Vännästrampet - Lyckat arrangemang, stort formbesked och först i mål!

Idag var det så dags för Vännästrampet, vårt årliga cykellopp med start och mål i Vännäs. Banan går via Nordmaling och Bjurholm tillbaka till Vännäs. Där avslutas allt med en 2 km lång stigning fram till målgången. Totalt är det ca 860 höjdmeter. 650 av dessa ligger de sista 75 km.

I år hade vi flyttat loppet från augusti till juli, vilket många tyckt vara vanskligt. Det blev dock deltagarrekord även i år.

Idag var det verkligen osäkert kring vädret, men jag var övertygad att det som sämst skulle bli lite duggregn. Hela förmiddagen när vi skötte förberedelserna var vädret bra och det kändes varmt. Själv bestämde jag mig dock för att ta skoöverdrag, då det är viktigt att hålla fötterna varma, och blir det regn är det inte roligt att köra utan.

Så slog klockan tolv och det var dags för start. Ungefär samtidigt började det regna och när bror drog i väg med förbilen började det hällregna. Det regnade så mycket att det studsade i marken, och det tog inte länge innan vi alla var riktigt kalla.

Vi kör masterbil genom Vännäs och en bit uppför första backen vilket innebar ca 10 minuters cykling utan att nästan trampa alls. Inte kul när hela kroppen stelnar till.

När det blev fri fart drogs tempot upp en del då många ville ha värme. Snabbt blev det dock ganska avvaktande.

Som synes rejält blött till en början, och då hade det ändå lugnat sig när denna bild togs.

Lite längre fram minskade regnandet för att sedan helt upphöra och resten av rundan var vädret riktigt bra.

Efter 15 km kom vi fram till en t-korsning och vi svängde höger mot Gräsmyr. Nu drogs tempot upp en del under ett kortare tag, men inte heller nu var någon intresserad av att hålla i trycket. Jag hade redan höjt tempot två gånger och båda gångerna blev jag helt plötsligt själv. Det var bara att backa ned igen. Lite väl tidigt att börja köra själv.

Så här fortsatte det ända fram till Nordmaling. Den som ökade tempot kom genast loss. Själv var jag loss flera gånger. Det kändes att alla väntade på att vi skulle komma till Nordmaling och att den tuffare delen av banan skulle börja.

Vi rullade igenom Nordmaling och i Olofsfors tog vi höger. Nu hade vi cyklat 50 km och det var ca 75 km kvar. Nu började det också gå uppför. Fortfarande var det dock svårt att få något tempo. Det gick mycket ryckigt och ingen ville trycka på längst fram.

Efter ca en mil på vägen mot Bjurholm kom ett ryck av Erik From och Peder Larsson från Gimonäs. Vi var ett antal som tog rygg och klungan sträcktes ut. Efter ett tag backade Gimonäsarna ned i klungan och vi blev 6 stycken kvar. Vi tryckte på bra en stund och fick lucka. I fem km var det bra tryck, men så visade det sig att det bara var jag och någon till som ville/orkade ta några förningar. Bara att backa ned i klungan igen.

Som jag tidigare skrivit på bloggen var dagens lopp tänkt som en rejäl urblåsare. Jag hade alltså bestämt mig för att vara överdrivet offensiv, allt med tanken att detta ska höja formen inför SM och NM. För att få till detta hade jag många gånger försökt få igång klungan genom att trycka på i täten och sedan nu senast få snurr på en mindre grupp. Inget hade lyckats.

Beslutet blev nu att ta det lugnt i ca 5 km, om det inte skulle vara så att någon annan tog ett initiativ. Planen var nu att gå loss själv med 50 km kvar och förhoppningsvis tvinga de starkaste cyklisterna att få till en utbrytning för att gå ikapp.

Lugnt i spets innan fartökning

Med ganska exakt fem mil kvar gick jag upp i spets och ökade intensiteten och som jag förstod valde ingen att hänga på. Vindarna var inte optimala och det gick mer uppför än utför, så jag förstod att det skulle kosta en del, om jag fortsatte gasa. Jag såg att luckan växte och bestämde mig för att fortsätta trycka på.

Ute på solotur

Jag insåg också att jag behövde vara själv en bra stund innan det skulle hända något i klungan. Min teori förutom att köra kroppen trött var att det skulle bli en utbrytning och att klungan skulle spricka i Agnäsbacken som inte är så lång men väldigt brant. Då skulle jag behöva köra själv i 11 km, innan jag skulle kunna haka på utbrytningen.

Jag lade mig på ca 350 watt och pejsade där. Tog det lite lugnare uppför, och då närmade sig den stora klungan, medan jag utför drog ifrån då jag tryckte på lite extra. Innan stigningen i Agnäs går det utför en stund och jag låg i en bit över 70 hela backen ned. Uppför klättringen i Agnäs, men fortfarande var inga cyklister i kapp, och jag såg också att klungan inte spruckit som jag trott.

Fortfarande ensam uppför Agnäsbacken

Jag bestämde mig då för att fortsätta trycka på, samtidigt som jag insåg risken med att när utbrytningen kom skulle de susa förbi mig. Men jag skulle hur som helst få en bra genomkörare och bli "mest offensiva cyklist". Så till slut efter nästan 18 km solocykling kom så en utbrytargrupp i kapp. Totalt blev det en soloutbrytning på drygt 26 minuter, en snittfart på ca 40 km/h och en snittwatt på 347. Riktigt bra fart då det var mer uppför än utför.

Så var utbrytargruppen i kapp

De som kom i kapp var 7 stycken och nu var det lite mer än tre mil kvar till mål. Ganska snabbt insåg jag att det inte var några problem att hänga med de som gått ikapp, och jag gick med i förningarna hela tiden. Vi höll ett bra tempo för att inte den jagande klungan skulle komma ikapp och allt eftersom drygade vi ut avståndet.

Så kom vi till Bjurholm och nu väntade närmare 20 km med mycket klättring.

Allt eftersom föll det av cyklister i vår grupp och uppe på toppen där det bär utför mot Vännäs var vi nu fem cyklister kvar. Peder Larsson Gimonäs CK, Erik From Gimonäs CK, Tobias Rosenkrantz Sävar, Niklas Adamsson från Team Ormsalva och jag själv från Vännäs CK.

Det hade känts i de förningar jag haft att jag nog hade lite mer krafter kvar än flera av de andra cyklisterna som var kvar i tätgruppen. Samtidigt avslutas loppet efter utförslöpan med en 2 km lång klättring på i snitt ca 4,5%, vilket inte brukar vara min grej.

I ca 10 minuter utför och en liten stund på platten inför målbacken gick det nu riktigt lugnt. Alla sparade sig för klättringen.

Team Ormsalva gick först in i backen, och jag var nöjd att det inte gick så hårt.Efter ett antal hundra meter gjorde Peder Larsson ett försök att komma loss. Jag tog i kapp detta med Erik From och Tobias Rosenkrantz på hjul. Team Ormsalva släppte.

Så gick det lite lugnare igen innan Peder provade en gång till. Åter tog jag ikapp med de andra två på hjul. Jag kontrade, men fick ingen lucka. Jag släppte då på trycket igen. Jag insåg att vi började närma oss de sista 500 meterna där det planar ut. Jag växlade upp på stora klingan och gjorde mig beredd för en sista fartökning.

Åter låg Peder Larsson först, men nu med något lägre tryck. Så tog vi sista svängen och därefter väntar det 200 meter med svagt uppför fram till mål. Jag vek ut till höger om Peder Larsson och började spurten. Lite väl tidigt, men jag hoppades de andra skulle vara möra efter backen.

Erik From kom till vänster om Peder Larsson och på hjul fanns Tobias Rosenkrantz. Jag och Erik passerade på var sin sida om Peder, med Erik en halv cykellängd framför. Tobias fortfarande på hjul.. Jag kände att jag hela tiden tog på Erik och att jag nog skulle hinna om. Så gick jag all in och jag märkte att Erik tappade. Rosenkrantz tror jag fortfarande var på mitt hjul, men nära målet såg jag att han släppt och jag skär mållinjen med kanske 4 cykellängder före Tobias som blir tvåa, Peder blir trea och Erik rullar inom fyra.

Först i mål. Fick kritik för avsaknad av målgest. Men jag är ju inte van vid att vinna, så jag behöver träna mer.

Vilken otroligt förvånande och positiv dag. Det är nästan så jag tror att toppformen var i dag och då för tidigt. Det är också roligt att vara först. Ett av målen för året var att skära mållinjen först minst en gång, och i dag hände det. Nu har jag nästan nått alla mina mål för året. De två viktigaste helgerna väntar dock.

Lite siffror för dagen:

• Snittfarten drygt 39 km/h från att Masterbilen släppte. Då gick det mestadels riktigt lugnt första 70 km, så det var ett bra snitt.
• Min snittpuls första 70 km ca 70% av maxpuls, och för de sista 50 km, 90% av maxpuls. För hela rundan landade det kring 78%.
• Snittwatt för hela rundan blev 252 watt, de sista fem milen 302 watt.
• De 30 minuter med högst tryck där jag var själv 27 minuter av dessa landade på 348 watt.
• Normaliserad effekt för den tuffaste timmen - 347 watt.
• Normaliserad effekt för de tuffaste 20 minuterna - 369 watt.
• Normaliserad effekt för hela rundan på 3 timmar och 17 minuter - 312 watt.
• Hårdaste femman på 448 watt.
• Nytt wattrekord på första fem sekunderna i spurten.
• 19 minuter över 450 watt, och totalt 50 minuter över 350 watt.

Efter avslutat lopp blev jag och bror intervjuade av tidningen Västerbottningen, så jag hoppas de skriver något bra om cykling och Vännästrampet.

Efter målbild

Därefter rullade vi tillbaka till starten där det väntade fika fick för alla, och sedan prisutdelning. De flesta priser var lottning på startnumret. Tårta och fristart till nästa år i priser. Först i mål fick en tårta, så den har jag njutit av i kväll.

Jag vill å Vännäs CK:s vägnar tacka alla funktionärer, alla cyklister och den publik som fanns efter vägen och vid målet. Jag hoppas att vi sommaren 2017 kommer genomföra sjunde upplagan av Vännästrampet och med deltagarrekord för sjunde året i rad. Är du intresserad av mållistan finns den nu på Vännäs CK:s facebooksida och det finns även en länk från vår hemsida vannasck.se. Hittar du något fel, hör av dig.

Nu är planen att träna på i början av veckan och sedan åker vi söderut med husvagnen på onsdag. Jag kommer också släppa på träningen och hoppas att det som idag var en riktigt bra form blir ännu bättre till SM och NM om två respektive tre veckor.

Tackar slutligen Jonas Björkholm, en av våra duktiga cyklister och fotograf för alla bilderna i detta inlägg.