Julen är min tid. En tid jag alltid gillat, eller kanske till och med älskat. Det är få dagar som jag brukar trivas så bra som julafton och dagarna runt omkring. I vanliga fall tror jag mig vara ganska så flexibel, men på julen har jag alltid velat ha det på ett visst sätt dessa traditioner har jag värnat om.
I år har jag egentligen inte tänkt på julen. Nu när julen ändå närmar sig och fler tankar kommer känns det roligt, samtidigt som jag känner ett tryck över bröstet. Pulsen stegrar och hjärtat slår ojämnt. Helt klart är det inte som en vanlig jul.
Jag saknar Tova varje dag och det går inte många timmar utan att jag tänker på dig min lila flicka. Måendet går upp och ned mellan dagar och inom dagar. Ena stunden känns allt bra och nästa stund är det som ett hål, ett tryck kommer över bröstet och tårarna bryter fram.
Julen är för mig och övriga familjen extra tuff. Där finns så mycket som påminner om dig min lilla Tovlov, och din glädje du kände med alla människor omkring dig. Vi har sedan flera månader pratat kring hur vi ska ta oss förbi julen på ett bra sätt, och nu är den här.
Allt känns fortfarande underligt. I det lilla kändes det jobbigt och overkligt att slå in den första julklappen och sedan bara skriva tre istället för fyra namn efter önskar .......
Häromdagen ville Melvin spela spel och undrade om vi kunde spela alla fyra, tills han insåg att det inte gick och ändrades sig till alla tre.
Ja, det är två exempel av oräkneliga som dyker upp när man minst anar det. I dag skulle vi göra pepparkakor. Vi brukar alltid göra två stora hjärtan, skriva Tova och Melvins nämn och hänga upp i fönstret. Hur skulle vi göra i år? Ja, det finns inga bra svar. Ofta kan man inte göra som man alltid gjort, för det är ju inte som förut. Sedan vill man inte bara skrapa saker under mattan och tänka bort dem. Det finns inga rätta svar. Jag valde slutligen att göra ett hjärta med alla fyras första initial, men vi satte inte upp det. Det var lösningen som i detta fall kändes minst dåligt.
 |
| Katten, Tomas, Tova, Melvin och ett hjärta i hjärtat. |
Vi har nu noga försökt planera morgondagen och vad vi ska göra om vi börjar må allt för dåligt. Förhoppningsvis tar vi oss då lättare igenom dagen. Samtidigt ska det ju vara en glädjens dag.
Vi försöker för Melvins skull att hålla fast vid traditionerna vilket innebär att vi på morgonen äter frukost framför tv:n. Det blir som alltid scones. Sedan blir det lite kakor och sonen dricker sin enda kopp kaffe per år. Han har tagit över efter mig som gjorde så fram till jag var 12 och började dricka varje dag. Tova hon gillade kaffe och fick det lite då och då, men självklart också på julafton.
Efter lunch planerar vi att tillsammans vara med Tova vid graven och sedan går vi över till mor och far en stund före Kalle-Anka. Där blir det fika till disney, mat och sedan julklappar. Självklart missar vi inte Karl-Bertil Jonssons julafton. Sedan brukar vi umgås resten av kvällen. Hur det blir i år med allt, ja det vet jag inte. Blir det för tufft kanske vi behöver gå hem, men vi får se. Förhoppningsvis hjälper Tova oss att klara julen!?
Idag har vi också hållit fast vid traditionerna. Dagen före julafton brukar vi baka pepparkakor, griljera skinka, klä granen och se på julkalendern och uppesittarkväll. Alla de delarna är uppfyllda och det har känts bra.
 |
| Jag och Melvin var "fantastiska" konstnärer |
Det är både tufft att minnas och sakna, men jag fortsätter tänka på dig min Tova idag, i morgon och alla andra dagar. Jag vill se dig framför mig. Se dina vackra ögon, ditt leende och minnas alla fina stunder.
Nu hoppas jag på en mysig stund till uppesittarkväll som just börjat. Du Tova finns med oss även i kväll. Vi har fyra bingolotter så du får vara med och spela.
