För femte dagen samlades vi utanför hotellets entré för en
gemensam cykeltur. Avfärden idag skedde 09.30 och för första gången sedan
första dagen var alla 9 cyklister med.
Idag skulle det bli en riktigt varm dag i solen. Planen var
att åka kustvägen med ett antal rejäla stigningar.
Vi cyklade från Playa de Palma ända bort till Palmanova innan vi svängde upp mot Calvia och bergen. Det innebar att vi var tvungna att ligga väldigt länge efter cykelbanorna och överallt fanns långsamma cyklister, flanörer och andra. I slutet av rundan blev det en klart kortare del vi körde vid stranden, men då var det ännu värre då det var små barn som sprang omkring, de som skulle lära sig cykla, de som körde inlines, ännu fler flanörer, cyklister som vinglade mm. På hemvägen var det här nära rejäla krockar mer än en gång. Bland annat prejades bror av en kvinna med hörlurar som uppenbarligen inte hörde honom. Det var bara ogjort att de gick i backen.
Totalt innebar ovanstående att jag fick ca 40 minuter på utvägen av återhämtningsträning och på hemvägen ca 20 minuter för att trampa ur benen. På hemvägen var det helt ok förutom risken för incidenter. Men att första 40 minuterna i dag ligga på en snittpuls motsvarande ca 60% kändes inte optimalt.
När vi svängde av mot Calvia, vidare mot Andtrax och sedan kustvägen blev det allt bättre tempo. Efter att gjort den långa Andtraxklättringen drog jag i väg utför. När jag susat ner ca 4 km och insåg att ingen låg efter stannade jag. Det kom då en cyklist och sa ”Your friends have problem.”. Jag vände då och klättrade upp för stigningen igen. Nästan ända uppe visade det sig att punktering 8 på resan hade inträffat. Denna gång blev det dock ingen väntan för mig, då punkteringen var åtgärdad precis då jag anlände.
Efter utförskörning två i samma backe nådde vi snart kustvägen, och efter ett antal mil hittade vi ett fantastiskt café som låg längst upp på en höjd och nedanför stupade det mot vattnet. Det var verkligen fint och mina två kaffe och chokladtårta satt fint.
Efter fikat hade jag bestämt mig för att grilla de andra då några av resenärerna sett oförskämt pigga ut under alla cykelrundor, så jag körde riktigt hårt i ca 30 minuter innan det var dags att svänga av mot Valdemossa. När jag stannade hade mitt mission uppnåtts – endast bror var med hela vägen och alla var nog trötta. Denna del av ön tycker jag för övrigt både är vackrast och roligast att köra. Det blir många höjdmeter men det går lite mer böljande upp och ner.
Vid denna avfart kunde man också svänga av för en kortare väg mot Palma. På grund av trötthet respektive bensmärta vek två av kompanjonerna av här.
Efter pausen blev det en rejäl stigning och även här gick det på bra. Jag, bror och Helmersson hade startat sist då vi hade säkerställt att alla hittade avtagsvägen. Helt plötsligt ser jag Klas och Jonas stå och fota. Jag sänker farten i uppförsbacken, då hör jag ett rejält skrik och känner ett stort tryck mot cykeln. Bror hade gått på hjul. Men med mycket stor skicklighet och viss tur lyckades han undvika att falla. Riktigt starkt. Detta var för övrigt första gången någonsin som någon av oss gick på hjul på den andra trots otaliga utlandsresor och träningar hemma. Trots att det inte blev något fall fick bror sedan lite ont i axeln och handen, men totalt sett gick det bra.
Väl uppe bar det utför mot Valdemossa. Eftersom vi ville ha många höjdmeter i dag och dessutom äta på ett riktigt fint ställa åkte vi vidare mot Deia. Ner till Deia är det en riktigt trevlig utförsbacke där vi tryckte på bra. Bara ett antal hundra meter före restaurangen fick Helmersson sin andra och gruppens nionde punktering. Det blev alltså ytterligare ett ofrivilligt stopp.
Efter en lagad punktering och några hundra meters cykling blev det en riktigt bra lunch, även om klockan redan var tre. En fin by, en bra restaurang, strålande sol och trevligt sällskap – kan det bli bättre!?
Efter att för egen del ha ätit vitlökspasta skulle vi direkt ta 280 höjdmeter på 6 kilometer. Jag hade bestämt mig för att för första gången under dagen ta det lugnt uppför. När bror drog i väg lät jag honom åka och det blev en bra lucka. Men så insåg jag att det var tråkigt att lägga därbak och jobbade i kapp. Det blev ytterligare en högkvalitativ backe. För övrigt var bror pigg hela dagen och det syntes ingenting av de sjukdomssymptom han haft.
Efter det rullade vi ner för att åter vara i Valdemossa. Nu var det bara några mil kvar, mest på slätta eller svagt utför. Jag bestämde mig åter för att trycka rejält, och under ca 30 minuter gick det riktigt hårt och farten pendlade mellan 40 och just under 60 km/h.
För övrigt tryckte jag också på i en längre nedförsbacke i dag och bror, Johan och Klas hängde på. Som fortast låg vi på nästan 80 km/h. En riktigt trevlig och snabb upplevelse.
Totalt blev detta en riktigt bra dag. Jag kände mig stark
hela dagen och cyklingen i bergen blev verkligen högkvalitativ. Dessutom fint
väder och trevligt fika- och matstopp.
För egen del avverkade jag nästan 14 mil på nästan fem
timmar och just under 2000 höjdmeter.
Efter fem dagar är jag uppe i just under 22 timmar och 60
mil. Nu får vi se hur mycket träning det kan bli våra sista två dagar på resan.