte, vilket var positivt. Däremot undrade jag hur jag skulle ta mig igenom detta lopp med sista månaden som minne. Jag har ju tränat bra hela försäsongen så grundformen är bra, men när du inte tränar på flera veckor tappar du spetsen. Dvs det som behövs när du riktigt ska maxa ur.

Idag var en bana där jag insåg att maxa ur var ordet. Tre varv på en 29,5 km lång bana med en grym backe som bonus i slutet av varje varv.

Vi blev drygt 80 cyklister till start och jag hade fått order från Katten att ligga längst fram eller längst bak för att lättare hålla mig borta från incidenter. Då jag visste att det fysiska inte var riktigt där jag önskade valde jag den passiva delen till en början och lade mig sist.

Först varvet gick väldigt lugnt och när vi då kom in i backen som var på ca 2,4 km och som snittar 7% var gruppen samlad. Första delen av klättringen på ca 12%, sedan planade det ut till kanske 3-4%, men jag körde passivt i denna del som borde passa mig. Så trots att jag från typ 80 plats körde om många insåg jag när vi kom till sista delen av backen och åter ca 12% att nu såg det inte bra ut.

Det sprack framför mig och det kändes också som ben och flås sprack. Jag tänkte: Jag bryter och åker hem. Men så övertalade jag mig att mata på i alla fall ett tag till. Så gjorde jag också. När jag rullade över mållinjen och det nu bara gick någon procent uppför såg jag att det fanns cyklister i min närhet.

Jag satte in tempomode och matade ikapp de före. Jag såg dock att vi var i grupp tre och vi var bara några få. Gabriel Nyström från CK Sundet gjorde ett stort jobb för att gå ikapp grupp två där vi även hittade Patrik Boström från CK Fix som vann tempot igår.

Nu blev det först mest jag och Gabriel som körde, men sedan även Patrik och några till. Så gick vi ikapp första gruppen efter ett tags jagande.

Nu var vi enligt uppgift 17 i förstaklungan. Men det gick inte så hårt och några fler kom i kapp.

Så var vi framme vid backen igen och nu hade jag lärt mig. Jag låg längre fram i den branta första delen och när det planade ut avancerade jag så jag låg nästan först. Men även denna gång hann jag på den sista branta delen tänka att jag nog ska åka hem då flera och fler cyklade förbi mig.

När jag så nådde toppen ser jag att det ändå bara är ca 20 meter till klungan så jag matar ikapp igen.

Nu var vi 23-25 stycken som gick ut på sista varvet. Men nu började nog många fundera på att det var i sista backen det skulle avgöras så det fyllde på med folk bakifrån.

Med kanske 8 km kvar gick några cyklister iväg. Ingen gjorde något. Jag insett att sista backen inte passar mig och särskilt inte när jag inte har toppform. Jag ville ändå ge det en chans, så jag smög iväg långt ute till vänster. Kan jag inte göra det i backen, så kanske innan var planen.

Jag fick med mig två cyklister och bland annat Stefan Schutzer från Skoghall som är riktigt stark. Särskilt uppför. Vi fick en lucka så vi började mata på rejält. Vi rullade på hårt i de 4 km som var fram till backen och vi byggde upp en bra lucka och närmade oss också de som var framför.

Så var det dags för sista klättringen. Jag gick in som trea just bakom Schutzer. Men jag gick också in i pulszon fem redan när baken började, så jag fick släppa direkt. När det sedan planade ut jobbade jag ikapp det mesta. Men kom aldrig riktigt i kapp.

Jag tittade bakåt och såg klungan, men de hade inte närmat sig så mycket.

Men så kom vi till den brantaste delen och jag hade redan nästan maxpuls. Jag ser hur avståndet bakåt krymper och framåt ökar det. Inte helt muntert. Fullt med mjölksyra i benen och när det var 400 meter kvar, var det slut i tanken och flera cyklister flög förbi. Jag gav för några sekunder upp, och och jag höll på att parkera. Typ 250 watt stod det på mätaren. Men så ställde jag mig upp och lyckades få upp effekten igen och lyckas avsluta sista minuten på 460 watt vilket krävdes en hel del vilja för att frambringa.

Jag stärktes av att jag såg att ingen fler tog på mig bakifrån när jag åter fått upp effekten och då var det lättare att mata det sista. Väl över mållinjen var det extremt trötta ben.

Kanske inte så underligt då sista 6 minuterna hade en snitteffekt på 423 watt och de sista 13 minuterna av loppet en snitteffekt på 379. Det är tufft i alla fall för mig. Särskilt då det var tredje gången i backen.

Jag kan också se att trots att det är brant har du fördel av att ligga i klunga. Jag hade samma snitteffekt varv två och tre, men låg i ryggar länge varv två och inte alls varv 3. Det innebar att det då gick nästan 20 sekunder snabbare på andra varvet.

Ja, hur som helst blev jag sexa. Det är jag riktigt nöjd med. Klart över förväntan.

Stefan Schutzer hämtade ikapp första gruppen och vann loppet. Imponerande stark i backen. Patrik Boström CK Fix hade gått iväg i första gruppen och lyckades hålla undan för klungan. Riktigt starkt och riktigt smart kört. Mathias Karlsson Göteborgs CK, Richard Lööw Cykloteket CK och Simon Gabrielsson CK Olympic gick in med klungan, men lyckades alla hämta in mig.

Sammantaget gjorde jag ett bättre lopp i dag än i går när jag blev trea. Jag tog helt enkelt ut mig mer, och inser att det nog fanns lite sparat i gårdagens tempo.

Vad är då kravbilden i denna typ av lopp för någon som väger kring 80 kg och ska vara hyfsat långt framme, men ändå inte räcka till pallen?

Det var alltså 88 km och en stigning på ca 900 höjdmeter. Ungefär hälften togs i den långa backen på  3 ggr 2,4 km.

Ja, för min del behövdes det då:

• 11 minuter (8%) på mellan 500 och 1100 watt. (mesta tiden mellan 500 och 625 watt)
• 18,5 minuter (13%) mellan 400 och 500 watt
• 12 minuter (9%) mellan 350 och 400 watt
• 13 minuter (10%) mellan 300 och 350 watt
• 33,5 minuter (24%) mellan 200 och 300 watt
• 37 minuter (27%) 0-20 watt
• Sedan resten mellan 20 watt och 199 watt. (9%)

Ja, vi kan konstatera att det är mycket tid i höga effekter och mycket tid där det inte trampas alls. Det visar också att det är viktigt för oss alla att variera intensitet och fart under träningar och verkligen maxa ur mitt i pass också om vi ska kunna hävda oss.

Ja, vi avslutar med en bild från målgången där det precis planat ut. Bilden är lika oskarp där jag finns på fjärde plats i bild som ben och huvud var i detta läge. Dimma gånger två helt enkelt.

Ja, då åker vi hem efter två genomförda tävlingar. Helt klart nöjd med en 3:e och 6:e plats i hård konkurrens. Får jag nu vara frisk och kroppen och då främst ryggen håller sig i schack ska vi se om lite mer träning kan höja konkurrenskraften ytterligare.

Säsongspremiär nere i Götene gav framtidshopp

Uppstigning redan 06.00 i dag då jag alltid behöver många timmar för att väcka kroppen. Starten skulle gå 09.38.

Fixande, trixande och lite intag av kost. Sedan uppvärmning på trainern och därefter ut med cykel och tillbehör till bilen.

I dag var det verkligen en cykelfest som det står på affischerna. Många snabba och rappa cyklister och dessutom många fler som "bara" cyklar för att det är skoj.

Två tävlingar i dag. Först hade vi tempoloppet som jag deltog i, men det arrangerades också ett linjelopp. Sedan dessutom ett motionslopp. Många laddade cyklister alltså.

Vår tidiga start berodde förstås på detta. Ska du rymma tre olika lopp som alla har gemensam målgång är det en hel del logistik.

Efter gårdagens storm valde jag att gå ned på storlek på framhjulet i dag. Så här i efterhand hade det inte behövts och några sekunder förlorade jag nog här.

Ja, hur som helst många trevliga samtal före loppet, uppvärmning och sedan var det dags. Det brukar alltid vara 1 minut mellan starterna, men i dag endast 30 sekunder. Det innebar att det blev väldigt tight för många då dessutom alla cyklar skulle mätas i startfållan.

Men jag han, och det kanske var bra att det inte fanns så mycket tid att fundera.

Fredrik Wikström från Cykloteket Racing team startade före mig idag. Han är snabb och stark, Tidigare år har jag dock kört ikapp honom om han startat före mig. Jag har förstått att han är starkare i år och dessutom vore det ju underligt om mina skador och sjukdomar inte fått konsekvenser.

Bakom mig startade Patrik Boström som ofta är starkast av alla. Han har plusstatistik mot mig och vanligen är jag 10-15 sekunder efter i mål. Jag har dock varit före några gånger.

Idag satte jag en rimlig målsättning med att jag inte skulle tappa på Fredrik och helst ta några sekunder. Sedan hoppades jag på att Patrik inte skulle köra om mig allt för tidigt. Om detta lyckades skulle det nog bli ett okej lopp.

Jag rullade igång med ca 30 watt lägre än vad jag brukar, då min bedömning var att det är ungefär vad jag tappat av all utebliven träning. Två km platt och sedan 6 km där det mest gick uppför, men ofta inte särskilt brant. Jag rullade kontrollerat och var noga med att inte bränna ut för mycket.

Vid vändningen hade jag tagit en hel del på Fredrik och kanske tappat 10 sekunder på Patrik. Helt okej.

Direkt efter vändningen blev det dock problem då jag snabbt körde ikapp en bil med släp. Här var det brant utför och jag fick bromsa länge och väl. Här rann det bort ganska så mycket tid och jag märkte hur jag tappade på Fredrik.

När det planade ut fick jag åter trycka på det jag ville. Men efter några kilometer var jag ikapp bilen igen. Den avvaktade bakom en annan cyklist och nu fick jag först bromsa för att sedan mata om bilen och cyklisten.

Kort därefter är Patrik i kapp mig. Jag släpper de 25 meter du behöver göra vid omkörning innan jag börjar mata på igen.

Jag håller avståndet till en av de sista rondellerna då vi båda ska om en epa. Patrik tar den på utsidan och när jag sedan ska köra om tvärsvänger den och jag åker ned i gruset för att undvika att köra ihop. Ingen fara, men jag tappar på Patrik.

Därefter flyter det bättre igen.

Så bara två kilometer kvar och vi söker oss in mot centrum där vägarna är avstängda så vi ska ta oss ända in i absoluta centrum av Götene.

Jag matar på för att försöka minska avståndet till Fredrik och det går ok.

Kullersten på slutet och alldeles framför kommunhuset når jag mållinjen.

I mål kan jag konstatera att det i dag saknades ungefär 10% effekt vilket var rimligt utifrån hur senaste månaden sett ut. En snittfart på 43,5 km/h var lägre än vanligt. Men att jag ändå höll hyfsat okej visar att grundformen ändå finns där.

Sedan kan jag konstatera att jag aldrig fick övertala mig själv att pressa mig mer i dag. Ett tydligt tecken på en passiv hållning, så även här finns förhoppningsvis mer framöver. Ja, sedan rann det några sekunder med alla stopp på tillbakavägen. Men i mål var jag ändå nöjd. Hyfsad fart och ingen smärta i ryggen under loppet.

Jag insåg att jag var långsammare än vanligt, men hade en förhoppning om topp 5.

Det blev lång väntan på resultatet, men när det kom var det över förväntan.

Patrik Boström från CK Fix (Skåne) segrade och han är alltid svår. Tvåa Glenn Dahl från CK Sundet (Göteborg). På tredje plats Tomas Åström från Vännäs CK (Västerbotten). Fyra Fredrik Wikström från Cykloteket Racing Team (Stockholm).

Att få stiga upp på pallen även detta tempolopp var riktigt skoj. I vanliga fall satsar jag alltid på det, men idag trodde jag nog inte det var möjligt.

Om nu kroppen reagerar bra på detta blir det intressant att se om jag kan öka kapaciteten till kommande tempolopp och då prestera den effekt jag gjort tidigare under försäsongen. Det lär behövas om jag ska kunna konkurrera på SM när alla cyklister är på plats.

Nu vila och så får vi se om ryggen är okej i morgon bitti. I sådana fall är planen att köra linjeloppet i Kinnekulle. Blir det start lär det nog märkas ännu mer att jag inte fått kvalitetsträning på slutet då det kommer att krävas rejält med tid på max. Det är nämligen 3 varv på en 30 km lång bana där varje varv avslutas med en 2,5 km lång brant klättring. Det ser ut att bli ca 80 stycken som startar samtidigt med mig, och det blir intressant att se hur det känns.