SM-tempot: Maxutdelning!!

Idag var det årets första och kanske sista tävling. SM i tempo i Lekeryd/Jönköping.

I dessa Coronatider var starterna mycket utspridda, ingen publik fick vara närvarande, och ingen prisutdelning. Katten och Melvin stod utanför avspärrningen vid start och fick med några bilder, men det är då de enda som finns.

Jag har varit spänd till och från sista veckan då den form jag haft smugit sig bort, och kroppen inte alls känts som den velat vara med. Jag har utifrån det gjort lite justeringar här på slutet och hoppats att det ska hjälpa.

Men utifrån hur det känts på slutet, att jag inte tävlat i år och att jag känner att jag "ska" prestera på SM har det varit lite spänt. Mer än vanligt faktiskt. På uppvärmningen fick jag dock upp hoppet då kroppen svarade bra.

I denna bild radar vi upp oss inför start. Många har redan startat. 6 stycken och sex minuter till innan det är min tur. Bakom startar 1:an och 2:an från förra SM (Patrik Boström och Mats Snygg). Just före de som varit närmast medalj eller tagit medalj i annan klass.

Själv blev jag 3:a i fjol, vilket kändes som en missräkning efter tre raka silver. 

I dessa Coronatider höll ingen cykeln utan vi skulle hålla ett staket. Ett staket som höll på falla när jag tog i det och då även jag. Jag fick klicka ur för att inte åka i backen. Men jag hann få i pedalen innan det var dags.

Så var jag iväg.

Nu väntade en bana som jag från i fjol fick inse inte passar mig så bra. Ca 110 höjdmeter första 6 km är ingen lek. Särskilt inte när det börjar med en rejäl backe efter bara några hundra meter (borta vid träden efter svängen). Att det dessutom är kort är inte heller optimalt för en diesel som mig.

Jag hade bestämt mig för att spara lite i klättringen då jag sprängde mig där i fjol. Men så blev det inte. Adrenalinet sprutade och det blev rejäla första fyra minuter (typ en maxning) som inledning av detta tempo. En av de snabbaste på första delen, men det fick jag nog lida för sedan.

Sedan in på en smal vindlande väg som flöt på bra till en brant klättring där jag förlorade tid mot väldigt många.

Så framme vid mellantiden efter 8 km. Andra plats, 2 sekunder före 3:an och väldigt tight bakom. Patrik Boström sin vana trogen hade öppnat supersnabbt och var 22 sekunder före.

Så in i en kort teknisk del med bland annat en S-sväng. Det visar sig senare att detta är en mycket dålig del för mig. Jag tappar mot nästan alla från mellantiden ner till stora vägen.

Så var vi då nere på sträckan med ca 6 km platt eller nästan platt väg (totalt lite uppför, men marginellt). Här är jag rejält sliten efter att försökt hålla farten på de partier som inte passar mig. Men i efterhand kan jag se att jag klarar att hålla samma snitteffekt på slutet av loppet som i inledningen och snittfarten detta avsnitt ligger på ca 50 km/h.

På den platta delen är jag snabbast av alla som laddat in sina tider i strava, vilket var positivt då det är min starka del. Så utför sista 2 km. Här förlorar jag tid mot många då jag har för vek utväxling. Jag behöver helt klart fler taggar på framklingan.

Så skär jag mållinjen med ett för mig väl genomfört lopp. Jag hade inte mer i dag och snitteffekten var 366 watt vilket är mycket högt för att vara på tempohojen (brukar ligga 30-40 watt högre på racern med samma ansträngning. Att jag dessutom klarade att avsluta med samma tryck andra delen var positivt.

Sammantaget kan jag se att jag tappar uppför, i de tekniska partierna och när det är väldigt brant utför på slutet.

I mål hör jag att jag är i ledningen och inser att det blir medalj!! Mycket positivt. Mats Snygg från CK Bure som tog silver i fjol kommer för sent och landar på en 6:e plats. Jag inser att det blir silver. Att göra något åt Patrik går inte. Men det var positivt att jag körde ungefär jämnt med honom på min starka del. Trea blir Eric Egelstig från CK Hymer som gått från klarhet till klarhet i tempo. Han har verkligen utvecklats sista året och var nu bara drygt 7 sekunder efter mig i mål.

Fyra precis som i fjol blir Marcus Larsson från CK Sundet. Tidigare har han dock flera SM-guld i bagaget. Femma blir Peter Stened från CK Bure som låg bara 2 sekunder efter mig efter halva sträckan, men tappar lite på slutet.

Så silver på SM igen. Medalj på fem SM i rad (4 silver och ett brons). Mitt första SM 2015 blev jag 10:a. Ännu inget guld, så det är bara att fortsätta nöta på. Men jag är riktigt, riktigt nöjd med dagens silver. Blir det inga fler tävlingar i år, blev det i alla fall en tävling som inspirerar för fortsättningen.

Det krävs att jag blir lite starkare, ca 5 kg lättare, byter cykel och fixar till aerodynamiken ännu bättre. Ja, det är inte säkert att det räcker ändå. Men minst detta krävs. Om kroppen känns okej och motivationen finns så gör jag nog ett försök till nästa säsong.

Alltså ingen prisutdelning i dag, men jag är lika nöjd ändå, även om medaljen kommer på posten.

Riktigt kul också att Ebba Grankvist som jag skrev om i mitt förra inlägg blev fyra i senior elit. Hon var mycket nära bronset och slog många väldigt starka cyklister. Detta utan tidigare rutin på tempo och med en lånad cykel som inte var anpassad för henne. Riktigt starkt!

Förutom själva tävlingarna var det skoj att träffa många av mina cykelvänner, även om det blev färre och kortare än i vanliga fall när vi inte har haft Covid-19 på besök.

Efter att ha snackat, fixat och njutit ett tag så tog vi husbilen och rullade vidare. Vi landade så på campingen i Kumla. Riktigt fint här.

Värnamotempot i Swecup - RR

Sista turen söderut för denna säsong. Cupavslutning nere i Värnamo lördag och söndag.

Idag var det dags för det sista tempoloppet för säsongen. En nästan platt bana där du håller dig på samma väg och inga tekniska avsnitt. Efter drygt 15 km vändning och samma väg tillbaka.

Det kan låta lätt och bra. Men det är en mycket mentalt krävande bansträckning. Du startar, går ned i fartställning. Sedan är det bara du mot klockan i 15 km innan du kort reser dig upp för att vända runt en kona mitt i vägen. Ned i fartställning igen och lite drygt 15 km tillbaka.

Det händer alltså i stort sett ingenting. Du är själv med dina tankar och där gäller det verkligen att övertala sig själv att fortsätta mata på även när det brinner i benen och andningen är tung.

Hällregn en stund innan start, men som tur var slutade det att regna. Dock var det blött på vägen, så det var kanske inte optimalt varken för kroppen eller för farten då det ökar rullmotståndet. Men väldigt skönt att slippa regn.

Ett mycket starkt startfält för dagen och jag förstod att det skulle krävas en hel del för att få gå upp på pallen. Samtidigt ville jag inte spränga mig som jag gjort i stort sett varje lopp i år, då jag öppnat som i fjol, men inte har samma uthållighet efter min skada.

Samtidigt är det kört om du öppnar för lugnt också. Medvind ut och motvind hem.

Jag fick till en ganska så bra känsla i kroppen och pulsen höll sig bättre än tidigare lopp. Samtidigt så var jag osäker på om det då gick för långsamt. Samtidigt låg hastigheten kring 50 km/h så det borde i alla fall vara hyfsat.

Ganska snart cyklade jag förbi cyklisten som startat en minut före. Två minuter före startade Patrik Boström från CK Fix som förra veckan blev 4:a på VM,sekunder från pallen, och dessutom har denna bansträckning som sin favoritbana. Frågan är hur långt efter honom jag skulle ligga vid vändningen?

Efter 14,3 km möter jag Patrik och inser då att jag är ca 25 sekunder. Hyfsat bra, helt klart.

Vändning där jag tar det ganska så lugnt och sedan full fart igen.

Det dröjer en bra stund innan Mats Snygg från CK Bure som startade minuten efter mig möter mig. Lovande hinner jag tänka, då han är en av de starkare motståndarna.

Då jag sparat en del på utvägen har jag krafter kvar att öka efter vändningen. Det går nu riktigt bra i 5 km och i efterhand ser jag att jag plockat ungefär 10 sekunder på Patrik Boström under dessa fem km. Klart mer på de andra.

Men som i tidigare lopp i år har jag inte uthålligheten och med 10 km kvar blir det rejält mycket tyngre. Snabbt rinner tiden iväg och det känns bitvis lite hopplöst faktiskt. Hög puls och för lite tryck i påkarna.

Jag får verkligen övertyga mig själv för att fortsätta jobba på. Ändå blir det bitvis inget vidare. Men det mentala att kämpa vinner.

Bara 6 km kvar. Nog borde jag klara att kämpa i 8 minuter till!?

Biter ihop och helt plötsligt är jag på väg ned i diket? What! Det höll på att gå illa på en helt platt bana utan svängar. Lite absurt.

Lätt hänt när koncentrationen försvinner för en kort stund och du är rejält trött. Men ändå slarvigt.

På det igen.

Jag kämpar på, men kroppen är trött. På något sätt orkar jag ändå hålla hyfsat tryck även om jag tappar ca 10 watt sista 10 km i jämförelse med de första 20 km.

Det blir ingen vidare fartökning de sista 2 km, utan det handlar bara om att hålla i.

500 meter kvar. Skarp höger och sedan skarp vänster. Här tar jag det rejält lugnt och förlorar några extra sekunder.

Spurtar in över mållinjen och trycker av klockan. En snittfart på 46.4 km/h i drygt 30 km där det var rejält klurig motvind hem. Ja, det är jag helt klart nöjd med utifrån mina förutsättningar denna säsong och ett av mina bättre lopp denna sommar.

Hur långt det ska räcka? Ja, det är oklart. Men efter ett tag får jag höra från speakern att jag är ca 40 sekunder efter Patrik Boström och på en andra plats. Nu är det bara att vänta på de starka cyklister som är kvar ute på banan.

Klockan rullar på och jag inser att såväl Mats Snygg från CK Bure, Fredrik Wikström från Celexir och Fredrik Nylén från Skoghall alla är för sent ute.

Det blir därmed ett silver denna dag. Mycket bra! Trea blir Peter Stened från CK Bure.

I kväll är det gemensam avslutningsmiddag och då är det även prisutdelning i totalcupen i tempo. Blir ett till besök på pallen idag alltså. Skoj!

I morgon är det sista loppet i linjecupen, vilket innebär ett GP-lopp inne i Värnamo. GP är det jag är minst bra på av de olika cykelkategorierna, så några stora förhoppningar har jag inte.

Efter loppet är det förutom prisutdelning i GP-loppet också prisutdelning i cupen för linjeloppscupen och totalcupen (tempo + linje). Ja, sedan är denna Swecup-säsong över. Då återstår bara Vännästrampet nästa helg innan säsongen är helt över.

SheRides-tempot: RR - Kroppen bättre, utrustningen fungerade och jag fick min revansch

Efter SM-tempot där jag fick hjärtrusning har veckan varit speciell. Jag vilade i söndags och sedan körde jag ett test på måndagen, men det fanns ingen kraft. På tisdagen körde vi intervaller med Vännäs CK och jag körde hårt men inte max. Känslan var inget vidare, och pulsen var för hög. Oron att pulsen skulle dra iväg fanns också där.

I onsdags tog jag så ut tempohojen och körde en tjuga på ca 44 km/h i snitt och det utan att maxa. Kroppen kändes klart bättre och pulsen var mer stabil. Helt klart hoppfullt.

I torsdags var det inplanerat vila och sedan avfärd på fredag morgon till Wira Bruk, söder om Norrtälje. I och med att jag åkte först på fredagen så innebar ett regn precis när jag kom fram på kvällen, att jag fick skippa genomåkning av banan vilket jag alltid annars genomför.

Istället blev det en riktigt tidig kväll då jag somnade redan vid 21. Det var helt klart behövligt då kroppen inte mått toppen av långa och tuffa arbetsdagar och sedan väldigt mycket att göra hemma. Egentligen har det bara varit under tiden jag cyklat som jag inte haft ont i rygg och axelparti.

Ja, sedan skulle jag upp tidigt också. Klockan stod på väckning, 06.00 och redan 07.00 rullade jag banan. Jag insåg att den skulle bli tuff men passade mig bra. Mycket upp och ned, men mest åkbackar och sedan en klättring på utvägen efter ca 7 km. I övrigt inget tekniskt och inga vägbyten.

Trots att Patrik Boström från CK Fix inte var med idag fanns många starka cyklister på start. Bland annat Mats Snygg från CK Bure som slog mig på SM med ca 10 sekunder och norpade silvret. Sedan var också Stefan Ljungberg från Celexir med som vann tempot på SM i H40.

10.08 rullade jag iväg. En minut före mig startade Fredrik Wikström från Celexir vilket var ett bra riktmärke. Skulle jag klara att gå ikapp honom visste jag att det var ett bra lopp då han är en stark tempocyklist.

Starten blev mycket bra och jag kände mig också stark. Jag såg hur jag närmade mig Wikström och när vi gick in i klättringen efter ca 7 km var det tydligt att jag plockat in rejält.

Kroppen fortsatte att kännas bra i ca 2 km till, men sedan fick jag inse att jag åter gått lite för hårt. Endast 7 slag från maxpuls och långt kvar. Bara att släppa av lite.

Resten av loppet var rejält tufft och jag fick släppa av väl mycket i ett antal utförslöpor för att mäkta med att hålla trycket uppför och över krönen.

Wikström höll i bra och jag hade mattats så nu tog jag inte mycket. Jag nötte mig dock allt närmare och till slut var jag riktigt nära. Jag blev då bekväm med Wikström ca 50 meter framför mig. Skulle jag gå om nu skulle det bli svårt att orka hem, resonerade jag. Men så ökade jag tempot och gick om i en lite längre stigning.

Helt plötsligt visar det sig att det bara är 1 km kvar till mål. Då hade jag varit lite väl bekväm just innan. Men nu matade jag på vad som gick och effektsiffrorna var fina mot slutet.

Jag skär mållinjen och jag är relativt nöjd, även om jag vet att det nog cyklat ännu snabbare om jag inte gått så hårt från början.

I en analys efter loppet ser jag att mina 34 minuter på de dryga 25 km och ca 200 hm, innebar en snittfart på ca 44,5 km/h. Jag kan också konstatera att snittpulsen landar på 94,5% av maxpuls, vilket är rejält högt. Maxpuls över mållinjen.

En normaliserad effekt på 368 watt (faktisk watt på 363) är jag nöjd med, och bättre än på länge. Jag konstaterar också att första 14 minuterna landar på ca 380 watt, vilket alltså var väl högt. Precis som flera tidigare lopp är mina sämsta kilometer de mellan 3-6 km från mål. Jag tappar alltså allt eftersom loppet går, men lyckas ändå hitta lite extra kraft på slutet. Trots allt tappade jag inte lika mycket på hemvägen som jag trodde när jag cyklade.

Extra positivt var att jag inte fick någon pulsrusning i dag, kroppen kändes bättre, sadeln satt fast och den effektmätare jag fått låna av Katten fungerade (till skillnad mot vad min gjort på slutet)

När jag är i mål gissar jag på pallplats, men att det nog inte räckte till seger. Det går dock väldigt fort så är det prisutdelning och jag får besked om att det blir seger i Sherides-tempo, som är en deltävling inom Swecup. Riktigt skoj!

Tvåa blir Mats Snygg från CK Bure. Jag får alltså revansch på honom från förra veckans SM. Trea blir Fredrik Wikström från Celexir.

Alltid roligt att vinna och särskilt när prestationen är bättre än tidigare. Sedan orkar jag inte riktigt hela vägen, men jag får acceptera att min bristande grundträning ligger bakom. Till nästa säsong så! Ja, bara jag får vara frisk och skadefri förstås. Då hoppas jag också att jag kan få till en mer aerodynamisk position om axeln, axeln och armen börjar fungera bättre.

Efter avslutat lopp och prisutdelning blev det fler trevliga snack med olika cyklister innan jag tog husbilen till starten för morgondagens linjelopp i närheten av Norrtälje.

Här har jag rullat morgondagens bana. Överlag en fin bana som förhoppningsvis är så säker som det går. Sedan är min gissning att rundbanan på 23 km som ska köras fyra varv inte är tillräckligt utslagsgivande för att jag ska ha något att hämta.

Det troliga är att det blir spurt och då finns jag inte med där framme. Ja, viktigast är att jag inte kraschar och i andra hand att det blir ett roligt lopp där jag får köra mig trött. Sedan får vi se vad det innebär för resultat.

NM Silver i tempo är som ett guld efter året som varit! - RR

Så var då dagen här. Efter ca 40 dagar på sjukhus fick jag så komma hem i mitten av februari 2019, och hade en väldigt lång rehab framför mig.

Många skulle säga att det var dumdristigt, och därför höll jag målen för mig själv, som jag satte upp den första dagen jag kunde sätta mig på trainern. Jag klarade då bara att cykla i 30 minuter och med i stort sett inget motstånd i pedalerna. Men där och då började vägen tillbaka.

Mitt första mål var att kunna följa med cykelklubben till Mallorca i början av april. Det gick, men var tufft på många sätt. Det blev ändå en fantastisk vecka som sporrade, även om kroppen förstås kändes av och jag inte kunde cykla på det sätt jag brukar.

Mitt andra mål var att komma till start på Sverigecupens tredje tävlingshelg i Västerås. Även här var det på målsnöret att det gick, men jag kunde delta i tempot. Det var fruktansvärt tufft, och jag låg långt efter min forna kapacitet. Men placeringen blev bra och jag var på något sätt tillbaka. Att bara våga tävla igen var ett stort steg. Jag valde dock att skippa linjeloppet dagen efter.

Mitt tredje mål var att delta också i linjelopp och det genomförde jag veckan efter på Sverigecupen i Gottne. Kraften fanns inte där, men jag hängde i alla fall med till spurten och det var en seger i sig.

Mitt fjärde mer långsiktiga mål var att delta i NM denna helg. Fram till i juni kändes det mycket avlägset, men det har kommit allt närmare. Trots att min kropp fortfarande inte fungerar för så många saker i vardagen har det gått ganska bra att cykla. Framför allt har cyklingen hjälpt mig tillbaka till vardagen och att stärka kroppen för annat.

Trött gubbe just före mål.

Jag brukar vara bra på att formtoppa till mästerskap och kände att jag var det även denna gång. Allt höll dock på gå om intet när jag förra onsdagen halkade på några klippor vid ett bad och föll på min skadade sida. Därefter har tillvaron varit tuff och jag har haft ont dygnet runt. Inte så att jag åter brutit något, men senor, muskler etc har blivit påverkat och en inflammation uppstod.

Så sedan förra onsdagen har jag inte kunnat träna som jag velat och inte alls på tempohojen.

Nu innan tävlingarna har jag dock rullat banan och jag insåg att det skulle bli tufft med den skarpa vinden då jag inte har några muskler i höger arm och nu dessutom extra ont.

Men efter att Katten tejpat axeln med kinesiotejp kändes det i alla fall bättre och jag såg en möjlighet att starta.

Inmätning av cykel och streching av rygg

Så i dag var det då dags. Ruskigt nervöst faktiskt, på många sätt och vis. Kände mig rejält osäker på mig själv och min kropp.

Mycket procedurer som görs just innan start. Lite roligt att se från sidan på Kattens bildsekvenser faktiskt. Från vänster: Norske mästaren, Fredrik Nylén, Patrik Boström och Tomas Åström

När jag så rullade iväg insåg jag ganska så snart att kroppen samarbetade klart sämre än bara för 14 dagar sedan då jag var riktigt stark på tempohojen.

Som siste startande ger jag mig iväg.

Det var så tungt att jag efter ca 5 km funderade på att ge upp. Jag nötte dock på trots lägre effekt och hastighet än vanligt och en kantvind som inte var bra för mig då jag inte kunde hålla emot ordentligt med överkroppen när vinden tryckte mot hjulen.

 Jag insåg att jag inte skulle få några riktmärken för hur det gick då Patrik Boström som startade före mig var favorit för dagen och har en ruggig form just nu. Fredrik Nylén som startade två minuter före är också riktigt stark.

Själv startade jag sist då jag rankats högst utifrån min placering på fjolårets NM i Norge.

Totalt ca 300 höjdmeter på banan och samma sak hände flera gånger. Jag tryckte bra uppför och oftast upp på krönet, men när jag skulle trycka det sista var jag istället tvungen att släppa av och rulla då jag hade för hög puls och stumma ben. En hel del tid rann iväg och jag blev passiv i tanken.

Jag är dock inte den som ger upp i första taget, så jag fortsatte att göra det jag kunde även om jag insåg att det gick långsammare än vad jag hoppats på.

För dagen var det dessutom extra långt. 35 km i starka vindar och 300 höjdmeter var i mesta laget för mig då jag aldrig ens cyklat så långt i tempoställning sedan min skada.

Oj vad jag fick övertala mig själv. Hög puls, sega ben, dåligt självförtroende och allmänt tufft.

Så med fem km kvar ser jag en annan cyklist i fjärran och tror det är Fredrik Nylén som startat två minuter tidigare. Då är nog loppet hyfsat okej ändå, hinner jag tänka. Jag släpper av lite och känner mig lite nöjdare.

Men när jag så är ikapp honom ser jag att det inte är Fredrik utan Erik Lindered som startat fyra minuter före mig. Ja, då återkom osäkerheten och jag försökte öka. Det gick sådär.

Med två km kvar svänger jag in på vägen som leder fram till mål. Jag orkar inte hålla den fart jag borde, men jag gör vad jag kan.

Med några hundra meter kvar trycker jag det sista jag har.

I mål, och för dagen hade jag inte kunnat göra mer. En snittfart på ca 44,5 km/h är ca 1 km/h sämre än vad jag trodde mig kunna göra på den här banan, på en riktigt bra dag. Det kändes ganska snabbt som att detta blir en 4-5 placering. Med andra ord missnöjd då jag oavsett förutsättningar alltid hoppas på pallen.

Jag snackar lite med olika cyklister innan jag rullar tillbaka och sonen säger glatt att jag blev tvåa! Katten visar resultaten och vi är alla tre så glada. Helt otroligt egentligen. Ju mer jag tänker på det, ju mer känslosam blir jag.

Ja, jag hade inte riktigt dagen och hade jag haft min bästa dag hade jag nog kört klart snabbare. Men Patrik Boström som vann, var extremt snabb och jag hade inte rått på honom även om jag haft min allra bästa dag.

Fredrik Nylén, Patrik Boström och jag just efter målgång.

Svenskt även på tredje plats för Erik Egelstig, på fjärde plats Fredrik Nylén och femma Anders Karlsson. Med andra ord en riktigt stark insats.

Bäste ickesvensk blir den norske mästaren som fick nöja sig med en sjätte plats. Bra svenskdag alltså.

Lite snack efteråt

Då det gått bra brukar Katten ta en afterracebild

Efter att ha njutit under eftermiddagen var det så bankett på kvällen med prisutdelning. Rejält kallt där vi satt ute och åt, men medaljen värmde. Eller snarare medaljerna. Till i år har en ny organisation bildats som innefattar även de baltiska länderna och Island. De hade nu tagit fram medaljer till NM. Samtidigt hade den tidigare organisationen gjort detsamma. Med andra ord fick vi två medaljer för ett lopp.....

Nu är det bara att ladda om. I morgon bitti 08,50 startar linjeloppet här på NM. 128 km senare får vi hoppas att jag fått köra mig trött, är nöjd med min insats och sluppit incidenter.

Därefter är planen att få fortsätta njuta av dagens silver.

Skellefteåtempot - haveri i starten, en sadel som lossnade och ändå positivt

Snart är vår första semester här i norr avslutad. En dag kvar och i morgon cyklar vi alla tre Krafttrampen i Skellefteå. Jag kör 90 km medan Katten och Melvin rullar 45 km. Vädret ser strålande ut. Nu är det bara att hoppas att det inte blir några incidenter. De har vi fått nog av.

Under denna resa har jag fått in två tempolopp och två linjelopp som vi cyklar alla tre.

Sjulsmarksgirot förra söndagen var riktigt bra. Starka ben och trots rejäl kupering en andra plats i tävlingen.

I tisdags skulle jag köra Mockträsktempot som jag senast körde 2015. Det gick sådär. Ja, kroppen var ganska bra och när jag tvingades bryta efter ca 20 km hade jag haft ett bra tempo och bra känsla. Därför var jag inte särskilt upprörd när jag körde på en sten och fick dubbelpunktering. Även om man förstås alltid vill komma i mål. Förutom dubbelpunkteringen gick också min effektmätare sönder, så tisdagen var inte helt lyckad.

Idag var det så dags för en ny tempotävling. Skellefteåtempot stod på programmet. Endast 17 km, så det var full gas som gällde. Bra vägunderlag också.

Från dagens tävling när jag väl kommit igång.

Det var inte många med i min klass, men Victor Andersson från Team Norrbotten och Jonas Örjestad också från Team Norrbotten var två bra riktmärken.

Endast ca 60 höjdmeter och de allra flesta på vägen ut till vändning.

Jag skulle starta näst sist och det började inte bra. Ca 30 sekunder före start hoppar min kedja och fastnar mellan drev och ram. Jag fick hjälp av en funktionär och med gemensamma insatser han jag nästan. Några sekunder sen i väg. Ja, sedan hade jag fått låna Kattens effektpedaler (FaveroAssioma), då alltså mina var trasiga. Det visade sig att jag inte var någon hejare på att få fast pedalerna i skorna.

Just efter start och jag håller på att försöka få i pedalerna istället för att trampa....

Såg i efterhand att jag tappade mer än 10 sekunder i starten. I ett större lopp hade det varit riktigt surt, men nu lyckades jag tända om.

Det blev dock väl hårt i starten, vilket det ofta blir när det inträffar något. Ett snitt på 400 watt första fyra minuterna var för hårt och innebar att jag fick släppa av väl mycket ett tag.

Sammantaget kändes det ändå hyfsat och trycket var ok. Ganska snabbt rullade jag förbi den som startade före mig och vid vändningen såg jag att jag närmat mig Jonas Örjestad  ganska mycket. Efter vändningen såg jag att jag även låg före Victor Andersson som startade minuten efter mig.

Victor A ger sig iväg

Jonas Ö i direkt efter start

Jag hade dock ett problem. Jag hade ca en km före vändningen kört ned i typ den enda gropen som fanns på hela banan. Det kändes som att jag fick punktering, men så var det inte. I stället släppte sadelns främre skruv så helt plötsligt lutade den kraftigt framåt. Därför blev det klurigt de sista 9-10 km då jag fick fel avstånd till pedalerna och dessutom höll jag hela tiden på att åka av sadeln.

Men mycket i sport handlar om att anpassa sig till nya förutsättningar, så jag gjorde det bästa möjliga av läget. Även om det förstås inte var optimalt.

Lyckades hålla bra fart tillbaka mot mål, trots att jag fick sluta trampa flera gånger för att trycka mig bakåt på sadeln.

Utvägen var ändå bättre med en snittfart på nästan 45 km/h, trots att det mest var uppåt (om än inte så mycket). Hemvägen var sämre, men gick fortare då det gick utför. En snittfart på nästan 49 km/h hem gav 46,5 km/h i snitt. Då har jag räknat bort tiden som försvann i starten.

Bra snitteffekt för att vara jag på en tempohoj.

Den officiella resultatlistan visade att jag var 55 sekunder snabbare än Victor Andersson och 1.08 minuter före Jonas Örjestad. Förvånande stor marginal alla dagar i veckan och särskilt då jag förlorade en massa i början.

Pallen i herrar med tempohoj

För övrigt var det skoj idag att jag fick sällskap på startlinjen av andra cyklister från Vännäs CK. Christoffer och Lotta Svanefjord var med idag.

Christoffer deltog i tävlingsklass för linjehojar och körde mycket bra. Lite under 40 km/h i snitt och snabbast av alla. Grattis!

Christoffer i starten

Prisutdelning i klassen - linjehoj

Lotta körde i klassen för tempohojar och det var hennes första tempolopp någonsin. Även hon gjorde en fin insats. Hårt motstånd gjorde att hon fick ett bra riktmärke för fortsatt tävlande och hon landade på en tredjeplats, inte långt från tvåan. Bra där!

Lotta en bit in i loppet

Prisutdelning i klassen damer på tempohoj

Nu hoppas jag till att börja med att jag slipper missöden i morgon. Har ju varit gott om dem på slutet. Framför allt hoppas jag att det ska flyta på när vi åker söderut för NM och SM.

Men först alltså Krafttrampen i morgon innan vi åker hem och är hemma några dagar för att sedan åka söderut.

Sjulsmarksgirot - Storslam för alla i familjen

Sjulsmarksgirot stod på programmet idag för Melvin, Katten och jag. Jag körde tävlingsklass 80 km och övriga familjen motion på 40 km.

Foto: Petter Larsson

För egen del blev det fyra varv på en 20 km bana med en klättring på mitten och sedan en km på slutet med ett snitt på 5% och klart brantare mot slutet.

Som vanligt uppe i Norrbotten är det offensiv cykling som gäller så det bombades på friskt i fyra varv. Ingen lyckades komma loss någon längre stund, men vi blev allt färre i tätklungan.

Jag som alltid varit försiktig i kraftiga kurvor var än försiktigare nu i vägbytena, så där fick jag typ maxa varje gång för att ta ikapp täten som tryckte hårt vid dessa tillfällen. Närmare 1100 watt i peak och sedan ca 115-20 sekunder på ca 850 watt krävdes varje gång för att täppa luckan.

Sista varvet med ca milen kvar fick jag och Henrik Blom från Obbola IK - Team High5 Elit lucka. Efter att bombat på med över 400 watt en bra bit insåg jag att jag skulle slockna i målbacken om jag gick in där med nästan maxpuls. Han är dessutom både lättare och starkare, så uppför är det kört. Jag lät därför Blom gå iväg och väntade in de 5-6 cyklister som jagade. Vi rullade sedan på och om alla gått all-in hade vi täppt luckan till Blom. Men samtidigt sparade nog alla lite till målbacken.

Jag hade känt mig bra varje gång i målbacken, men var osäker på hur det skulle gå när alla maxade. Vet ju att när det brantar på brukar inte mitt watt/kg räcka.

4 norrbottningar, jag och en cyklist från Team High5 Elit gick in tillsammans i målbacken. Jag hamnade typ sist, men när det blev brantare blev det luckor och jag gjorde ett ryck för att komma in i rygg på Johan Lidman från Team High5. Det kändes som jag gick med hyfsat lätt och när jag ställde mig upp med ca 100 meter kvar till mål och tryckte på fick jag snabbt övertaget. Bakifrån såg jag ingen. Rullade alltså in som tvåa och avslutar sista minuten på ca 600 watt och en högre peak i slutet. Bra efter ett så pass hårt lopp.

Totalt två timmar med NP på 326 watt, så det blev en bra genomkörare. Tuffaste tjugan med NP på 352 watt. 36 minuter i pulszon 5.

Helt klart går kapaciteten åt rätt håll och idag fanns det bra kräm i benen. Särskilt positivt att jag gick med så pass bra alla tre varv i målbacken och att jag i själva målspurten hade så pass mycket kvar.

En sak oroade dock då jag från start hade en känning i höger baksida lår som i och för sig inte blev värre, men störde under loppet och nu efteråt. Hoppas det inte är någon fara.

Hur det gick för Melvin och Katten? Fint! Katten höll Melvin på gott humör och han kämpade på mycket bra. Cyklade två varv på den kuperade banan och med högre puls och insats än vad han brukar. Riktigt bra.

Väl i mål blev det fika för alla och sedan prisutdelning. Priser till de 3 första i tävlingsklassen för herrar. Jag fick en fin bluetoothhögtalare kompletterad med radio och lite annat. I motionsklassen lottades det ut priser. Sonen som var den yngste i dag fick nog pris för det och för att han kämpade så bra. Han fick välja först och det blev en sodastreamer. Inte illa. Även Katten fick ett pris, en termos. Storslam idag alltså.

Håller sig nu bara baksida lår i schack var allt toppen idag. Ja, rygg och axel mår inte så bra av att packa i och hur husbil, köra etc. Då är ändå Katten en klippa som får göra allt som är tungt, då jag fortfarande varken kan eller får lyfta. Men i morgon är det nog bättre i  rygg och axel. Mer osäkert kring benet.

Vi har nu tagit oss till Boden och i morgon checkar vi in på campingen. Det blir då BodenAlive, teater och annat skoj under veckan. Ja, sedan är det Mockträsktempot på tisdag kväll som jag planerar köra om kroppen är med.

Rejält med mängd, lagtempo, ny position på tempohojen och inte så snabb som jag trodde

Ännu en vecka avverkad och en ny vecka har rullat igång.

Förra veckan var planen att få till lite mer träningstid och träning varje dag. Tanken är just nu att träna ned mig och förhoppningsvis kommer lite superkompensation när jag släpper upp det hela. Passar extra bra att köra hårt när det är länge till nästa tävling.

I måndags lämnade jag husbilen på service i Umeå och sedan cyklade jag hem, med en liten bonussträcka på vågen. Två timmar ganska lugn cykling, vilket passade bra då det varit Rödbergsloppet dagen innan, vilket tog på en hel del.

I tisdags var det träning med Vännäs CK. Som vanligt satsade vi på kvalité och jag tycker det blev riktigt bra. Förutom en hel del lugn cykling blev det tre lagtempointervaller på vardera 10-11 minuter. Vi körde två och två och jag rullade med Erik Nygren. Snitteffekt på 360, 387 respektive 388 watt visar att det gick på fint då det förstås var lugnare i rygg och hårdare i spets.

Förutom de dryga 30 minuterna med lagtempo var det en spurt i en kort backe och sedan en intervall uppför i ca 5 minuter. Rejält hårt uppför och ytterligare tid i hög puls.

Efter en riktigt bra tisdagsträning körde jag MAF både onsdag och torsdag. Hössjörundan från Vännäs via Hössjö till Vännäsby på 141 i puls. Det gav ca 1 timme per träningspass på ungefär 290 watt. Det saknas fortfarande effekt mot tidigare år, men det var ändå ok.

Under fredagen blev det lugnare träning igen då jag cyklade till Umeå för att hämta husbilen från servicen. Hämtade också ut tempohojen som Bike and Ski bytt pinnar på.

Under lördagen hjälpte vi mor och far att städa ut huset som jag vuxit upp i. De ska flytta till lägenhet, och visst känns det lite tråkigt. Men det blir nog bra.

Efter detta blev det lite olika tester med tempohojen då jag förutom att byta pinnar också bytt armpads. Ny sittställning helt enkelt.

Mer tempoträning i söndags då jag rullade ca 1,5 timmar, precis som dagen innan. Körde en mil på min testbana. Efter att ha känt mig starkare sista två veckorna gick det väl långsamt. Vet inte om det bara var kroppen som ställde till det eller om jag behöver justera positionen på hojen. Har hur som helst justerat lite och ska prova igen.

Efter träningspasset bytte jag cykel och tog en långrunda med Katten.

Vi cyklade bredvid varandra hela rundan och Katten körde på väldigt bra. Blev ett perfekt distanspass på 3 timmar.

För att få till 5 timmars träning i sommarhettan rullade jag en stund efteråt också. Lite drygt 15 mil in på kontot.

Sammantaget ca 16 timmar och 500 km denna vecka. En del kvalité, men mest distans.