I söndags var det så dags för säsongens sista tävling. Linjeloppet i SweCup-Masters i Svanesund.
4 varv på totalt ca 76 km. En tuff klättring på mitten och i övrigt inte så utmanande.
Jag brukar gilla att gå på utbrytning och köra offensivt. Men i söndags var min tanke att det skulle bli ett taktiklopp. Jag skulle inte köra för segern i det enskilda loppet med risk att vara för offensiv, misslyckas och missa topp 7. Topp sju var nämligen vad som behövdes för att vinna totalcupen. Jag har de två senaste upplagorna blivit två i totalcupen, så nu vore det roligt att stiga upp ett steg.
Min plan var att bevaka Eric Egelstig från CK Hymer som alltså skulle vinna totalcupen om han vann loppet och jag var sämre än 7:a.
Det gick alltså ut på att om Erik försökte komma loss skulle jag försöka hämta in honom (om ingen annan gjorde det) och få stopp på utbrytningen. Om någon annan försökte sig på en utbrytning där Eric inte var med skulle jag släppa iväg denne då Eric som sämst skulle kunna vara tvåa för att ha någon chans alls att vinna totalen.
Loppet rullade på och inga utbrytningar lyckades. Jag var med när Eric försökte komma loss och andra hämtade in utbrytningar från andra cyklister.
På tredje varvet började jag inse att det kunde bli spurt och jag är inte modig i en spurt medan Eric är mycket stark där.
Jag bestämde mig därför för att vara lite offensiv och prova en del. Det visade sig dock att det nog inte skulle bli några utbrytningar som höll denna dag.
Jag backade ned igen och planerade för en offensiv en bit före mål. Det blev dock aldrig läge.
Så in i 90 graderssvängen som leder in på stora vägen med endast ca 1 km kvar till mål.
Nu började jag bli orolig. Jag låg sist i klungan och Eric låg perfekt för att spurta.
Jag insåg att jag skulle behöva göra ett undantag och i alla fall prova att spurta lite för att se om det gick att komma förbi tillräckligt många för att minst bli sjua. Det kändes hopplöst, men om Eric inte vann behövde jag inte komma så långt fram i alla fall. Gav därför inte upp.
Jag gick ut till vänster och det blev ganska öppet. Valde att ta vind för att känna mig mer trygg, men kom ändå förbi ganska många. Så bara att fortsätta trycka. Jag fick syn på Eric till höger och inser att han inte är långt före. Hastigheten är kring 60 km/h trots att jag inte maxar och fortfarande sitter ned. Jag försöker inte ta fler placeringar utan nöjer mig då jag ser att det kommer att räcka för totalen. Vill inte ta någon onödig risk.
Så över mållinjen som femma. Riktigt lyckat. Jag nådde mitt mål om totalcupen och jag inser också att om jag maxspurtat hade det kunnat bli pallen. Bara 0,3 sek från vinnaren. Även om jag nog inte heller framöver kommer att riskera något i en spurt känns det bra att inse att jag kanske inte skulle vara så dålig på att spurta om jag hade modet och var villig att riskera en krasch.
Ja, så var då tävlingssäsongen slut. Totalt 9 tävlingar i Swe-cup masters eller mästerskap. totalt 4 segrar, ett guld och ett silver på SM, ett brons på NM, vinst i totalcupen och totalt 7 pallplatser. Dessutom riktigt bra prestationer i de två lopp jag missat pallen med en 5:e plats i sista loppet och en 12:e plats på Nordiska där jag var med i en utbrytning som nästan lyckades. Svårt att vara annat än nöjd med säsongen.
Med tanke på all träning och rehab jag lagt ned sedan min skada i januari 2019 och många motgångar med mina skador under försäsongen känns det extra tillfredsställande att nå mina mål.
Nu bara vårt eget motionslopp, Vännästrampet kvar för detta år. Sedan får vi se fram emot nytt år och nya utmaningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar