Mallorca dag 7 - Sa Calobra och jag frös så jag skakade

Efter att ha cyklat 27 timmar på 6 dagar (vilat en) bestämde sig Katten för att vila sista dagen inför hemresan. Detta för att vara hyfsat uppvilad mentalt och fysiskt när arbetet drar igång morgonen efter vi kommer hem.

Jag är inte fullt så långsiktigt så jag åkte iväg på långtur. Vädret var bra vid kusten och känslan var god. Jag bestämde mig för att åka från Playa de Palma via Lluc till Sa Calobra.

Det rullade fint fram till bergen och de ca 8 km upp till Lluc (Bensinmacksbacken) togs kontrollerat. Utan stopp rullade jag vidare mot Sa Calobra. För varje km blev det kallare och kallare. Sedan blev det dimma och nu var det ingen lek längre.

Väl framme vid caféet som leder mot Sa Calobra såg jag många cyklister ståendes och det syntes att de frös om händer och kropp. De hade trots allt jackor och handskar. Själv hade jag korta byxor och kort tröja. Endast en väst som extra förstärkningsplagg. Tanken slog mig att rulla vidare mot Puig Major och skippa Sa Calobra.

Men så svängde jag in och började klättringen på 2.5 km som leder upp till toppen av Coll dell Reis. Ingen återvändo. Nästan 10 km utför nu. Stannade kort och tog den enda bilden för dagen.

Det blev kallare och kallare och till slut kände jag inte händer och tår och det gick nästan inte att bromsa. Jag såg i efterhand att det var ca 7 grader. När du då nästan inte har några kläder och inte trampar alls, då blir det kallt. Vad hade jag gett mig in på!?

Jag tog mig dock ned till kusten. Steg kort av cykeln, vilket knappt gick då jag var helt stelfrusen och benen som pinnar. Tittade mig omkring. Såg endast en cyklist! Ni som varit nere vid vattnet vet hur det brukar vara.

Ingen återvändo. Bara att trampa uppåt. Jag hade som mål för dagen att köra så fort jag kunde uppför, men nu såg det mörkt ut då kroppen inte mådde bra av kylan.

Jag gjorde ändå ett försök att klättra de 670 höjdmeterna uppför så fort jag kunde. Mer än 9 km klättring och en snittlutning på ca 7%.

Från början är det inte så brant och det är långa raksträckor. På detta parti var benen rejält stela och jag fick inte upp effekten. Så första två kilometerna gick sämst. För sedan vaknade ben och kropp och jag kunde höja effekten med ca 20 watt resten av vägen upp.

Det gick alltså lite för lugnt i början på grund av stelfrusna ben och därför nådde jag inte 90% av maxpuls förrän efter drygt 15 minuter. Men från minut 5-6 hade jag ändå legat rätt i effekt och jag gjorde vad jag kunde för att det skulle gå hyfsat fort.

Jag matade på och det var först mot slutet i de brantaste partierna jag fick övertyga kroppen några gånger. Sista raksträckan in mot "mål" var dock jobbig i motvinden. Då tog det emot bra.

Jag tryckte av klockan och när jag såg tiden kände jag mig nöjd. Tror jag putsat mitt rekord.

Jag hade ännu bara stannat en gång för dagen för ett tekniskt stopp och det skulle bara bli ett kort stopp till. I övrigt rullade jag på hela tiden. Så nu utför och sedan direkt upp i klättringen mot Puig Major. Därefter 13 km utför till Soller och nu väntade bara klättringen över Coll de Soller innan det var lättåkt hem.

Det blev en riktigt bra cykeldag även om fötterna fortfarande var stelfrusna när jag kom tillbaka till hotellet. 6 timmar och 15 minuter, 15,5 mil och 2800 höjdmeter. Ett gediget pass helt enkelt.

Vad gäller min enda riktiga hårdkörning uppför Sa Calobra lyckades jag ta mig upp på ganska exakt 32 minuter. Det är ca 1 minut snabbare än 2018 som tidigare var min snabbaste tid. Det är jag riktigt nöjd med, även om många cyklar betydligt fortare. Men jag hade för mig hög effekt, så möjligen att jag skulle kapat en del i början om benen inte var stelfrusna. Sedan är de första två kilometerna väldigt bra om du ligger i grupp, så där fanns det också lite. Men sedan var det slut. Jag kommer aldrig att bli bland de snabbare här. Den effekt som skulle krävas för min relativt sett höga vikt för branta långa klättringar, kommer jag aldrig att uppnå.

Dock blev det nytt effektrekord i dag (i och för sig brukar jag köra hårt så här länge, och på tempohojen har jag alltid lägre effekt än på racer). Men räknar vi bort första fem minuterna gick de följande 27 minuterna på 380 watt. Hemma i garaget brukar 4 minuter kännas jobbigt på den effekten.... Räknar jag bort de första två minuterna, så blev det 378 watt.

Tunt med bilder idag - frös för mycket helt enkelt.

Ja, då var det över för denna gång. Jag och Katten har haft en toppenresa på alla sätt. Nu är det hemresa i morgon och tillbaka till vardagen på onsdag. Men jag har ju faktiskt en resa kvar detta år, med Vännäs CK. Och den är inte långt borta. Hoppas på att allt blir lika bra då.

Mallorca dag 6 - Fantastiskt på alla sätt och jag vände lungorna ut och in

Sjätte dagen på ön och den bästa hittills. Vädret var toppen, vägarna underbara och vi valde den finaste miljön på ön.

Varmt, soligt och inte så blåsigt. Då blir det inte bättre.

Katten har blivit starkare för varje dag och idag gick det som snabbast. Hon har verkligen imponerat.

I vanliga fall brukar vi välja någon dag där det blir mest slätåkning, men detta år har alla dagar med Katten haft fokus - klättringar. Idag tog vi oss upp i bergen via Soller.

Mitt upplägg varje dag har varit distansintensitet och därmed lugnt och fint. Sedan två inbakade intervaller i två olika klättringar. Samma plan gällde idag.

Idag kom den första hårdkörningen efter ca 90 minuter när vi nådde botten av Coll de Soller.  5,1 km lång klättring med en snittlutning på 5,2 procent väntade. Denna klättring gillar jag verkligen. Särskilt när man kommer in i serpentinerna efter ca 2 km.

Jag har målet varje dag att slå mina tidigare personrekord i klättringarna. Så även nu. Jag förstod dock att det skulle bli svårt då det var motvind, och framför allt på den del i början där det är en längre raksträcka. Men då själva träningen är viktigast matade jag på ändå.

Fin effekt uppför och det slutar med att jag förbättrar snitteffekten med 16 watt i jämförelse med mitt tidigare rekord från 2017. Men då vinden spelar ett spratt blir det bara tangerat personbästa. Bra ändå, måste jag säga. 2017 hade jag medvind och nu motvind.

Uppe på toppen tog Katten en Mars och sedan drog vi på oss västen för att susa utför under många kilometer innan vi nådde Soller. Där tog vi vänster och nu väntade mycket klättring efter den fantastiska västkusten. Det är verkligen fint här.

Totalt är det ca 13 km klättring varierat med lite utför innan man når Valldemossa när vi stannade på en bar. Solen lyste och det var verkligen fint. Katten tog en cola och en baguette och jag fick en god kaffe.

Vi fyllde sedan på flaskorna med vatten innan det var dags för fler klättringar. Totalt klättrades det i dag 2000 höjdmeter.

Det rullade på fint, och miljön med vackert väder gör allt bättre. Kortärmat och korta byxor, och ändå inte kall. Kan inte bli mycket bättre på Mallorca den här tiden på året.

Sista klättringen för dagen var också den andra som jag skulle köra hårt i. Det var militärbacken från baksidan med riktning mot Palma. Den är en kort rackare på bara ca 2,3 km med en snittlutning på 5%. För mig som är mer av en diesel och är som bäst på tempo är kortare maxningar ingen lek.

Jag hade i alla fall bestämt mig för att vrida ur kroppen här. Jag visste också att mitt rekord från 2018 var bra, så det var till att bita i. Frågan var hur endast två bars sedan frukost 7 timmar tidigare och nästan 5 timmars cykling skulle påverka!?

Katten drog iväg först och hon körde verkligen snabbt upp, trots att hon inte maxade. Jag blir mer och mer imponerad.

Så var det min tur. Jag blev nog lite ivrig och ser att jag efter 40 sekunder ligger på ett snitt på 600 watt. Det fick jag äta upp efter en stund när syreskulden kom....

Min hårda öppning och att jag visste att det var max som gällde då det bara skulle ta ca 6 minuter upp gjorde att det brann bra både i ben och lungor.

Nej, jag kan inte säga att jag riktigt höll hela vägen. Det gick segt sista minuten, men jag kämpade på. Uppe på toppen kunde jag knappt andas. Det tog egentligen 20 minuter innan jag åter vänt lungorna rätt.

Ca 11 km till hotellet och när vi var klara för dagen summerar vi ca 5 timmar och 20 minuter, ca 12 mil och 2000 höjdmeter.

Hur det gick uppför Militärbacken? Jag är nöjd, trots att jag disponerade det hela lite fel. Det tog 5 minuter och 32 sekunder upp. Trots den korta tiden var det riktigt jobbigt. Ett snitt på 422 watt får för mig sägas vara bra med de förutsättningar som var. Jag är ju inte som bäst på kortare insatser. Men 25,9 km/h i snitt uppför med en snittlutning på 5% känns topp. Jo, jag vet att klättringen var kort.

När jag tittade på Strava såg jag att jag slagit mitt tidigare rekord med 19 sekunder. Mycket för att vara så kort sträcka. Blev förvånad när jag såg att bara 6 stycken genom tiderna inom min ålderskategori 45-54 år loggat en snabbare tid. 

En cykeldag kvar. Vi får se hur maxningen igår och idag påverkar benen. Ja, förutom 30 timmars träning på 6 dagar, då.

Nu på kvällen har vi hunnit med en god middag och sedan har jag jobbat då det fanns en hel del mail som jag behöver lämna svar på innan arbetsveckan börjar inom Barn- och utbildningsförvaltningen i Vännäs.

Mallorca dag 5 - Ingen sömn, och har jag peakat för tidigt!?

Först tre gemensamma cykeldagar och igår en egen cykeltur. Idag kunde jag blivit själv igen, då Katten sov mycket dåligt i natt och kände sig lite konstig i kroppen när hon steg upp. Hon ville dock cykla och jag anpassade rundan utifrån det. Det visade sig dock gå mycket bra för Katten idag. Sedan får vi se hur det blir senare. Men i morgon är en annan dag - som man skulle kunna säga i dessa mellotider.
.
Min anpassade runda skulle ta oss via Militärbacken upp i bergen. Det gick sådär.

När vi snirklat oss fram till huvudstaden och på väg upp i bergen stoppas vi av militär. Militärbacken avstängd! Var visst någon typ av arrangemang. Surt. Bara att vända om. Snabbt planerade jag en alternativ runda till den alternativa rundan.

Vi åkte ut till kusten igen, och tog höger mot Palmanova/Magaluf och cyklade upp i bergen via Calvia. En start med lite väl mycket trafik, men när vi väl svängde inåt landet blev det väldigt lite trafik resten av dagen.

Det skulle vara hyfsat varmt och soligt idag. Det visade sig dock att solen länge lös med sin frånvaro, och inte var det så varmt heller. Jag hade med mig västen, men inga armvärmare, vilket hade varit skönt under delar av turen.

Vet inte vad som hände med bilden. Fullt så här brun är jag inte...

Denna som tidigare dagar rullade på relativt lugnt med några fartökningar inplanerade. När vi kom till Es Capdella svängde vi mot Gallilea med sikte mot Puigpunyent. Nu väntade en klättring på ca 4,5 km med en snittlutning på 6%. Här planerade jag min första rejäla insats. Vi hade motvind, så det var inte optimalt för en snabb tid upp, men idag fokuserade jag på effekten.

Jag började på just under 400 watt, men kände snabbt att det fanns lite mer. Igår gjorde jag en maxning upp för Randa som inte riktigt var en maxning. I dag skulle det bli max på riktigt.

Bestämde mig snabbt för att korrigera mitt mål till att försöka hålla minst 400 watt. Nu blev det snabbt jobbigt, men samtidigt fanns det tryck i benen och jag hade hela tiden en offensiv tanke och känsla. Effekten ökade till ett snitt på 405 watt och mitt fokus och min vilja ökade att hålla minst 400 watt i snitt hela vägen upp.

Det kunde dock tagit en ände med förskräckelse då jag närmade mig en cyklist i klättringen. Han tog ut till vänster när jag närmade mig, och när jag var i kapp var han mitt i vägen, men lite mer till vänster. Jag tog beslutet att köra om till höger (där det fanns mer plats), vilket jag inte brukar. Han hade nog inte märkt mig och tvärsvänger till höger. Jag hann skrika till och vi väjde båda. Ingen krock, men nära.

Jag matade vidare och hade dålig koll på hur långt det var kvar av klättringen. Jag hade börjat min hårdkörning lite före skylten och jag hade inte framme distansen på klockan utan bara tid, puls, effekt och snitteffekt. Men nog borde jag klara 15 minuter om det skulle ta det, tänkte jag. Visst var det tufft, men jag höll ändå trycket.

Vips så var jag uppe. I efterhand visar det sig att segmentet tog ca 12 minuter och jag hade tryck i 13.38. Snitteffekt för de tolv minuterna blev 405 watt. I och med att jag startade lite lugnare blev snittet för 13.17 på 403 watt.

Mitt personliga rekord för 20 minuter är 397 watt. Idag hade det "räckt" med att klara 390 watt sista 6.30 för att slå mitt pers. För att nå drömgränsen 400 watt hade det krävts 394 watt på slutet. Det känns i alla fall som att om klättringen inte tagit slut hade jag nog kunnat slå mitt pers, då det fanns krut kvar och pulsen vid målgång endast låg på 92%. Men om det blivit 400 watt i snitt för en hel tjuga låter jag vara osagt. Men ett positivt besked helt klart.

Hur som helst blev det min näst bästa effekt någonsin på en tia och min bästa på en 12-minutare. Tillbaka på hotellet såg jag dessutom att tiden var ruskigt snabb för att vara jag och i en klättring.

Jag rullade ned och mötte Katten som klättrade fint. Hon har verkligen fått valuta för sin träning.

Trots att hon "tog det lugnt" då hon var orolig för sin kropp blev det två tjugor, med bara 10 minuter lugnare mellan varje där hon snittade 3,14 watt/kg med bara 72% av maxpuls (dvs under aerob tröskel). Riktigt stor förbättring sedan vi startade träningen i höstas.

 Utför och sedan mer klättring innan vi åter susade utför för kaffe i Esporles. Efter stoppet tog vi sikte mot Valldemossa och efter ett tag kom vi till klättringen Coll den Claret (3,7 km och 5% lutning). Här skulle min andra effektökning ske. Denna gång var dock planen att nöja sig med 380 watt, vilket jag infriade. Varken mer eller mindre. Jag låg under tröskelpuls hela vägen (ca 87-89% av max), men benen var förstås lite segare än vid maxningen tidigare under dagen. Fick i hop en intervall på just under 9 minuter och trots att det åter var motvind blev det ännu ett pers.

Det är sällan man känner känslan. Du kan bli trött, men det finns tryck kvar. Du återhämtar dig på nolltid. Du känner dig stark och offensiv i tanken. Oavsett om du bara tränar då och då eller är världselit söker du den där känslan. När du finner den, är det fantastiskt. Synd det inte är oftare...

Jag börjar nästan bli lite orolig att jag peakat formen för tidigt på säsongen. Man vinner ju inga tävlingar innan säsongen dragit igång. Ja,ja. Jag väljer att tänka positivt och hoppas till och med att det finns lite mer att kräma ur kroppen, även om det säkert blir svårt då formen verkligen är bra nu.

En gel i farten är aldrig fel

Vi rullade ned till Valldemossa där Katten fick en mars och jag köpte lite vatten. Vi tog också en paus och värmde oss i solen som nu tittat fram.

Nu var det mest utför och plattåkning kvar tillbaka till hotellet. Det gick undan då vindarna var bra och Katten var riktigt stark.

Denna vår femte dag summerar jag 4 timmar och 45 minuters cykling, 1550 höjdmeter och ca 12 mil. Ca 23 minuters hårdkörning, drygt två och en halvtimme distansintensitet, en dryg timme i bara 50-60% av maxpuls och ungefär 45 minuter som inte var träningspuls. Sammantaget dock mycket bra och särskilt då jag nu fått ihop nästan 25 timmar på fem dagar.

Tillbaka på hotellet tog vid det lugnt på rummet innan det var dags för middag. Efter middag såg vi på melodifestivalen.

Nu önskar jag att Katten (och även jag) får sova bättre i natt och att hon känner sig bra i morgon.

Förbaskat fint rekord - trots att jag i dag blev ett år äldre!

Idag är min födelsedag till på köpet.

Det blev en fin dag med presenter, cykling, mys, slappa och trevlig middag.

Efter frukost och fina presenter från Katten tog hon en promenad och jag gav mig av på en kortare cykeltur.

Exakt för tre år sedan var vi på Mallorca och bodde då faktiskt på samma fina hotell. Även då på min födelsedag hade Katten vilodag och jag åkte på en egen cykelrunda.

Förra gången åkte jag till Randa för att ta klättringen upp till klostret. Denna gång den 6 mars 2017 var jag mitt starkaste jag just i den klättringen.

Jag rullade iväg, tre år senare, och det var verkligen trevligt som det oftast är när du sitter på din cykel. Benen kändes bra och det rullade på fint. Även idag var pulsen i relation till effekten förvånansvärt låg.

Så närmade sig klättringen i Randa. Närmare 5 km och i snitt ca 5% lutning. Nu var det dags för en riktig maxning.

Vart börjar då klättringen? Ja, här är det oklart. Ett segment är från start där du svänger in på vägen som leder hela vägen upp, en vid den första skylten och en vid den andra skylten där det dessutom står hur brant det i snitt är till toppen.

Första skylten

Andra skylten

Tidigare har jag kört från skylt två, denna gång började jag vid skylt ett, vilket innebar en dryg minuts extra hårdkörning eftersom jag då skulle jämföra denna dags cykling med den från 2017 från andra skylten.

Jag drog iväg uppför med bra tryck. Lite svårt att veta hur hårt jag skulle gå. Startade på ca 380 watt och det kändes bra. Lite för bra, då pulsen efter ca 5 minuter fortfarande inte var uppe i 90%. Det fick bli en ökning till ca 400 watt, och visst var det jobbigt. Men det är en härlig känsla när man känner att det finns tryck hela tiden. Det hör ju inte precis till vanligheterna. Det gick så bra att jag inte ens matade ur det sista. Var lite för nöjd. Kom aldrig högre än 92% av maxpuls och det blev ett snitt på 87%.

Nästan uppe och då kör jag ikapp en bil. Får sluta trampa och ligger bakom allt för länge. Får sedan spurta om bilen för att sedan fortsätta sista 300 meterna. Såg i efterhand att detta kostade ca 10 sekunder.

När jag tittade på klockan var jag ändå mycket nöjd. Hade blivit i snitt minst 390 watt upp om det inte varit för bilen som drog ned det till 385 watt. Bra tid också!

Jo, jag märker att jag skryter lite i detta inlägg. Men visst får man det om man fyller år och brukar vara nyanserad i vanliga fall!? Hörde jag ett ja!?

Okej. Fortsätter. Jag startade alltså min maxinsats tidigare än vid mitt förra rekord, jag hade någon procent kvar i kroppen och dessutom blev jag hindrad av en bil. Trots det är jag vid 48 års ålder mitt starkaste jag, i alla fall i denna klättring!!

Klappade mig tre gånger på axeln och log inombords. Sedan tog jag en bild (den överst i detta inlägg) och susade sedan ned igen.

Planen var att ta klättringen tre gånger. En gång på max, en gång på tröskel och en gång på MAF. Max var gjord, så nu var det tröskel.

Rejält segt första kilometern då jag nyss maxat ända upp och sedan rullat utför utan att trampa. Kom igång efter en stund och det kändes åter bra. Vad händer då? Jo, först regn. Sedan storm, och slutligen hagel. Jag funderade på att vända, men tryckte ändå hela vägen upp. Bra där. Men sedan fick det vara. Ville inte vara i detta väder allt för länge. Begav mig tillbaka till hotellet, med en nöjd känsla i kroppen.

Visst blev jag kall på tillbakavägen, men jag åkte i tid. Vädret var bara halvdåligt sista timmen.

Tillbaka på hotellet kunde jag konstatera att det blev 3 timmars cykling. Det mesta i distansintensitet, men också lite tröskel och ett personligt rekord. Bra dag det här.

På min säng låg en present från hotellet!!

Eftermiddagen ägnades på hotellrummet där vi hade det lugnt och mysigt.

Middagen blev verkligen bra här på hotellet. Särskilt förrätt och efterrätt, där efterrätten var pricken över i:et.

Ja, då är vi alltså inne på år 48, hoppas det fortsätter att erbjuda mitt bästa jag.

Vi börjar i morgon med lite cykling, jag och Katten.

En av presenterna från Katten - En specialgjord kaffekopp, för just mig.

Mallorca dag 3 - Upplevelsen och rekordet blåste bort, men positivt förvånad

Dag 3 med Katten på Mallorca blev ytterligare en trevlig och lång dag.

Vi tar det lugnt varje morgon och kommer inte iväg förrän ca 10.30. Sedan cyklar vi långt, med många höjdmeter och inte så fort. Det innebär att vi hittills varit tillbaka på hotellet 19.20, 18.30 och idag 18.40. Heldagar alltså....

Idag var planen att ta oss via Santa Maria till den långa klättringen upp till Lluc och Bensinmacken med restaurang på toppen (skylten för klättringens slut). Coll de sa Batalla är ca 8 km och med en snittlutning på 5%. Räknar vi in klättringen fram till klättringen och klättringen efter klättringen är det ca 10 km med ihållande uppför.

Fram till klättringen hade vi haft en riktigt fin medvind så det hade svischat de första milen. In i klättringen tog jag det piano med Katarina. Tänkte spara benen till en rekordsatsning lite senare på dagen.

För övrigt är detta en av de trevligare klättringarna på ön. Fin väg, fin utsikt och en åkbacke förutom på slutet där det brantar på. Uppe på toppen var det kaffestopp. Jag tog en kaffe medan Katten tog en cola och en stor baguette.

Sedan vidare inåt landet med målet att nå kusten på andra sidan ön och Sa Calobra. Planen var att Katten för första gången skulle cykla klättringen och jag skulle se om jag hade kropp och form för ett pers uppför.

Vi klättrade de 2,5 km uppför som krävs innan det är dags för ca 8 km utför ned till Sa Calobra. Sedan väntar då en klättring tillbaka samma väg upp till Coll dels Reis.

Men av Kattens efterlängtade klättring och mitt rekordförsök blev det intet. Jag hade rullat först utför, men ganska snart insåg jag att det inte såg bra ut. Stark vind och kastvindar som bonus. Jag hade nog tagit mig ned, men inte mer. Katten som är liten och lätt och ogillar stark vind hade inte haft någon lek. Jag tog beslutet att vi skulle vända upp igen.

Jag stoppade Katten när hon var på väg utför och vi trampade upp igen. Storm emot och inte skoj. I efterhand var det surt att missa detta, men det var rätt beslut.

Ett foto i stormen innan vi cyklade uppför

Vi fick gå en bit upp tills det blev lite lä och det gick att börja cykla.

Vi fortsatte istället mot Puig Major, öns högsta cykelbara punkt. Det fortsatte uppför i många kilometer och med fin motvind. Katten kämpade dock på berömvärt. Jag körde på lite i sista klättringen, men när jag vände ned för att möta henne kom hon ganska så snabbt.

Kort stopp på Puig Major och sedan 10 km utför.

Vänster och in i Fornalutx för lite vätska och Katten fick en Mars.

Vidare till Soller. Nu väntade samma klättring som i går - Coll de Soller. I går körde jag starkt, men klockan lyckades inte föra över träningen. Lite surt. Idag när jag blivit blåst på Sa Calobra planerade jag ett rekord här istället. Eller i alla fall se att jag inte ligger så långt efter mig själv när jag var som bäst.

Nästan framme vid skylten som visade drygt 7 km kvar till toppen. Förbi spurtade en cyklist. Han verkade vilja ha farten uppe så han inte förlorade tid när han bröt startlinjen. Jag tänkte att han måste vara rejält stark med den satsningen.

Förbi skylten och jag ökade intensiteten, men redan efter ca 500 meter gav jag upp. Det var storm emot, så trots hög effekt gick det långsamt. Jag bestämde mig därför för att ta det lugnt och sedan köra på lite mer de sista 5,5 km från där man byter väg och det är serpentiner upp. Jag låg på ca 300 watt fram mot serpentinerna och fler cyklister matade om mig.

Framme vid serpentinerna låg "spurtaren" ca 1 minut före. In i klättringen. Började med att mata på rejält. Jag hann snabbt ifatt cyklisterna som rullat om mig (inte spurtaren). Men samtidigt var det en irriterande motvind. Jag fick ge upp mitt rekord även för denna klättring och nöjde mig med tröskelintensitet. Dvs hårt, men ändå kontrollerat. Det tog inte länge innan också "spurtaren" var inhämtad. Samma intensitet hela vägen upp utan att någon gång gå in i pulszon 5 (snittet för klättringen blev 85% av maxpuls). Lite surt att båda rekordförsöken för dagen rann ut i sanden, men positivt att kroppen känns ganska snabb.

Jag vände utför och det blev en bra bit innan jag mötte "spurtaren". Han hade helt klart överskattat sin form. När jag mötte Katten cyklade vi upp igen.

Nu några mil kvar innan vi var hemma.

Vi summerar 6,5 timmar, 145 km och 2200 hm. Låg snittpuls förutom ca 15 min på högre effekt.

När jag laddade in träningen blev jag mycket förvånad. Det visade sig att jag i serpentinklättringen i början  (första km) där motvinden var som störst och jag körde som hårdast förlorade jag ca 45 sekunder mot mitt personrekord. Jag förlorade också på det andra partiet med rak motvind. Men sedan tog jag in och slog mitt personrekord med 15 sekunder. Extremt förvånande, med tanke på intensitet och vind. I och för sig maxade jag inte heller vid mitt rekord 2018, men jag låg då kring 90% av maxpuls upp och nu klart lägre. Dessutom var vinden bättre då. Verkar som att upplägget för försäsongen hittills måste vara hyfsat okej. Hoppas det fortsätter på det sättet.

Hade varit skoj att med dagens form få bättre vind och maxa hela vägen. Hade nog blivit en rejäl putsning då.

I morgon fyller jag år. Det firar vi med att Katten får välförtjänt vila efter 17 timmars träning på tre dagar, medan jag planerar en kortare, men hårdare tur. Vi får se hur det blir med det. Sämsta dagen vädermässigt väntar. Har vi otur blir det storm och regn. Kanske blir en heldag på rummet!?

Mallorca dag 2 - Mastodontrunda i bergen, och bra besked i klättringarna

Dag två på Mallorca. En lång och gedigen frukost och sedan cykling.

Idag var vädret mycket bättre. Inte så mycket blåst och det fungerade att köra utan väst och ärmar förutom längre utförslöpor. Ja, på slutet av dagen blev det lite kallt förstås.

Det stod en lång tur på programmet. Från Playa de Palma in i Palma. Uppför Militärbacken och sedan utför. Vänster och sedan upp till kusten via Andratx. Där susade vi hela kusten fram till Soller. Där tog vi klättringen över berget och sedan via Santa Maria tillbaka.

Det blev en riktigt trevlig dag med fin natur, vackra vyer, många höjdmeter och förstås bra sällskap.

Katten som inte cyklat så långa pass på flera år gjorde det toppen. Trots ett mastodontpass kämpade hon på hela tiden och det på ett bra sätt.

Totalt fick vi ihop närmare 160 km och 6 timmar och 40 minuter. 2600 höjdmeter hm.

Vi cyklade tillsammans större delen av rundan och det rullade på både på platten och uppför. Utför rullade jag ifrån och sedan vände jag för att möta Katten.

För egen del lugnt idag, med undantag för två effektökningar. Bra alltså.

Den första effektökningen från Andratx till kusten på ca 5 km. Det kändes riktigt bra faktiskt. Började kring 360 watt, men ökade allt eftersom då det fanns ganska så mycket kvar. Mot slutet närmare 400 watt så när jag var uppe på toppen visade effektsnittet 386 watt och då var det bara på slutet jag låg i pulszon fem. Bra besked. Det kändes också som det gick snabbt och när jag kom hem verifierades detta. 90 sekunder snabbare än vad jag tidigare kört denna klättring på. Då som nu på ca 95%. Dvs att jag tog mig upp på en bit under 13 minuter, men bedömer jag skulle kunnat hålla effekten i alla fall 20 minuter. Snittpulsen landade på 85%.  I en jämförelse på Strava så visade det sig också att tiden var riktigt bra.

Katten spurtar till toppen av Andratxklättringen

Den andra delen där jag tryckte på lite var Coll de Soller. Ca 7,5 km med en snittlutning på 6%. Här nöjde jag mig dock med tröskel upp, ca 360 watt, men ändå inte långt från mitt personrekord. Bra även det.

Så en riktigt bra dag med fikastopp på "min" restaruang - Son Tomas, lugn och fin cykling och två farthöjningar med bra känsla och bra besked.

Det enda som var surt var att träningen finns i cykelklockan, men när jag laddar in den så fungerar det inte. Ja, ja. Det går inte att få allt.