För att utvecklas till att bli ett och känna tilltro och positiva känslor krävs en hel del. Ofta får du jobba på förhållandet för att få det att fungera. I bland är det kärlek vid första ögonkastet, men för att det ska hålla i längden är det dock viktigt att vi passar ihop, att vi tror på varandra och att vi kan lita på varandra.
Min nya partner dök upp för ca 4 veckor sedan och redan från början föll jag för det yttre. En riktig skönhet faktiskt. Jag hade också hört av andra som kände, eller kände till min nya partner att detta var ett riktigt kap. Jag hade ju dessutom satt in en kontaktannons och beskrivit vem jag var och vad jag önskade av en ny livskamrat. Så detta borde bli bra.
Men som ni vet är första intrycket och skönhet inte tillräckligt. Att matematiskt para ihop sig efter egenskaper är inte heller något som automatiskt blir ett facit.
Det visade sig också att vi hade det lite stimmigt och kantigt till en början och vårt förhållande skavde en del. Vi hade helt enkelt svårt att förstå varandra och våra behov.
Vi pratade ut, vi justerade och vi anpassade oss. Vi utsatte oss för prövningar och samtidigt bestämde vi oss för att ge varandra chansen.
Så för en dryg vecka sedan började det kännas som att vi hörde ihop. Allt kändes tryggt, bra och tillfredsställande när vi var tillsammans. Känslan var fantastiskt bra.
När vi så fått till allt och vi kändes som ett blev det i söndags skarpt läge. Ni vet hur det är - Det är när det bränner till som förhållandet verkligen prövas och vi ser om vi verkligen hör ihop.
I lite mer än tre timmar provade vi varandra på alla de sätt och hela tiden kändes det bra. Vi jobbade som ett team. Redan före vårt slutmål visste jag att vi nu hittat rätt.
När vi så rullade över mållinjen före de andra var det bara det sista kvittot på det jag redan visste. Jag har nu hittat min nya kärlek som jag hoppas ska vara med mig länge än och att vi får uppleva mycket och att vi ska ha många fina stunder tillsammans.
Så här ser min nya fina skönhet ut efter att inställningarna från bådas sida är klara. Jag har bytt sadel, flyttat fram den lite, höjt sadeln och justerat vinkeln lite mer framåt. Sedan har jag justerat styret så det fått en annan vinkel och för fjärde gången ändrat positionen för spurtknapparna. Jag använder också andra hjul än när vi började vår gemenskap. Nu känns det som att vi till 99% är klara och att vi har en riktig bikefit på alla de sätt.
Min nya Cannondale Supersix Evo Hi Mod etap. Visst är hon fin? Och vilken personlighet sedan. Beroende på omgivningen och förutsättningarna anpassar hon sig. För vem kan tro att det är samma cykel på de tre bilderna nedan?! Jag har satt cykeln i de mer extrema förhållandena i bild 1 och 2. Vanligtvis uppträder min cykel i en färg någonstans mitt emellan. Men den har alla färger mellan dessa två exempel. På bild tre som är just före start på söndagens Vännästrampet hamnar färgen någonstans mitt emellan.
Jag lovar att hon är ännu finare i verkligheten än vad som framkommer av två enkla bilder från mobilen. Det tredje fotot i sig är bättre, men där är hon ju inte riktigt stajlad för foto.
Vid ett personligt möte upptäcker vi ju också den fina personligheten som är svår att se på bild.
