Lite intervaller och en långrunda

Slut på tävlingssäsongen, men cykla ger så mycket mer än bara tävling. Det ger glädje, social stimulans, endorfiner och minskad smärta från mina skador mm.

Ja, sedan är det förstås alltid roligt att känna sig stark.

Mitt högerben är åter lite av banan. Men jag har ändå rullat på med träning i veckan.

3 timmar distans i tisdags, sedan 2 timmar på onsdag med en timme som var hård men inte max. 

I går, fredag så tog jag mig till Pengsjölia. En bra klättring för lite intervaller. Ca 2,2 km med ca 4,2% snittlutning. Jag brukar köra 5 minuter uppför innan jag åter vänder ned för ytterligare en klättring. Det regnade när jag skulle ut, så jag fick vänta en bra stund. För att inte cykla hela fredagskvällen fick det bli raka språret till klättringen. Upp och ned 6 gånger utan paus och sedan hem igen. Jag har helt klart tappat en hel del form sedan tävlingarna men det var i alla fall ok. Totalt 19 minuter pulszon fem, så helt klart jobbigt. 

Idag var Katten med vänner och plockade lingon. Själv hittade jag tre cykelvänner för en lite längre runda med fikastopp. Det börjar helt klart bli höst då det var max 10 grader idag och rejält blåsigt. Men det blev en mycket trevlig cykling ändå. Lugnt och fint i 3,5 timmar + ett trevligt kaffestopp. Sedan skarvade jag på för att få ihop 5 timmar. 

I kväll har vi tagit det lugnt hemma med middag och film. 

Blir nog lite mer cykling i morgon.

 

Slogs om segern i Swecup-masters totalcup - Racerapport från linjeloppet i Svanesund

 I söndags var det så dags för säsongens sista tävling. Linjeloppet i SweCup-Masters i Svanesund.

4 varv på totalt ca 76 km. En tuff klättring på mitten och i övrigt inte så utmanande. 

Jag brukar gilla att gå på utbrytning och köra offensivt. Men i söndags var min tanke att det skulle bli ett taktiklopp. Jag skulle inte köra för segern i det enskilda loppet med risk att vara för offensiv, misslyckas och missa topp 7. Topp sju var nämligen vad som behövdes för att vinna totalcupen. Jag har de två senaste upplagorna blivit två i totalcupen, så nu vore det roligt att stiga upp ett steg.

Min plan var att bevaka Eric Egelstig från CK Hymer som alltså skulle vinna totalcupen om han vann loppet och jag var sämre än 7:a. 

Det gick alltså ut på att om Erik försökte komma loss skulle jag försöka hämta in honom (om ingen annan gjorde det) och få stopp på utbrytningen. Om någon annan försökte sig på en utbrytning där Eric inte var med skulle jag släppa iväg denne då Eric som sämst skulle kunna vara tvåa för att ha någon chans alls att vinna totalen.

Loppet rullade på och inga utbrytningar lyckades. Jag var med när Eric försökte komma loss och andra hämtade in utbrytningar från andra cyklister. 

På tredje varvet började jag inse att det kunde bli spurt och jag är inte modig i en spurt medan Eric är mycket stark där. 

Jag bestämde mig därför för att vara lite offensiv och prova en del. Det visade sig dock att det nog inte skulle bli några utbrytningar som höll denna dag.

Jag backade ned igen och planerade för en offensiv en bit före mål. Det blev dock aldrig läge.

Så in i 90 graderssvängen som leder in på stora vägen med endast ca 1 km kvar till mål. 

Nu började jag bli orolig. Jag låg sist i klungan och Eric låg perfekt för att spurta.

Jag insåg att jag skulle behöva göra ett undantag och i alla fall prova att spurta lite för att se om det gick att komma förbi tillräckligt många för att minst bli sjua. Det kändes hopplöst, men om Eric inte vann behövde jag inte komma så långt fram i alla fall. Gav därför inte upp.

Jag gick ut till vänster och det blev ganska öppet. Valde att ta vind för att känna mig mer trygg, men kom ändå förbi ganska många. Så bara att fortsätta trycka. Jag fick syn på Eric till höger och inser att han inte är långt före. Hastigheten är kring 60 km/h trots att jag inte maxar och fortfarande sitter ned. Jag försöker inte ta fler placeringar utan nöjer mig då jag ser att det kommer att räcka för totalen. Vill inte ta någon onödig risk.

Så över mållinjen som femma. Riktigt lyckat. Jag nådde mitt mål om totalcupen och jag inser också att om jag maxspurtat hade det kunnat bli pallen. Bara 0,3 sek från vinnaren. Även om jag nog inte heller framöver kommer att riskera något i en spurt känns det bra att inse att jag kanske inte skulle vara så dålig på att spurta om jag hade modet och var villig att riskera en krasch.

Ja, så var då tävlingssäsongen slut. Totalt 9 tävlingar i Swe-cup masters eller mästerskap. totalt 4 segrar, ett guld och ett silver på SM, ett brons på NM, vinst i totalcupen och totalt 7 pallplatser. Dessutom riktigt bra prestationer i de två lopp jag missat pallen med en 5:e plats i sista loppet och en 12:e plats på Nordiska där jag var med i en utbrytning som nästan lyckades. Svårt att vara annat än nöjd med säsongen.

Med tanke på all träning och rehab jag lagt ned sedan min skada i januari 2019 och många motgångar med mina skador under försäsongen känns det extra tillfredsställande att nå mina mål. 

Nu bara vårt eget motionslopp, Vännästrampet kvar för detta år. Sedan får vi se fram emot nytt år och nya utmaningar. 

Svanesunds tempolopp i SweCup-Masters: RR

Efter att ha varit på behandling kändes min rygg och mitt högra ben bättre efter stora problem. Det gjorde att jag bestämde mig för att åka den långa resan till Svanesund.

I Svanesund väntade säsongsavslutningen i SweCup-Masters. 

I lördags var det så dags för sista tempotävlingen för säsongen. Två veckor tidigare tävlade jag i Götene och då kändes tempoloppet inte alls bra i och med att rygg och ben inte alls fungerade. 

Trots det blev det en knapp seger. Men denna dag ville jag ha revansch på mig själv i själva prestationen. Jag ville verkligen ha med mig en bra känsla inför vinterträningen.

Svanesunds tempobana är smal, svängig och med mycket utför och uppför. Framför allt finns det ett antal stängda svängar där du alltså inte ser utgången i svängen. Jag blir ofta lite osäker när det ser ut så och det stör övriga loppet. Nu vid genomåkning innan tävlingen bestämde jag mig för att gå ur tempopositionen vid de skarpaste svängarna, vilket gjorde mig tryggare i själva loppet och jag kunde koncentrera mig på att i varje givet läge av banan maximera prestationen.

Min start var inte förrän 16.31 vilket var mycket bra. På det sättet hade jag många timmar att jobba med rygg och ben. När loppet startade kände jag snabbt att benet var med och att jag inte hade låsningar i kroppen. Mycket bra.

Jag bestämde mig då att starta offensivt och vågade trycka på mer än tidigare tävlingar. Känslan var överlag bra och jag hade bra tryck uppför orkade trycka över krönen, fick bra fart utför där jag ändå kunde återhämta mig. 

När jag tittade på hastighet och snitteffekt under loppet fick jag fler kvitton på att detta var lovande.

Jag var också mycket fokuserad då jag visste att en vinst skulle innebära att chansen att vinna totalcupen skulle vara stora bara det gick hyfsat på söndagens linjelopp.

Med bara några kilometer kvar såg jag att min tid skulle bli bättre än alla tidigare år jag tävlat på denna bana. Mitt tidigare rekord på 27.27 skulle slås med marginal. Jag gasade lite extra då det såg ut att finnas chans att komma under "drömgränsen" på 27 minuter.

Jag blev nog lite väl taggad. Loppet avslutas med en kraftig utförslöpa och därefter ett vägbyte med en nittigraders sväng. Sedan en dryg kilometer in mot mål. 

Jag kommer i bra fart utför och tycker jag slutar trampa i god tid för att få ned hastigheten inför vägbytet. Men i efterhand får jag inse att jag hade en dålig linje in mot svängen och hade för hög hastighet. 

Jag bromsar mer, men inser att det går för fort. Jag bromsar mer och båda däcken låser sig. Jag försöker släppa lite samtidigt som jag fortfarande har styret rakt fram. Skulle jag svänga nu åker jag omkull. 

Diket närmar sig med stormsteg. Men precis när jag kommer ut i gruset bedömer jag att det går att svänga vilket det också gör. Däremot blir jag nästan helt stillastående. Dock ingen vurpa.

Igång igen och full fart in mot mål. I mål på 27.09 vilket är ett tydligt PB och en riktigt bra tid. Snitteffekten på 360 watt med kraft kvar i slutet för en bra spurt är jag också nöjd med. 

Det räcker till seger och 50 nya poäng till totalcupen. Mycket bra!

I efterhand när jag analyserar loppet ser jag att jag i jämförelse med alla andra tappade 8-9 sekunder i den sväng jag höll på att åka i diket. Det hade alltså inte räckt till en tid under 27 minuter även om jag tagit svängen bra, däremot inser jag att övriga loppet var riktigt, riktigt bra.

Så nöjd med loppet. Prestationen var minst lika bra som de två loppen på SM. 

Efter loppet blev det en del snack med cykelvänner innan det var dags att fylla på ordentligt med energi inför söndagens linjelopp.   

Jag konstaterade att det borde räcka med topp sju under söndagen för att vinna totalen i Swe-cup Masters.