Om vi kört var för sig hade förutsättningarna för att lyckas med detta varit små. För det första är bansträckningen som gjord för spurt och där kan jag inte vinna. För det andra är Richard väldigt komplett. Han kan spurta, men han är också otroligt taktisk och dessutom bra på att gå med i utbrytningar. Så med likvärdiga förutsättningar hade min chans att vinna samtidigt som Rickard skulle bli sämre än tolva kanske varit 5%.
Nu hade Cykloteket samlat ihop så många cyklister de kunde, och även flera som i vanliga fall inte tävlar med oss. Det innebar att de mönstrade 8 cyklister i sitt lag mot mig som kör helt själv. Att de flesta deras lag också även individuellt är bland de bästa i landet gjorde ju inte det hela lättare.
Med tanke på bana och motstånd var det redan innan start förstås uppgivet, så jag tänkte jag skulle njuta istället. Chansen att vinna när motståndarna har 8 så starka cyklister ansåg jag varar helt obefintlig.
Richard längst till vänster och fem lagkamrater, plus lagledaren för CRT |
Det blev precis som jag trodde att Cykloteket skickade en cyklist åt gången i utbrytning. Det går ju då inte som ensam cyklist gå på allt. Efter ett tag gick så en utbrytning med två cyklister iväg (en från Cykloteket). Det var ganska så passivt då säkert alla övriga tänkte att om vi bränner oss nu för att hämta ikapp detta så sticker en ny cyklist från Cykloteket när vi är ikapp och vi kan inte ta det också.
Med andra ord ökade avståndet.
När en andra ubrytning gick iväg tänkte jag att jag skulle bli lite trött och gick upp i spets och försökte mata ikapp dessa. Det gick fint.
Jag fortsatte sedan att trycka på och försökte få igång klungan. Tyvärr fick jag bara hjälpa av någon enstaka cyklist, så under 13 km borrade jag väldigt mycket tid i spets. Med 400-500 watt i spets och kanske 200 watt i klungan och ingen som ville/kunde hjälpa till gav jag upp och gick tillbaka in i klungan.
Resten av loppet ägnade jag åt att snacka med andra cyklister och ta det som en fikarunda helt enkelt. Rent allmänt var det rejält händelsefattigt och tråkig cykling nu, och jag hade kunnat cykla med den intensiteten i flera timmar till.
Så blev det spurt om plats 3 och jag låg bland de sista för att undvika asfaltsbesök. Med 200 meter kvar öppnade det upp sig till höger där det var mest vind, så jag gick ut där helt ensam och tryckte in i mål. Gick kanske från plats 40 till i mål plats 18. Men det var svårt att komma högre upp då fokus handlade om att inte krascha i mitt sista lopp.
Rickard Lööw rullade in just före mig och nu var säsongen slut.
Jag säger grattis till Rickard som gjort en riktigt stark säsong där han hela tiden varit bra på linjeloppen, outstanding på GP och mot slutet allt bättre på tempo. Bra kört!
Jag säger också grattis till Niclas Näslund från Cykloteket Racing Team som vann i går och tog revansch från dagen innan då jag lyckades slå honom på tempot.
Själv är jag nöjd med helgen och framför allt med säsongen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar