Året som var - 2014

2013 års årskrönika behandlade det mesta som hände under året och innehöll hela fem delar.  Att skriva en liknande årskrönika för 2014 är inte intressant då allt bleknar, blir meningslöst och ointressant i förhållande till vår familjs sorg. Jag tänkte först inte skriva något alls, men bestämde mig slutligen för ett inlägg som uteslutande behandlar cyklingen.

Träningsmängd och distans

Min försäsong under tiden januari till april blev mycket lyckad och jag fick ihop mycket och bra träning. Från maj till september blev det mindre cykling än tidigare år och det såg ut som den totala träningsmängden skulle bli lägre 2014 än tidigare år. Men i och med den väl tilltagna träningen i början av året och framför allt rikligt med träning i oktober till december utan skador och sjukdomar har det blivit en ansenligt träningsmängd.

När vi summerar 2014 kan jag utläsa att min effektiva träningstid uppgår till 413 timmar, vilket är klart mer än 2013.

Utbrytargruppen på Vännästrampet. Här ligger jag i täten, men det höll inte hela vägen. (foto:Erik Åström)

Jag satt under året på racern i 225 timmar, på MTB:n 26 timmar, på höst-/vintercykeln 32 timmar, på trainern 83 timmar och slutligen på spinningcykeln 25 timmar. Sedan blev det även lite annan blandad träning.

Totalt blev det 803 mils utecykling varav 663 mil på racern. Resten var MTB-träning och höst/vinter-cykling.  Året var ganska fullt av klättringar och därför blev snittfarten därefter. Totalt klättrade jag 67 000 höjdmeter.

Utlandsresor

Under året blev det tre cykelresor bra. I januari blev det en veckas cykling på Gran Canaria och sedan i april var vi tio cyklister som åkte med Vännäs CK till Mallorca för en veckas träning och samvaro. Slutligen blev det ytterligare en resa till Gran Canaria i november. Det blev mycket givande cykling, många nya och gamla bekantskaper, fint väder, många höjdmeter, god mat och rent allmänt bra dagar.

Några av grabbarna på vår Mallorcaresa

Premiärer

När jag säger cykling är alltid första tanken min racer. Men självklart vill jag hela tiden bredda mig och prova nytt.  Det gjorde att jag under 2013 deltog i min första MTB-tävling. Under 2014 har jag också ökat på MTB-träningen även om den fortfarande är mycket modest. Sedan är förutsättningarna för att bli bra inom MTB begränsade.

Under 2014 har jag provat på två helt nya saker, båda två nu under hösten. Jag har för första gången i livet provat på spinning och har de senaste månaderna kört på med flera träningar i veckan.

 Jag har också för första gången i livet provat på vintercykling. I vanliga fall kör jag all min vinterträning på trainern, så detta har varit helt nytt. Att cykla ute på vintern är skoj, framför allt om man bortser från kyla och den stora risken att åka i backen med skador som följd.

Även 2015 blir det premiär – denna gång på tempo.

Tävling

Inför säsongen 2014 tränade jag på riktigt bra och min tanke var att ta ytterligare steg när det gällde tävlingar och resultat. Förutsättningarna såg goda ut och jag tror helt säkert att jag hade haft min bästa form någonsin sommaren 2014 om jag bara kunnat fortsätta bygga på det som startades under våren. Nu blev det inte så. I stället för deltagande i många arrangemang blev det bara totalt fyra stycken.  Det minsta sedan jag började aktivt med cykling.

För andra året deltog jag i Krafttrampen MTB i början av juni. Precis som 2013 tillsammans med bror, och Niklas, men detta år kompletterat med Kjell, Hans och Tjäder från klubben. Tävlingen började bra och jag kände mig pigg. Det fortsatte hela rundan och jag tyckte jag körde kontrollerat. Så helt plötsligt hände det, jag fick ett haveri på cykeln och bakhjulet låste sig. Bror körde in i mig och åkte i backen. Efter ett tag åkte bror vidare medan jag försökte repa cykeln hjälpligt så jag skulle komma iväg. Efter ett antal minuter lyckades det. Jag insåg nu att det var till att öka tempot. Vi var ju med i denna tävling, främst för att få bra seedning till cykelvasan, och då fungerar det inte med att bli stående. De sista femton kilometrarna gick jag all-in. Som tur var hade jag pigga ben och gjorde en bra avslutning.  Tiden visade sig senare räcka till att starta i tävlingsklass led 2 på Cykelvasan, ett led bättre än 2013.

Det dröjde sedan länge innan det var aktuellt med någon tävling. Trots bristande träning bestämde jag mig i sista stund för att delta i Krafttrampen LVG. Det skulle bli min femte raka start i denna tävling som alltid är rolig och som brukar gå bra. När jag skulle åka visade det sig dock att en rake lossnat från framgaffeln på tävlingsracern. Någon sådan hade jag inte i reserv, så det blev en DNS.

Min andra tävling för året blev inte förrän i början av augusti. Denna gång blev det Sundsvall Classic och en runda på drygt 10 mil. Vi blev ca 150 startande och jag var mycket osäker på min cykelform.  Detta innebar att jag initialt valde ett taktiskt och avvaktande upplägg. Ju längre loppet gick och ju starkare jag kände mig desto positivare blev jag. Allt fler föll av klungan och med en dryg mil kvar var vi ca 25 stycken kvar i klungan. Då lyckades jag och tre andra cyklister med en utbrytning som håll till mål. Det blev spurt om segern och jag rullade in som tvåa. Riktigt lyckat.

Helgen efteråt var det dags för Vännästrampet som vi arrangerade för fjärde gången. Även denna gång var jag tillsammans med bror en av de ansvariga förutom att jag skulle cykla. Det blev en bra, händelserik och mycket jobbig tävling. Loppet var relativt avvaktande men med hög fart de första fem milen. Sedan blev det några små ryck innan det avgörande rycket kom efter 65 km och med 60 km kvar till mål.

Jag lyckades tillsammans med fyra andra cyklister komma loss från huvudklungan och allt eftersom drygade vi ut avståndet. När det var tre mil kvar hade två av cyklisterna släppt och vi var bara tre kvar. Tempot var uppskruvat och jag började bli rätt tärd. När den sista tuffa klättringen var avklarad och det mest var utför fram till målbacken pustade jag ut. Jag hade trots allt lyckats hänga de två andra som var starkare för dagen. Jag tog en gel och då blev det ytterligare ett mycket överraskande ryck, som jag inte var beredd på. Så var det kört och jag fick cykla sista milen med målet att hålla undan för klungan vilket inte var några större problem. Jag rullade alltså i mål som trea, vilket jag tycker var mycket bra.

I mitten av augusti var det dags för Cykelvasan och precis som året innan åkte jag ned med bror.  Dagen innan start började jag känna av en förkylning och den tillsammans med övriga förutsättningar gjorde att loppet blev en pina. Inte blev det bättre av att ena linsen föll ur efter bara några mil och sedan såg jag inget vidare. Det kändes alltså inte bra någon del av loppet och jag var konstant svag.  Med tanke på detta får jag vara nöjd med att rulla in på ca 3.08 vilket räcker till tävlingsklass även 2015.

Jag och bror direkt efter målgång av Cykelvasan

Tanken var att jag skulle hinna med ett sista lopp för säsongen, Själevadsfjärden runt. Ett lopp som brukar vara ett favoritlopp för mig där det alltid gått bra. Denna gång blev det dock DNS. Förkylningen som började under cykelvasan höll i sig och omöjliggjorde någon start. Surt, men så är det.

Sammanfattningsvis blev det alltså två starter på LVG med en andra och en tredje plats som resultat. På MTB blev det också två starter och här är mina mål mer modesta. Utifrån förutsättningarna får jag vara nöjd med att första loppet innebar att jag fick en bra seedning till Cykelvasan och vid själva Cykelvasan att jag klarade att kvalificera mig till tävlingsklass 2015, trots förkylning, fel disciplin och för lite träning.

Mål 2015

Jag har en förhoppning om att 2015 blir ett bra cykelår, och jag återkommer med mina mål.

Hälsokur

Vill bara avsluta med att säga att träning i allmänhet och cykling i synnerhet verkligen hjälper mig att orka med i livet. Det har varit och är något som jag verkligen älskar. Jag hoppas att det blir många år framöver med rolig cykling. 

Målen för 2013 - Hur gick det??

Efter att här i bloggen postat sista delen av årskrönikan för 2013 avrundas nu föregående år med en utvärdering av målen jag satte upp i början av året.

För dig som missat årskrönikan finns den här:
Årskrönikan del 1, Årskrönikan del 2, Årskrönikan del 3, Årskrönikan del 4

För 2013 hade jag ett antal konkreta mål som jag ville uppnå, men jag ville också generellt bli en starkare och bättre cyklist i förhållande till tidigare år.

Jag ville också njuta ännu mer under mina cykelpass både på träning och tävling. Jag ville ha roligt, utmana mig själv och ett av mina mitt mål var att jag oftare skulle vilja utsätta mig för smärtan och mjölksyran som kommer när jag tar ut mig till max.

Innan vi går in på de konkreta målen så kan jag konstatera att jag var starkare 2013 än tidigare säsonger. Jag hade också mycket roligt och jag var bra på att utmana mig själv. Jag tålde och utsatte mig också för mer smärta och mjölksyra än tidigare år, vilket i och för sig inte är så svårt när cyklingen går bra.

Nu över till del 2.

Konkreta mål för tävling och träning under 2013

Mål 1: Jag ska under året totalt trampa minst 1000 mil på min racer och/eller trainer.

Uppnått: Cyklade 1090 mil.

Mål 2: Jag ska genomföra minst 208 träningspass, eller i snitt 4 träningspass per vecka

Uppnått

Mål 3: Jag ska bedriva träning under i snitt en timme/dag eller minst 365 timmar under året.

Ej uppnått: Det blev 337 timmar eller ca 3 minuter för lite/dag. Detta berodde främst på en del skador och sjukdomar, men framför allt att jag hade helt träningsuppehåll i september.
 

Mål 4: Minst 75% av mina träningspass ska ha ett genomtänkt syfte och genomföras med hög kvalité

Uppnått: Enligt min bedömning har jag uppfyllt detta, och strukturen har varit bättre än tidigare år.
 
Mål 5: Jag ska i förhållande till resultat i februari 2013 förbättra det antal watt/kg som jag i snitt kan trycka under ett 20 minuters tröskeltest, med minst 15%. Jag ska då klara minst 3,9 watt/kg (enligt min trainer som inte är kalibrerad). 
Ej uppmätt: Missade att kolla detta under våren 2013. Däremot kan sägas att jag redan nu inför säsongen 2014 har klarat detta mål. Dvs. i ett klart tidigare skede än inför förra säsongen. Därmed är det högst troligt att jag klarat detta mål under 2013 om jag bara gjort det testet under ex maj.
 
Mål 6: Jag ska ha ett resultat i Polar fitness test som enligt Polar motsvarar ett elitresultat för män i åldern 25-29 (själv var jag 41 år). Det innebär att jag ska ha ett Own Index resultat på minst 59. (Detta test är ett enkelt, säkert och snabbt sätt att mäta den aeroba (kardiovaskulära) kondition i vila. Resultatet, Polar OwnIndex, är till del jämförbart med den maximala syreupptagningsförmågan, VO2Max.)
Ej uppnått: Hamnade på 57. Anledningen till att målet inte uppnåddes var att jag inte nådde min målvikt som låg som utgångspunkt för uppsatt mål. Tittar vi till kapaciteten under tävlingarna nådde jag den effekt jag önskade. Tittar min till andra cyklister, som gjort test på VO2Max, är min bedömning att Polar visar lägre än verkligheten.

Mål 7: Jag ska cykla Vätternrundans 30 mil på under 8 timmar och bidra till farthållning under hela eller större delen av rundan.

Uppnått: Fick tiden 7.44 och var aktiv hela rundan.

Mål 8: Jag ska kvalificera mig för tävlingsklass på Cykelvasan.

Uppnått: Målet nåddes på Krafttrampen
 
Mål 9: Jag ska cykla Cykelvasan under 3 timmar och 15 minuter.
Ej uppnått: Cykelhaveri efter 70 km satte stopp. Bror som jag körde med fick 3 timmar och 18 minuter, så med samarbete de sista två milen hade vi kanske nått målet. Men troligen hade vi precis missat.
 
Mål 10: Jag ska hänga tätklungan i de tävlingar jag deltar i.
Uppnått: Jag har inte blivit avhängd vid någon tävling under säsongen.

Mål 11: Jag ska vara offensiv och pröva många utbrytningar på de tävlingar jag deltar.

Uppnått: Jag var offensivare än tidigare säsonger och vid nästa alla tävlingar körde jag aggressivt.

Mål 12: Jag ska ha ännu fler topplaceringar än 2012

Uppnått: Jag visade upp bra resultat i nästan varje tävling.

Sammanfattning:

8 av 12 mål nåddes. Tre mål är inte nådda, varav ett pga cykelhaveri. Ett mål är inte mätt. Överlag lyckades jag mycket bra och jag är nöjd med säsongen 2013. Nu tar vi nya tag och siktar ännu högre för 2014. Då finns chansen att lyckas ännu bättre och/eller faller extra tungt. Men man måste ju våga för att vinna.

Årskrönika 2013 - del 4: Cykelproblem, uppehåll, Cypern, innebandy,dottern dålig, träning, tävlingsresultat

Så var vi då framme vid den fjärde och sista delen av årskrönikan för 2013. Den sträcker sig från september och till årets slut.

Har du missat Årskrönikan del 1, Årskrönikan del 2, eller Årskrönikan del 3 hittar du dessa här.

Cykelproblem
Jag hade från slutet av juni haft problem med att min nya racer laddade ur. Dvs att när batteriet för de elektroniska växlarna laddats höll det bara ca 2 dagar oavsett om jag cyklade eller ej. Någon form av fel var det, men det var svårt att göra något åt detta innan säsongen var slut.

I slutet av augusti var jag ute med Helmersson och Lundin på en längre cykeltur när växlarna helt slutade fungera. Det innebar att jag fick cykla ca 70 km på högsta växeln. Det var riktigt jobbigt och utmanande.

Om vi lägger till att min brukscykel stals i början av året, att min förra racers ram kraschade i februari, att min trainercykel gav upp i april och att slutligen min nästan nya MTB havererade i augusti så kan man nästan säga att jag hade vissa cykelproblem under 2013!?

Nu är dock det mesta löst. Jag använder min gamla racer som trainercykel. Min MTB-cykel är slutligen lagad då jag efter mycket detektivarbete lyckades hitta rätt växelöra. Min nya racer skickades till Stockholm för reparation av växlarna, och nu är det fixat.

Träningsuppehåll
I samband med att min "sista" cykel havererade blev det ett längre träningsuppehåll. Utan cykel och en massa arbete på min inglasade altan gjorde att det inte var svårt att ta en paus på ca 6 veckor.

Cypern - Cykelresa









Några veckor innan Kattens och min cykelresa till Cypern började jag träna igen. Vi cyklade tillsammans under en hel vecka och hade det verkligen mysigt och trevligt i riktigt bra väder och trevliga vägar. Det blev totalt 24 timmars cykling vilket var en bra grund inför den "riktiga" försäsongsträningen som snart skulle starta.

 

 

 

Det är inte många som känner till att Cypern är ett riktigt bra cykelland. Jag skrev därför tre olika inlägg kring vad man bör känna till innan man åker dit:
Allt du behöver veta om att cykla på Cypern - del 1, del 2, del 3.

Innebandytränare
Melvin spelar sedan något år innebandy. Jag har tidigare varit tränare i allt från pojklag till A-lag i ishockey, innebandy och fotboll - men har haft ett antal års uppehåll. Nu var det dock dags igen. Det visade sig att om ingen ställde upp som tränare skulle det inte bli någon innebandy, så då var det bara att kavla upp armarna och ställa upp. Det innebar att från november så var jag alltså tränare för Vännäs Spöland P födda 05. Jag måste säga att det är riktigt skoj, även om jag kanske tycker det är ännu roligare att träna lite äldre barn.

Trainer och inte
Under november och december var målet att få till riktigt bra träning på trainern. Det har gått sådär. Ena dagen har jag varit pigg och stark och nästa har förkylnings-/astmasymptom försämrat utfallet. Jag har dock kämpat på och utgångsläget inför 2014 är riktigt hyfsat.

Intensiven igen
Återigen blev Tova riktigt dålig med utslagna lungor, kramper och resistenta bakterier. Återigen blev det intubering, nedsövning och lång tid på intensiven och senare på vanlig avdelning. Återigen drogs hela familjen ned i det mörka hålet.

Tova är nu efter tre veckor bättre - och vi alla kämpar nu för att åter komma tillbaka på rätt köl.

Resultat under året

Krafttrampen MTB                       7:a
Vätternrundan                              7 timmar 44 minuter
Gottnetrampet                             DNS – Tova sjuk
Mörksuggejakten                         DNS – Tova sjuk
Krafttrampen LVG                        3:a
Storsjön runt                                 12:a
Vännästrampet                             4:a
Cykelvasan                                     DNF – Cykelhaveri
Själevadsfjärden runt                   4:a
Norrlandsmästerskapen              Tävlingen inställd

Sammantaget är jag riktigt nöjd. Jag gjorde vad jag skulle och lite till. Resultaten var bra och jag kunde och vågade cykla offensivt. Jag var helt klart starkare under 2013 än vad jag var under 2012 och nu hoppas jag ta ytterligare steg 2014.

Målet är att genomföra fler tävlingar år 2014, men än är inte programmet beslutat.

Träning under 2013

      Trainer

• Sträcka: 359,05 mil
• Träningstid: 92 timmar och 59 minuter

       MTB

• Sträcka: 35,52 mil
• Träningstid: 13 timmar och 43 minuter
• Höjdmeter: 2515
• Snittfart: 25,9 km/h

      Racer

• Sträcka: 694,54 mil
• Träningstid: 226,13 timmar
• Höjdmeter: 48.960 meter
• Snittfart på LVG: 30,7 km/h
• Snittfart utomlands: 27,8 km/h (Mallorca, Gran Canaria och Cypern)
• Snittfart Sverige: 32,6 km/h
• 60% av träningstiden och 64% av sträckan i Sverige. 

      Övrig träning

• Träningstid: 4 timmar

     Summa av all träning under 2013

• Sträcka: ca 1090 mil
• Träningstid: Nästan 337 timmar
• Höjdmeter: 51.475 meter

Målet innan året var att cykla minst 1000 mil och träna minst 365 timmar eller en timme per dag. Jag klarade det ena men inte det andra. För att nå målet om i snitt en timme per dag skulle jag behövt ha färre sjukdagar och inte sex veckors träningsuppehåll i september/oktober. Tittar vi på resultaten var dock träningen mer lyckad under 2013 än tidigare säsonger.

Nästa del
Nu kvarstår bara en summering och utvärdering av 2013 innan det är dags att bara blicka framåt. Det handlar om att utvärdera de mål som sattes upp för 2013.

Årskrönikan 2013 - del 3: Krafttrampen, 300 km, Storsjön, Vännästrampet, Cykelvasan, Själevadsfjärden mm

Så var det då dags för del 3 i årskrönikan för 2013. Denna del sträcker sig från mitten av juli till slutet av augusti och kommer mest beröra cykling och cykeltävlingar och resultat.

Har du missat Årskrönikan del 1 eller Årskrönikan del 2, så hittar du dessa här.

Krafttrampen 2013 – LVG

I och med Tovas svåra tid på intensiven som jag beskrev om i del 2 blev många tävlingar inställda. Däremot lyckades jag under perioden hålla igång träningen.

Den 21 juli var det dock åter dags för tävling efter fem veckors uppehåll.

Krafttrampen i Skellefteå är en av mina favorittävlingar där det ofta gått bra. Det är också den enda tävling som jag varit med i fyra år i rad.

Årets tävling med fler och starkare cyklister indikerade at det skulle bli fartfest, och fartfest blev det. Tävlingen var 90 km och snittfarten blev ca 40 km. Allt eftersom föll cyklister av som inte fixade tempot och den ryckiga körningen. När det blev spurt var vi ca 10 cyklister kvar och jag lyckades spurta till mig en tredje plats, något jag är mycket nöjd med. Jag brukar vara med till spurten, men då inte lyckas så bra. Denna gång kände jag mig starkare än många gånger tidigare och jag tog en klar tredje plats och närmade mig tvåan sista biten.

300 km på cykel

Dagen efter urladdningen som Krafttrampen innebar skulle vi på husvagnsemester till Östersund. Jag klev då upp riktigt tidigt för att cykla större delen av biten.

Efter kom Katten och Melvin med Husvagnen. Målet var att de inte skulle hinna ikapp mig förrän jag cyklat 30 mil. Detta lyckades nästan helt perfekt. När jag hörde en tutande bil bakom mig hade jag cyklat 299,3 km. Det gjorde att jag cyklade på 700 meter till innan vi stannade.

Det blev alltså 30 mil i ett relativt makligt tempo vilket innebar att det tog exakt 10 timmar vilket också var vad jag bestämt innan jag startade.

Storsjön runt 2013

Det blev ett träningspass mitt i veckan. I övrigt var det semester med familjen med bland annat besök på Frösö zoo.

På lördagen var det dock dags för Storsjön runt. Ett 200 km långt cykellopp runt sjön. Det var många deltagare med och många starka cyklister. Tyvärr var det så många cyklister med att tre stycken cyklister lyckades smita i väg tidigt under loppet utan att klungan riktigt uppfattade detta/tog det på allvar. Sedan var det så att säga kört att hamna riktigt i toppen. Men jag gjorde hela dagen mycket arbete, tog många ryck, bidrog till farthållningen osv. Tyvärr ville inte lagen med cyklister i tätetn bidra, så det var ett omöjligt uppdrag. Resultatet blev utifrån förutsättningarna hyfsat, medan känslan var riktigt bra. Fint väder och bra bana förhöjde det hela.

Totalt blev det 55 mils cykling denna vecka fördelat på tre pass. Det är inte ofta man har det upplägget.

Vännästrampet 2013

Efter hemkomst till Vännäs var det dags för Vännästrampet – vår egen tävling. Den anordnades för tredje gången och innebär 125 km cykling med en tuff avslutning i en två km lång backe.

2011 hade jag svårigheter att hänga med runt, men lyckades. Däremot lyckades jag inte så bra i sista backen och hamnade på en 6:e plats. 2012 var jag starkare och var mycket aktiv under de första fem milen. Då krockade jag dock ihop med en annan cyklist och mitt hjul havererade, så det blev DNF.

Vid 2013 års lopp var jag åter stark och offensiv och arbetade för att vi skulle vara så få kvar som möjligt inför sista backen. Dock var startfältet mycket starkt och det var svårt att minska klungan.

Jag gjorde en del utbrytningsförsök för att om möjligt ha en lucka inför sista backen, men när det inte lyckades var det bara att inse att det skulle bli tufft. Det är inte optimalt för mig att ha avlutningar i långa tuffa backar.

Tätgruppen blev allt mindre, men när backen nalkades var det fortfarande 12 cyklister kvar i gruppen som skulle göra upp om segern. Pengsjölia som backen heter har aldrig varit en favoritbacke för mig, så jag hade inte mycket hopp om framgång. Den fina formen som egentligen funnits hela säsongen höll dock i sig och jag trampade i mål som 4.

Då det var hemmatävling var det extra glädjande att Lundin blev 7:a och bror 8:a. Tre cyklister från Vännäs bland de åtta första är riktigt bra.

Att deltagarna då var mycket nöjda med vårt arrangemang höjde känslan ytterligare.

Träningsvärk Grande

Tro det eller ej, men den största träningsvärken under hela 2012 fick jag i inledningen av byggnationerna av vårt nya uterum. Under augusti och september ägnades väldigt mycket tid åt detta projekt, och jag är riktigt nöjd med utfallet, även om allt ännu inte är riktigt klart.

Cykelvasan 2013

Den 14 augusti var det dags för Cykelvasan, och som tidigare hade jag med mig bror som ”sparringpartner”. Vi hade tanken att hjälpa varandra ända in i mål.

Det blev en mycket tuff dag på många sätt. Jag var dåligt uppvärmd innan start och det startade uppför. Det gick fort, och dessutom hade min MTB börjat trilskas. Frambromsen låg på, så jag fick lite extra motstånd. Bra för träningen, dåligt för resultatet.

Första timmen hade jag en snittpuls på 94% av max, inte optimalt. Pulsen fortsatte att vara hög och det kändes tungt. Efter ca 40 km låg inte längre bromsen på och jag började allt eftersom känna mig piggare.

Efter ca 50 km visade det sig att jag och bror var starkare än de flesta runt omkring oss. Det innebar att vi körde om allt fler. Så helt plötsligt efter 70 km smäller det utan förvarning till i min cykel. Hela växeln lossnar och kedjan går av – slut för idag. Det blev ett bra träningspass med en medelpuls på 91%  under 2,5 timmar, men ingen målgång.

Bror körde vidare i bra tempo och landade på 3 timmar och 18 minuter. Jag är säker på att om inte min cykel haverarat hade vi hjälpts åt och fixat någon/några minuter bättre än detta. Bror lyckades alltså riktigt bra. Det skulle jag också gjort om inte ett haveri satt stopp.

Det blev alltså en riktigt sur dag. I och med att jag inte kunde slutföra loppet var jag till skillnad från bror åter oseedad inför 2014 års Cykelvasa. Det medförde att när anmälningarna gick ut hade bror anmält sig men inte jag. Det troligaste är alltså att det inte blir någon cykelvasa 2014. Om jag mot formodan deltar i ett MTB-lopp och seedar in mig till loppet får vi se om jag tänker om.

Själevadsfjärdenrunt 2013

Tur att det redan helgen efter Cykelvasan var dags för nästa tävling. Det var Själevadsfjärden runt (söder om Örnsköldsvik).

Själevadsfjärden har en bana som mäter 50 km som körs tre varv och är min absoluta favorittävling. Både för att jag varje år brukar ha bäst form i slutet av säsongen då denna tävling går, att jag gillar banan och att jag brukar lyckas bra resultatmässigt. 

2011 blev jag två avslagen just före målgång när jag hade segern som i en liten ask. 2012 blev jag 3:a även denna gång avslagen på mållinjen. Jag sa därför innan 2013 års upplaga att jag blir nog fyra i år om trenden ska fortsätta, och så blev det.

Det blev en riktigt tuff och trevlig tävling där jag var mycket aktiv. Då motståndet var tuffare än tidigare år, så är jag nöjd både med insats och placering.

Få tävlingar

Tanken var att jag skulle delta i Norrlandsmästerskapen och att det skulle bli säsongens sista tävling. Tyvärr blev tävlingen inställd i sista stund. Totalt sett gjorde detta att jag under säsongen missade 3 inplanerade tävlingar. Då jag samtidigt hade planerat in färre aktiviteter 2013 än tidigare blev det i slutändan alldeles för tunt. Sammantaget är jag mycket nöjd med alla mina insatser under säsongen, men jag fick alltså inte full valuta för detta.

Nästa och sista delen
I den sista delen av årskrönikan kommer jag bland annat att skriva om trasiga cyklar, en cykelresa till Cypern, träningsmängd, och sammanfattande tävlingsresultat.

Årskrönikan 2013 - del 2: Mallorca, inköp, älg, tävlingspremiär, Vättern och intensiven

Då var det dags för del två i årskrönikan för 2013. Vi är nu framme i början av april och resan till Mallorca.

Missade du del 1 hittar du den här.

Mallorca

Den 14 april var det dags för den årliga cykelresan till Mallorca. De första åren åkte vi med familjerna, medan de sista åren blivit renodlade cykelresor.

Denna gång skulle det bli 9 cykeldagar, och det blev det. Jag körde alla nio dagarna och kände mig förvånansvärt stark under hela veckan. Vädret var bra och det blev många trevliga turer i fin miljö och med många backar. 

I början av resan valde vi att precis som 2012 trampa runt hela ön fördelat på två dagar. Jobbigt, men trevligt. Ön runt del 1, del 2 och del 3.

 

Det blev också en tur till Cap de Fermentor – En otroligt vacker och givande runda. Ett ställe som alla bör besöka som befinner sig på Mallorca.

 

En annan trevlig runda var när vi besökte Sa Calobra – En spektakulär väg fram till havet. Nästan en mil uppför med en snittlutning med 7% och mängder av serpentinsvängar imponerar. Ytterligare ett måsteställe för all som besöker ön.

 

 En annan dag besökte vi Randa – Ett fint kloster på en hög höjd.

 

Det blev också många andra turer och självklart ett besök på torget i Petra ditt ”alla” cyklister vallfärdar.

Totalt blev det 10 000 höjdmeter, i snitt 12 mil/dag och 17 mil och 2560 höjdmeter som mest under en och samma dag. Totalt cyklade jag nästan 39 timmar och avverkade 108 mil.

Det blev en mycket bra resa på alla sätt.

Ny racer

I och med att ”svarta faran” under april månad konstaterades ha dött under januaritrippen i Gran Canaria blev det till att handla ny cykel. Det blev ytterligare en Canyon, men byte från SLX-ram till en Aeroad. Dessutom blev det nu elektroniska växlar.

Cykeln dök upp i slutet av maj, vilket var väl sent med tanke på cykelsäsongen. Det blev också så att jag under ca 1 månads tid hade problem att få till sittställningen. Det ledde till jobbiga smärtor i knän och ljumskar. När det slutligen blev Heureka var cykeln perfekt. Den passar verkligen mig och är dessutom riktigt snabb. Det finns aldrig något att skylla på förutom på cyklisten om det inte går bra. Elektroniska växlar är också the shit. Snabbt, precist och enkelt.

MTB-premiär
I början av maj körde jag min första MTB-träning för säsongen. Om sanningen ska fram så var det i stort sett min första träning på MTB, ever. Jag har kört några multisporttävlingar på MTB och jag har före dessa rullat lite. Men det har inte varit riktig träning.

Om ytterligare en sanning ska fram blev det inte särskilt mycket MTB-träning under denna säsong heller. Det blev kanske 5-6 träningspass och två tävlingar. Inte mycket, men det var roligt.

Vännäs CK kör racer

Den 7 maj var det säsongspremiär för Vännäs CK:s gemensamma tisdagsträningar. Vi körde på varje tisdag från maj till slutet av augusti. Deltagarantalet var under hela säsongen högre än tidigare säsonger och det blev givande och trevliga tillställningar.

Det är verkligen roligt att så många fler i Vännäs börjat cykla och träna. Många är dessutom riktigt bra sparringpartners vilket gör att jag tvingas höja min prestation – vilket är mycket bra.

Älg

Träningen fungerade mycket bra under maj månad, men den 8 maj kunde det tagit en ända med förskräckelse. Jag höll nämligen på att krocka med en älg. På ett hårt pass höjde detta möte pulsen ytterligare. När det nu gick bra är det ett roligt minne. Hade det blivit frontalkrock mellan racer och älg hade det dock inte varit riktigt lika skoj.

Krafttrampen MTB 2013 – Premiär, ever     

Den 8 juni var det dags för tävlingspremiär för säsongen. Det var också min allra första MTB-tävling någonsin. Jag visste att jag fått mycket bra träning under april och maj (dock ej på MTB), samtidigt gjorde min MTB-ovana att jag kände stor osäkerhet och nervositet.

Målet för tävlingen var att köra så pass snabbt att jag skulle kvalificera mig till tävlingsklass när jag skulle köra den andra och sista MTB-tävlingen för säsongen – Cykelvasan.

Förutom att det var roligt, fint väder och trevlig bana blev resultatet bättre än förväntat. Vi var tre killar från Vännäs som samåkte till Skellefteå och planerade att köra tillsammans runt banan. Vi höll ihop nästan hela vägen då Niklas Nyman hamnade en bit bakom, men inte mycket. Jag och bror gick i mål tillsammans och kvalade in i tävlingsklass med bred marginal. Vi hamnade också i tät i motionsklassen, och om vi varit med i tävlingsklass hade vi hamnat kring plats 15. Efter loppet var jag på det klara på att resultatet var optimalt, det kunde inte gått bättre. För ett bättre resultat hade krävts att jag såg till att träna MTB. Extra roligt att både Niklas och bror också lyckades så bra.

Skolavslutning
På skolavslutningen var det vackert väder som nästa alla dagar hela sommaren. Jag har aldrig tidigare varit med om att kunna cykla så mycket i så fint väder, och jag undrar när det kommer igen.

För övrigt är det fantastiskt att ha så fina och underbara barn, och inte bara på skolavslutningen...

 

 

Vätternrundan 2013

Krafttrampen var en bra formhöjare inför kommande veckas Vätternrunda. Målet för året var att köra en bit under åtta timmar, bidra med farthållningen hela vägen och känna mig fräsch hela vägen.

Jag körde min tredje runda och 2011 hade jag missat att gå under 8 timmar med ynka 2 minuter. 2012 klarade jag 8 timmarsstrecket med en minut, men jag kände mig inte särskilt pigg och hade inte varit delaktig i farthållningen på det sätt jag önskat.

Nu detta år gick allt perfekt. Jag var pigg och stark hela vägen. Jag bidrog väldigt bra till det resultat vi lyckades uppnå. Jag bröt mållinjen efter 7 timmar och 44 minuter, och trots en ganska bra tid kände jag att det skulle ha kunnat gå fortare utan att jag skulle fått problem.

I och med det positiva resultatet 2013 och att jag kört tre år i rad har jag nu bestämt mig för att hoppa över 2014 då jag inte hittar några tydliga mål att sträva mot.

Bror som liksom jag dessa tre år kört med Happy MTB-gruppen har också valt att stå över nästa år.

Det är riktigt kul att cykla med bror då det alltid fungerar så bra både på och vid sidan av cyklingen.

Ett exempel är Vätternrundan då vi åkte ned och bott tillsammans varje år och både 2011 och 2013 gick vi också i mål tillsammans. 2012 var bror en bit efter, men då hade hans förberedelser kantats av sjukdomar och skador – och då går det inte att prestera.

Tova på intensiven

Efter två lyckade insatser såg jag fram emot Veterancupen i Gottne två veckor efter Vätternrundan och helgen efter detta Mörksuggejakten i Rättvik. Tyvärr blev det inget av detta.

Istället fick vi vara på sjukhus med Tova för tredje gången under 2013. Denna gång blev det extremt tufft och det var stunder jag inte var säker på att Tova någonsin skulle komma hem igen. Tyvärr var inte heller detta sista gången under året som Tova fick må så dåligt. I december var det åter dags för intensiven och många veckor innan Tova återhämtat sig. 2013 har varit ett tufft år för Tova och familjen, tuffare än på många år. Tova har varit väldigt mycket på sjukhus och varit mycket dålig. Sist det var så här dåligt var då hon var mellan 0 och 3 år då det också var extra tungt.

Dessa händelser är verkligen tärande för hela vår familj, men vi gör vårt yttersta för att hela tiden komma tillbaka till ”livet”.

Nu har 2014 börjat och Tova är nästan helt återhämtad. Nu får vi hoppas hon får ett bättre 2014.

Nästa del
I del 3 i årskrönikan blir det en fortsatt beskrivning av sommarens bravader och lite annat smått och gott.

Årskrönikan 2013 - del 1: Gran Canaria, byskolor, form och ett problem

Då var 2013 över och ett nytt år väntar. Här kommer första delen av min årskrönika.

När året är slut känns det viktigt att fundera kring hur året varit och vad jag kan lära och utveckla. Men också göra en reflektion kring det gångna året.

Jag har under hela mitt liv varit intresserad av sport och idrottat på olika sätt. 2009 började mitt riktiga intresse för cykling. Ett intresse som därefter bara växt.

Inför 2013 började jag blogga. Mitt första år som bloggare har varit roligt och givande, och tanken är att fortsätta även under 2014. Det har inte minst varit bra att skriva om träning och livet för att motivera till träning, följa upp hur det gått och för att skriva av sig både vad gäller glädjeämnen och det som är tufft i livet.

Melitta

En nyhet som följt mig under året har varit min Melitta Caffeo CI som anlände till familjen den 5 januari. Det är en helautomatisk kaffeapparat på toppnivå. Någon kanske kan tycka att detta inte är någon viktig händelse, men för mig som i stort sett livnär mig på kaffe är det stort.

Gran Canaria

I mitten av januari var det dags för att tredje året i rad åka till Gran Canaria. Precis som tidigare år åkte vi tillsammans med bror och hans familj. Det blev en trevlig resa med bra mat, fint poolområde, okej väder och mycket bra cykling.

I slutet av vecka ett blev det dock en del smolk i bägaren då Tova som var hemma i Sverige fick åka in akut på sjukhus. Att vara flera hundra mil från sin dotter som ligger på ett sjukhus är inte roligt. Tyvärr upprepades detta återigen när jag ett antal veckor senare var på Bett-mässa.

Jag var denna gång utomlands två veckor, medan övriga familjen som planerat åkte hem efter första veckan. Det kändes tråkigt när de lämnade, samtidigt kändes det bra att Tova snart skulle ha sin mamma hos sig.

Under vecka två ökades träningsmängden markant. Det blev träning varje dag och många långa träningspass.

Det blev bland annat en topptur där vi kämpade oss upp på Gran Canarias högsta topp – Pico de las Nieves på 1945 meter över havet. Cyklingen i sig var ganska så tuff, med som mest en lutning på 22 procent. Tuffast var dock den fruktansvärda vätan, kylan och vinden vi mötte på toppen och som vi tog med oss en bra bit utför. Jag vet inte om jag någonsin frusit så mycket. För att förhöja stämningen gick jag dessutom in i den berömda kolhydratväggen vid denna tur. Om det var värt det – självklart.  Här kan du läsa lite mer kring detta: del 1 och del 2.

Sammantaget blev det ca 20 mil första veckan och den andra ca 60 mil. Totalt blev det alltså 80 mil under mina två veckor på Gran Canaria och den effektiva tärningstiden 30 timmar och 5 minuter.

Jag avverkade 11445 höjdmeter och var på min högsta punkt i livet cyklandes – 1949 möh (med start på havsnivå). Sammantaget riktigt bra.

Haveri

Under cyklingen på Gran Canaria fick ramen på ”svarta faran” en stötskada. Jag trodde nog inte att det var så farligt, men det visade sig under våren att det blev cykelns dödsdom. Det ledde till många och långa diskussioner med försäkringsbolaget innan jag fick ersättning för skadan.

Bett-mässa

Efter att bara varit hemma någon vecka bar det av till London för Bett-mässa. Det är en gigantisk IKT-mässa inom utbildningsområdet. Det blev flera och trevliga dagar med kollegor och impulser från omvärlden.

Förkylning och skador

Februari präglades av frustration då jag drabbades av en rejäl förkylning som höll i sig i 4 veckor. Lägger vi då till att hela hösten 2012 hade kantats av muskelbristningar och revbensbrott var humöret inte på topp. Men bättre tider väntade.

Vikten ned och formen upp

Den 18 februari började mitt fokus på att minska i vikt inför sommarens cykling. Kunde jag inte cykla på grund av förkylning kunde jag i stället fokusera här. Utfallet innan sommaren blev att de 4 kg jag satt som mål fram till april lyckades bra. Därefter var målet att minska ytterligare 3 kg fram till sommaren, men där lyckades jag inte nå ända fram. Men ändå helt ok.

Byskolor – nedläggning

I början av året fick jag som barn- och utbildningschef i uppdrag att beskriva vilka verksamhetskonsekvenser det skulle få att lägga ned våra tre byskolor. Jag förstår att det finns mycket känslor kring dessa frågor, vilket är fullt rimligt. Däremot har jag svårare att förstå de som inte kan se skillnad på sak och person. För det första innebar denna fråga extremt mycket arbete, men sedan var det också hårt att utsättas för personangrepp direkt eller indirekt via olika sociala medier. Det som kändes bra är att jag själv visste att jag hela tiden kunde stå för vad jag sa och de material jag lämnade in och att de var fria från känslor och istället baserades på fakta.

Hela våren och fram till sommaren präglades på olika sätt av denna fråga. Efterdyningarna har fortsatt under hösten 2013.  Det som känns mycket bra är att eleverna som nu går i nya skolor verkar trivas mycket bra och att även merparten av föräldrarna är nöjda med barnens nya skolor.

Halvklassikern

Under mars månad körde Katten första etappen av halvklassikern – halvvasan. Därefter körde hon i tur och ordning, halvvättern, halva Vansbro och slutligen halva Lidingöloppet. Enligt min mening mycket imponerande att behärska fyra olika sporter och dessutom göra bra resultat. Det är ännu mer imponerande om vi betänker att det inte är många år sedan Katten började springa, och det är först de sista två åren hon börjat träna simning, längdåkning och cykling. Starkt var ordet.

Mål för säsongen fastställs

I februari hade jag preliminärt beslutat vilka tävlingar jag skulle delta i under säsongen. Den 11 mars faställde jag målen för säsongen 2013 som både innefattade resultatmål, formmål och ”känslomål”. I ett kommande inlägg kommer jag att utvärdera målen för 2013 och beskriva hur det egentligen gick. Men sammantaget blev cykelåret riktigt bra.

Formen i antågande

I mitten av mars började träningen äntligen kännas som man alltid önskar att det ska vara. Man är stark, man är svår att trötta ut och återhämtningen är snabb. Samtidigt finns både den fysiska och mentala styrkan att verkligen köra sig riktigt, riktigt trött. Något som krävs för att ytterligare höja formen.  En sådan känsla hade bara funnits under kortare perioder under våren, men nu mer ihållande.

Den goda känslan gjorde att det under en månads tid blev mycket träning med bra kvalitet. Det gjorde att jag var ganska bra förberedd inför Mallorcaresan.

Vad är ett problem?

I månadsskriftet mars/april började äntligen min stora vadmuskelbristning som jag fick i oktober 2012 vara hyfsat i balans. Från skadan hade jag inte kunnat köra som jag velat utan att få ont, jag var också tvungen att köra alla träningspass med stödstrumpa och dessutom tejpa med kinesio-tejp. Nu kändes det allt bättre. Det var så bra att jag till och med provade utan stödstrumpa de första träningsdagarna när vi var på Mallorca. Det visade sig dock att det var en dålig idé. Det blev sämre och därmed både stödstrumpa och kinesiotejp. I början av maj, ca 7 månader efter skadan var jag slutligen symptomfri, och kunde köra på som jag ville. Men fortfarande känns faktiskt skadan av i vissa lägen när jag cyklar och fortfarande har jag inte vågat prova någon sport där man springer. Det har gjort att jag tvingats sluta med innebandyn, vilket känns tråkigt.

Nästa del

I del två av årskrönikan kommer jag att beskriva vår resa till Mallorca, sjukdomar, framgångar på cykeln, cykelhaverier, trevliga cykelturer och lite annat.