Besegrad - Tabata knäckte mig

Efter heldag av kvalitetstid med sonen på SM-rally blev det knappt med tid till annat. Därför blev planen ett kvalitetspass även på cykeln. Vad kan då vara bättre än att bränna av lite Tabata så här på kvällskvisten?

Just nu känns det som mycket kunde vara bättre. Men å andra sidan - när det är gjort är det gjort, och det som inte dödar härdar. Nu kändes det dock idag som döden verkligen var nära.

Jag värmde hur som helst upp 16 minuter innan det var dags för mina 8 stycken 20 sekundersintervaller med 10 sekunders vila mellan varje. Du som eventuellt inte provat kanske tycker det verkar lugnt och lätt. Jag kan lova - det är allt annat än lätt.

Idag var jag dessutom lite oplanerad och oförberedd och samtidigt obetänksam. Jag startade första intervallen på absolut max med den högsta växeln i. I vanliga fall kör jag på näst högsta växel och sparar kanske en procent eller två i början.

I slutet av första tjugan var jag riktigt trött. Jag hann knappt uppfatta vilan innan det var dags igen. Efter ca 12 sekunder av andra intervallen var jag fullständigt stekt. Jag började tveka på om jag skulle få runt tramporna de sista 8 sekunderna.

Kadensen blev allt lägre och mjölksyran allt högre. Jag blev tvungen att växla ned. Jag var dock helt säker på att vara tvungen att ge upp under intervall tre. Jag kämpade mig dock fram tills det var fem sekunder kvar av denna. Benen brann. Jag bet i, och det var åter dags för vila.

Nu kunde jag knappt se min Iphone framför mig som har en tabataapp för att underlätta tidtagningen när man är trött. Allt var som i dimma. Jag tänkte - kanske en till. Allt var ett töcken. Vila - frustration. På det igen. Helt plötsligt intervall sju. Jag måste kört två intervaller utan att veta om det.

Sjuan gick något bättre - nu var ju målet nära. Stockarna till ben värkte. Vila. Sista intervallen - kanske går det ändå. Fick upp kadensen lite mer - tryckte på det sista jag hade.

Slut. Ja, jag var verkligen slut. Växlade ner två växlar och trampade på. Var så trött att jag måste blunda och uppfattade inte omgivningen. Efter ca två minuters planlöst cyklande kunde jag öppna ögonen. Jorden snurrade.

Cyklade på ytterligare sju minuter. Sedan var jag klar för idag. 27 minuter på en cykel - helt slut.

Jag är så trött att jag inte orkat ladda in träningen i datorn och därför har jag ännu inga siffror.

Vad jag vet är att jag trots dödskänslor inte kom upp högre än 93% av maxpuls under de fyra dödsminuterna. Jag tolkar det så att benen knäcktes i början, och därefter kunde de inte alstra den kraft som krävdes för att ytterligare höja pulsen. Jag vet också att snittpulsen blev 80% av maxpuls på de 27 minuterna trots att intervalldelen bara var 4 minuter av dessa.

Känner och vet att Tabata knäckte mig. Fast inte helt. Jag gav inte upp. Jag körde alla intervaller trots att varje cell i kroppen sa att jag skulle sluta och göra något vettigare. Jag kämpade på - och det var bra.

Ja nu ska jag hallucinera till en film. Vi hörs.