Jag har gett upp!

När vi följer det som händer på nätet verkar de flesta vara lyckliga och framgångsrika. Det mesta flyter på och det är topp helt enkelt.

Riktigt så är det inte, i alla fall inte för mig. Jag tänker också att jag vill visa hela mig och inte bara hur allt går som jag vill. Så därför skriver jag även när det inte är helt muntert.

Jag har som många av er vet varit med om riktigt tunga saker privat, så vad är då en liten motgång inom cykelvärlden? Ja, i det stora förstås ingenting. Men i det lilla och i min passion är det ändå något. Så pass mycket att det just nu inte är en av mina bästa perioder. Men ge mig några dagar så försöker jag komma igen.

Vad jag pratar om!? Sjukdom och skada var ordet. Så här ligger det till.

Jag gillar inte att ge upp, men nu har det hänt.

Egentligen såg det inte alls bra ut tidigare heller, men man lever på hoppet in i det sista.

Rejält förkyld, en havererad rygg, muskelkramper och inte tränat på länge. Ja, det är klart att läget inte såg just ut när jag åkte till Stockholm i tisdags.

Onsdag och torsdag har jag varit på konferens kring digitalisering i skolan, men jag har också gjort vad jag kunnat för att må bättre. Jag har gjort alla övningar som man "bör" när ryggen spökar. Jag har också stretchat de krampande musklerna och försökt kurera mig från förkylning.

Vi kan konstatera att tisdagens behandling hos naprapat där de låste upp ryggen på två ställen varit bra. Ryggen är nu bättre. Men det går långsamt och fler behandlingar krävs.

Förkylningen är också lite lindrigare, men den finns kvar. I alla fall om du ska mata järnet är det nog ingen hit.

Jag provade att rulla lite på trainern inne på hotellrummet i går kväll. Först då gav jag upp helt att åka till Sverigecupen i Barsebäck.

Det kom jag fram till genom att först köra på racern, och då gick det faktiskt hyfsat i rygg och muskler. Men när jag tryckte i och drog upp pulsen i pulszon 5 och sedan vilade gick inte pulsen ned som den skulle. Med andra ord - förkylningen fanns kvar och spökade.

Jag rullade också lite på tempohojen, men det räckte med några minuter för att krampkänning i rumpmuskeln som härleder från ryggen skulle uppstå och sedan började också smärta. Sedan började det också stråla ned i högra benet.

Sammantaget. Lugn cykling på racern fungerade hyfsat i alla fall i går. Att sitta på tempohojen går inte alls. Jag vet de som fått dessa problem med rumpmuskler och rygg och inte fått det att fungera på flera år. Nu väntar jag med de domedagsprofetiorna, men inte känns det helt lovande. Ja, sedan är det just nu inte läge att mata järnet med en förkylning i bakgrunden.

Så tyvärr. Inget tävlande för mig i helgen. Dessutom min första skada sedan jag började cykla som inte beror på att jag kraschat.

Det ser ju tyvärr inte så lovande ut rent allmänt nu då de flesta tävlingar i Sverigecupen kommer de närmaste veckorna, och risken är ganska stor att det det tar ett bra tag att komma tillbaka från detta. Men jag ska inte ge upp än, även om det just nu känns riktigt surt och uppgivet faktiskt.

Det enda som är bra är att jag brukar ha svårt att vara uppgiven länge innan jag blir konstruktiv och söker lösningar. Vi får se hur det går med det. Ska i alla fall börja med att för måndag boka ytterligare en rygg och muskelbehandling.

Smällar i ryggen

I helgen är det tävlingar i Barsebäck. Tanken var att som jag gjort tidigare flyga ned under fredagen. Nu blev det istället så att jag skulle på konferens till Stockholm under veckan, så då fick jag tänka om för att kunna lösa båda delarna.

Det innebär att jag i dag har åkt bil söderut, något som bestämdes för flera månader sedan. Vi får hoppas att det har varit värt det. Dvs, att jag kan åka och tävla i helgen.

Att jag inte kunnat träna på länge, är en sak. Det gör bara att jag blir lite långsammare och blir lite mindre nöjd med resultatet. Det stora problemet är att jag är rejält förkyld och det behöver börja vända senast i morgon om det inte ska vara kört utifrån det.

Det största problemet är dock ryggproblemen. De har lett till smärta, muskelkramper och konstant spända muskler.

Som jag skrev igår hade jag sökt behandlingsställen och till slut hittat ett ställe i Härnösand som ligger på vägen till Stockholm.

Jag vill också samtidigt tacka för alla tips som kommit från er om bra ställen för behandling här nere i Stockholm och uppe kring Vännäs. De kan nog behövas.

Ja, hur som helst hade jag tid först 14.00 i Härnösand, så jag gav mig av från Vännäs vid elva. Det innebar att jag hann med lite arbete innan avfärd.

Tre timmar senare var det så dags för behandling. Först en massageterapeut som kollade igenom rygg och rumpa och närmade sig triggerpunkter. För övrigt brukar han vara massör vid första depån under Vätternrundan, så vissa av er har nog känt på honom.

Han insåg att det fanns låsningar som orsakade smärta och stelhet i muskulaturen. Han kallade därför på en naprapat som snabbt konstaterade två låsningar.

Han låste upp ryggen med två olika manövrar och sedan var behandlingen klar. Han sa att det var olyckligt att jag skulle åka bil så länge och att jag skulle lägga på rejält med svankstöd i bilen för att minska risken för återfall. Risken är ju ganska stor att man får tillbaka låsningarna och att åka bil 5 timmar direkt efter behandling är ju inte helt perfekt.

Ja, vi kan konstatera att det var lite jobbigt att åka bil efter detta och att jag fortfarande har ont i ryggen. Sedan om det beror på att jag just behandlats eller om låsningarna kommit tillbaka får morgondagen visa.

Jag kan i alla fall konstatera att jag inte hade inbillat mig att ryggen var ur fas. Det är också klart att jag inte kunnat få loss detta utan behandling, trots att jag vet vilka övningar som bör göras. Det behövdes nämligen en hel del kraft för att lösa upp det hela.

Nu får vi se hur det utvecklar sig och om ryggen blir tillräckligt bra innan helgen.

Hur som helst lär det bli uppföljande behandlingar för att få detta under kontroll.

Sedan finns det de som säger att detta kommer att bli långvarigt och att det blir svårt att lösa. Jag hoppas verkligen att det inte blir så.

Akuttid efter vägen

Förkylning och ryggproblem frodas. Jag gör mitt yttersta för att få ordning på båda delarna, men har än så länge misslyckats.

Vad gäller förkylningen mår den bättre och bättre, vilket blir sämre och sämre.

Ryggen kan jag delvis få bort låsningarna en stund, men det kommer tillbaka. Jag är helt enkelt sned på flera sätt. Lite som att jag provar att vara helikopter men propellern har bara snurrat en bit. Det sprider svaghet och krampkänning i benen och hela kroppen känns helt enkelt underlig.

Det är bara att inse att det inte räcker med egenrehabilitering med hjälp av det som brukar vara framgångsrikt.

Jag har därför med ljus och lykta sökt efter någon som kan behandla ryggen. Men det har sett mörkt ut.

Har besökt olika ställen i Vännäs under dagen och kollat om de har akuttider och även i kommunerna runt omkring. De flesta hade tider, men inte idag. I morgon åker jag söderut, så då är jag inte hjälpt av några tider.

Jag kommer att vara i Stockholm ett antal dagar på arbete, men har inte heller där hittat någon tid för i morgon. Senare är inte alls bra då behandling inte bör vara alldeles i anslutning till helgens tävlingar om det ska finnas en chans att få till den gamle och att han ska kunna prestera i alla fall hyfsat.

Till slut hittade jag ett ställe i Härnösand som lovade förbarma sig över min rygg. Jag har ingen aning om hur företaget är eller så, utan det är helt på chans. På hemsidan ser det dock förtroendeingivande ut.

220 km hemifrån, men på vägen mot Stockholm. Den enda tid de hade var 14.00, så det lär inte bli allt för tidigt jag kommer till hotellet i Stockholm då jag föst ska avverka ca 450 km i bil förutom de 220 km som jag har till Härnösand.

Ja, nu har jag i alla fall en behandlingstid. Ett litet steg på vägen och då får vi se vad det ger. Blir intressant att se vad de gör för bedömning och vilken behandling jag får. Kanske har jag bara hittat på allt!?

Sedan har vi som sagt förkylningen som spökar och slutligen blir det ca 2 veckor utan träning inför helgen. Att jag sedan inte rullat ordentligt på min tempohoj sedan i september gör det inte lättare.

Men nu ska vi tänka positivt.

Skulle nu ryggen bli acceptabel och förkylningen möjliggöra start får jag helt enkelt göra det bästa av saken och ta det som det blir. Det viktiga är att få rulla igång och de viktigaste tävlingarna kommer senare.

För övrigt dröjer det inte länge förrän vi idrottsmänniskor blir frustrerade när kroppen inte vill vara med.

Ryggproblem - allt annat än bra

Ja, det var ju länge sedan jag var lite negativ på bloggen. Anledningarna till det är förstås att jag inte haft så mycket att klaga på, men också att jag försöker hitta konstruktiva vägar ur de utmaningar jag hamnar i.

Jag har haft en riktigt bra försäsong där jag fått träna som jag velat. Inga uppehåll på grund av sjukdom eller skador. Det är faktiskt första gången det är så. Det är förstås inte säkert att jag för det är bättre i år, då det i vissa lägen kan vara bra med uppehåll, men framför allt handlar det om vilken träning du gör och hur kroppen svarar. Som vanligt är det lite nervöst inför säsongen att få ett kvitto på hur det verkligen ligger till.

Nu har jag dock fått problem. Jag har ont i ryggen och det strålar ned i rumpmuskler och ner i benen. Jag har i grunden en problematisk rygg, men det har ändå kunnat hållas i schack i flera år nu. Nu har jag dock rejält ont och kroppen är stel som bara den. Har typ blivit 20 år äldre på några dagar.

Jag har haft lite känningar, men tänkt att det går över. I tisdags började det dock på riktigt. Sedan dess har jag inte kunnat genomföra riktigt träning och i stället har det mesta handlat om stretching och annan rehab. Jag brukar få en låsningar i ryggen, och så är det nog även denna gång.

Jag har provat rulla lugnt på racern en stund för att mjuka upp och sedan har rehab startat. För stunden kan jag överhuvudtaget inte cykla på tempohojen utan att det strålar ned i benen och musklerna drar ihop sig.

Efter genomförd rehab har jag smort in mig med värmande liniment och tagit inflammationshämmande.

Så i går kväll fick jag till slut loss det lite i ryggen så jag tror att det släppte hyfsat. Nu låser det igen lite till och från, vilket det brukar göra när det är sämre.

I kväll gjorde det för första gången inte så ont på racern när jag rullade lugnt inför stretchingen, men det är långt ifrån bra. Hade det varit tävling i dag hade det inte varit aktuellt att starta.

Nu är det en liten kamp mot klockan då det är tävlingspremiär på lördag. Dessutom på tempo. Risken finns att det blir DNS.

Jag planerar att få till en behandling av ryggen, men det blir klurigt i veckan, då jag åker söderut redan på tisdag morgon för arbete.

Om det inte vore nog med detta rosslade kroppen ihop i förrgår och nu är jag dessutom förkyld.

Ja, det blir ju förstås ingen träning i veckan på grund av ryggproblemen, så nu är det bara att hoppas att förkylningen blir kortvarig och att ryggen skärper till sig. Blir det så att jag får ställa in är det inte hela världen, bara detta problem inte blir långvarigt.