Det blev en fin dag med presenter, cykling, mys, slappa och trevlig middag.
Efter frukost och fina presenter från Katten tog hon en promenad och jag gav mig av på en kortare cykeltur.
Exakt för tre år sedan var vi på Mallorca och bodde då faktiskt på samma fina hotell. Även då på min födelsedag hade Katten vilodag och jag åkte på en egen cykelrunda.
Förra gången åkte jag till Randa för att ta klättringen upp till klostret. Denna gång den 6 mars 2017 var jag mitt starkaste jag just i den klättringen.
Jag rullade iväg, tre år senare, och det var verkligen trevligt som det oftast är när du sitter på din cykel. Benen kändes bra och det rullade på fint. Även idag var pulsen i relation till effekten förvånansvärt låg.
Så närmade sig klättringen i Randa. Närmare 5 km och i snitt ca 5% lutning. Nu var det dags för en riktig maxning.
Vart börjar då klättringen? Ja, här är det oklart. Ett segment är från start där du svänger in på vägen som leder hela vägen upp, en vid den första skylten och en vid den andra skylten där det dessutom står hur brant det i snitt är till toppen.
 |
| Första skylten |
 |
| Andra skylten |
Tidigare har jag kört från skylt två, denna gång började jag vid skylt ett, vilket innebar en dryg minuts extra hårdkörning eftersom jag då skulle jämföra denna dags cykling med den från 2017 från andra skylten.
Jag drog iväg uppför med bra tryck. Lite svårt att veta hur hårt jag skulle gå. Startade på ca 380 watt och det kändes bra. Lite för bra, då pulsen efter ca 5 minuter fortfarande inte var uppe i 90%. Det fick bli en ökning till ca 400 watt, och visst var det jobbigt. Men det är en härlig känsla när man känner att det finns tryck hela tiden. Det hör ju inte precis till vanligheterna. Det gick så bra att jag inte ens matade ur det sista. Var lite för nöjd. Kom aldrig högre än 92% av maxpuls och det blev ett snitt på 87%.
Nästan uppe och då kör jag ikapp en bil. Får sluta trampa och ligger bakom allt för länge. Får sedan spurta om bilen för att sedan fortsätta sista 300 meterna. Såg i efterhand att detta kostade ca 10 sekunder.
När jag tittade på klockan var jag ändå mycket nöjd. Hade blivit i snitt minst 390 watt upp om det inte varit för bilen som drog ned det till 385 watt. Bra tid också!
Jo, jag märker att jag skryter lite i detta inlägg. Men visst får man det om man fyller år och brukar vara nyanserad i vanliga fall!? Hörde jag ett ja!?
Okej. Fortsätter. Jag startade alltså min maxinsats tidigare än vid mitt förra rekord, jag hade någon procent kvar i kroppen och dessutom blev jag hindrad av en bil. Trots det är jag vid 48 års ålder mitt starkaste jag, i alla fall i denna klättring!!
Klappade mig tre gånger på axeln och log inombords. Sedan tog jag en bild (den överst i detta inlägg) och susade sedan ned igen.
Planen var att ta klättringen tre gånger. En gång på max, en gång på tröskel och en gång på MAF. Max var gjord, så nu var det tröskel.
Rejält segt första kilometern då jag nyss maxat ända upp och sedan rullat utför utan att trampa. Kom igång efter en stund och det kändes åter bra. Vad händer då? Jo, först regn. Sedan storm, och slutligen hagel. Jag funderade på att vända, men tryckte ändå hela vägen upp. Bra där. Men sedan fick det vara. Ville inte vara i detta väder allt för länge. Begav mig tillbaka till hotellet, med en nöjd känsla i kroppen.
Visst blev jag kall på tillbakavägen, men jag åkte i tid. Vädret var bara halvdåligt sista timmen.
Tillbaka på hotellet kunde jag konstatera att det blev 3 timmars cykling. Det mesta i distansintensitet, men också lite tröskel och ett personligt rekord. Bra dag det här.
På min säng låg en present från hotellet!!
Eftermiddagen ägnades på hotellrummet där vi hade det lugnt och mysigt.
Middagen blev verkligen bra här på hotellet. Särskilt förrätt och efterrätt, där efterrätten var pricken över i:et.
Ja, då är vi alltså inne på år 48, hoppas det fortsätter att erbjuda mitt bästa jag.
Vi börjar i morgon med lite cykling, jag och Katten.
 |
| En av presenterna från Katten - En specialgjord kaffekopp, för just mig. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar