Jag har nu monterat tempohojen i trainern och har fixat med lite inställningar, bytt batteri i effektmätaren och i övrigt kollat så allt fungerar.
Vad gäller träningen går det desto sämre. Idag är det 10 dagar sedan jag senast tränade och tyvärr räknar jag med minst två veckors träningsuppehåll innan det går att rulla på ordentligt igen.
Idag rullade jag en stund utan att träna. Det handlade bara om att jobba med de inställningar jag nämnde ovan.
Det är ju aldrig bra med träningsuppehåll, särskilt inte med så lång vila. När dessutom kroppen har blivit tärd av det hela är det ett extra minus.
Nu har jag ju haft tur och träningen har överlag flutit på bra från oktober fram till nyligen. Det gör att förutsättningarna är bättre att komma ikapp snabbare.
Det som känns frustrerande är dock att 4 av 7 tempolopp i Sverigecupen ligger de första tre helgerna av tävlingssäsongen och den första tävlingen är bara ca 3 veckor bort. Drar detta ut på tiden ser det inte alls hoppfullt ut för dessa lopp. Redan nu kan det bli svårt att hinna komma tillbaka till en acceptabel nivå.
För säsongen som helhet och mina stora mål hinner jag nog komma igen, men för Sverigecupen som också är ett stort mål behöver jag bli frisk omgående.
Jag har redan bokat upp resorna och hoppas verkligen att jag står på startlinjen och känner att formen i alla fall är hyfsat bra. Första helgen är det Barsebäck som gäller, den andra Uppsala och Stockholm och den tredje helgen är tävlingarna i Västerås. Med så mycket resor vill man ju gärna känna att man har något att hämta.
Jag är nöjd med mig själv som inte klagat alls under mina 10 sjukdagar, men nu är det nära att jag börjar bli lite frustrerad.
Tänker dock vänta till lördag, så får vi se om jag är på bättre humör eller om kroppen fortfarande inte är med mig.
Nu jobbar vi för att få bort rosslet i lungorna och sedan kör vi - hoppas jag.
