Klar

Ja, bara för den här gången. Men nu har jag alltså avslutat de sista passen på de tre tuffa träningsveckorna som sträckt sig från den 22 december.

Idag blev det 150 minuter trainer i distansfart i samspel med Tour de Ski och Slalom. Detta genomfördes från tolv och framåt och med lite kolhydrater i kroppen. Trots väldigt mycket träning på slutet kändes det förhållandevis bra.

Vid halv tre blev det lunch - Tacos. Därefter tog vi alla det lugnt innan Melvin och Katten åkte till Umeå. Melvin hade simträning och under den tiden tog Katten en löparrunda i kylan. Ensam hemma kastade jag på mig en massa kläder för att cykla ned till dagens spinning. När jag ändå satt på cykeln tog jag en liten omväg och fick ca 25 minuters MTB innan jag var framme vid spinninglokalen.

När jag trampade igång spinningcykeln kändes dag förvånansvärt bra och jag bestämde mig för att gå all in. Det är ju dessutom vilodag i morgon.

Det blev ett tufft pass med bland annat 7 intervaller på mellan 35 och 55 sekunder med kort vila emellan. För att rama in allt blev det tabata på slutet. Redan efter den tredje av 8 kände jag mig ganska så stekt, men kämpade mig igenom alla intervaller så gott det gick. Det blev ett bra pass som jag är mycket nöjd med. Att jag kunde köra på så pass att snittpulsen för timmen hamnade på 85% av maxpuls är jag mycket nöjd med. Sammantaget fick jag ihop 4 timmars träning idag. Nu är jag klar med detta block i träningen och det är dags att se framåt.

På tre veckor har det blivit 6 timmar MTB, 3,5 timmar spinning och drygt 23 timmar trainer. Det ger totalt 32 timmar och 38 minuter. Det är klart mer än motsvarande veckor i fjol, och för att tillgodogöra mig träningen på ett bra sätt kommer jag nu närmsta tiden gå ned i träningsmängd. Det blir nästan lika många träningspass och visst blir det också pass med hög intensitet. Däremot ska den totala träningsmängden ned rejält under de närmsta veckorna.

Jag lovade igår att berätta vad jag fått i mitt nya cykelpaket. Detta genom att en eller två nya cykelgrejer presenteras per inlägg. Idag blir det ett trainerdäck. Varför? Ja, mitt nuvarande däck är fullständigt slutkört.

Skönt att må dåligt

Så är arbetsveckan slut och helgen börjar.

Skadorna efter förra helgens krasch börjar ge med sig. Visst är det ömt här och där, men det går att träna på om jag undviker att lägga tryck på armarna. Min högra axel är nämligen den som är i sämst form. För övrigt samma axel som fick ta den största smällen sist jag var i backen under Mallorcaresan i april.

Skadorna är alltså kortvariga och det gör inte heller ont vid vila. Med andra ord hade jag väldigt tur i oturen när jag synade backen.

Jonas Björkholm i cykelklubben och ledare på spinningen poängterade i går att man cyklar inomhus vintertid och inte ute, då risken är för stor att man hamnar i backen. Exakt det resonemanget har jag haft alla andra år, men i år har jag försökt tänka annorlunda. Vi får se om jag nu återgår till mitt gamla tänk eller om jag fortsätter att våga. Innan jag bestämmer mig planerar jag i alla fall för utecykling i morgon lördag.

Som jag tidigare skrivit har jag känt mig seg i träningen på slutet och jag har känt att kvalitén i träningen utifrån det har påverkats. Jag håller i dagarna på att analysera om det finns behov av justeringar i min träningsplanering. Fram till dess rullar jag dock på med inplanerad träning.

Det gör att jag i söndags alltså körde nästan 4 timmars utecykling inklusive en krasch. I måndags blev det en timmes spinning med inriktning mot tempo. På lunchen i tisdags blev det ett pass till med spinning. Denna gång med ett antal intervaller. Passet avslutades med en tabata (8 ggr 20 sekunders maxinsats med 10 sekunders vila). Både under måndagen och tisdagen var det fortsatt segt och det kändes inte optimalt då benen tog slut alldeles för tidigt för att jag skulle få upp pulsen ordentligt.

Det blev vila under onsdagen och i går kväll var det åter dags för ett spinningpass. Helt plötsligt hade kroppen vaknat till och jag kände tidigt att det skulle kunna bli ett bra pass. Förutom uppvärmning, en del träning på jämn belastning och stående cykling var intervaller huvudnumret.

Det blev 6 intervaller på 70 sekunder med 20 sekunders vila. Sedan en del annan cykling innan vi avslutade med 8 intervaller på 70 sekunder med 20 sekunders vila. Det var en kväll jag blev riktigt trött, vilket var skönt. Benen svarade hela träningen vilket gjorde att pulsen kunde tryckas upp rejält och mot slutet var det så jobbigt att jag började må dåligt. Det kan tyckas vara underligt att man då är nöjd, men när kroppen svarar och man kan köra så hårt man vill - ja då känns det bra.

Det blev mycket tid i den högsta pulszonen och nu hoppas jag att kroppen svarar bra på detta och att segheten inte är tillbaka i morgon när nästa träning är inplanerad.

En passus: Vill du ha Vännäs CK:kläder!? Börja fundera kring din beställning. Vi planerar att beställa före nyår. Det handlar främst om byxa, tröja och väst. Jag återkommer med info, men börja redan nu tänka kring detta.

Jag bjuder på en bild av världens finaste pojke som i tisdags fyllde 9 år, och i dag var med på luciafirande på skolan. I kväll blev det tacos, och sedan såg vi på bröderna Lejonhjärta. En bra film tyckte vi trots att filmen är nästan lika gammal som jag.

Effektiv tabata

Idag har jag verkligen varit effektiv.

Efter en fullspäckad dag på jobbet kunde jag gå hem lite tidigare. Jag började promenera de 2 km hem 16.05.

Väl hemma gjorde jag middag, vilket innebar att steka köttfärs, skära grönsaker, göra lite guacamole, duka mm. Sedan bytte jag om och genomförde en cykelträning. Därefter duschade jag och bytte om igen.

Vi hade bjudit mor på middag 17.30 och då var jag klar med allt. Med andra ord fixade jag alla dessa delar på under 1,5 timme. Det tycker jag var ganska snabbt och effektivt.

Själva cykelträningen var också extremt kort och effektiv. Det blev 10 minuters uppvärmning och 8 minuter på slutet för att trampa ur mjölksyran. Däremellan var det 4 minuters extremt tuff träning. Det innebar att träffa tabata. Som ni vet innebär det 20 sekunder då du från första till sista sekund cyklar absolut allt du kan. Därefter blir det vila i 10 sekunder innan du åter maxar 20 sekunder. Allt återupprepas 8 ggr, och det tar som sagt bara 4 minuter.

Upplägget är extremt tufft och mot slutet är det så tufft att man funderar på vad man gör. Det tar flera minuter efter sista intervallen innan man åter är talbar och återkommer till verkligheten.

Det tar ett tag att få upp pulsen på tabata, men det gör inte att det är mindre jobbigt. Snittpulsen för de fyra minuterna blev ändå 90% och mot slutet låt jag på 95% av maxpuls. Benen de brände bra redan vid intervall 2 av 8. Inte blev det mindre smärta efterhand.

Jag tränade alltså bara 22 minuter effektiv tid i dag och tufft i 4 minuter. Ändå känner jag mig mer påverkad två timmar efter träningen än vad jag brukar göra om jag kör halvhårt i två timmar.

Jag tackar tabata för en givande och utmanande start på helgen.

Besegrad - Tabata knäckte mig

Efter heldag av kvalitetstid med sonen på SM-rally blev det knappt med tid till annat. Därför blev planen ett kvalitetspass även på cykeln. Vad kan då vara bättre än att bränna av lite Tabata så här på kvällskvisten?

Just nu känns det som mycket kunde vara bättre. Men å andra sidan - när det är gjort är det gjort, och det som inte dödar härdar. Nu kändes det dock idag som döden verkligen var nära.

Jag värmde hur som helst upp 16 minuter innan det var dags för mina 8 stycken 20 sekundersintervaller med 10 sekunders vila mellan varje. Du som eventuellt inte provat kanske tycker det verkar lugnt och lätt. Jag kan lova - det är allt annat än lätt.

Idag var jag dessutom lite oplanerad och oförberedd och samtidigt obetänksam. Jag startade första intervallen på absolut max med den högsta växeln i. I vanliga fall kör jag på näst högsta växel och sparar kanske en procent eller två i början.

I slutet av första tjugan var jag riktigt trött. Jag hann knappt uppfatta vilan innan det var dags igen. Efter ca 12 sekunder av andra intervallen var jag fullständigt stekt. Jag började tveka på om jag skulle få runt tramporna de sista 8 sekunderna.

Kadensen blev allt lägre och mjölksyran allt högre. Jag blev tvungen att växla ned. Jag var dock helt säker på att vara tvungen att ge upp under intervall tre. Jag kämpade mig dock fram tills det var fem sekunder kvar av denna. Benen brann. Jag bet i, och det var åter dags för vila.

Nu kunde jag knappt se min Iphone framför mig som har en tabataapp för att underlätta tidtagningen när man är trött. Allt var som i dimma. Jag tänkte - kanske en till. Allt var ett töcken. Vila - frustration. På det igen. Helt plötsligt intervall sju. Jag måste kört två intervaller utan att veta om det.

Sjuan gick något bättre - nu var ju målet nära. Stockarna till ben värkte. Vila. Sista intervallen - kanske går det ändå. Fick upp kadensen lite mer - tryckte på det sista jag hade.

Slut. Ja, jag var verkligen slut. Växlade ner två växlar och trampade på. Var så trött att jag måste blunda och uppfattade inte omgivningen. Efter ca två minuters planlöst cyklande kunde jag öppna ögonen. Jorden snurrade.

Cyklade på ytterligare sju minuter. Sedan var jag klar för idag. 27 minuter på en cykel - helt slut.

Jag är så trött att jag inte orkat ladda in träningen i datorn och därför har jag ännu inga siffror.

Vad jag vet är att jag trots dödskänslor inte kom upp högre än 93% av maxpuls under de fyra dödsminuterna. Jag tolkar det så att benen knäcktes i början, och därefter kunde de inte alstra den kraft som krävdes för att ytterligare höja pulsen. Jag vet också att snittpulsen blev 80% av maxpuls på de 27 minuterna trots att intervalldelen bara var 4 minuter av dessa.

Känner och vet att Tabata knäckte mig. Fast inte helt. Jag gav inte upp. Jag körde alla intervaller trots att varje cell i kroppen sa att jag skulle sluta och göra något vettigare. Jag kämpade på - och det var bra.

Ja nu ska jag hallucinera till en film. Vi hörs.

Kvar på intensiven

Tova har haft lunginflammation och antibiotika mot detta sedan en vecka tillbaka.

Tova har året om kramper till och från, men i tisdags kväll blev det mer. Efter att ha gett akut kramplösande vid tre tillfällen under onsdag förmiddag fanns ingen återvändo. Det blev ambulans till sjukhuset i Umeå. Detta för fjärde gången under 2013. Verkligen inget bra år för Tova.

Precis som vid Tovas förra vistelse hamnade hon på intensivvårdsavdelningen.

Katten var med Tova första natten och jag var hemma med Melvin.

Innan jag åkte till Tova under torsdagen körde jag ett kort och extremt tufft tabatapass, då jag vet att det väntade flera dygns stillasittande i en stol. Jag gick all-in. Efter varje 20 sekundersintervall var jag helt väck. Det var just precis så att jag orkade köra klart. Därefter 10 sekunders vila, för 20 nya sekunder på max. När detta hade upprepats 8 ggr var jag alldeles matt och benen skakade.  Tänk att 4 minuters arbete kan göra en så trött! Totalt blev passet bara 22 minuter, och det var vad jag mäktade med denna dag. Efter detta så åkte jag och bytte av Katten.

Här på intensiven är det riktigt tufft för Tova som mår riktigt dåligt. Till detta tillkommer sladdar och manicker, alla prov, mediciner och tjutandet från alla maskiner. Självklart är det jobbigt även för oss andra att timme efter timme sitta här inne med sina tankar. Ena stunden är det lite bättre för att i nästa vara sämre igen. Runt omkring Tova ligger andra patienter som inte heller mår bra, alla endast åtskilda med ett lakan. Där finns också anhöriga till de andra, också de oroliga och ledsna. Personalen är dock otroligt kompetenta, trevliga och förstående vilket gör situationen något lättare.

I nuläget fungerar inte Tovas vänstra lunga, den har kollapsat på något sätt. Tovas högra lunga är inte heller så bra. Dessutom ligger kramperna och lurar. Pulsen har hela tiden legat på en nivå jag har när jag är ute och tränar. Tova andas inte själv utan behöver hjälp. Den medicinska hjälpen går ut på att få ordning på kramperna, men i första hand få lungorna att fungera igen.

Jag hoppas att varje gång hon slår upp ögonen för en stund att hon ska vara sig själv, men än har det inte hänt. Tova har nu varit helt okontaktbar i ca 70 timmar, och det känns tyvärr som det blir många fler.

Idag har både jag och Katten varit här. I kväll har hon åkt hem för att i morgon åka på sin mammas 60-årsfest. Jag hoppas att hon får en riktigt bra dag. Melvin och Katten kommer alltså att vara på plats, medan jag och Tova skickar ett grattis från sjukhuset.

Tova blir nog kvar många fler dagar här på sjukhuset, men jag hoppas att det inte är jättelänge innan Tova är så pass bra att vi åtminstone kan lämna intensiven för att flytta till en vanlig barnavdelning. Hur det blir med det känns dock fortfarande mycket osäkert.

 

Tabata eller ej? Träning eller ej?

Träning eller ej det är frågan? Idag kände jag mig allmänt seg.

Kanske berodde känslan på det virus som spökar i kroppen och som nu spridit sig till Katten som är helt ur slag. För Melvins del är det dock värst som haft hosta i många veckor och varit ur slag stor del av tiden. Så även om jag blir sur av detta, är det inget att klaga på. Allt är ju relativt.

Efter att ha följt sonen till dagens ishockeyträning, handlat sonens lördagsgodis, ätit lunch, bakat och förberett degen till kvällens pizza, kokat tomatsås till pizzan, fixat en ansenlig mängd av min specialsmoothie att äta vid lämpliga tillfällen de närmsta dagarna, gjort en blåbärspaj och tittat en stund på tv var det dags för ett träningsavgörande. Träning eller ej?

Jag valde att se det så att min seghet framför allt beror på mycket träning de senaste dagarna och att förkylningssymptomen är små och jag väljer att tro att det inte blir värre med mer träning. När jag bestämt att det var så - blev det till att ta tjuren vid hornen.

Dagens träning skulle bli extremt kort då fokuset var tabataintervaller. För er som inte vet så kör man då allt man har i 20 sekunder, för att vila i 10 sekunder. Sedan är det bara att köra allt man har igen under 20 sekunder osv. Totalt genomförs 8 stycken maxinsatser på 20 sekunder.

Jag lovar att man blir trött, riktigt trött. Smärtan är rejäl i benen och andningen väldigt ansträngd. Så trots att intervallerna inklusive vilan bara är 4 minuter så känns det som långa minuter. Enligt många är detta en mycket effektiv träningsform, förutsatt att man går all-in.

I dag gick jag verkligen all-in på första två intervallerna, vilket gjorde att det blev verkligt tufft därefter. Sedan fick jag verkligen kämpa. Man kan säga att jag körde järnet alla åtta intervaller, men då jag gick lite väl tufft de första två, blev de följande åtta med lägre effekt än om jag kört en mer balanserad start.

Frågan är dock om jag genomförde tabatan? Kanske tränade jag inte alls?

Det var nämligen så att jag körde 12 minuters uppvärmning för att därefter stiga av cykeln och stretcha ljumskarna under två minuter. Det gjorde jag utifrån att som jag beskrivit tidigare ofta får problem med ljumskarna när jag under försäsong kör riktigt hårt. Stretching brukar vara riktigt bra för att förebygga dessa problem.

Vid vilan stängde jag av klockan. Efter att ha hoppat upp på cykeln igen, körde jag två minuter till innan det var dags för pinan. Tror ni att jag kom ihåg att sätta igång klockan? Tror inte det. Har man överhuvudtaget tränat om det inte finns registrerat? Tveksamt.

Hur som helst. Om det räknas som träning, trots avsaknad av träningsfil så skulle man kunna sammanfatta det med att jag var bra på att ta i idag. Däremot kunde trycket i benen varit bättre.

Efter 4 minuters lidande, trampade jag i moderat tempo och försökte återkomma till verkligheten. När jag trampat två minuter tittade jag hur mycket pulsen gått ned. Då insåg jag att klockan inte var på. Då hade jag bara tre minuter kvar av dagens runda.

Med tanke på att klockan inte var på är det enda jag kan säga kring tabatan att jag i slutet av sista intervallen hade 96% av maxpuls, att jag var riktigt trött och att det värkte i benen. Jag vet pulsen eftersom jag tittade på klockan alldeles i slutet, men jag var nog för omtöcknad för att se att klockan inte registrerade något, utan bara visade aktuell puls.

Ja, ja. Om jag nu tränade var det en okej träning.

Efter träning - blåbärspaj och kaffe. Samtidigt tittar jag på V75.

När jag satte mig framför tv:n och första loppet börjat insåg jag att det inte bara var pulsklockan jag hade svårt att trycka igång idag. Det visade sig nämligen att jag inte tryckt på okej på datorn när jag skulle spela. Med andra ord hade jag inget spel.

Det blev då till att hoppas på att min tänkta rad skulle "falla". Det blev nervöst då mina spikar ledde till alldeles före mållinjen, men båda föll. Det är sällan man blir glad när de hästar man trott på förlorar, men så var det idag.

Om någon timme ska jag göra klart pizzan för kvällen med eget bröd, egen tomatsås, färska champinjoner, färska tomater, lök, oxfilé och bea. Brukar inte bli särskilt dåligt.