Sundsvall Classics - Jackpott!

Efter förra veckans taktiska misslyckande i Skellefteå var det nu chans till revansch på Sundsvall Classics. Farmor och farfar ställde upp som barnvakt vilket gjorde att vi kunde åka till Sundsvall redan under fredagen och att vi kunde planera för att både jag och Katten skulle cykla. Tack far och mor!

I går åkte vi tidigt mot Sundsvall, med en shoppingdag i fokus. Det kändes bra att få åka iväg, men dock mycket oroande att både jag och Katten hade halsont. Vi körde stenhårt med alla möjliga medikamenter och hoppades på det bästa.

Som tur var övernattade vi enkelt på ett rum utan tv eller annat vilket gjorde att vi somnade tidigt. När jag vaknade hade halsontet försvunnit, men jag hade fortfarande en tveksam känsla i kroppen. Katten kände sig inte heller bra, men bättre. Hon valde dock att ligga kvar en stund till då hon skulle starta senare. Själv körde jag en frukost och åkte sedan ut och rullade en mil för att se om kroppen tyckte det var okej att jag startade.

Resultatet var att det inte kändes bra, men tillräckligt okej för att rulla då vi ändå åkt så långt. Efter frukost bestämde sig Katten för samma sak. Det innebar att jag skulle cykla 101 km och hon 49 km.

Starten skulle gå 10.45, men försköts med 15 minuter då det blev så många efteranmälningar. Totalt stod det ca 120 cyklister på plats när jag rullade iväg.

En timme senare skulle Katten starta.

Jag hade bestämt mig för att köra defensivt då kroppen kändes som den gjorde. Det fungerade bra till en början. Efter ca 15 km kom vi till en längre stigning, men jag valde att köra kontrollerat. Någon stack iväg, vilket förvånande mig då han var ensam och det var långt kvar. Väl uppe förstod jag varför. Där fanns ett bergspris jag missat. Den slutliga tvåan hade dock koll. Sedan var han snabb också.

Efter detta gick det lugnt till km 30 då några såg ut att vilja höja tempot och jag såg faran och rullade upp i tät. Vi blev ett antal som rullade runt en liten stund, men så var det helt plötsligt bara jag Steneberg från Gimonäs och en till som fanns kvar längst fram. De andra avvaktade och vi där framme kom fram till att det var för långt kvar att rulla på tre.

Efter femtio km gjorde Steneberg ett ryck i en backe och fick lucka. Jag avvaktade lite och såg då att ett antal cyklister laddade. Jag tog rygg och vi var snabbt uppe i tät. Så var vi fem som var loss. Vi rullade runt i ett kontrollerat tempo, men ingen ville riktigt gå all in och bränna sig. Det gjorde att Steneberg och en till kunde ansluta efter ett antal kilometer. Så rullade vi på sju en bra stund, men fortfarande saknades en del intensitet och efter närmare 10 km kunde klungan ansluta. En klunga som nu bestod av ca 25 cyklister.

Nu blev det verkligen krypkasino, mycket beroende på en väldigt stark och problematisk vind och att alla då ville spara sig. Det rullade lugnt en bra stund innan tempot blev lite bättre, men utan riktigt tryck.

Efter ca 80 km så ökades tempot och en kille i Alnö Raceteam gick loss. Jag tog ett ryck och gick i kapp. Han sa att vi bara var två och vi rullade på i någon kilometer innan han ansåg det lönslöst. Jag tittade bakåt och vi hade en hyfsad lucka.

Jag ökade därför intensiteten utan att gå max. Snabbt var jag själv. Efter att i fem kilometer gått hårt utan att gå max och de i klungan ännu var lika långt bakom bestämde jag mig för att pröva.

Det innebar att jag lade mig på den effekt jag vet att jag kan klara i ca 15 km och pejsade utifrån watt. I vissa stunder närmade sig klungan, men sedan rullade jag åter ifrån en del. Framför allt på krönen försökte jag trycka på för att känslan i gruppen bakom skulle vara att de närmade sig, men att det sedan drogs ut igen. Trots bra stigningar kunde jag hålla dem i från mig.

Då jag inte gick all in direkt kunde jag också öka sista milen, vilket behövdes. De närmade sig lite bakom, samtidigt sprack det upp och de blev allt färre. När det var ca sju km kvar såg jag att en i klungan gått loss och närmade sig. Jag kramade då ur det sista för att dämpa hans jagarinstinkt,

I efterhand visade det sig att under mil 9 var snittpulsen 90% och sista milen 95% av maxpuls, så visst blev det jobbigt. Det blev som ett 20 km tempolopp med 80 km uppvärmning. Snittfarten sista 20 km blev 39 km/h trots 150 meters stigning så det var inte underligt att jag blev trött.
¨
Jag visste att när det var fem km kvar skulle det vara slut på stigningarna och och jag skulle få byta motvind mot medvind. Det gällde att hålla avståndet fram till dess. Då var chansen god.

När jag tittade bak och vinden låg rätt hade jag ca 10-15 sekunder och hoppet ökade. Jag kunde då hålla ett snitt sista fem km på ca 45 km/h vilket gjorde att avståndet hölls. När jag gick in i målbacken visste jag att det skulle hålla och jag slapp spurta.

Känslan var inte helt fel att kontrollerat rulla i mål först av alla. Tvåa hamnade den cyklist från Alnö som jagat mig och trea blev Janne Steneberg som spurtslog fyran i mål.

Riktigt roligt med seger. Extra roligt också att efter avslutat lopp få så många positiva tillrop från andra cyklister och publik. En självförtroendeboost är ju aldrig fel.

Ännu roligare blev det när jag insåg att Katten varit först i mål på 49 km. Även före alla killar! Riktigt starkt.

Det drog ut innan det blev prisutdelning, men helt klart var det värt det. Trevligt med prisutdelning och denna gång var det ett riktigt fint pris på min sträcka. En blombukett och 1500 kronor i presentkort på Team Sportia.

Hemresan gick väldigt lätt efter en så bra dag för oss båda.

Solen var med oss

Efter att vilat från träning i går var det i dag dags för lite gemensam träning med Vännäs CK.

Vädret var toppen vilket säkert bidrog till att vi blev 10 stycken. Vi hade också finbesök från Stockholm i dag då David Lif besökte släkten här i norr.

Vi bestämde oss för att trampa Hössjörundan och avsluta med Pengsjöliabacken. Det innebar ca 52 km och  närmare 450 höjdmeter. Mestadels gick det lugnt vilket passade mig efter helgens urladdning.

Fint väder gjorde oss alla på gott humör. Det har ju varit lite tunt med sol här i norr.

Det blir nu vila i morgon och sedan ett distanspass på torsdag. På lördag är planen att delta på Sundsvall Classics.

För övrigt är nu mitt "hemliga paket" på ingående. Återkommer kring detta.

Vilken temposadel ska jag ha?

Som många av er vet gör jag min första säsong som tempocyklist, och visst har jag fått blodad tand.

Det har varit både roligt och samtidigt har resultaten varit förbluffande bra. Sedan är det inte helt fel att ha tävling både lördag med tempo och söndag med linje när man åker långt. 

Det är någon tävling kvar av säsongen, men redan nu börjar jag blicka framåt.

En sak som jag behöver byta ut på en annars toppencykel är sadeln. Den jag har nu är inte bra för mig.

Nuvarande sadel som ska bytas ut

Nu vänder jag mig till er där ute som säkert har koll på detta. Ge mig lite hjälp på traven.

Vilken temposadel ska jag välja och varför? Vilken är bäst helt enkelt? Jag ser fram emot ett flertal kommentarer på bloggen alternativt i på facebook.

Tack för hjälpen.

För övrigt kommer jag inom någon dag att återkomma med mitt stora inköp för året som jag tidigare förvarnat er om.

Krafttrampen - Starka ben, bedrövlig taktik = Misslyckat lopp

Om inte annat blev det ett bra träningspass.

I dag var det dags för Krafttrampen. Vi åkte därför från campingen i Boden redan igår kväll och landade vid starten i Skellefteå samma kväll. Vi han alltså reka parkeringen ordentligt.

Just innan start (Alla bilder från Katten)

Det såg ut att bli spöregn på de 90 km vi skulle trampa i dag, men det värsta vädret uteblev. Det var alltså helt okej.

Två andra Vännäscyklister; Helmersson och Christoffer var på plats. 

Dagens lopp bjöd på många bra cyklister och jag insåg att det skulle bli till att trampa om jag skulle vara med i täten.

Det gick till en början väldigt lugnt. Jag hade dock hört talas om att det skulle komma en backe efter ca 30 km. Jag såg då till att vara långt fram, men ingen backe dök upp. Några kilometer senare ser jag en korsning och vi ska höger.


Jag inser att här kommer nog backen. Tyvärr är jag instängd långt till höger och många cyklister kommer med hög fart till vänster. Det går inte ta sig ut. Jag chansar på att ligga kvar och hålla höger i svängen. Det var inte smart! Det tar tvärstopp och jag inser att nu är goda råd dyra. Jag tvingas backa sist, gå ut till vänster och svepa fältet framför mig. Väl förbi alla ser jag att ett antal cyklister gått loss och att de nu ligger ca 200 meter före mig.

Jag trycker på rejält och hoppas få hjälp att brygga upp till tätgruppen. Det går sådär. Ingen annan orkar eller vill hjälpa till och jag får försöka ta luckan själv. Det är inte helt lätt att plocka 200 meter själv på starka cyklister som hjälps åt. Jag kom närmare, men efter en urladdning på ca 5 minuter med huvudklungan bakom var det dags att ge upp och kolla om någon ville hjälpa till. Jag hade då legat på en snittwatt på 422 under fem minuter vilket är högt för att vara jag.

Jag lade mig på tredje hjul i två minuter innan jag gick upp i tät igen och körde 4 minuter på 375 watt. Vi närmade oss lite, men det räckte inte.

Jag gav upp dagen och lade upp lägre ett tryck så vi blev fler som tog förningar.  Nu snurrade det på bra en stund i den mer lättåkta terrängen och vi närmade vi oss tätklungan. Ett tag var det bara ca 15 sekunder fram. Jag provade därför några gånger att öka trycket, vilket skulle krävas för att gå ikapp. Tyvärr blev det då antingen lucka eller så ville ingen annan ta någon förning.

Jag sänkte intensiteten lite, så att vi åtminstone var några som gick runt och hoppades på ett "mirakel". Ett mirakel som inte skedde.

Med 10 km kvar och ca 20 sekunder efter, slutade jag köra och ingen annan gjorde något heller. Det blev lugnt tills 2 kilometer kvar då Peter från Sävar försökte rycka loss. Jag tog det rycket, och i det läget bestämde jag mig för att trots allt spurta. Hade tidigare bestämt mig för att inte "bry mig".

Jag låg dock helt fel inför spurten och fick täten redan 200 meter före mål. Det var lite väl långt och en cyklist passerade mig på mållinjen. Det innebar en 7:e plats.

Även uppgiven och feltajmad i spurten. Tvingades sätta mig och blev slagen med hjul

Totalt sett var det en helt misslyckad dag vad gäller det taktiska och resultatet. Däremot var benen riktigt starka. Jag hade tryck hela rundan trots att jag fick lägga ned ett rejält jobb. Det visar verkligen cykelklockan då jag alltså först gick en intervall på fem minuter och 422 watt, sedan blev det en tjuga på i snitt 340 watt och därefter 300 watt i 30 minuter innan det blev riktigt uppgivet. Ser vi till att watten var riktigt ojämna, så är det höga siffror, i alla fall för mig.

Ja, nu har jag återigen alltså misslyckats med positioneringen på ett linjelopp. De tre tempolopp har dock alla gått bra eller mycket bra. På linjen i Sverigecupen i Gottne hamnade jag fel flera gånger och slutade 7:a. På SM blev jag indragen i en krasch och sedan i dag blev det ingen tätplacering trots starka ben.

Jag har tidigare främst levt på min taktiska känsla på linjeloppen, men nu verkar jag ha havererat. Nu får jag skärpa till mig, annars spelar det ingen roll om benen är starka.

Surt, alltså. Men nu hoppas jag att det går bättre på kommande lopp och framför allt på Sverigecupen.

Om inte annat fick jag en rejäl genomkörare för kroppen. Det är ju aldrig fel.