Ny cykel - Tack Cannondale och Team Sportia i Umeå!

Ja, nu har jag blivit med ny cykel. Eller i alla fall delvis.

Min favoritracer - Cannondale Supersix Evo Hi Mod Etap har varit lite stukad. Det visade sig att ramen blivit lite sned så att växlarna inte fungerade fullt ut. Hur det gått till är lite oklart.

Jag fick då hjälp av Team Sportia med att anpassa växelörat så att växlarna skulle fungera hjälpligt tills problemet var löst. Det har blivit tillräckligt bra för att min Cannondale har bidragit till många bra prestationer under säsongen.

I dialog kom Cannondale och Team Sportia dock överens om att jag behövde en ny ram för att cykeln skulle fungera perfekt. Cykeln är flera år, men Cannondale har livstidsgaranti på sina ramar. Det är det inte många märken som har. Väldigt positivt.

Tyvärr fanns inte min favoritfärg AcidRed om jag inte skulle vänta till efter säsongen. Men om jag tog årets färg, så kunde jag få den under tävlingsuppehållet i början av juli. Då växlingsproblematiken ställt till det på flera tävlingar på slutet valde jag att gå på en ny färg och snabbare leverans. Detta efter att Katten sagt att den var snygg och att jag själv tänkte att känslan av att det var en ny cykel skulle bli större.

Kanske blir jag också lite mer anonym i klungan när jag provar komma loss!? Troligen inte...

När vi så kom hem från vår långa resa i landet med SM och Sverigecupstävlingar hörde jag av mig till Team Sportia för att höra när de kunde byta ramen. De lovade fixa det samma dag, och att jag kunde hämta den dagen efter.

Så igår hämtade jag min nya ram där mina komponenter nu var monterade. Jag sökte efter min röda ram när jag kom i sportaffären, men hittade den inte. Just ja, den skulle nu se annorlunda ut.

När jag såg min nya cykel kändes det lite underligt. Men efter att min nya Cannondale stått hela kvällen i vardagsrummet kändes min nya gråa cykel allt mer som min kompis.

Idag har jag rullat en kort runda för att justera sadel mm och för varje minut kändes det allt bättre. Vi fortsätter ha cykeln i vardagsrummet i några dagar, och snart ska du nog vara min bästa vän.

Det speciella med min förra ram var att den beroende på ljus kunde upplevas allt från mörkröd till rejält orange. Min nya cykel ändrar också färg utifrån förhållande men inte lika tydligt.

Jo, jag vet att denna ram nu inte matchar med våra cykelkläder. Alternativen? Ja, det är då att ändra layouten och färgerna för Vännäs CK:s cykelkläder, Byta klubb eller acceptera att ram och cykelkläder inte matchar. Tills vidare kör jag på det sista alternativet.

Ja, detta var smidigt och bra skött och riktigt bra hanterat av Cannondale och Team Sportia. Nöjd och glad, helt enkelt.

Ny cykel beställd i dag och fortsatt sjuk

 Inte ofta två inlägg efter varandra handlar om nya cyklar, men så blev det nu. Ja, i dag har jag beställt ännu en ny cykel.

Dagens inköp är dock inte till mig, utan till sonen. Han har växt ur sin vardagscykel och då vi samtidigt tänker att han även bör ha möjlighet att cykla i skogen så blev det en MTB. Tanken är alltså att den ska fungera både för vardagsbruk och för träning.

Det kluriga är förstås att veta hur stor cykeln ska vara då barn i Melvins ålder växer väldigt fort. Jag tog en chansning och hoppas att den gick hem.

Jag tycker vi hittade en riktigt fin och bra cykel och hoppas det stämmer även när vi ser den i verkligheten. Det blev en Rock machine manhattan. 

För egen del frodas min influensa. Idag var jag tvungen att vara hemma från arbetet, och risken är att jag blir hemma även i morgon. Så dålig är det länge sedan jag varit. Ja, Melvin är också fortsatt sjuk.

Redan nu har jag haft träningsuppehåll en hel vecka, och som ni förstår kan det bli ganska mycket längre.

Ny cykel och mycket hosta

Snart är det säsong och det innebär premiär för min nya cykel. Eller, den är ju inte helt ny. Åtminstone inte hela cykeln.

Ursprungligen köpte jag min nya Cannondale i slutet av juni 2016. Efter att ha kört en tävling och fått till inställningarna som jag ville hade jag också mina bästa linjelopp för säsongen. Det gör att det ser lovande ut nu inför den säsong som kommer.

Men vad är det då som är nytt? Jo, som många av er vet blev det haveri med cykeln i slutet av säsongen. Team Sportia i Umeå och Cannondale fixade så jag fick en ny ram. Denna ram är alltså helt okörd.

I veckan anlände också min nya sadel. En Specialized s-works toupe. 

Så med andra ord är det mesta nästan nytt medan ramen och sadeln är helt nya. Ska bli roligt att snart få rulla igång min Cannondale Supersix evo hi mod Etap.

Hur det går med träningen? Ja, på den fronten är det inte riktigt lika roligt. Riktigt rossligt, ont i kropp och hals och en bra bit till träning. 

I natt somnade jag första gången vid 05.30, vilket inte är helt optimalt. Med ont i halsen, rossel och hosta blir det gärna så.

Hoppas på att det snart vänder.

En ny cykel har anlänt!!

En ny cykel har flyttat in till oss. Det är alltid trevligt med lite cykeltillskott.

Ja, nu tycker kanske någon av er att jag redan hade tillräckligt med cyklar.

Va? Jag har ju nästan inga cyklar.
Få se nu:

Cannondale Supersix Evo Hi Mod Etap - Min nästan helt nya tävlingsracer


Canyon Speedmax - Mitt tempomonster


Canyon Aeroad Di2 - Min racer för vår/höst och utlandsresor (tidigare tävlingshoj)

Ja, sedan blir det en lagbild på resten av cyklarna. Här finns mina tre cyklar jag inte nämnt:

Canyon 29:er - MTB för träning (och ibland någon enstaka tävling)

BH - MTB - Min första MTB som nu används för vintercykling och transportcykling på sommaren 

Canyon Ultimate CF SLX - Min trainercykel sedan 2013 då den fick en skada på ramen

Sedan finns också Kattens racer och MTB och Melvins racer med på bilden

Jag har alltså bara sex cyklar. Visst borde det då behövas en ny cykel? Inte? Jag har ju inte skaffat någon ny cykel 2017?

Ingen fara. Du behöver inte längre vara rädd. Den nya cykeln är till sambon. Hon har bara en racerhoj som nu blir trainerhoj och en cykel för utlandsresor. Sedan har hon också en MTB. Därför är det helt rätt med cykel tre till hennes cykelfamilj. 

Cykeln dök upp som en fin present så här i juletid. En Canyon Ultimate CF SLX Di2. En lätt fin och snabb hoj helt enkelt.

Jag har nu satt upp den på väggen i väntan på våren och asfaltspremiären.

Om jag tränat idag? Nej, inte än. Men planen är att rulla igång innan det blir nytt dygn.

Ny ram till kraschad cykel - Tack Team Sportia och Cannondale!!

Som många av er vet havererade min nya cykel i slutet av denna säsong. Det var riktigt surt.

Samtidigt var jag överlycklig att jag inte åkte i backen med rejäla skador som följd. Det var också positivt att tävlingssäsongen redan var över i och med att jag blev utan tävlingshoj. Här kan du läsa mer om själva kraschläget.  Här kan du läsa om skadorna.

Jag har undrat hur detta skulle lösa sig, men så fick jag en otroligt bra nyhet av Team Sportia i Umeå där jag handlat cykeln. De hade tillsammans med Cannondale hittat en lösning för ramen. En riktigt fin Goodwill. Cannondale skickade upp ramen och nu har Team Sportia monterat i hop den med alla delar. Riktigt bra!

Från början var jag rädd att detta skulle bli en väldigt dyr affär. Nu är förstås inte allt löst då även hjulen (ej original), däck, sadel mm blev förstörda. Detta har jag nu kontaktat Trygg Hansa kring och hoppas på en bra lösning.

Bara att hoppas att Trygg Hansa är lika bra som Team Sportia och Cannondale, då lär det lösa sig fint.

Min Cannondale Supersix Evo High Mode Etap med ny ram - Fin va!? 

För övrigt genomförde jag mitt första intervallpass igår kväll sedan säsongen 2016/2017 började. Det blev fyror. Ja, det var jobbigt. Ja, det kändes att jag på slutet fokuserat på kvantitet och inte intensitet. Ja, planen är intervaller även i kväll.

Min nya livskamrat och jag har nu blivit ett!

För att utvecklas till att bli ett och känna tilltro och positiva känslor krävs en hel del. Ofta får du jobba på förhållandet för att få det att fungera. I bland är det kärlek vid första ögonkastet, men för att det ska hålla i längden är det dock viktigt att vi passar ihop, att vi tror på varandra och att vi kan lita på varandra.

Min nya partner dök upp för ca 4 veckor sedan och redan från början föll jag för det yttre. En riktig skönhet faktiskt. Jag hade också hört av andra som kände, eller kände till min nya partner att detta var ett riktigt kap. Jag hade ju dessutom satt in en kontaktannons och beskrivit vem jag var och vad jag önskade av en ny livskamrat. Så detta borde bli bra.

Men som ni vet är första intrycket och skönhet inte tillräckligt. Att matematiskt para ihop sig efter egenskaper är inte heller något som automatiskt blir ett facit.

Det visade sig också att vi hade det lite stimmigt och kantigt till en början och vårt förhållande skavde en del. Vi hade helt enkelt svårt att förstå varandra och våra behov. 

Vi pratade ut, vi justerade och vi anpassade oss. Vi utsatte oss för prövningar och samtidigt bestämde vi oss för att ge varandra chansen.

Så för en dryg vecka sedan började det kännas som att vi hörde ihop. Allt kändes tryggt, bra och tillfredsställande när vi var tillsammans. Känslan var fantastiskt bra.

När vi så fått till allt och vi kändes som ett blev det i söndags skarpt läge. Ni vet hur det är - Det är när det bränner till som förhållandet verkligen prövas och vi ser om vi verkligen hör ihop.

I lite mer än tre timmar provade vi varandra på alla de sätt och hela tiden kändes det bra. Vi jobbade som ett team. Redan före vårt slutmål visste jag att vi nu hittat rätt. 

När vi så rullade över mållinjen före de andra var det bara det sista kvittot på det jag redan visste. Jag har nu hittat min nya kärlek som jag hoppas ska vara med mig länge än och att vi får uppleva mycket och att vi ska ha många fina stunder tillsammans.

Så här ser min nya fina skönhet ut efter att inställningarna från bådas sida är klara. Jag har bytt sadel, flyttat fram den lite, höjt sadeln och justerat vinkeln lite mer framåt. Sedan har jag justerat styret så det fått en annan vinkel och för fjärde gången ändrat positionen för spurtknapparna. Jag använder också andra hjul än när vi började vår gemenskap. Nu känns det som att vi till 99% är klara och att vi har en riktig bikefit på alla de sätt.

Min nya Cannondale Supersix Evo Hi Mod etap. Visst är hon fin? Och vilken personlighet sedan. Beroende på omgivningen och förutsättningarna anpassar hon sig. För vem kan tro att det är samma cykel på de tre bilderna nedan?! Jag har satt cykeln i de mer extrema förhållandena i bild 1 och 2. Vanligtvis uppträder min cykel i en färg någonstans mitt emellan. Men den har alla färger mellan dessa två exempel. På bild tre som är just före start på söndagens Vännästrampet hamnar färgen någonstans mitt emellan.

Jag lovar att hon är ännu finare i verkligheten än vad som framkommer av två enkla bilder från mobilen. Det tredje fotot i sig är bättre, men där är hon ju inte riktigt stajlad för foto.

Vid ett personligt möte upptäcker vi ju också den fina personligheten som är svår att  se på bild.

Tester av material och kropp, och bättre inställning

Idag har det blivit en hel del cykling. Först med Katten och sonen, sedan jag och Katten och slutligen tog jag en egen liten tur. Trots så många typer av cykling blev det inte särskilt lång tid och inte någon längre sträcka heller.

Vi åkte ut tidigt i finvädret, med vetskapen om att det sedan skulle bli riktigt dåligt. Vi rullade i Melles tempo och det blev en bra runda. Jag hade bytt hans sadel häromdagen, och jag tror det blev bra.

Direkt efter åkte jag och Katten ut på en tur runt Vännäs. Planen var att prova lite olika utrustning och hjul på cykeln och jämföra fart i relation till watt på pedalerna. Det blev test på böljande väg, uppför och utför. Jag drog en del lärdomar av detta, men innan jag outar något behöver jag prova igen för att säkerställa att det verkligen förhåller sig så.

För övrigt har jag sedan en vecka tillbaka bytt sadel på min nya Cannondale Supersix Evo Hi Mod etap. Nu sitter min tidigare sadel på plats och helt plötsligt känns allt så mycket bättre. Med den nya, gamla sadeln gick det så mycket bättre att hitta rätt sittställning. Det känns som jag nu får mer tryck och blir mindre trött än tidigare. Jag hoppas det var en delförklaring till den dåliga känslan på senaste tävlingen.

Så här såg cykeln ut innan sadelbyte, förändrad position för sadeln, byte av styrlinda och annan vinkel på styret..
Återkommer med en uppdaterad bild på fartmonstret.

Jag har också ändrat vinkel på styret, vilket också innebar att jag för fjärde gången fick flytta spurtknapparna.

Nu är jag ganska säker på att sittställningen är där den ska vara och att styret hittat rätt position. Spurtknapparna får jag prova i skarpt läge innan jag är säker. Men helt klart är jag nära även där. Det ser helt klart lovande ut.

På söndag är det Vännästrampet och det är alltid lika roligt med vårt hemmalopp. Jag har dock inte på något sätt toppat för att vara i form, utan har fokuset två och tre veckor bort när det är SM och Nordiska Mästerskapen. Placeringen på Vännästrampet spelar inte någon större roll, men jag önskar förstås en del positiva besked gällande utrustning och hur kroppen känns. Sedan är det som ni vet, när det väl är lopp vill vi prestera. Tanken är dock att jag ska vara mer offensiv än vad som är optimalt för en god placering. För det krävs att kroppen är tillräckligt pigg, så det satsar vi på. Jag tänker mig att en urblåsare är bra inför SM.

Sedan hoppas jag undvika olyckor eller andra problem. Ni som tittade på Touren i dag såg ju att det kan hända även där, så det är alltid en fara.

I morgon fredag åker vi till Umeå för en del ärenden och för att hälsa på svärmor. Jag ska också passa på att svänga förbi Team Sportia för lite service på tempohojen och på några hjul. Allt för att minska risken för strul på kommande tävlingar.

På lördag ska jag och bror sätta banan inför söndagens Vännästrampet. Sedan ska vi hoppas på att det blir ett okej väder på söndag så många cyklister dyker upp.

Ny cykel - Cannondale Supersix Evo Hi Mod etap

I förrgår berättade jag att jag fått en ny vän och ni skulle gissa vilken cykel jag köpt. Det har kommit in en mängd gissningar och tankar om vad jag borde ha köpt.  Ja, det finns helt klart många tankar och idéer om cyklar, och en hel del fräscha "monster" på marknaden. Vad jag kan se är ni två som gissat i stort sett rätt. Henrik Marviq och Mikael Lugnegård. Dvs rätt ram, men ingen har specificerat vilken typ. Men bra gissat. Ni övriga har visat mig många fina cyklar som också helt klart är bra.

Det som är viktigt är att den cykel du köper passar dina syften och vad du förväntar dig av en cykel. Sedan är vi ju alla olika som människor och hur vi fungerar, och därför kan olika cyklar vara olika bra beroende på vem som cyklar.

Allra viktigast är dock enligt min bedömning att du brinner för din cykel, tänker att den är riktigt bra och att du tycker att den är den bästa för dig. Känslan är alltså viktigare än fakta enligt mig. Däremot behövs båda för att det ska gå riktigt bra om du ska mäta dig mot andra.

Efter en hel del funderande landade det vid ett beslut för min del. Ett beslut som jag så här initialt känner mig nöjd med. Sedan behöver förstås vårt förhållande utvecklas och vi ger varandra tid. Först därefter vet vi om vi hör ihop.

Häromdagen hämtade jag så ut min nya cykel som jag köpt på Team Sportia Umeå. Jag har ju tidigare kört med Canyon, vilket varit bra. Nu tänker jag att som många av er tidigare skrivit om - utvärdera fördelen av att handla lokalt och ha närhet till säljaren och servicen. Jag har servat mina cyklar på Team Sportia på slutet och de har varit snabba med bra service. Det är som jag ser det en viktig faktor. Vi som cyklar mycket har ju inget tålamod med att cyklar är på service. De ska bara in och vända.

Här är så min nya pärla. Jag lär ju synas i alla fall. Den är färgglad och enligt mig snygg. Vissa av er kanske tycker den är väl färgglad, men jag är nöjd. Jag brukar ju alltid matcha cykeln mot cykelkläderna och nu är matchningen sådär, men det känns bra. 

Vad är nu då detta för cykel? Min nya cykel är en Cannondale Supersix Evo Hi Mod av 2017 års modell. Färgen kallas Acid Red.

Det är för övrigt en intressant färg. Lite som en kameleont. Beroende på omgivningen är känslan att den är allt i från klarröd, ljusröd till orange.

Jag har provkört min nya Cannondale och förutom att den är mycket lättare än min tidigare cykel känns den också mycket rapp. Upplevelsen är att cykeln svarar omgående och det känns som effekten verkligen trycks ned i vägen och att ingen onödig energi försvinner. Det känns också som att jag kommer att få till en riktigt bra sittställning på hojen som motverkar luftmotstånd. 

Jag känner också i kurvtagningen att den är mjukare och mer direkt än min Canyon, vilket förhoppningsvis gynnar mig på GP:n mm. Kanske kommer jag då också rent allmänt våga mer även i vanliga landsvägslopp?

Jag kan också konstatera att cykeln sväljer ojämnheter på vägen på ett mycket fint sätt, dock utan att på något sätt kännas mjuk. 

Ja, känslan är hittills att allt jag sökt hos en cykel finns i denna Cannondale. Sedan har jag ännu inte provat den i skarpt läge på tävling etc, så jag vet ännu inte om känslan och sanningen är densamma. Här har vi nog inte ett tydligt svar förrän om minst en månad.

I förrgår monterades en Stages effektmätare på cykeln och jag han ut och prova lite och det kändes bra. Det blev bra wattsiffror och fart där jag tryckte på. Sedan hur det är i relation till annat får jag vänta med att ha en åsikt tills jag provat lite mer.

Det är rent allmänt mycket som är spännande och nytt med denna cykel. Förutom att jag inte tidigare provat Cannondale, så sitter det Sram på cykeln vilket också är helt nytt. Jag får dessutom möjlighet att prova deras nya elektroniska växlar Sram etap, vilket är en trådlös variant. Du växlar upp med höger hand, ned med vänster hand och ska du byta klinga trycker du med båda händerna samtidigt. Växlingen är tänkt att efterlikna sådan som används i bilracing. Av det jag provat hittills verkar det vara fina grejer och fungera bra.

Jag ägnade slutet av midsommarafton åt att fundera kring hur jag skulle montera spurtknapparna som hör ihop med Sram etap. Jag kom ganska snabbt fram till att själva monteringen var mycket lätt och snabb. Det svåra var att hitta exakt rätt placering just för mig. En placering som känns naturlig och fungerar när jag är nere i bocken under längre tid. Dvs placeringen ska inte störa eller skapa obehag och det ska vara möjligt att växla på ett bra sätt. Sedan ska de sitta rätt för själva spurten och utifrån hur jag då håller styret etc. Ska jag växla med pekfingret eller insidan av tummen? Vilken vinkel blir bäst? Hur högt ska den sitta? Många frågor och inga säkra svar. Huvudtanken är ju att du inte ska behöva flytta handen och fundera kring växlingen samtidigt som du maxar effekten.


Allt detta funderande och provande gjorde att det tog två timmar innan jag hittade en placering av spurtknapparna jag just nu tror kan vara bra. Än så länge har jag dock bara monterat den högre där du växlar upp i spurten. Jag vill känna att den känns bra innan jag monterar den andra, för att eventuellt behöva göra om båda. Ska bli spännande att se hur bra det är med spurtknappar och om jag lyckats få den på plats på "rätt" ställe.

Jag har ju som ni också vet inhandlat nya hjul till hojen. På alla bilder ovan är det originalhjulen på, men nu har mina nya Tune Schwarzbrenner 38T åkt på och det ser det ut så här. På bilden kanske det syns att cykeln är en kameleont? Lite rödare här.

Mycket spännande att prova och upptäcka är det helt klart.

Sedan några dagar har jag arbetat jag med sittställningen, så att jag ska få till den på ett bra sätt. Jag har under många år haft problem med mina knän och är mycket känslig för bara en liten justering av vinklar etc. Då alla cyklar har olika geometri tar det tid att hitta det bästa för kroppen. Sedan handlar det också förstås om invänjning. Men jag får räkna med en del känningar i knäna innan jag är helt på banan. Så var det vid mitt förra cykelbyte och så kommer det att vara nu. Känns det hyfsat redan inom några dagar gör nog cykeln tävlingspremiär redan nästa helg på Gottne linjelopp som ingår i Sverigecupen.

Jag hoppas och tror att det med min nya Cannondale Supersix Evo Hi Mod etap blir som med min Canyon Speedmax i temoploppen. Det vill säga att jag i alla fall inte kan skylla på cykeln. Går det inte bra beror det i alla fall inte på cykeln.

Jag återkommer när jag provat cykeln lite mer ordentligt.

Idag blir det dock inget test på min nya Cannondale förutom möjligen en extremt kort runda för att kolla om spurtknapparna sitter rätt. Istället blir det först en kortare runda med sonen och sambon och sedan ska tempohojen luftas.

Vad tror du jag köpt för Ny cykel?

Jag funderade på en ny cykel inför säsongen då min Canyon Aeroad redan hade tre säsonger på meritlistan och framför allt hade det redan dykt upp två uppdateringar på den modellen.

Tanken var att köpa en ny Canyon Aeroad då jag alltid gillat Canyon. Nu bestämde jag mig dock under våren för att skjuta på köpet och därför har jag kört på med min hoj i början av säsongen.

Jag har under tiden börjat fundera allt mer på vilken typ av cykel jag egentligen behöver om jag utgår från att jag vill tävla och hävda mig. Vilken typ av tävlingar deltar jag i och var vill jag prestera? Vilka är mina starka sidor och sidor jag behöver utveckla? Vilka egenskaper behöver cykeln?

Ju mer jag funderat och tävlat i olika typer av tävlingar har det klarnat att jag kanske inte ska ha en Aeroad, trots allt!? Visst är den snygg och det är nog svårt att hitta någon cykel som är snabbare i slätdraget. Men är det på slätdraget tävlingarna avgörs? Mycket sällan.

Jag kan konstatera att jag skulle behöva en lätt cykel. En cykel som är kvick och rapp. En cykel som är smidig och en bra kurvtagare och en cykel som förhoppningsvis kan hjälpa mig att bli bättre i spurterna. Sedan vill jag självklart även i fortsättningen ha elväxlar och en bonus är spurtknappar.

Jag har alltså kommit fram till att jag vill ha en cykel som är väldigt allround och fungerar bra i klättring, GP:n, spurter och slätdrag. Det gör förstås att den inte kan vara allra bäst på något område. Men riktigt bra på alla delar.

Till en riktigt fin cykel är min tanke att bonusen blir de nya hjul jag köpt - Tune Schwarzbrenner 38T. Idag anlände kassetten till hjulen, så de har precis provats. I första läget känns de mycket bra.

Åter till cykeln.

Jag hade alltså bestämt mig för att vänta med ett cykelköp tills inför nästa säsong, men då helt plötsligt ramlade jag över en cykel som verkligen tilltalade mig och mina behov. Vips var cykeln beställd och idag monterades en effektmätare. Nu är det bara spurtknappar kvar att montera och sedan är cykeln fullt ut klar för stordåd.

Den ser inte riktigt ut så här, men hur ser den då ut?

Nu är det upp till er att gissa vem min nya bästa vän är. I morgon, eller senast i övermorgon återkommer jag med svaret.

Polar - En service och inställning som överträffar alla förväntningar!!

Jag har använt Polar sedan jag började träna. Jag blev därför nöjd när V650 kom ut på marknaden. Tyvärr var det så att det när jag köpte min nya cykeldator var det flera funktioner som saknades. Exempelvis gick det inte att köra effektmätning med min Stages.

Det blev därför så att jag bara använde min Cykeldator från april till juni 2015. Sedan köpte jag en cykelklocka från Polar. En V800. Den nya cykelklockan har fungerat riktigt great, även om den ibland är väl liten och du endast kan visa tre olika infoområden samtidigt.

Här under våren fick jag så veta av Erik From att Polar V650 som jag slutat använda nu var rejält uppdaterad. Det gick någon månad sedan fick jag veta att Polar nu löst det så att V650 nu har alla funktioner som jag från början önskade.

Jag tog då fram min V650, men insåg till min besvikelse att glaset hade spruckit. Jag hade helt enkelt inte varit tillräckligt försiktig med den när den varit undanstoppad och den måste ha blivit klämd.

Jag tänkte att jag fick hålla tillgodo med min klocka eller köpa en ny V650. Men så mailade jag Polars Support och de meddelade att de kunde byta glaset till en billig penning. Riktigt positivt.

Så i måndags skickade jag iväg cykeldatorn till Polar och redan i dag onsdag var den åter i min brevlåda. Vilken snabbhet och service!

När jag öppnade förpackningen var jag nyfiken på om de fått till lagningen och vad det skulle kosta.
Jag tittade på följesedeln och såg att de hade lagat Cykeldatorn helt gratis!

Så tog jag fram min V650 och inser då att det inte är "min" cykeldator. De har inte lagat den, jag har fått en helt ny cykeldator och helt gratis.

Det kallar jag service och goodwill grande! Riktigt imponerad.

Ny racer till sonen - Ny cyklist i familjen - Första rundan någonsin

I går kväll dök det upp ett paket. Ett paket som förhoppningsvis ska starta en ny era.

Efter vår första gemensamma cykeltur

I paketet från Wiggle fanns en ny cykel. En cykel som är till sonen. Ja, vi har köpt en riktig racer och nu får Melvin prova på att bli cyklist. Något han pratat om länge.

Melvin var verkligen taggad när cykeln först skulle monteras och sedan att vi skulle prova cykeln.

Det känns verkligen skoj att Melvin nu vill in på samma bana som mig och Katten. Sedan får vi se om intresset håller i sig, men det vore verkligen positivt.

Medan jag på förmiddagen var ute på cykelrundan till Vindeln monterade Katten det mesta. När jag kom hem gjorde jag det sista innan vi satte cykeln i trainern. Sonen fick nu möjlighet att prova på att växla, bromsa och i övrigt se hur en racer fungerar. Jag ställde också in sadel, styre mm så det skulle passa så bra som möjligt.

Cykeln vi köpt är en vuxencykel men i allra minsta storlek. Med det upplägget hoppas vi att Melvin om intresset kvarstår kan använda cykeln åtminstone 2-3 somrar.

Jag måste säga att Melvins nya Felt verkligen var fin och det kändes också väldigt kvalitativ.

Nu skulle vi alla tre ut för en provrunda. Med cykelbyxa, cykeltröja, hjälm och glasögon som vi också nyligen inhandlat såg verkligen Melvin ut som en riktig liten minicyklist.

Vi rullade totalt drygt 11 km vilket var lämpligt som en första provrunda. På halva vägen stannade vi för lite vatten.

Melvin var positiv, glad och mycket duktig. Det gick helt klart bättre än vad jag vågat hoppas.

Efteråt var Melvin mycket nöjd och sa att det var jätteskoj.

Nu hoppas vi att intresset fortsätter växa och att vi ser till att få till tid så Melvin kan träna.

Efter avslutad runda åkte Katten ut på sin cykelträning.

Ny tempohoj och världspremiär som tempocyklist

Kroppen är ännu inte helt återhämtad efter sjukdom, men tillräckligt okej för att jag direkt efter jobbet skulle hasta hem för att ta mig ut med cykeln.

I vanliga fall när jag säger åka ut med cykeln innebär det min favorit, Canyon Aearoad. Men så var det inte i dag. För första gången någonsin fick min nya Canyon Speedmax se ljuset från solen som lyste.

Det borde ha skett tidigare, men av olika skäl har det inte blivit av och jag ligger helt klart efter min ursprungliga träningsplan.

Men i dag var det alltså dags för världspremiär gånger två. Den första cykelturen på min nya cykel och den första cykelturen ever på en tempohoj.

Det var inte för inte jag kände mig lite spänd innan det var dags. Hur skulle det kännas? Hur skulle det gå? Hur illa inställd är cykeln? Hur ont kommer jag få i kroppen? Hur kommer det att kännas att ligga i tempoställning med sämre grepp om styret och ingen närhet till bromsarna. Ja, det var många frågor. Cykelturen gav några svar. Många frågor kvarstår till nästa gång.

För att minska risken för missöde redan på min första runda tog jag min Canyon Speedmax i bilen och åkte ut till Östra Spöland. Där är vägen i stort sett rak, platt, inga hål i vägen och väldigt lite trafik. Värre vägar får vi prova senare.

Jag parkerade cykeln vid vägen och gjorde mig klar för att i sakta mak rulla i väg.

Till en början kändes det väldigt gungigt i den mycket starka kantvinden. Inte kändes det helt säkert. Själva sittställningen var inte heller särskilt skön. Inte kändes det som att sitta i soffan och se på tv. Jag rullade 5 km och vände tillbaka till bilen.

Väl tillbaka vid bilen gjorde jag några smärre justeringar på bland annat armpadsen. Det blev också lite vätska innan jag åter trampade iväg.

Mil nummer två kändes bättre och nu lade jag på lite insats också. Jag började känna mig lite tryggare och vågade trycka på lite mer. Vägen bort var lite jobbig med kantvind emot, och inte blev snittfarten särskilt hög trots större insats. Efter vändet i medvinden gick det desto fortare och helt plötsligt kändes det som att jag kanske skulle kunna fixa det här med tempo, i alla fall hyfsat.

Efter ytterligare en paus, lite fler justeringar och en banan bestämde jag mig för en mil med hyfsat bra tryck. Det blev ett snitt på just över 40 km/h på de 10 km vilket jag tycker var helt okej. Framför allt då det är min allra första träning någonsin. Men jag hade också fladdriga kläder, racerhjälm, ogynnsam vind och dessutom gick jag bara riktigt hårt de sista fem kilometrarna. Sedan är nog inte sittställningen ännu helt optimerad.

Å andra sidan var det i stort sett platt och en snittfart på 40 km när man kör tempo är ju inget att skriva hem om.

Jag är fullt medveten om att tempocykling är en konstart i sig och jag räknar inte med några underverk, i alla fall inte i år.

Efter mil tre med hög intensitet avslutade jag med en mil i medelhög intensitet.

Sittställningen kändes faktiskt allt bättre. Även om jag är säker på att jag kommer att få känningar i armar, axlar och nacke; var det faktiskt helt okej. För det kan inte kännas optimalt redan cykeltur?!

Hur det såg ut, ja ingen aning. Troligen inget vidare. Behöver hur som helst få någon som filmar lite, så jag ser behovet av förändringar i sittställning.

I dag insåg jag också att det i alla fall inte fungerar med vanliga cykelglasögon. Jag såg inte mycket då kanten på glasögonen hamnade exakt där jag behövde titta om jag skulle se vägen. Jag behöver alltså köpa nya glasögon. Frågan är bara vad jag ska köpa?

Rent allmänt gissar jag att hela första säsongen behöver jag lära mig typ 1000 saker kring tempocykling som jag idag inte har en aning om vad det handlar om, och där det mesta nog inte är direkt förknippat med själva trampandet.

Efter 40 km tempocykling är jag hur som helst ganska så nöjd. Jag fixade själv cyklingen helt acceptabelt. Inställningen på cykeln är i alla fall inte helt fel. Allt eftersom fick jag också hyfsad fart på cykeln, så med lite träning kanske det kan bli okej!?

Ny cykel - Canyon Speedmax CF 9.0 - min nya tempohoj

Min nya tempocykel är ett riktigt praktexemplar. En cykel jag är helt säker på kommer att räcka till så länge den är i bruk. Min kapacitet kommer med andra ord inte att överträffa cykelns prestanda oavsett hur mycket jag tränar. Det känns bra, bara att träna på alltså.

Själv anser jag den vara riktigt snygg och den ser lika snabb ut som den enligt uppgift ska vara.

Precis som Mats gissade efter mitt förra inlägg blev det en Canyon Speedmax CF 9.0.

Självklart Canyon - jag kör ju bara det märket.

Samma färger och uttryck som på min Canyon Aeroad som jag har för landsvägsloppen. Precis som på min Aeroad är det elektronisk växlar även på denna tempohoj - Shimano Di2.

Med andra ord - rätt märke, rätt typ av cykel, rätt utrustad, rätt färger....

 Jag har nu satt i hop cykeln, men självklart inte gjort några som helst inställningar.

Det kommer nog ta en stund att få till inställningarna på cykeln så att det känns hyfsat. Sedan handlar det om att på trainern träna på att ligga i fartställning.

Längre fram är det nog läge att göra en Bike-fit. Hade det funnits någon expert på detta i Umeå hade jag kört på detta redan nu, men vad jag vet är det inte fallet så det får bli en senare fråga.

Nu har jag alltså verktyget för att köra riktigt snabbt och för att göra mig riktigt trött. Nu blir det till att träna så att jag inte bara blir trött.

Så här skriver Canyon kring just den modell jag köpt:

I kampen mot  klockan och vinden finns det tre avgörande faktorer - aerodynamik, vridstyvhet och låg vikt. 

Speedmax CF tar dessa tre faktorer till en helt ny nivå med ramens Tridentprofil, genomgående systemintegration och den vridstyva dubbelkronade aerogaffeln. 

Styret är enkelt anpassningsbart och i kombination med en väldigt justerbar sadelstolpe är det lätt för alla att hitta den perfekta sittställningen.

Nya Ultegra Di2 med elvadelad kassett gör att du kan lita på de precisa och snabba växlingarna, endast ett lätt tryck på någon av växelknapparna behövs. Batteriet är integrerat i sadelstolpen, allt för att minska luftmotståndet. 

Hjulen, ett par Reynolds Strike Carbon för kanttrådshjul låter dig cykla snabbare än tidigare, snabba accelerationer och grym prestanda. 

Den perfekta mixen mellan aerodynamik, perfekt sittställning och oslagbar prestanda - upplev en Speedmax CF 9.0.

För att lyfta ännu lite mer i tanken skickar jag även med ett test av cykeln:

Speedmax CF 9.0
Drömbetyg 1.1 - Aerodynamik-betyg 1.0

• 
  Enastående aerodynamik
• Fulländad Di2-integration
• Variabel cockpit
• Lätt och genomtänkt

Tempocyklar är högteknologisk sportutrustning och samtidigt fascinerande designobjekt. TOUR magazin testade sex modeller i vindtunnel och på väg. Resultatet: drömbetyget 1.1 för den spektakulära nykomlingen Canyon Speedmax CF 9.0 

Eftersom det inte finns något utrymme för vajrar mellan styret och ramen kommer cykeln även i den billigaste versionen med Shimano Di2. Resultatet i vindtunneln bekräftar att den massiva utvecklingsinsatsen har betalat sig. Den ovanligt långa hjulbasen kommer inom kort bilda skola inom segmentet."

Omdöme: Ingen annan tempocykel visar i nuläget upp en sådant städat beteende och håller kursen så bra som den här. Canyon Speedmax CF 9.0 är state-of-the-art och är imponerande nog den snabbaste ramen som följer UCI-reglementet.

Här kommer den tempobomb du väntat på!?

Så var det dags. Här kommer den information jag hållit på, den information som ni efterfrågat - eller eller kanske inte alls!?

För att bygga upp spänningen har jag kört några cliffhangers den senaste veckan och kanske har jag nu byggt upp förväntningarna eller farhågorna allt för mycket!?

Ni kanske har trott att familjen köpt en lägenhet på Mallorca och kommer att vistas varje vinterhalvår där från nu och all framtid. Nej, så är det inte även om tanken på många sätt är tilltalande.

Kanske trodde ni jag vunnit en miljonvinst på travet - hade inte varit fel, men tyvärr.

Jag har inte heller sagt upp mig för att leva på sparade pengar, motivation och kärlek.Jag trivs bra med mitt arbete så jag håller nog fast vid det ett tag till.

Inte heller har jag köpt en Picasso, fått ett proffskontrakt i cykling, erbjudits en huvudroll i nästa storfilm eller blivit utnämnd till årets bästa chef.

Nu när ni sänkt förväntningarna en del släpper jag nu det jag kallat för bomben.

Här kommer det: Jag har nu blivit med tempocykel. En helt ny fin och snabb tempocykel.

Nu tänker nog några av er - och? Det var inte mycket att bygga upp en bomb kring.... Medan andra nog blir lite taggade och intresserade!?

Någon av er tycker säkert denna satsning/investering är korkad. Köpa en ny dyr tempocykel då jag inte vet om jag kan bli bra på detta, om jag ska tycka det är kul, och att inte ens veta att min kropp pallar med tempoställningen som krävs i sammanhanget!? Inte smart!

Ja, så kan det vara men efter många och långa funderingar bestämde jag mig för att: Nu kör vi! Jag står för det och det känns rätt, sedan vet man aldrig hur det ser ut när satsningen utvärderas. Men visst måste man våga för att ha en chans att vinna!?

Innan du bestämmer dig vad du ska tycka - läs hela inlägget. Sedan är ju alla fria att ha sina egna tankar och sina egna mål.

För min del väger jag också in och tänker in så mycket mer än själva cykeln. En tempocykel är tänkt att betyda så mycket på så många sätt.

En sak är att detta blir ett avstamp för att se framåt, hitta motivation och sätta mål. Att mitt i den livssituation vi befinner oss hitta något nytt och kul att fokusera på. En symbol för hur jag vandrar vidare, eller kanske trampar vidare...

Den nya tempocykeln betyder till att börja med att jag behöver lägga om hela mitt träningsupplägg. Detta då det inte är riktigt samma kvalitéer som krävs för landsväg som för tempo.

Sedan behöver jag förstås också ägna tid i tempocykeln även under vintersäsongen för att vara bättre förberedd när säsongen börjar.

Jag börjar alltså med något jag aldrig tidigare provat, men som jag har en känsla av kommer att kunna gå riktigt hyfsat med tiden, bara jag har tålamod. Det är inte sommaren 2015 jag ska vara som bäst utan kanske 2017?! Sedan vore det inte helt fel om det redan kommande säsong känns att jag är på rätt väg.

Tanken är alltså att jag kompletterar min huvudgren landsvägscykling med tempo och dessa två discipliner är tänkta att ligga som fokus i träning och tävling. Sedan har jag MTB som en liten bonus och inte som ett fokus.

Min nya tempocykel innebär också att mina mål och satsningar för nästa och de kommande säsongerna ser ut att bli helt annorlunda. Går allt som jag tänker blir det mycket nytt.

Bland annat är det ju så att det inte finns några tempolopp i Västerbotten. En ny tempocykel är alltså även en ingång mot fler resor, både på gott och ont.

Planen är alltså att resa mer och i samband med varje resa förhoppningsvis både få in tävling både på racern och tempocykeln.

Utifrån det är planen att satsa på att delta i så många deltävlingar som möjligt i den riksomfattande Mastercupen. Det kan också bli en del lopp i Seniorcupen. I båda fallen sätter väl i första hand tiden och avståndet gränsen. Tävlingarna som ligger väldigt långt söderut - läs ex Skåne är inte aktuella.

Om det sedan känns bra och går bra under säsongen blir det stora målet att delta på SM, och förhoppningsvis prestera så bra det bara går där. Det finns större förutsättningar år ett att det ska gå hyfsat på landsvägsloppet, men det känns mer meningsfullt att åka långt om man även kan vara med på tempoloppet. Där blir det nog mest se och lära, vilket blir huvudinriktningen år ett när det gäller tempo.

Det behövs alltså en hel del bra och fokuserad träning för att inte helt göra bort sig och det ska bli platt fall. Men att våga för att vinna är som sagt alltid helt rätt.

Jag tänker alltså att det rent allmänt blir många fler trevliga arrangemang de närmsta somrarna och dessutom att vi under sommarmånaderna ska kunna slå två flugor i en smäll genom att få husvagnssemestrar i anslutning till flera av dessa arrangemang. Katten kör ju både löpning och cykling så jag hoppas att vi kan hitta trevlig träning och bra arrangemang även för henne. För sonens del blir det till att söka roliga upplevelser. Alla tre gillar vi campingsemestrar.

Jag planerar alltså för fler cykelarrangemang och samtidigt mer tid med familjen och fler semestertripper. Sedan får vi se hur allt går att få ihop och hur det verkligen blir. Men det blir en senare fråga.

Förutom allt ovanstående känns det riktigt spännande att ha satsat på en så stor investering och jag hoppas att det kommer att bidra till motivationen både nu och framöver.

Alla snygga bilder på skönheten kommer förhoppningsvis i morgon. Då hoppas jag den ska vara monterad och klar. Lite osäker känner jag mig dock då jag inte har koll på detaljerna på samma sätt som på en racer. Men det ska nog gå.

Okej då. Här kommer en bild från kartongen, och är det inte så att lite av cykeln också syns!? Några av er vet vilket märke cykeln har då ni känner igen utformningen av kartongen, andra vet inte mer.

Vad det är för cykel? Ja, den informationen kommer inom kort. Jag kan dock säga att det inte kommer att vara cykeln som sätter gränsen för prestationen. Känns rent allmänt roligt och spännande.

Ny cykel; Canyon CF SL 8.9 och Tova dålig

Dagen var planerad så att jag skulle ta en MTB-runda med Vännäs CK vid 10 samtidigt som Melvin och Katten åkte på Melvins fotbollsträning, sedan lunch och födelsedagsfika för far vid två.

Ny, ren, snygg och helt oanvänd cykel

Det skulle också bli en speciella runda - min nya cykel har nämligen anlänt! Denna Grand Canyon CF SL 8.9 hade därmed inför dagens träning inte rullat en meter. Därför blev det mycket stressigt nu på morgonen, med att få cykeln i rullbart skick. När jag väl rullade ned till samlingsplatsen var jag ute i sista stund. Planen hade initialt varit att hinna vara ute i minst 20 minuter för att kunna göra en mängd inställningar. Men så blev det alltså inte.

På väg ned till samlingsplatsen fick jag stanna två gånger för att justera sadeln. Första gången uppåt och andra gången bakåt. Målet - tillräckligt ok inställning.

Nöjda och glada cyklister

Vid samlingsplatsen han jag också med att göra en liten justering av positionerna för bromsarna. Detta måste dock justeras ytterligare då bromsarna fortfarande sitter alldeles för högt. Rent allmänt finns många justeringar kvar att arbeta med.

Att kämpa på i vätan. Alla gjorde det riktigt bra.

Det finns också en mängd inställningar på dämpningen, som jag inte har hunnit med att kolla upp. Det är dessutom lite annorlunda på denna gaffel då den känner av underlaget och är stel när det är jämt och dämpar vid ojämnt underlag. Det gör att du inte stänger av eller sätter på dämpningen, utan det sker automatiskt. Samtidigt blir det då också viktigare med hur jag ställer in gaffeln.

Hör skulle barnen trivts . De brukar gilla vatten och lera.

Överlag kändes cykeln mycket bra. Större däck, bättre växlar och utväxling, bredare styre och rapp ram. Ja, det här blir bra bara rätt inställningar hittas. Det blir kroppen som sätter begränsningarna och inte cykeln.

Bror som vanligt nöjd, glad och pigg

Idag var vi sju cyklister som begav oss ut i skogen. Det blev en trevlig och bra runda med en hel del backar, blött och lerigt underlag blandat med snabba partier. Som vanligt han man bli trött och när det är MTB som gäller brukar rent allmänt pulsen ligga högre än vid landsvägsåkning. 

En kort paus efter lite hårdkörning

Vädret var som det varit på senare tid - ganska så dåligt. Men när man cyklar i skogen fungerar det bra ändå. När vi stannade och väntade in varandra kändes det dock att det var kallt och blött. 

Väl hemma kunde man inte tro att min Canyon bara är använd vid ett enda pass, då den var full av lera. 

Ny smutsig cykel

Innan jag åkte hemifrån i morse var Tova bättre än de senaste dagarna då hon oförklarligt vid jämna mellanrum blivit alldeles vit i ansiktet, ledsen och helt slut. När det inträffat har hon varit tvungen att vila många timmar innan det blivit lite bättre. Tova har inte heller ätit i de perioder hon varit dålig. 

När jag kom från cyklingen var Tova åter i sängen - hon var dålig igen. Katten hade varit i kontakt med sjukvården och troligen blir det en tur till Umeå och inläggning på sjukhuset. Ingen vet vad som är fel, och det måste utredas. Hon har vid tre perioder senaste månaden haft dessa symptom. Denna gång har hon inte varit sig själv sedan i tisdags. Dock verkade det bättre i morse - men det höll inte i sig länge.

Livet går verkligen upp och ned. Ena stunden är man i skogen tillsammans med andra, får köra ur kroppen, är glad och har roligt. Nästa stund funderar man på sitt barn, hur hon mår, vad som är fel och om vi ska in på sjukhus eller ej. 

Vi gick till far/farfar för födelsedagsfika, och det var trevligt. Vi var bara där en kortare stund innan vi åter gick hem.

Läkarna skulle höra av sig mellan 16 och 17, men som det vanligen är så hörde ingen av sig utan vi fick jaga dem per telefon. När vi slutligen fick fatt på läkaren bestämdes att Tova skulle åka på akuten och sedan får vi se om hon blir inlagd. Bårtaxin kom för ca 1 timme sedan, och Katten åkte med Tova till sjukhuset. Jag och Melvin blev kvar här hemma. Beroende på hur länge Tova blir kvar så får vi se hur resten av veckan ser ut.