Mallorca - Världsmästare på besök

Så var det dags för dag fem av Vännäs CK:s cykling på Mallorca. För egen del var det den 13:e cykeldagen de senaste femton dagarna. Det är klart att lite sliten börjar jag känna mig.

Planen för dagen var att besöka klostret i Närheten av Felanitx, Sant Salvador.

Idag blev vi 10 cyklister som gav sig i väg. Lundin valde en annan väg efter ett antal mil, så resten av rundan var vi 9 stycken.

Tillsammans med skuggan mot målet

Idag var det många långa raka vägar.

Så såg vi målet i fjärran

Cyklingen flöt på i ett hyfsat bra tempo och vi lade mil på mil. För att nå klostret krävdes först och främst en massa plattåkning, och sedan en bra klättring upp för ett berg utkastat mitt i det platta landskapet.

Så var vi då framme vid början av klättringen. En klättring som det skulle visa sig vara ganska så platt till en början för att branta på rejält på slutet. Sista två kilometrarna med en snittlutning på över 8%. 

Efter att ha tagit vind i stort sett alla mil de senaste tretton cykeldagarna hade jag bestämt mig för att i dag ta en undanskymd position längst nere i fältet. Detta lyckades jag faktiskt med hela dagen. Det var nog inte helt fel för mina lår, som börjar bli lite trötta.

Även i den klättring som väntade var planen att ta det lugnt upp och fota lite då jag aldrig tidigare varit på denna plats. 

Vi blev fyra stycken som hamnade i en tätgrupp i relativt makligt tempo. Min plan var att ta det så lugnt det gick hela backen för att kanske rycka sista hundra metrarna. Man vill ju ändå vara först!?

Först kilometrarna gick ganska så beskedligt, men så gjorde Hasse ett ryck, och visst borde jag tagit det lugnt. Men det är som det är. Det är mycket svårt att inte ryckas med. Jag tog rycket och skarvade på. Jag fick en lucka och sedan blev det två kilometrar med hyfsat hård cykling. Jag låg precis under pulszon fem och kollade så de andra inte närmade sig. Då detta inte skedde låg jag kvar där hela vägen upp. Andningen var inte så ansträngd, men visst kändes det i benen som haft flera urladdningar under veckan.

Målet

Ett litet gruppfoto på toppen

Min Canyon Aeroad och i bakgrunden utsikten från klostret

Mycket att titta åt, och utsikt åt alla väderstreck.

Inne i klostret fanns sex världsmästartröjor från femtio- och sextiotalet

Klostret var mycket fint

På toppen blev det också lite fika

Ja, vi tar en bild till över vyerna

Vägen upp

Efter någon timme på toppen cyklade vi vidare. Vi hade startat dagen med att cykla LlucMajor, Porreres och Felanitx. Därefter blev det Campos, någon mil till en lunch och efter lunchen kusten tillbaka. Totalt en runda på 125 kilometrar och ca 900 höjdmetrar. Det mesta vid klättringen upp till klostret. Själva rundan tog drygt fyra timmar.

Med bara fem kilometrar kvar till hotellet sa Klas att det var problem med hans hjul. Vi stannade och tittade, och inte såg det så bra ut

Framme vid hotellet visade det sig att även Anna fått samma fel på sitt däck. Uthyrningsfirman var dock snabbt på plats och nu sitter nya däck på båda cyklarna.

För er som ännu inte varit i Sant Salvador tipsar jag er att prova på. Riktigt trevlig stigning, väldigt nice utsikt och fint kloster.

I morgon blir det vår näst sista dag här och den förgyller vi med en dag till Petra.

Mallorca - kafferejs, not in jos, Petra och vad är ett djur?

Kattens sista cykeldag började lite oroväckande då hennes knä meddelade att det kanske skulle bli DNS. Hjärnan och kroppen ville dock annat, så vi bestämde oss för att i alla fall åka ut på en runda. Sedan fick vi se hur knäet reagerade.

Men innan dess var det frukost. Två roliga saker. Först kom det en dam på ca 85 år gående mot den ena kaffeapparaten. Från det andra hållet kom en annan äldre dam och han just före. Dam nummer ett vänder sig då mot den andra kaffeapparaten och uppmärksammar då en tredje dam på väg mot samma kaffeapparat från ett annat håll. Den 85 åriga damen knuffar undan två frukostgäster som skulle ta bröd, springer med hasande steg mot kaffeapparaten och hinner först. Hon ser nöjd ut. Tar lugnt två koppar kaffe och i sakta mak fixar hon till sitt kaffe. Sedan hasar hon till sitt bord som en segrare redan i början av dagen.

Just därefter står en dam vid josapparaten. Uppenbarligen är det problem. Hon skriker över rummet till en av de som arbetar på hotellet. This is not in ”jos”. Jag fick sådan lust att säga – Yes, it´s ”jos” in it, till den svenska frustrerade kvinnan.

Cykelrundan började väldigt lugnt då Kattens knän strejkade. Dock ville hon hela tiden fortsätta. Efter ca 30-40 km vaknade dock knäet till, eller om det somnade in. Smärtan försvann dock. Men utifrån kroppens skull är det nog lämpligt att åka hem nu!?

Idag blev det många och smala vägar

I dag körde vi mest små asfalterade cykelvägar i böljande vacker natur. Som alla andra dagar var vädret toppen!

Vi trampade först till Sa Cabaneta vidare mot Sta Eugenia, Senchelles, Loret de Vistalegre, Sant Johan och slutligen slutmålet för vårt lunchstop  - Petra. Då hade vi trampat på i ca 60 km.

Det blev spagetti för oss båda och en skön stund i solen.

Gulaste pastan ever, men smaken var bra

Sedan trampade vi tillbaka via Sant Johan, Montuiri, Porreres, Llucmajor, och vidare ned till kusten och hela vägen tillbaka till S Arenal och de sista kilometrarna efter strandpromenaden.  

Vi trampade genom många små byar med trånga gator och gränder

Mot slutet var Katten ganska så tärd, knäet var dock okej och hon kämpade på. För egen del var det lite oroande att min vad som ibland brukar spöka, verkar planera ett spratt. Sedan är det helt klart så att väldigt många timmar på sadeln med lite mindre tryck än vanligt i pedalerna gör att rumpan mår sämre än den brukar. Helt klart lite väl mycket smärta. Men det går nog över.

Fin natur, blå himmel och bergen i fjärran var dagens signum.

Totalt blev det i dag 5 timmar och 20 minuters cykling och ca 13,5 mil.

Det blev en bra sista cykeldag tillsammans med Katten. I morgon åker hon hem. Jag blir här några dagar själv innan 12 laddade cyklister från Vännäs CK dyker upp.

De första sex dagarna har innehållet alla typer av cykling och endast fint väder. Vi har cyklat fem dagar och vilat en som vi ägnade åt Palma. Totalt har vi trampat i drygt 26 timmar och en sträcka på 620 km. Vi har totalt klättrat 6300 höjdmeter. Inte illa alls. Nu hoppas jag att andra delen av resan blir lika bra vad gäller cyklingen.

För övrigt berättade sonen i telefon att han med morfar sett flera kronhjortar och många rådjur. När vi lagt på skrev han ett sms: "Jag glömde säga att vi såg många stora fåglar", sedan en beskrivning vilka det var.

Jag hade glömt fråga sonen (9 år) hur han tyckt det var att åka ut på "djurjakt". Min fråga: Var det kul att titta på djur och fåglar?". Sonens svar: "Fåglar är djur, men det var kul."

Mallorca - Storm, Kolhydrattorsk och en sambo som vägrar hitta en lunchställe

Kanske har vi redan vant oss vid rutinerna? Hur som helst vaknade både jag och Katten innan klockan ringde vid åtta. Påklädning, frukost och ny typ av påklädning.

Vädret fortsatte i dag att till stora delar visa sitt goda jag. Det var varmt och soligt hela dagen. Dock blåste det storm, vilket verkligen påverkade dagens runda.

Vi rullade iväg efter strandpromenaden vid tio. Det verkade vara just då som alla stora grupper också bestämt sig för att åka. Först fick vi sicksacka mellan hundratals cyklister av alla de slag innan vi överhuvudtaget kommit i väg. När vi sedan svängde upp från strandpromenaden var det helt fullt framför oss. Det var lika fullt som på Vättern när man inte startar i en snabbgrupp!!

Här hade vi rullat förbi många cyklister.

Det gick långsamt och ryckigt, och vi försökte på ett säkert sätt allt eftersom manövrera oss förbi hela bunten.

Många fler cyklister att runda

Efter någon mil var vi slutligen ”fria” att köra som vi ville.

Idag var tanken att köra en kustrunda, och en kustrunda blev det. Det var väldigt fint, vi såg mycket vatten, men vi kände också väldigt mycket blåst. Den gjorde sitt yttersta för att blåsa musten ur Katten, som låg bakom. Men med kantvind är även det jobbigt.

Som tidigare dagar höll jag en för mig distansfart i lägre intensitetsdelen. Tanken den första veckan är att få till mycket tid med låg intensitet och att vi ska kunna cykla tillsammans alla dagar. Det sägs ju att proffsen tränar länge och lugnt!? Fast å andra sidan har de ju obegränsat tid inte bara någon vecka då och då.

Vi rullade alltså på i maklig takt medan vinden smekte våra kroppar från alla möjliga håll.

När vi cyklat ca 100 minuter önskade Katten ett stopp så vi svängde ned mot Sa Rapita där vi fick en riktigt god kopp kaffe, innan vi rullade vidare.

Efter en dryg mil var vi i Ses Salines. Katten började känna sig lite hungrig, men jag var hård och sa att vi nyss fikat. Vi måste rulla en bit till. Framme i Santanyi trodde och tänkte Katten att det var lunch. Jag föreslog dock att vi skulle cykla en bit till och istället blev detta ett av många stopp där Katten stoppade i sig choklad mm.

Jag hade planerat att vi skulle äta i Calonge som inte var så långt borta. Det visade sig dock  att denna röda dag var allt stängt. Vi rullade vidare en bit till S`horta där jag var säker på att det fanns restauranger. Restauranger fanns det gott om, men även här firade de påsk ordentligt och därmed räknade jag till sex stängda matinrättningar.

Vid det här laget höll Katten på att gå in i väggen, men hon var tapper och kämpade vidare. Jag och påsken delar på ansvaret för att Katten inte fick mat i tid.

Vi bestämde oss för att rulla ned till Portocolom som ligger alldeles vid havet och har en större sandstrand. Teorin var att där det finns turister finns öppna restauranger. Sex kilometer senare var vi framme. De första restaurangerna vi kom fram till var även de påskstängda. Det började se muntert ut.

Vi trampade upp för en backe och hittade ytterligare en restaurang och hoppet tändes. Det var en fin restaurang och vi gjorde oss redo för att äta där. Det visade sig dock att här fanns alla påskfirande spanjorer. Med andra ord fullt. Ingen mat här inte.

På avstånd hade jag på andra sidan byn sett att det satt människor. Jag snabbcyklade dit medan Katten väntade. Äntligen napp!

Portocoolom

Jag åkte tillbaka och hämtade Katten och vi rullade till den restaurang jag hittat i närheten av vattnet. Katten bestämde sig snabbt för att spagetti bolognese är bra när man behöver energi.

 Jag var lite crazy och beställde en riktigt speciell pizza som innehöll olika ostar, skinka, bacon, ett lättstekt ägg och olika starka kryddor. Den var faktiskt överraskande god. Ja, även denna innehåll energi, men troligen främst i formen av drypande fett.

Specialpizza på bild

Lunchen hade alltså dröjt vilket gjort att Katten var lite låg på kalorier och dessutom är hon inte van vid att träna så mycket och flera dagar i rad. När vi åt undrade hon därför om det nu var långt hem till hotellet. Jag förklarade att det var ca 60 km kvar och att vi rullat ca 85 km till lunchen.

Från restaurangen mot cyklarna

Hon tog det med jämnmod. Vi hade en bra lunch och sedan var det dags att rulla så vi inte skulle komma tillbaka till hotellet efter solnedgången.

Mycket fina vyer, raka vägar och mycket vind

Vägen tillbaka gick via inlandet. Först trampade vi mot Felanitx, och alldeles innan vi nådda fram kunda man svänga vänster mot Puig de Sant Salvador där det finns ett kloster på toppen med ett antal världsmästartröjor i cykel. Jag har aldrig varit upp där, men hoppas att det kan bli nästa vecka. I dag var det dock inte aktuellt då det är en rejäl stigning upp och dagens runda var tillräckligt lång ändå.

Från Felantix via Porreres, Lllucmajor och slutligen Can Pastilla.

Mot slutet var Katten riktigt tärd, men jag är imponerad av hur hon stretar på trots kolhydratbrist och en kropp som säger att det vore trevligare att ligga och läsa en bok. Alla ni som gått tomma vet hur det känns.

Ett av flera stopp med chokladintag. Detta alldeles mot slutet av rundan då behovet av energi är stort

Vi landade vid hotellet efter nästan 14,5 mil, 5,5 timmar och nästan 1000 höjdmeter.

Totalt har det nu blivit 14,5 timmars cykling med 3000 höjdmeter och ca 330 km på tre dagar.

I morgon blir det vila. Detta så Katten ska få bra kvalité och roligare på sina sista två cykeldagar här. Är man pigg har man skoj!

För egen del passar det också bra att vila en dag eller två. Det blir svårt att rulla 17 dagar i rad. Jag vet dessutom att när cykelklubben kommer ned blir det nog en hel del hårdkörning. Det vore ju olyckligt om man redan när de kommer är helt stekt.