Året som var - 2014

2013 års årskrönika behandlade det mesta som hände under året och innehöll hela fem delar.  Att skriva en liknande årskrönika för 2014 är inte intressant då allt bleknar, blir meningslöst och ointressant i förhållande till vår familjs sorg. Jag tänkte först inte skriva något alls, men bestämde mig slutligen för ett inlägg som uteslutande behandlar cyklingen.

Träningsmängd och distans

Min försäsong under tiden januari till april blev mycket lyckad och jag fick ihop mycket och bra träning. Från maj till september blev det mindre cykling än tidigare år och det såg ut som den totala träningsmängden skulle bli lägre 2014 än tidigare år. Men i och med den väl tilltagna träningen i början av året och framför allt rikligt med träning i oktober till december utan skador och sjukdomar har det blivit en ansenligt träningsmängd.

När vi summerar 2014 kan jag utläsa att min effektiva träningstid uppgår till 413 timmar, vilket är klart mer än 2013.

Utbrytargruppen på Vännästrampet. Här ligger jag i täten, men det höll inte hela vägen. (foto:Erik Åström)

Jag satt under året på racern i 225 timmar, på MTB:n 26 timmar, på höst-/vintercykeln 32 timmar, på trainern 83 timmar och slutligen på spinningcykeln 25 timmar. Sedan blev det även lite annan blandad träning.

Totalt blev det 803 mils utecykling varav 663 mil på racern. Resten var MTB-träning och höst/vinter-cykling.  Året var ganska fullt av klättringar och därför blev snittfarten därefter. Totalt klättrade jag 67 000 höjdmeter.

Utlandsresor

Under året blev det tre cykelresor bra. I januari blev det en veckas cykling på Gran Canaria och sedan i april var vi tio cyklister som åkte med Vännäs CK till Mallorca för en veckas träning och samvaro. Slutligen blev det ytterligare en resa till Gran Canaria i november. Det blev mycket givande cykling, många nya och gamla bekantskaper, fint väder, många höjdmeter, god mat och rent allmänt bra dagar.

Några av grabbarna på vår Mallorcaresa

Premiärer

När jag säger cykling är alltid första tanken min racer. Men självklart vill jag hela tiden bredda mig och prova nytt.  Det gjorde att jag under 2013 deltog i min första MTB-tävling. Under 2014 har jag också ökat på MTB-träningen även om den fortfarande är mycket modest. Sedan är förutsättningarna för att bli bra inom MTB begränsade.

Under 2014 har jag provat på två helt nya saker, båda två nu under hösten. Jag har för första gången i livet provat på spinning och har de senaste månaderna kört på med flera träningar i veckan.

 Jag har också för första gången i livet provat på vintercykling. I vanliga fall kör jag all min vinterträning på trainern, så detta har varit helt nytt. Att cykla ute på vintern är skoj, framför allt om man bortser från kyla och den stora risken att åka i backen med skador som följd.

Även 2015 blir det premiär – denna gång på tempo.

Tävling

Inför säsongen 2014 tränade jag på riktigt bra och min tanke var att ta ytterligare steg när det gällde tävlingar och resultat. Förutsättningarna såg goda ut och jag tror helt säkert att jag hade haft min bästa form någonsin sommaren 2014 om jag bara kunnat fortsätta bygga på det som startades under våren. Nu blev det inte så. I stället för deltagande i många arrangemang blev det bara totalt fyra stycken.  Det minsta sedan jag började aktivt med cykling.

För andra året deltog jag i Krafttrampen MTB i början av juni. Precis som 2013 tillsammans med bror, och Niklas, men detta år kompletterat med Kjell, Hans och Tjäder från klubben. Tävlingen började bra och jag kände mig pigg. Det fortsatte hela rundan och jag tyckte jag körde kontrollerat. Så helt plötsligt hände det, jag fick ett haveri på cykeln och bakhjulet låste sig. Bror körde in i mig och åkte i backen. Efter ett tag åkte bror vidare medan jag försökte repa cykeln hjälpligt så jag skulle komma iväg. Efter ett antal minuter lyckades det. Jag insåg nu att det var till att öka tempot. Vi var ju med i denna tävling, främst för att få bra seedning till cykelvasan, och då fungerar det inte med att bli stående. De sista femton kilometrarna gick jag all-in. Som tur var hade jag pigga ben och gjorde en bra avslutning.  Tiden visade sig senare räcka till att starta i tävlingsklass led 2 på Cykelvasan, ett led bättre än 2013.

Det dröjde sedan länge innan det var aktuellt med någon tävling. Trots bristande träning bestämde jag mig i sista stund för att delta i Krafttrampen LVG. Det skulle bli min femte raka start i denna tävling som alltid är rolig och som brukar gå bra. När jag skulle åka visade det sig dock att en rake lossnat från framgaffeln på tävlingsracern. Någon sådan hade jag inte i reserv, så det blev en DNS.

Min andra tävling för året blev inte förrän i början av augusti. Denna gång blev det Sundsvall Classic och en runda på drygt 10 mil. Vi blev ca 150 startande och jag var mycket osäker på min cykelform.  Detta innebar att jag initialt valde ett taktiskt och avvaktande upplägg. Ju längre loppet gick och ju starkare jag kände mig desto positivare blev jag. Allt fler föll av klungan och med en dryg mil kvar var vi ca 25 stycken kvar i klungan. Då lyckades jag och tre andra cyklister med en utbrytning som håll till mål. Det blev spurt om segern och jag rullade in som tvåa. Riktigt lyckat.

Helgen efteråt var det dags för Vännästrampet som vi arrangerade för fjärde gången. Även denna gång var jag tillsammans med bror en av de ansvariga förutom att jag skulle cykla. Det blev en bra, händelserik och mycket jobbig tävling. Loppet var relativt avvaktande men med hög fart de första fem milen. Sedan blev det några små ryck innan det avgörande rycket kom efter 65 km och med 60 km kvar till mål.

Jag lyckades tillsammans med fyra andra cyklister komma loss från huvudklungan och allt eftersom drygade vi ut avståndet. När det var tre mil kvar hade två av cyklisterna släppt och vi var bara tre kvar. Tempot var uppskruvat och jag började bli rätt tärd. När den sista tuffa klättringen var avklarad och det mest var utför fram till målbacken pustade jag ut. Jag hade trots allt lyckats hänga de två andra som var starkare för dagen. Jag tog en gel och då blev det ytterligare ett mycket överraskande ryck, som jag inte var beredd på. Så var det kört och jag fick cykla sista milen med målet att hålla undan för klungan vilket inte var några större problem. Jag rullade alltså i mål som trea, vilket jag tycker var mycket bra.

I mitten av augusti var det dags för Cykelvasan och precis som året innan åkte jag ned med bror.  Dagen innan start började jag känna av en förkylning och den tillsammans med övriga förutsättningar gjorde att loppet blev en pina. Inte blev det bättre av att ena linsen föll ur efter bara några mil och sedan såg jag inget vidare. Det kändes alltså inte bra någon del av loppet och jag var konstant svag.  Med tanke på detta får jag vara nöjd med att rulla in på ca 3.08 vilket räcker till tävlingsklass även 2015.

Jag och bror direkt efter målgång av Cykelvasan

Tanken var att jag skulle hinna med ett sista lopp för säsongen, Själevadsfjärden runt. Ett lopp som brukar vara ett favoritlopp för mig där det alltid gått bra. Denna gång blev det dock DNS. Förkylningen som började under cykelvasan höll i sig och omöjliggjorde någon start. Surt, men så är det.

Sammanfattningsvis blev det alltså två starter på LVG med en andra och en tredje plats som resultat. På MTB blev det också två starter och här är mina mål mer modesta. Utifrån förutsättningarna får jag vara nöjd med att första loppet innebar att jag fick en bra seedning till Cykelvasan och vid själva Cykelvasan att jag klarade att kvalificera mig till tävlingsklass 2015, trots förkylning, fel disciplin och för lite träning.

Mål 2015

Jag har en förhoppning om att 2015 blir ett bra cykelår, och jag återkommer med mina mål.

Hälsokur

Vill bara avsluta med att säga att träning i allmänhet och cykling i synnerhet verkligen hjälper mig att orka med i livet. Det har varit och är något som jag verkligen älskar. Jag hoppas att det blir många år framöver med rolig cykling.