Ny cykel; Canyon CF SL 8.9 och Tova dålig

Dagen var planerad så att jag skulle ta en MTB-runda med Vännäs CK vid 10 samtidigt som Melvin och Katten åkte på Melvins fotbollsträning, sedan lunch och födelsedagsfika för far vid två.

Ny, ren, snygg och helt oanvänd cykel

Det skulle också bli en speciella runda - min nya cykel har nämligen anlänt! Denna Grand Canyon CF SL 8.9 hade därmed inför dagens träning inte rullat en meter. Därför blev det mycket stressigt nu på morgonen, med att få cykeln i rullbart skick. När jag väl rullade ned till samlingsplatsen var jag ute i sista stund. Planen hade initialt varit att hinna vara ute i minst 20 minuter för att kunna göra en mängd inställningar. Men så blev det alltså inte.

På väg ned till samlingsplatsen fick jag stanna två gånger för att justera sadeln. Första gången uppåt och andra gången bakåt. Målet - tillräckligt ok inställning.

Nöjda och glada cyklister

Vid samlingsplatsen han jag också med att göra en liten justering av positionerna för bromsarna. Detta måste dock justeras ytterligare då bromsarna fortfarande sitter alldeles för högt. Rent allmänt finns många justeringar kvar att arbeta med.

Att kämpa på i vätan. Alla gjorde det riktigt bra.

Det finns också en mängd inställningar på dämpningen, som jag inte har hunnit med att kolla upp. Det är dessutom lite annorlunda på denna gaffel då den känner av underlaget och är stel när det är jämt och dämpar vid ojämnt underlag. Det gör att du inte stänger av eller sätter på dämpningen, utan det sker automatiskt. Samtidigt blir det då också viktigare med hur jag ställer in gaffeln.

Hör skulle barnen trivts . De brukar gilla vatten och lera.

Överlag kändes cykeln mycket bra. Större däck, bättre växlar och utväxling, bredare styre och rapp ram. Ja, det här blir bra bara rätt inställningar hittas. Det blir kroppen som sätter begränsningarna och inte cykeln.

Bror som vanligt nöjd, glad och pigg

Idag var vi sju cyklister som begav oss ut i skogen. Det blev en trevlig och bra runda med en hel del backar, blött och lerigt underlag blandat med snabba partier. Som vanligt han man bli trött och när det är MTB som gäller brukar rent allmänt pulsen ligga högre än vid landsvägsåkning. 

En kort paus efter lite hårdkörning

Vädret var som det varit på senare tid - ganska så dåligt. Men när man cyklar i skogen fungerar det bra ändå. När vi stannade och väntade in varandra kändes det dock att det var kallt och blött. 

Väl hemma kunde man inte tro att min Canyon bara är använd vid ett enda pass, då den var full av lera. 

Ny smutsig cykel

Innan jag åkte hemifrån i morse var Tova bättre än de senaste dagarna då hon oförklarligt vid jämna mellanrum blivit alldeles vit i ansiktet, ledsen och helt slut. När det inträffat har hon varit tvungen att vila många timmar innan det blivit lite bättre. Tova har inte heller ätit i de perioder hon varit dålig. 

När jag kom från cyklingen var Tova åter i sängen - hon var dålig igen. Katten hade varit i kontakt med sjukvården och troligen blir det en tur till Umeå och inläggning på sjukhuset. Ingen vet vad som är fel, och det måste utredas. Hon har vid tre perioder senaste månaden haft dessa symptom. Denna gång har hon inte varit sig själv sedan i tisdags. Dock verkade det bättre i morse - men det höll inte i sig länge.

Livet går verkligen upp och ned. Ena stunden är man i skogen tillsammans med andra, får köra ur kroppen, är glad och har roligt. Nästa stund funderar man på sitt barn, hur hon mår, vad som är fel och om vi ska in på sjukhus eller ej. 

Vi gick till far/farfar för födelsedagsfika, och det var trevligt. Vi var bara där en kortare stund innan vi åter gick hem.

Läkarna skulle höra av sig mellan 16 och 17, men som det vanligen är så hörde ingen av sig utan vi fick jaga dem per telefon. När vi slutligen fick fatt på läkaren bestämdes att Tova skulle åka på akuten och sedan får vi se om hon blir inlagd. Bårtaxin kom för ca 1 timme sedan, och Katten åkte med Tova till sjukhuset. Jag och Melvin blev kvar här hemma. Beroende på hur länge Tova blir kvar så får vi se hur resten av veckan ser ut.