Mallorca dag 7 - Sa Calobra och jag frös så jag skakade

Efter att ha cyklat 27 timmar på 6 dagar (vilat en) bestämde sig Katten för att vila sista dagen inför hemresan. Detta för att vara hyfsat uppvilad mentalt och fysiskt när arbetet drar igång morgonen efter vi kommer hem.

Jag är inte fullt så långsiktigt så jag åkte iväg på långtur. Vädret var bra vid kusten och känslan var god. Jag bestämde mig för att åka från Playa de Palma via Lluc till Sa Calobra.

Det rullade fint fram till bergen och de ca 8 km upp till Lluc (Bensinmacksbacken) togs kontrollerat. Utan stopp rullade jag vidare mot Sa Calobra. För varje km blev det kallare och kallare. Sedan blev det dimma och nu var det ingen lek längre.

Väl framme vid caféet som leder mot Sa Calobra såg jag många cyklister ståendes och det syntes att de frös om händer och kropp. De hade trots allt jackor och handskar. Själv hade jag korta byxor och kort tröja. Endast en väst som extra förstärkningsplagg. Tanken slog mig att rulla vidare mot Puig Major och skippa Sa Calobra.

Men så svängde jag in och började klättringen på 2.5 km som leder upp till toppen av Coll dell Reis. Ingen återvändo. Nästan 10 km utför nu. Stannade kort och tog den enda bilden för dagen.

Det blev kallare och kallare och till slut kände jag inte händer och tår och det gick nästan inte att bromsa. Jag såg i efterhand att det var ca 7 grader. När du då nästan inte har några kläder och inte trampar alls, då blir det kallt. Vad hade jag gett mig in på!?

Jag tog mig dock ned till kusten. Steg kort av cykeln, vilket knappt gick då jag var helt stelfrusen och benen som pinnar. Tittade mig omkring. Såg endast en cyklist! Ni som varit nere vid vattnet vet hur det brukar vara.

Ingen återvändo. Bara att trampa uppåt. Jag hade som mål för dagen att köra så fort jag kunde uppför, men nu såg det mörkt ut då kroppen inte mådde bra av kylan.

Jag gjorde ändå ett försök att klättra de 670 höjdmeterna uppför så fort jag kunde. Mer än 9 km klättring och en snittlutning på ca 7%.

Från början är det inte så brant och det är långa raksträckor. På detta parti var benen rejält stela och jag fick inte upp effekten. Så första två kilometerna gick sämst. För sedan vaknade ben och kropp och jag kunde höja effekten med ca 20 watt resten av vägen upp.

Det gick alltså lite för lugnt i början på grund av stelfrusna ben och därför nådde jag inte 90% av maxpuls förrän efter drygt 15 minuter. Men från minut 5-6 hade jag ändå legat rätt i effekt och jag gjorde vad jag kunde för att det skulle gå hyfsat fort.

Jag matade på och det var först mot slutet i de brantaste partierna jag fick övertyga kroppen några gånger. Sista raksträckan in mot "mål" var dock jobbig i motvinden. Då tog det emot bra.

Jag tryckte av klockan och när jag såg tiden kände jag mig nöjd. Tror jag putsat mitt rekord.

Jag hade ännu bara stannat en gång för dagen för ett tekniskt stopp och det skulle bara bli ett kort stopp till. I övrigt rullade jag på hela tiden. Så nu utför och sedan direkt upp i klättringen mot Puig Major. Därefter 13 km utför till Soller och nu väntade bara klättringen över Coll de Soller innan det var lättåkt hem.

Det blev en riktigt bra cykeldag även om fötterna fortfarande var stelfrusna när jag kom tillbaka till hotellet. 6 timmar och 15 minuter, 15,5 mil och 2800 höjdmeter. Ett gediget pass helt enkelt.

Vad gäller min enda riktiga hårdkörning uppför Sa Calobra lyckades jag ta mig upp på ganska exakt 32 minuter. Det är ca 1 minut snabbare än 2018 som tidigare var min snabbaste tid. Det är jag riktigt nöjd med, även om många cyklar betydligt fortare. Men jag hade för mig hög effekt, så möjligen att jag skulle kapat en del i början om benen inte var stelfrusna. Sedan är de första två kilometerna väldigt bra om du ligger i grupp, så där fanns det också lite. Men sedan var det slut. Jag kommer aldrig att bli bland de snabbare här. Den effekt som skulle krävas för min relativt sett höga vikt för branta långa klättringar, kommer jag aldrig att uppnå.

Dock blev det nytt effektrekord i dag (i och för sig brukar jag köra hårt så här länge, och på tempohojen har jag alltid lägre effekt än på racer). Men räknar vi bort första fem minuterna gick de följande 27 minuterna på 380 watt. Hemma i garaget brukar 4 minuter kännas jobbigt på den effekten.... Räknar jag bort de första två minuterna, så blev det 378 watt.

Tunt med bilder idag - frös för mycket helt enkelt.

Ja, då var det över för denna gång. Jag och Katten har haft en toppenresa på alla sätt. Nu är det hemresa i morgon och tillbaka till vardagen på onsdag. Men jag har ju faktiskt en resa kvar detta år, med Vännäs CK. Och den är inte långt borta. Hoppas på att allt blir lika bra då.

Mallorca dag 6 - Fantastiskt på alla sätt och jag vände lungorna ut och in

Sjätte dagen på ön och den bästa hittills. Vädret var toppen, vägarna underbara och vi valde den finaste miljön på ön.

Varmt, soligt och inte så blåsigt. Då blir det inte bättre.

Katten har blivit starkare för varje dag och idag gick det som snabbast. Hon har verkligen imponerat.

I vanliga fall brukar vi välja någon dag där det blir mest slätåkning, men detta år har alla dagar med Katten haft fokus - klättringar. Idag tog vi oss upp i bergen via Soller.

Mitt upplägg varje dag har varit distansintensitet och därmed lugnt och fint. Sedan två inbakade intervaller i två olika klättringar. Samma plan gällde idag.

Idag kom den första hårdkörningen efter ca 90 minuter när vi nådde botten av Coll de Soller.  5,1 km lång klättring med en snittlutning på 5,2 procent väntade. Denna klättring gillar jag verkligen. Särskilt när man kommer in i serpentinerna efter ca 2 km.

Jag har målet varje dag att slå mina tidigare personrekord i klättringarna. Så även nu. Jag förstod dock att det skulle bli svårt då det var motvind, och framför allt på den del i början där det är en längre raksträcka. Men då själva träningen är viktigast matade jag på ändå.

Fin effekt uppför och det slutar med att jag förbättrar snitteffekten med 16 watt i jämförelse med mitt tidigare rekord från 2017. Men då vinden spelar ett spratt blir det bara tangerat personbästa. Bra ändå, måste jag säga. 2017 hade jag medvind och nu motvind.

Uppe på toppen tog Katten en Mars och sedan drog vi på oss västen för att susa utför under många kilometer innan vi nådde Soller. Där tog vi vänster och nu väntade mycket klättring efter den fantastiska västkusten. Det är verkligen fint här.

Totalt är det ca 13 km klättring varierat med lite utför innan man når Valldemossa när vi stannade på en bar. Solen lyste och det var verkligen fint. Katten tog en cola och en baguette och jag fick en god kaffe.

Vi fyllde sedan på flaskorna med vatten innan det var dags för fler klättringar. Totalt klättrades det i dag 2000 höjdmeter.

Det rullade på fint, och miljön med vackert väder gör allt bättre. Kortärmat och korta byxor, och ändå inte kall. Kan inte bli mycket bättre på Mallorca den här tiden på året.

Sista klättringen för dagen var också den andra som jag skulle köra hårt i. Det var militärbacken från baksidan med riktning mot Palma. Den är en kort rackare på bara ca 2,3 km med en snittlutning på 5%. För mig som är mer av en diesel och är som bäst på tempo är kortare maxningar ingen lek.

Jag hade i alla fall bestämt mig för att vrida ur kroppen här. Jag visste också att mitt rekord från 2018 var bra, så det var till att bita i. Frågan var hur endast två bars sedan frukost 7 timmar tidigare och nästan 5 timmars cykling skulle påverka!?

Katten drog iväg först och hon körde verkligen snabbt upp, trots att hon inte maxade. Jag blir mer och mer imponerad.

Så var det min tur. Jag blev nog lite ivrig och ser att jag efter 40 sekunder ligger på ett snitt på 600 watt. Det fick jag äta upp efter en stund när syreskulden kom....

Min hårda öppning och att jag visste att det var max som gällde då det bara skulle ta ca 6 minuter upp gjorde att det brann bra både i ben och lungor.

Nej, jag kan inte säga att jag riktigt höll hela vägen. Det gick segt sista minuten, men jag kämpade på. Uppe på toppen kunde jag knappt andas. Det tog egentligen 20 minuter innan jag åter vänt lungorna rätt.

Ca 11 km till hotellet och när vi var klara för dagen summerar vi ca 5 timmar och 20 minuter, ca 12 mil och 2000 höjdmeter.

Hur det gick uppför Militärbacken? Jag är nöjd, trots att jag disponerade det hela lite fel. Det tog 5 minuter och 32 sekunder upp. Trots den korta tiden var det riktigt jobbigt. Ett snitt på 422 watt får för mig sägas vara bra med de förutsättningar som var. Jag är ju inte som bäst på kortare insatser. Men 25,9 km/h i snitt uppför med en snittlutning på 5% känns topp. Jo, jag vet att klättringen var kort.

När jag tittade på Strava såg jag att jag slagit mitt tidigare rekord med 19 sekunder. Mycket för att vara så kort sträcka. Blev förvånad när jag såg att bara 6 stycken genom tiderna inom min ålderskategori 45-54 år loggat en snabbare tid. 

En cykeldag kvar. Vi får se hur maxningen igår och idag påverkar benen. Ja, förutom 30 timmars träning på 6 dagar, då.

Nu på kvällen har vi hunnit med en god middag och sedan har jag jobbat då det fanns en hel del mail som jag behöver lämna svar på innan arbetsveckan börjar inom Barn- och utbildningsförvaltningen i Vännäs.

Mallorca dag 5 - Ingen sömn, och har jag peakat för tidigt!?

Först tre gemensamma cykeldagar och igår en egen cykeltur. Idag kunde jag blivit själv igen, då Katten sov mycket dåligt i natt och kände sig lite konstig i kroppen när hon steg upp. Hon ville dock cykla och jag anpassade rundan utifrån det. Det visade sig dock gå mycket bra för Katten idag. Sedan får vi se hur det blir senare. Men i morgon är en annan dag - som man skulle kunna säga i dessa mellotider.
.
Min anpassade runda skulle ta oss via Militärbacken upp i bergen. Det gick sådär.

När vi snirklat oss fram till huvudstaden och på väg upp i bergen stoppas vi av militär. Militärbacken avstängd! Var visst någon typ av arrangemang. Surt. Bara att vända om. Snabbt planerade jag en alternativ runda till den alternativa rundan.

Vi åkte ut till kusten igen, och tog höger mot Palmanova/Magaluf och cyklade upp i bergen via Calvia. En start med lite väl mycket trafik, men när vi väl svängde inåt landet blev det väldigt lite trafik resten av dagen.

Det skulle vara hyfsat varmt och soligt idag. Det visade sig dock att solen länge lös med sin frånvaro, och inte var det så varmt heller. Jag hade med mig västen, men inga armvärmare, vilket hade varit skönt under delar av turen.

Vet inte vad som hände med bilden. Fullt så här brun är jag inte...

Denna som tidigare dagar rullade på relativt lugnt med några fartökningar inplanerade. När vi kom till Es Capdella svängde vi mot Gallilea med sikte mot Puigpunyent. Nu väntade en klättring på ca 4,5 km med en snittlutning på 6%. Här planerade jag min första rejäla insats. Vi hade motvind, så det var inte optimalt för en snabb tid upp, men idag fokuserade jag på effekten.

Jag började på just under 400 watt, men kände snabbt att det fanns lite mer. Igår gjorde jag en maxning upp för Randa som inte riktigt var en maxning. I dag skulle det bli max på riktigt.

Bestämde mig snabbt för att korrigera mitt mål till att försöka hålla minst 400 watt. Nu blev det snabbt jobbigt, men samtidigt fanns det tryck i benen och jag hade hela tiden en offensiv tanke och känsla. Effekten ökade till ett snitt på 405 watt och mitt fokus och min vilja ökade att hålla minst 400 watt i snitt hela vägen upp.

Det kunde dock tagit en ände med förskräckelse då jag närmade mig en cyklist i klättringen. Han tog ut till vänster när jag närmade mig, och när jag var i kapp var han mitt i vägen, men lite mer till vänster. Jag tog beslutet att köra om till höger (där det fanns mer plats), vilket jag inte brukar. Han hade nog inte märkt mig och tvärsvänger till höger. Jag hann skrika till och vi väjde båda. Ingen krock, men nära.

Jag matade vidare och hade dålig koll på hur långt det var kvar av klättringen. Jag hade börjat min hårdkörning lite före skylten och jag hade inte framme distansen på klockan utan bara tid, puls, effekt och snitteffekt. Men nog borde jag klara 15 minuter om det skulle ta det, tänkte jag. Visst var det tufft, men jag höll ändå trycket.

Vips så var jag uppe. I efterhand visar det sig att segmentet tog ca 12 minuter och jag hade tryck i 13.38. Snitteffekt för de tolv minuterna blev 405 watt. I och med att jag startade lite lugnare blev snittet för 13.17 på 403 watt.

Mitt personliga rekord för 20 minuter är 397 watt. Idag hade det "räckt" med att klara 390 watt sista 6.30 för att slå mitt pers. För att nå drömgränsen 400 watt hade det krävts 394 watt på slutet. Det känns i alla fall som att om klättringen inte tagit slut hade jag nog kunnat slå mitt pers, då det fanns krut kvar och pulsen vid målgång endast låg på 92%. Men om det blivit 400 watt i snitt för en hel tjuga låter jag vara osagt. Men ett positivt besked helt klart.

Hur som helst blev det min näst bästa effekt någonsin på en tia och min bästa på en 12-minutare. Tillbaka på hotellet såg jag dessutom att tiden var ruskigt snabb för att vara jag och i en klättring.

Jag rullade ned och mötte Katten som klättrade fint. Hon har verkligen fått valuta för sin träning.

Trots att hon "tog det lugnt" då hon var orolig för sin kropp blev det två tjugor, med bara 10 minuter lugnare mellan varje där hon snittade 3,14 watt/kg med bara 72% av maxpuls (dvs under aerob tröskel). Riktigt stor förbättring sedan vi startade träningen i höstas.

 Utför och sedan mer klättring innan vi åter susade utför för kaffe i Esporles. Efter stoppet tog vi sikte mot Valldemossa och efter ett tag kom vi till klättringen Coll den Claret (3,7 km och 5% lutning). Här skulle min andra effektökning ske. Denna gång var dock planen att nöja sig med 380 watt, vilket jag infriade. Varken mer eller mindre. Jag låg under tröskelpuls hela vägen (ca 87-89% av max), men benen var förstås lite segare än vid maxningen tidigare under dagen. Fick i hop en intervall på just under 9 minuter och trots att det åter var motvind blev det ännu ett pers.

Det är sällan man känner känslan. Du kan bli trött, men det finns tryck kvar. Du återhämtar dig på nolltid. Du känner dig stark och offensiv i tanken. Oavsett om du bara tränar då och då eller är världselit söker du den där känslan. När du finner den, är det fantastiskt. Synd det inte är oftare...

Jag börjar nästan bli lite orolig att jag peakat formen för tidigt på säsongen. Man vinner ju inga tävlingar innan säsongen dragit igång. Ja,ja. Jag väljer att tänka positivt och hoppas till och med att det finns lite mer att kräma ur kroppen, även om det säkert blir svårt då formen verkligen är bra nu.

En gel i farten är aldrig fel

Vi rullade ned till Valldemossa där Katten fick en mars och jag köpte lite vatten. Vi tog också en paus och värmde oss i solen som nu tittat fram.

Nu var det mest utför och plattåkning kvar tillbaka till hotellet. Det gick undan då vindarna var bra och Katten var riktigt stark.

Denna vår femte dag summerar jag 4 timmar och 45 minuters cykling, 1550 höjdmeter och ca 12 mil. Ca 23 minuters hårdkörning, drygt två och en halvtimme distansintensitet, en dryg timme i bara 50-60% av maxpuls och ungefär 45 minuter som inte var träningspuls. Sammantaget dock mycket bra och särskilt då jag nu fått ihop nästan 25 timmar på fem dagar.

Tillbaka på hotellet tog vid det lugnt på rummet innan det var dags för middag. Efter middag såg vi på melodifestivalen.

Nu önskar jag att Katten (och även jag) får sova bättre i natt och att hon känner sig bra i morgon.