Fräsch uppdatering

Häromdagen skrev jag om läget i landet och världen - Stäng inte skolan! Jag kommer att få Corona och i mitt livs form.

Jag jobbar just nu hela dagarna med frågor kring Nya Corona och i media skrivs knappt om annat. Därför väljer jag idag att inte skriva om detta, även om allt annat kan anses vara banalt.

Idag handlar det istället om att vi nu i Vännäs CK har uppdaterat vår klubbdress. En klubbdress som sett exakt likadan ut sedan 2011 då jag tillsammans med min bror och två andra vänner startade Vännäs CK.

Så blir det tävling 2020 får ni se mig och andra i ny dress, annars får ni titta efter oss när vi tränar. Den nya outfiten är lik den gamla men lite upphottad.

Jag är helt klart nöjd med utseendet - i alla fall tills vi sett kläderna live (vi har ännu inte fått det vi beställt).

Tempodräkt

Speedsuit, men även byxa och tröja ser ut så här

Inte uträknad än

Det har gått nästan fyra månader sedan mitt senaste inlägg här på bloggen då jag skrev om ett mycket turbulent år och min kamp för att komma tillbaka både mentalt och fysiskt, efter min krasch som kunde kostat mig livet. Klicka här om du vill läsa: Från extrem skada, via konstant smärta, blod svett och tårar, till framgång, och en insikt om att det är mycket kvar.

Efter en hård kamp de första 8 månaderna av 2019 kom jag till ett vägskäl där jag kände att jag bara hade ett val om jag långsiktigt skulle bli hållbar.

Jag tog alltså ett steg tillbaka i livet för att prioritera mig själv och för att hitta ett sätt att få krafterna att räcka.

En del i detta blev att jag tog ett beslut att privat, under en tid helt stänga ned sociala media. Så blev det också. Så under närmare 4 månader har jag nu inte använt vare sig instagram, facebook eller min blogg.

Tanken har inte varit att satsa på en total nedstängning som skulle gälla för alltid, utan bara så länge jag kände att det var nödvändigt.

Ni är många som undrat ”vart jag tagit vägen” och det värmer förstås att ni bryr er. Jag ber samtidigt om ursäkt för att jag inte svarat på era meddelanden som jag sett först nu då jag alltså inte varit aktiv på nätet under många månader. All kraft och ork har i stället gått åt till rehab och att klara av det "vanliga" livet.

Nu när det är nytt år är min plan att så sakteliga komma tillbaka och bland annat väcka bloggen. Sedan får vi se om alla läsare nu valt andra vägar och inte hittar tillbaka. Är det så får jag förstås fundera kring hur det påverkar.

Sammantaget hoppas jag på ett 2020 som på många sätt blir ett bättre år än vad 2019 kunde erbjuda.

Juli 2019. Inte lika stark som tidigare men på väg framåt.

Klädleverans, katastrofväder och ryggläkaren ringde

Veckan avslutades med träningsvila. Istället har vi alla varit hemma hela dagen. Ja, förutom då att jag hämtade ut ett paket.

I paketet jag hämtade fanns alla cykelkläder som cyklisterna i Vännäs CK beställt. Alltid roligt med nya cykelkläder och i år har vi valt en annan kollektion än tidigare, men fortfarande med samma layout. Så det blir spännande att känna hur de nya byxorna och tröjorna känns.

Katten hade så mycket cykelkläder så hon fick nöja sig med en tröja, Melvin fick både tröja och byxa medan jag som nöter mest på kläderna fick flera tröjor och byxor och dessutom en höst- och vårtröja. Men i år hoppade jag såväl benvärmare, armvärmare, väst och jacka då jag har "överflöd" av dessa.

Cykelkläderna innebär också lite arbete med att sortera till alla och säkerställa att allt är levererat. Därefter matcha var och ens kostnad mot det de beställt. Inom några dagar har Vännäs CK:s cyklister nya och fräscha kläder.

Förutom cykelkläder blev det också annat cykelrelaterat då vi ägnade eftermiddagen åt cykling på Eurosport. Kan bli mycket cykel utan cykling alltså.

I morgon är planen att åter rulla igång med cykling och vädret ser okej ut. Senare under veckan verkar dock vädret haverera fullständigt. Inte helt muntert.

Idag fick jag också ett samtal från ryggläkaren som nu analyserat den senaste röntgen på mina ryggfrakturer. Han meddelade att frakturerna är stabila och inte har flyttat på sig. Det är trots detta naturligt att jag fortsatt har smärtor och andra utmaningar. Full rehab tar tid.

Dock är prognosen god när frakturerna är stabila. Det går inte att garantera smärtfrihet framöver men chansen finns. De enda restriktioner jag fick var att inte göra häftiga rörelser eller lyfta tungt. Sedan skulle jag försöka att undvika att krascha med cykeln.

Nästa uppföljning av alla mina skador blir i september om inget särskilt inträffar. Då bör bilden hur det ser långsiktigt ha klarnat, även om jag redan nu vet att det är uppföljning även i januari.

Ny hjälm, premiär med Katten och kotor som spökar

Idag blev det premiärcykling med Katten. Detta dessutom i toppenväder.

Det blev en lugn och fin runda där solen hela tiden lös.

Just innan cyklingen dök det upp ett paket. Det visade sig finnas en ny hjälm där. Jag har ju varit i behov av en hjälm sedan min krasch hade förstört min förra.

Hjälmen var verkligen skön och den passade perfekt direkt. Vad jag köpt? Jo, en Giro Aether Mips. Tror detta blir mycket bra.

Totalt fick jag ihop just under 70 km idag varav ca 50 km med Katten. 

Allt var topp idag förutom att jag haft lite mer ont i mina ryggfrakturer. Säkert helt normalt, men alltid lite jobbigt med smärta. Inget som beror på själva cyklingen, utan det är helt enkelt en lång process att återhämta sig och då går det upp och ned. På söndag ringer ryggläkaren och då hoppas jag få höra att allt är som det ska med kotorna (även om det kommer ta tid innan det är fullt bra).

Efter cyklingen fixade jag lite hemmagjord pizza till mig och Katten. Melvin är med en kompis i Umeå och tittar på film, så i kväll är vi alltså ensamma.

I morgon bitti cyklar vi vidare. Denna gång med Vännäs CK och en lite längre distansrunda.

Övriga familjen gjorde annat - då blev det mörker och kyla

Idag efter jobbet var sonen med kompisar och Katten var med sin mamma för lunch och senare bio. Jag såg till att förbereda middagen och sedan bytte jag om för lite cykling.

Efter gårdagens cykling hade jag inte laddat batterierna till lampan på cykeln, men tänkte den skulle hinna laddas medan jag bytte om.

Kolsvart ute och minus 2 grader när jag skulle ge mig iväg. Det innebar som vanligt ca 30 minuters förberedelser innan jag fått på mig alla kläder som krävs för att cyklingen ska bli trevlig.

Så rullade jag iväg i mörkret.

Efter några dagar med lite tryck i pedalerna skulle jag idag rulla lugnt med distansintensitet.

Ut på grusvägarna och det var verkligen kolsvart. Tur att jag har hyfsat bra lampa. Is och snö på vägen, men jag har ju bra däck och det var inte spårigt så det fungerade fint.

I dag innan jag rullade iväg hade jag fått en leverans med nya vinterhandskar som nu provades i skarpt läge. Jag kan konstatera att Crafts bättre vinterhandskar för cykling verkligen var bra. Riktigt varmt om händerna hela rundan. Lyckat då jag även hade köpt likadana handskar till Katten som present.

Det blev två trevliga och lugna timmar i mörkret. Det kunde dock blivit riktigt mörkt. Som jag nämnde han jag inte ladda batterierna ordentligt till lampan, och med två kilometer kvar till hemmet slocknade lampan utan förvarning. Det var dock inget problem då det fanns gatlyktor där. Hade detta hänt på grusvägarna i totalt mörker, ja då hade jag nog fortfarande varit ute på vägen och försökt hitta hem.

Väl hemma blev det en snabbdusch och sedan fixade jag till kvällens middag. Det blev pasta med räkor och vitt vin.

Lagom till att maten var klar kom Katten hem och vi fick tillsammans njuta av god mat.

Träningsplanering, spurter och ett första omdöme om Elite Direto

Efter en familjeresa till Mallorca där vi även fick till en del trevlig cykling i fint väder är vi nu hemma igen i slask, regn/snö och kyla.

Träningsbelastningen under resan blev marginellt större än vanliga veckor hemma då huvudfokus låg på familjen. Däremot är cykling utomlands i värme och trevligt sällskap som balsam för själen.

Jag sitter just nu och analyserar året som gått och med hjälp av vad jag kommer fram till slipar jag på träningsplaneringen för de närmsta 6 månaderna. Denna utlandsresa räknar jag då inte till de ordinarie träningsresorna då träningsstimuli då ligger markant högre.

Jag har en ren träningsresa med Vännäs CK inplanerad i månadsskiftet mars/april. Sedan är planen att få till en till träningsresa också i januari. Planen är också att åka på en familjeresa i februari. Denna gång med min andra halva av släkten. Även denna resa för att fira födelsedag mm. Den resan blir det nog cykling, men inte mer än om jag varit hemma.

Med andra ord blir det denna försäsong två träningsresor vilket är en mindre än vad jag haft de senaste tre åren. Detta kommer att ställa ännu större krav på hur jag lägger upp övrig träning och hur min tid på trainern ser ut. Det är ju nämligen lite mer utmanande här i norr att få till träningen på försäsongen då det är minusgrader och snö under nästan 6 månader.

Jag kommer att återkomma med hur min träning ska se ut. Utgångspunkten är att bibehålla den för mig höga träningsmängden. Jag ser inga möjligheter att öka träningsmängden utifrån min totala livssituation, så istället handlar det om att försöka öka kvalitén.

Idag blev det "riktig" premiär för innesäsongen, och då också premiär på min nya Elite Direto.

För dagen blev det 120 minuters trampande. Ca 220 watt hela passet förutom att jag genomförde 14 stycken spurter. Först 8 stycken i ett block och sedan ytterligare 6 stycken i nästa block. I varje block gick det 5 minuter mellan spurterna. 

Varje spurt inleddes med 15 sekunder där jag allt eftersom ökade effekten upp till ca 400 watt och sedan ställde jag mig upp och maxade 5-10 sekunder. Kadensen i varje spurt landade på mellan 145-150. Effekten var inte mycket att skriva hem om. Men så är ju inte spurterna min starka sida precis. Men förhoppningsvis ska denna typ av träning bidra till starkare ben.

Vad gäller min nya Direto kändes den riktigt bra detta första pass. Mycket mer cykellikt än på min tidigare trainer. Dessutom blir cyklingen så mer "direkt" när du inte har ett bakhjul utan du kopplar cykeln direkt mot kassetten på trainern. Idag provade jag inga särskilda funktioner på trainern, utan bara grunden, men känslan var mycket bra.

Enligt tester ska Elite Diretos effektmätning vara mycket exakt och bra. Detta blev första testet att jämföra Direton med min Stages. Den visade att de mäter väldigt lika. Snitteffekten för Stages under två timmar blev 244 watt och direton visade ett snitt på 242. Det är helt klart inom felmarginalen.

Närmaste tiden kommer jag nog bara använda de enklaste funktionerna på trainern, men med tiden kommer jag nog lägga in särskilda träningprogram i appen och det är inte heller helt omöjligt att jag provar Swift. Vi får se hur det blir med det.

Förutom träning, träningsplanering, matlagning och lite annat praktiskt väntar snart lite arbete och på förmiddagen var jag med sonen på Volleybollcup. Alla såg ut att ha roligt, vilket är viktigast. Sonen var där heldag, så på eftermiddagen var det Kattens tur att vara på Volleybollen.

Min träningsmängd 2016-2017, sedan en ny cykeldator

Ja, då var säsongen 2016/2017 avslutad.

Jag brukar räkna säsongen från första oktober till sista september.

Även om nu säsongen 2017/2018 börjat har jag ännu inte rullat igång på riktigt. Det väntar jag med tills nästa vecka.

Vi börjar med en sammanfattning av året  som varit.

Många av er fokuserar på cyklade mil, och vilken snittfart ni klarar att cykla. Där ligger inte mitt fokus. I stället tittar jag träningens inriktning och omfattning. Det blev många timmar och bra kvalité på träningen under året.

Den som ändå vill titta på cyklade mil, så blev det i jämförelse inte så många. Det beror främst på att jag cyklat så pass mycket inomhus där jag inte samlar några mil alls och sedan har jag mycket tid utomlands i bergen och där samlas milen ganska så långsamt. Sammantaget blev det 1114 mil och min snabbaste snittfart under en minst 20 km lång sträcka var 45,9 km/h.

Totalt blev det 201 timmars träning på trainern under året som gått. En hel del tid har alltså ägnats i garaget, särskilt under perioden december-februari. Det kanske inte alltid är fantastiskt med inomhusträning i ett garage, men det är en förutsättning för att det ska bli roligt när säsongen börjar.

41 timmar har ägnats på min MTB och all denna tid har skett i oktober och november. Alltså efter att jag varit tvungen att ställa undan racern, men innan det blivit väldigt kallt ute. Det har alltså egentligen inte handlat om MTB-cykling utan snarare cykling på grusväg i samband med att det inte går att cykla racer.

Det blev 225 timmar på racern eller tempohojen under säsongen från slutet av april till sista september.

Slutligen var jag som vanligt på ett antal cykelresor utomlands under försäsongen. Där blev det totalt 135 timmars träning.

Ja, sedan blev det också 14 timmars träning som inte var cykling.

Jag kan konstatera att jag aldrig tidigare tränat så mycket under ett år, 615 timmar. För kommande säsonger är det inte möjligt att fortsätta öka träningsmängden, utan nu handlar det om att få ut ännu mer av varje träningstillfälle.

De senaste åren har min träningsmängd utomlands uppgått till 20-25% av min totala träningsmängd under året. Det är helt klart att mina cykelresor utomlands är av avgörande betydelse för mina prestationer inom cykling. Jag behöver alltså fortsätta med dessa eller sänka min ambitionsnivå och mina förväntningar på resultat. Det gynnar alla cyklister att åka på träningsläger, men för oss som bor i norr och inte kan cykla på racer eller tempohoj under ca 6-7 månader av året är det extra viktigt. Som kuriosa kan jag säga att när det var tävlingspremiär i Barsebäck i år var det 6,5 månader sedan jag senast cyklade utomhus här i Västerbotten.

Min cykling under säsong är bara ca 1/3 av den totala träningstiden under året och det är ju ganska intressant att min försäsongsträning uppgår till hela 370 timmar, eller ca 60% av all träning under året.

Ja, nu har ni fått en liten bild av hur mycket jag tränar. Men som vi alla vet säger detta bara en liten del. För i slutändan handlar det om så mycket mer än träningsmängd. Det handlar om att få så hög effekt som möjligt utifrån mängden träning och här är det viktigt att hela tiden analysera vad du gör och hur det går.

Tittar vi på hur min träning ändrats när jag de senaste åren ökat träningsmängden kan jag konstatera att tiden i pulszon 3, 4 och 5 är likartad med tidigare år. Däremot har jag mycket mer träningstid i zon 2.

Samtidigt som mängden tid i de högre pulszonerna inte ökat har jag kört lite hårdare i år när jag väl tryckt på. Trots att jag ställt upp min FTP 2017 i relation till 2016 har mer träningstid legat över FTP.

Totalt blev det ca 42 timmar på effekter över 355 watt (ca 4,5 watt/kg) och ca 120 timmar på 300 watt eller mer. Med andra ord har ca 20% av träningstiden varit halvhård eller hård.

Med andra ord har jag under denna säsong kört lite hårdare när jag ska köra hårt och har dessutom fyllt på med mycket tid med lägre insats.

Idag fyller Katten år och självklart bidrog jag med en cykelpryl som hon önskat. Katten är nu stolt ägare av en Polar M460.

Ny trainer - Elite Direto

Det är mycket nytt som dyker upp just nu. Men snart är jag färdigkittad för försäsong och nästa säsongs tävlingar.

Som jag skrev förra veckan hade jag beställt en ny trainer som på ett ännu bättre sätt skulle möta mina behov.

Trainern dök upp i slutet av förra veckan, men än så länge har jag bara byggt ihop den, kalibrerat effektmätningen och kollat en del på appen.

Anledningen till det är att jag kunnat cykla ute en del, varit på konferens en del och dessutom har jag inte börjat med min strukturella inomhusträning än. Så egentligen är jag glad att jag inte hunnit prova. Lär ju ges tillräckligt med tillfällen de närmsta 6 månaderna innan det är dags för utesäsong igen.

Jag är nu alltså med Elite Direto. En helt ny trainermodell som enligt tester ska möta alla mina behov. Den ska också vara riktigt bra.

Vid tester har den jämförts med de dyraste trainers som finns på marknaden samtidigt som den prismässigt ligger många tusen under dessa.

Det ska bli spännande att testa och se om jag är blir lika nöjd. Jag kommer självklart tillbaka med ett omdöme. Jag hoppas dock alltså att det dröjer lite, för det innebär att vädret är hyfsat och jag kan fortsätta få till lite utepass.

Ny tempohjälm - Giro Aerohead ska göra mig ännu snabbare!

I samband med att jag åkte hem från VM i Frankrike bestämde sig flygbolaget för att först tappa bort mina cykelväskor och sedan försöka krascha innehållet. Cyklarna höll, men däremot inte min tempohjälm som också var i en av cykelväskorna.

Inte mycket annat att göra än att införskaffa en ny hjälm inför nästa säsong.

Jag tittade runt en hel del och försökte bilda mig en uppfattning om vilken hjälm som skulle passa mig bäst. Fokus var att hjälmen skulle vara snabb, särskilt i den position när du håller huvudet mycket lågt.

Som många av er vet har vi olika positioner på våra tempohojar, och min position utgår från låg huvudställning i relation till ryggen.

Nu kanske ni tänker att en hjälm kan inte ha så stor betydelse, alternativt att ni tänker är hjälmen snabb är den snabb och vice versa.

Jag skulle säga att inget av detta stämmer. Handlar det om sekunder så har hjälmen en väldigt stor betydelse och kan vara den avgörande faktorn om du hamnar på pallen eller ej. Min uppfattning vilket backas av tester visar också att olika hjälmar är bäst beroende på position på cykeln.

Ni som ännu inte är övertygade om att hjälmens lilla förbättring har betydelse så kan jag säga att om jag varit två sekunder snabbare per kilometer skulle jag vunnit alla tävlingar säsongen som var. I snitt hade det för tävlingarna 2017 till och med bara behövts att jag var 1 sekund snabbare/km för att vinna. Av den anledningen kan få sekunder ha stor betydelse.

Målet är då förstås att bli snabbare till nästa säsong, och då handlar det om att titta både på styrka, vikt och utrusning.

Hur som helst fastande jag för Giros nya Aerohead. Jag valde dessutom den version med mindre ventilation (finns två varianter) då den ska vara lite snabbare. Att det blir för varmt lär inte vara någon större risk om inte sommarvädret tydligt ändrar sig de kommande åren, så därför vågade jag ta den varmare varianten.

Denna hjälm ska enligt många vara den bästa utifrån mina premisser. Sedan har jag sedan tidigare alltid kört med Giro, och jag har varit nöjd.

Enligt testerna ska jag bli ca 9 sekunder snabbare på ett tempolopp bara av att nästa år köra med denna hjälm (i jämförelse med Giro Advantage som jag haft i 3 säsonger). Inte så mycket, men det är ganska många lopp som jag skulle klättrat en eller flera placeringar om jag varit 9 sekunder snabbare.

Hur verkar då hjälmen? Ja, den ser helt klart speciell ut.

Hjälmen levereras i en hård och snygg "låda" vilket är mycket bra. Risken för skador minskar och hjälmen är lätt att få med sig.

När vi öppnar finns hjälmen på ena sidan och visiren på den andra.

Det finns en dragkedja så att du kan stänga in visiren så risken för skador minskar och du undviker att de faller ut om du öppnar "lådan" på fel sätt.

Det följer med två olika visir. Ett som du använder i solsken och ett genomskinligt.

Visiren har magneter i överkant och fästes på hjälmen via dessa. Det är alltså bara att lägga visiret mot hjälmen, så är det på plats. Sedan lyfter du bort visiret med handen. Visiret förefaller sitta hårt och bra.

Du tar alltså på dig hjälmen och sedan sätter du på visiret. När jag så provade hjälmen kändes den mycket skönare än den Giro jag tidigare haft som klämt hårt runt öronen och kinderna. Bra passform och bra sikt. 

Hjälmen är ju inte testad i skarpt läge, men det känns helt klart lovande och förhoppningsvis ska jag trivas med detta visir som känns helt annorlunda än det som satt på Giro Advantage jag tidigare haft. På den har jag inte ens använt visiret, utan cykelglasögon. Ska jag få vinsterna av min nya Aerohead krävs dock att jag använder visiret.

Det ska bli spännande att prova denna hjälm i skarpt läge, men vid en första titt känner jag mig i alla fall väldigt nöjd.

Nytt hjul - Zipp 808 NSW

Ja, det händer en del vad gäller material just nu inför nästa cykelsäsong. Några delar kvar, men sedan är jag i alla fall i hamn materialmässigt.

Jag har tyvärr fått en del skador på mitt framhjul jag brukar ha på tempohojen, så nu har jag blivit med ny kompis. Jag fortsätter med Zipp, men nu blev det alltså en uppgradering från vanliga zipp 808 till Zipp 808 NSW. Ska enligt uppgift vara lite snabbare. Vi får hoppas de har rätt.

Hjulen har i alla fall fått väldigt goda omdömen i olika tester. Det gäller såväl snabbhet, hur de fungerar i kantvind och bromsförmåga. I tempo räknas varje sekund, så är de bara lite snabbare kan det bli guld värd. Testerna indikerar att de ska vara klart bättre än de vanliga 808:orna som jag hittills haft. Blir spännande att se om den detta stämmer i verkligheten också.

Åtminstone ser hjulet väldigt snabbt och fint ut.

Det blev kris - Ny kaffemaskin på plats

Förutom rena cykelgrejer är som de flesta av er vet kaffe den viktigaste frågan. Därför var det inte muntert när min fina kaffemaskin gav upp så här i början av veckan.

Jag förstår faktiskt inte hur jag förr klarade mig utan en helautomatisk kaffemaskin. Men på något sätt gick det.

Det blev förstås kris, och det var inte tal om att vila på hanen. Omgående blev det förstås ett inköp av en ny kaffemaskin. Jag har varit nöjd med min Melitta Caffeo Ci, så det fick bli en likadan. Den förra höll i fem år, vi får hoppas på att denna håller lite längre.

Ja, då har jag alltså åter bidragit till högkonjunkturen i landet. Känns bra att stötta på på detta sätt.

När du är i kris är det tur att vi oftast blir imponerade av företagens snabba leveranser. Jag beställde alltså denna i tisdags och två dagar senare är den på plats hemma hos mig.

Inte illa alls. Ja, då tror jag vi tar oss en kopp kaffe.

Ska tillägga att jag han provsmaka innan jag postade detta, och kaffet är helt klart godare i min nya apparat än det smakade i slutet av min förra kaffemaskin. Det här blir great.

Nu blir det ny trainer

Efter två år med min trainer har jag insett att det är dags för ett byte. Ja, det är ju inte så att min trainer är dålig. Den är istället mycket bra på det allra mesta.

Min Cycleops Supermagneto pro trainer levererar en bra cykelkänsla, är lätt att fälla ihop och plocka undan/ta med, är strömoberoende och har bra inställningar för att köra intervaller respektive mer "vanlig" cykling. Den klarar alltså det mesta som vi ställer krav på hos en trainer.

Vad saknar den då? Ja, det är inte en "smarttrainer" och den har ingen effektmätning. Jag har dock inte saknat dessa delar så mycket då jag har effektmätning på cykeln och ännu inte fastnat i zwiftdjungeln eller motsvarande.

Det finns också vissa brister som att när jag trycker på riktigt hårt slirar det lite i trainerhjulets kontakt mot trainern. Inget jätteproblem, men ett störningsmoment. Det är också så att den inte mäktar med riktigt höga effekttal och genom att den är progressiv i sitt motstånd blir motståndet väl lågt när jag kör intervaller på låg kadens.

Av dessa anledningar och att Kattens trainer är på fallrepet så blir det nu en ny trainer i mitt cykelgarage.

Jag kommer dock att fortsätta använda min Cycleops för mina resor till olika tävlingar. Där passar den perfekt som uppvärmningsredskap. Sedan blir inte Katten stående när/om hennes trainer ger upp. Då kan hon använda min Cyclops som trots allt är klart bättre än den trainer hon i dag är nöjd med.

Inte för att jag ser fram emot dåligt väder, men när det blir så under nästa vecka lär det passet rullas på en helt ny, förhoppningsvis riktigt bra och prisvärd trainer. Men vad är det då för trainer du köpt efter att gått igenom "allt" utbud som finns? Ja, det svaret kommer när trainer dyker upp.

Kraftlöst efter intervallerna, och något vi vill ha

Efter att ha börjat dagen med ett bra intervallpass där det blev rekord på maxmilen, (vilket du kan läsa om här) var det dags för lunch.

Vad väntade då sedan? Jo, igår hade Katten en idé om att vi skulle cykla bortanför Umeå för att titta på något som skulle kunna bli ett kommande inköp.

Utifrån detta önskemål hade jag då kört intervallpasset tidigt för att vi skulle kunna göra detta efter lunch.

Efter ca 90 minuters vila efter urladdningen, var det alltså dags för ytterligare ett träningspass. Samtidigt var sonen på Beachvolleyträning.

Vi rullade iväg och nästan direkt sa Katten att det var något fel med hennes cykel. Jag tog över cykeln och växlade lite fram och tillbaka, men så växlade jag inte mer. Hennes elväxlar var urladdade. Uppenbarligen hade den legat/varit lutad så att den laddat ur.

Surt, men det var bara att åka hem igen. Cykeln på laddning i ca 30 minuter, och sedan kunde vi ge oss iväg.

Det var verkligen en toppendag för cykling, med strålande sol och gott humör.

Det var motvind nästan hela vägen till vårt mål, men det fungerade fint. Framme vid affären var vi på plats tills de stängde och släckte.

Sedan iväg på cyklarna igen och ytterligare ca 45 km tillbaka hem igen.

Det blev nästan 90 trevliga kilometrar i en intensitet som passade perfekt.

Besöket på affären var också till belåtenhet. Det fanns mycket fint att titta på, och med tiden kanske vi slår till?

Väl hemma lite god mat och sedan har vi tagit det lugnt.

Det blev alltså nästan 150 km i dag och 4,5 timmars träning. Helt enligt plan. I morgon är planen att rulla vidare på Vännäs CK:s tisdagsträning.

Nya ovala klingor, sjukt bra?!

Jag har haft mina två tävlingshojar på service hos Team Sportia i Umeå och under tiden har jag rullat på min reservhoj.

Det har fixats lite olika saker på cyklarna plus att jag har införskaffat lite olika prylar.

Den största förändringen är att jag under en tid funderat på att byta framklinga men det visade sig inte vara helt enkelt om jag inte skulle byta vevparti och därmed också tvingas köpa en ny effektmätare.

Team Sportia har som vanligt haft bra service och hjälpt till att lösa lite kluriga grejer på ett fint sätt. Det har även gällt framklingorna.

Några foton på hemvägen idag

Till slut lyckades vi med gemensamma krafter hitta ett för mig bra alternativ. Idag dök de så upp - Rotor Q-rings. Helt klart spännande. Oval klinga och 54 tänder istället för 53. Den 10% ovala klingan gör att den delar av varvet har motsvarande 56 tänder och andra 52 tänder. Tanken är att det största motståndet ska ligga i det läge där du har mest kraft att trycka och i dödläget där minst kraft går genom pedalerna ska det också vara minst motstånd. Hur det blir i praktiken återstår att se.

Jag och Katten åkte gemensamt till Umeå och då hon skulle cykla med SheRides och jag skulle alltså få hämta cyklarna.

Själv har jag haft förkylningskänning idag och hade bestämt mig för att ställa in träningen. Jag insåg dock att det inte skulle vara möjligt, om jag inte skulle få vänta 3 timmar i Umeå på att Katten skulle träna klart. Jag bedömde att jag alltså var tvungen att cykla hem.

Så fick det bli. En lugn runda på 32 km. Jag valde att rulla hem med tempohojen för att få känna på den nya utväxlingen.

Det kändes lite ovant, men ändå inte en extremt stor skillnad. Hur det känns i full fart eller under en längre tid med tryck fick jag inte känna på. Jag provade trycka på några minuter, men kroppen ville inte alls vara med idag, så att jag stumnade direkt hade troligen inget med utväxlingen att göra utan det skit som i dag störde kroppen.

Jag hoppas nu verkligen inte bli sjuk på riktigt. Både för att det tar ned kapaciteten, att det är nära till SM och att jag verkligen behöver några rejäla pass med mina nya klingor innan nästa helgs SM om det ska kunna bli bra det här.

Hur som helst känns det spännande med ovala klingor och lite bättre utväxling.

I morgon har vi gemensam träning med Vännäs CK då planen är att kolla så att allt fungerar kring det som är fixat på racern. Jag behöver dock må mycket bättre än i dag, annars blir det DNS.

Nu ska det bli ordning - Ny Kamera, bäst i test och lite fyror

Jag har alltid tyckt det varit viktigt med fina bilder på bloggen. Det höjer texten och känslan ökar. Det får inte gå ut över träningen, men med en bra kamera och lite planering brukar det fungera bra.

Som ni säkert märkt har dock bilderna eftersom blivit allt färre och framför allt har kvaliteten blivit sämre.

Anledningen till detta har varit att min fina kamera jag haft i flera år havererat. Jag har därför större delen av sommaren och fram till nu fått klara mig med bilder från min iphone. Då blir bilderna inget vidare och inte lika många.

Det har nu ordnat upp sig när nu jag köpt en ny riktigt fin kamera. En Panasonic TZ70, som för övrigt fått bäst i test. Det blir nog bra det här.

Framöver hoppas jag kunna bidra med fler och finare bilder. Jag tänker börja med att fixa lite bra bilder från Gran Canaria, med start från söndag.


I dag har jag förutom jobbat hela dagen fixat på cykeln som ska följa med till Gran Canaria.

Ja, så har jag cyklat lite också.

I går blev det långa intervaller på vardera 10 minuter och kroppen kändes toppen. Idag var det dags för fyror.

Jag kände mig stark även i dag, men benen var lite slitna sedan gårdagen. Den har helt enkelt inte vant sig med att jag nu börjat på med lite intervaller.

Det blev 20 minuters uppvärmning på lugn intensitet innan det var dags för intervallerna. Idag var tanken att börja varje intervall på ca 430 watt i 30 sekunder och sedan rulla de 3,5 minuter som var kvar på 350 watt. Det innebär då en snittwatt på ca 360 watt.

Det visade sig att det var lite för lugnt för att jag skulle få upp pulsen i pulszon fem trots att jag hade en kadens på en bit över 100. Dock var benen sega så jag valde att nöja mig med 84% av maxpuls på första fyran.

Jag körde alla intervallerna på samma sätt och visst blev det lite jobbigt. Dock var det först på den fjärde och sista intervallen som jag till större del låg i pulszon fem. Det blev totalt ca 7 minuter av 16 i pulszon fem och det får vara okej för dagen. I dag borde jag dock kört intervallerna på gissningsvis 375 watt för att få upp pulsen dit jag önskar, men det får bli en annan dag när benen känns lite bättre.

Det blev ändå 18 minuter där snittwatten blev 361 vilket får vara okej. Dessutom var jag inte utsåld, utan skulle ha kunnat köra minst en fyra till. I detta läge kör jag inte till utmattning, så det var perfekt.

Nu ska jag fortsätta att packa lite inför resan.

Min nya livskamrat och jag har nu blivit ett!

För att utvecklas till att bli ett och känna tilltro och positiva känslor krävs en hel del. Ofta får du jobba på förhållandet för att få det att fungera. I bland är det kärlek vid första ögonkastet, men för att det ska hålla i längden är det dock viktigt att vi passar ihop, att vi tror på varandra och att vi kan lita på varandra.

Min nya partner dök upp för ca 4 veckor sedan och redan från början föll jag för det yttre. En riktig skönhet faktiskt. Jag hade också hört av andra som kände, eller kände till min nya partner att detta var ett riktigt kap. Jag hade ju dessutom satt in en kontaktannons och beskrivit vem jag var och vad jag önskade av en ny livskamrat. Så detta borde bli bra.

Men som ni vet är första intrycket och skönhet inte tillräckligt. Att matematiskt para ihop sig efter egenskaper är inte heller något som automatiskt blir ett facit.

Det visade sig också att vi hade det lite stimmigt och kantigt till en början och vårt förhållande skavde en del. Vi hade helt enkelt svårt att förstå varandra och våra behov. 

Vi pratade ut, vi justerade och vi anpassade oss. Vi utsatte oss för prövningar och samtidigt bestämde vi oss för att ge varandra chansen.

Så för en dryg vecka sedan började det kännas som att vi hörde ihop. Allt kändes tryggt, bra och tillfredsställande när vi var tillsammans. Känslan var fantastiskt bra.

När vi så fått till allt och vi kändes som ett blev det i söndags skarpt läge. Ni vet hur det är - Det är när det bränner till som förhållandet verkligen prövas och vi ser om vi verkligen hör ihop.

I lite mer än tre timmar provade vi varandra på alla de sätt och hela tiden kändes det bra. Vi jobbade som ett team. Redan före vårt slutmål visste jag att vi nu hittat rätt. 

När vi så rullade över mållinjen före de andra var det bara det sista kvittot på det jag redan visste. Jag har nu hittat min nya kärlek som jag hoppas ska vara med mig länge än och att vi får uppleva mycket och att vi ska ha många fina stunder tillsammans.

Så här ser min nya fina skönhet ut efter att inställningarna från bådas sida är klara. Jag har bytt sadel, flyttat fram den lite, höjt sadeln och justerat vinkeln lite mer framåt. Sedan har jag justerat styret så det fått en annan vinkel och för fjärde gången ändrat positionen för spurtknapparna. Jag använder också andra hjul än när vi började vår gemenskap. Nu känns det som att vi till 99% är klara och att vi har en riktig bikefit på alla de sätt.

Min nya Cannondale Supersix Evo Hi Mod etap. Visst är hon fin? Och vilken personlighet sedan. Beroende på omgivningen och förutsättningarna anpassar hon sig. För vem kan tro att det är samma cykel på de tre bilderna nedan?! Jag har satt cykeln i de mer extrema förhållandena i bild 1 och 2. Vanligtvis uppträder min cykel i en färg någonstans mitt emellan. Men den har alla färger mellan dessa två exempel. På bild tre som är just före start på söndagens Vännästrampet hamnar färgen någonstans mitt emellan.

Jag lovar att hon är ännu finare i verkligheten än vad som framkommer av två enkla bilder från mobilen. Det tredje fotot i sig är bättre, men där är hon ju inte riktigt stajlad för foto.

Vid ett personligt möte upptäcker vi ju också den fina personligheten som är svår att  se på bild.

Tester av material och kropp, och bättre inställning

Idag har det blivit en hel del cykling. Först med Katten och sonen, sedan jag och Katten och slutligen tog jag en egen liten tur. Trots så många typer av cykling blev det inte särskilt lång tid och inte någon längre sträcka heller.

Vi åkte ut tidigt i finvädret, med vetskapen om att det sedan skulle bli riktigt dåligt. Vi rullade i Melles tempo och det blev en bra runda. Jag hade bytt hans sadel häromdagen, och jag tror det blev bra.

Direkt efter åkte jag och Katten ut på en tur runt Vännäs. Planen var att prova lite olika utrustning och hjul på cykeln och jämföra fart i relation till watt på pedalerna. Det blev test på böljande väg, uppför och utför. Jag drog en del lärdomar av detta, men innan jag outar något behöver jag prova igen för att säkerställa att det verkligen förhåller sig så.

För övrigt har jag sedan en vecka tillbaka bytt sadel på min nya Cannondale Supersix Evo Hi Mod etap. Nu sitter min tidigare sadel på plats och helt plötsligt känns allt så mycket bättre. Med den nya, gamla sadeln gick det så mycket bättre att hitta rätt sittställning. Det känns som jag nu får mer tryck och blir mindre trött än tidigare. Jag hoppas det var en delförklaring till den dåliga känslan på senaste tävlingen.

Så här såg cykeln ut innan sadelbyte, förändrad position för sadeln, byte av styrlinda och annan vinkel på styret..
Återkommer med en uppdaterad bild på fartmonstret.

Jag har också ändrat vinkel på styret, vilket också innebar att jag för fjärde gången fick flytta spurtknapparna.

Nu är jag ganska säker på att sittställningen är där den ska vara och att styret hittat rätt position. Spurtknapparna får jag prova i skarpt läge innan jag är säker. Men helt klart är jag nära även där. Det ser helt klart lovande ut.

På söndag är det Vännästrampet och det är alltid lika roligt med vårt hemmalopp. Jag har dock inte på något sätt toppat för att vara i form, utan har fokuset två och tre veckor bort när det är SM och Nordiska Mästerskapen. Placeringen på Vännästrampet spelar inte någon större roll, men jag önskar förstås en del positiva besked gällande utrustning och hur kroppen känns. Sedan är det som ni vet, när det väl är lopp vill vi prestera. Tanken är dock att jag ska vara mer offensiv än vad som är optimalt för en god placering. För det krävs att kroppen är tillräckligt pigg, så det satsar vi på. Jag tänker mig att en urblåsare är bra inför SM.

Sedan hoppas jag undvika olyckor eller andra problem. Ni som tittade på Touren i dag såg ju att det kan hända även där, så det är alltid en fara.

I morgon fredag åker vi till Umeå för en del ärenden och för att hälsa på svärmor. Jag ska också passa på att svänga förbi Team Sportia för lite service på tempohojen och på några hjul. Allt för att minska risken för strul på kommande tävlingar.

På lördag ska jag och bror sätta banan inför söndagens Vännästrampet. Sedan ska vi hoppas på att det blir ett okej väder på söndag så många cyklister dyker upp.

Nya hjul och däck: Tune Schwarzbrenner 38T och A.Dugast

För ungefär 6 veckor sedan skrev jag på bloggen att jag beställt nya tävlingshjul .

Tyvärr blev det en hel del problem vid leveransen av dessa. Jag väljer att för stunden inte gå in mer på detta.

Efter många om och men och många bedrövelser hoppas jag att det nu löst sig.

Idag hämtade jag ut mina nya och som det ser ut väldigt fina hjul. Det blev märket Tune och modellen Schwarzbrenner 38. Till dessa har jag köpt A Dugast däck.

Så här skriver Tune Sverige om hjulen:

Tune Schwarzbrenner byggda på NYA Schwarzbrenner 38t fälgen, helt ny fälg med en U-formad aero profil!

Nav: Mig 70/Mag 170

Fälg: Tune Schwarzbrenner 38mm, tub

Eker: Sapim CX-Ray 20 fram/ 24 bak

Vikt: 1135g

Maxvikt: 100kg

Däcken är handgjorda holländska tubdäck med en bredd på 25 mm. Enligt recensionerna ska detta var riktigt fina grejer. Sedan är det förstås lite nervöst att hoppa på tubdäckstrenden.

Det ska bli mycket spännande att prova dessa hjul med de nya däcken och se vilka skillnader det blir för cyklingen. Jag hoppas på att de är något styvare och rappare och med bättre bromsverkan än de jag har. Dessutom ska de vara ca 400 gram lättare, vilket inte är fel.

Jag återkommer med ett omdöme på både hjul och däck.

Dags att starta om, och nyheter på ingående

Efter tävlingar i Stockholm under fyra raka dagar har det inte blivit någon cykling alls. Tisdag var jag kvar på konferens i Stockholm. Onsdag åkte jag hem och han inte med någon träning på kvällen. Idag torsdag har det varit fullt av familjestyr efter arbetet.

Nu hoppas jag verkligen det startar igång med ordentlig och kontinuerlig träning från i morgon. Tanken är ju nu att komma in i en träningsperiod med lite mängd då det är drygt tre veckor till nästa tävling.

För väldigt länge sedan så pratade jag om att jag beställt nya hjul. Av olika anledningar har det inte blivit som jag velat och det har varit problem på vägen. Nu hoppas jag dock att det klarnar under nästa vecka och att jag kan beskriva vilka hjul det blev och varför. Om det inte löser sig under nästa vecka, kommer ni i stället få veta varför och lite av mina lärdomar kring detta. Vi får se vad det blir för skrivning.

Sedan är det en ännu större nyhet på gång som jag hoppas kunna släppa inom en dryg vecka. Återkommer med det.

Nu hoppas jag alltså på träning fredag-söndag och sedan bygga vidare på det.

Jag sparade mer än 70 tusen kronor

Jag har en riktigt fin tempohoj. En Canyon Speedmax. Till den har jag köpt till fina hjul. Jag kan konstatera att cykeln aldrig sätter begränsningen. Går det mindre bra är det han som sitter på som ställt till det.

Min racer Canyon Aeroad från 2013 har varit bra under många år, men jag har allt mer börjat snegla på en ny hoj. Det skulle då vara en Canyon Aeroad av den nya modellen. Lättare, mindre luftmotstånd, 11-delat istället för 10-delat och snabbare helt enkelt. Ja, också ännu snyggare förstås.

Jag hade bestämt mig för att vänta med cykelinköp till nästa säsong, men så började jag tveka. Cykeln jag har är bra, men kanske sätter den en begränsning!?

Det som varit mest problematiskt på de hetsiga och ryckiga loppen i Sverigecupen är att jag blivit för passiv och försiktig. En stor anledning till det har varit att jag inte känt mig trygg med min cykels bromsverkan. Det har blivit tydligt vid flera tillfällen att mina bromsar tar sämre än för de flesta andras. Det beror förstås främst på hjulen, och trots att jag försökt byta bromsklotsar vid flera tillfällen har det inte löst problemet.

I somras på SM blev jag indragen i en krasch som förstörde dagen. Jag är ganska säker på att jag med bättre bromsverkan fått stopp, då inte kraschen skedde precis framför mig. Jag kan också konstatera att bromsverkan på min tempohoj är många gånger bättre än på racern.

När jag åter kände bromsproblemen nere i Barsebäck på senaste LVG-tävlingen tänkte jag att ska jag kunna börja våga mer och ha en chans att hävda mig i toppen måste jag göra något. Förutom att bli modigare måste cykeln fungera bättre.

Väl hemma tänkte jag att det kanske får bli en ny cykel redan nu. När du ändå köper en ny cykel vill du förstås att den ska vara så lätt som det bara går. Jag vill ju känna att det precis som på tempot inte är cykeln som sätter begränsningen. Jag gillar Canyon och tänker fortsätta där. Den lättaste och snabbaste cykeln går loss på drygt 87 tkr. Billigt - not.

Det tog emot lite. 87 tkr kändes lite väl magstarkt. Jag började då titta på några varianter på en likadan Canyonram vilka var lite billigare. De flesta föll dock bort, då leveranstiden var mycket lång. Något alternativ fanns ändå kvar.

Så började jag titta på hjul och kollade med lite olika cyklister hur de såg på vilka hjul jag borde ha. Därefter hade jag kontakt med några hjulfirmor.

Till slut landade jag i att hoppa ny cykel och sätta det på önskelistan för 2017. Men nya hjul fick det bli. De hjul jag blev tipsade om låg från ca 25-50 tkr för ett par. Inte är det helt gratis med cykelhjul inte.

Jag sökte efter hjul som var lätta, styva, hyfsat aero och med bra bromsverkan. Slutligen landade jag på ett par hjul för ca 15 tkr, utan däck etc. Nu hoppas jag att de visar sig vara tillräckligt bra för att leva upp till mina krav och att de inte är "för billiga".

Jag kan konstatera att cykeln i alla fall kommer att bli ca 500 gram lättare och när skillnaden är i hjulen bör känslan vara att det skiljer mer. Jag hoppas att min känsla kommer att bli att cykeln känns tillräckligt konkurrenskraftig.

Idag fick jag besked om att hjulen var på väg hem till mig. Det känns spännande att se utfallet. Det är lite som att köpa grisen i säcken, men jag är hoppfull. Sedan sparade jag ju mer än 70 tkr, inte illa.

Kanske ska köpa lite fler hjul så jag kan spara lite mer...

Vilka hjul det blev, ja det får du veta när de anländer.