Mallorca dag 3 - Upplevelsen och rekordet blåste bort, men positivt förvånad

Dag 3 med Katten på Mallorca blev ytterligare en trevlig och lång dag.

Vi tar det lugnt varje morgon och kommer inte iväg förrän ca 10.30. Sedan cyklar vi långt, med många höjdmeter och inte så fort. Det innebär att vi hittills varit tillbaka på hotellet 19.20, 18.30 och idag 18.40. Heldagar alltså....

Idag var planen att ta oss via Santa Maria till den långa klättringen upp till Lluc och Bensinmacken med restaurang på toppen (skylten för klättringens slut). Coll de sa Batalla är ca 8 km och med en snittlutning på 5%. Räknar vi in klättringen fram till klättringen och klättringen efter klättringen är det ca 10 km med ihållande uppför.

Fram till klättringen hade vi haft en riktigt fin medvind så det hade svischat de första milen. In i klättringen tog jag det piano med Katarina. Tänkte spara benen till en rekordsatsning lite senare på dagen.

För övrigt är detta en av de trevligare klättringarna på ön. Fin väg, fin utsikt och en åkbacke förutom på slutet där det brantar på. Uppe på toppen var det kaffestopp. Jag tog en kaffe medan Katten tog en cola och en stor baguette.

Sedan vidare inåt landet med målet att nå kusten på andra sidan ön och Sa Calobra. Planen var att Katten för första gången skulle cykla klättringen och jag skulle se om jag hade kropp och form för ett pers uppför.

Vi klättrade de 2,5 km uppför som krävs innan det är dags för ca 8 km utför ned till Sa Calobra. Sedan väntar då en klättring tillbaka samma väg upp till Coll dels Reis.

Men av Kattens efterlängtade klättring och mitt rekordförsök blev det intet. Jag hade rullat först utför, men ganska snart insåg jag att det inte såg bra ut. Stark vind och kastvindar som bonus. Jag hade nog tagit mig ned, men inte mer. Katten som är liten och lätt och ogillar stark vind hade inte haft någon lek. Jag tog beslutet att vi skulle vända upp igen.

Jag stoppade Katten när hon var på väg utför och vi trampade upp igen. Storm emot och inte skoj. I efterhand var det surt att missa detta, men det var rätt beslut.

Ett foto i stormen innan vi cyklade uppför

Vi fick gå en bit upp tills det blev lite lä och det gick att börja cykla.

Vi fortsatte istället mot Puig Major, öns högsta cykelbara punkt. Det fortsatte uppför i många kilometer och med fin motvind. Katten kämpade dock på berömvärt. Jag körde på lite i sista klättringen, men när jag vände ned för att möta henne kom hon ganska så snabbt.

Kort stopp på Puig Major och sedan 10 km utför.

Vänster och in i Fornalutx för lite vätska och Katten fick en Mars.

Vidare till Soller. Nu väntade samma klättring som i går - Coll de Soller. I går körde jag starkt, men klockan lyckades inte föra över träningen. Lite surt. Idag när jag blivit blåst på Sa Calobra planerade jag ett rekord här istället. Eller i alla fall se att jag inte ligger så långt efter mig själv när jag var som bäst.

Nästan framme vid skylten som visade drygt 7 km kvar till toppen. Förbi spurtade en cyklist. Han verkade vilja ha farten uppe så han inte förlorade tid när han bröt startlinjen. Jag tänkte att han måste vara rejält stark med den satsningen.

Förbi skylten och jag ökade intensiteten, men redan efter ca 500 meter gav jag upp. Det var storm emot, så trots hög effekt gick det långsamt. Jag bestämde mig därför för att ta det lugnt och sedan köra på lite mer de sista 5,5 km från där man byter väg och det är serpentiner upp. Jag låg på ca 300 watt fram mot serpentinerna och fler cyklister matade om mig.

Framme vid serpentinerna låg "spurtaren" ca 1 minut före. In i klättringen. Började med att mata på rejält. Jag hann snabbt ifatt cyklisterna som rullat om mig (inte spurtaren). Men samtidigt var det en irriterande motvind. Jag fick ge upp mitt rekord även för denna klättring och nöjde mig med tröskelintensitet. Dvs hårt, men ändå kontrollerat. Det tog inte länge innan också "spurtaren" var inhämtad. Samma intensitet hela vägen upp utan att någon gång gå in i pulszon 5 (snittet för klättringen blev 85% av maxpuls). Lite surt att båda rekordförsöken för dagen rann ut i sanden, men positivt att kroppen känns ganska snabb.

Jag vände utför och det blev en bra bit innan jag mötte "spurtaren". Han hade helt klart överskattat sin form. När jag mötte Katten cyklade vi upp igen.

Nu några mil kvar innan vi var hemma.

Vi summerar 6,5 timmar, 145 km och 2200 hm. Låg snittpuls förutom ca 15 min på högre effekt.

När jag laddade in träningen blev jag mycket förvånad. Det visade sig att jag i serpentinklättringen i början  (första km) där motvinden var som störst och jag körde som hårdast förlorade jag ca 45 sekunder mot mitt personrekord. Jag förlorade också på det andra partiet med rak motvind. Men sedan tog jag in och slog mitt personrekord med 15 sekunder. Extremt förvånande, med tanke på intensitet och vind. I och för sig maxade jag inte heller vid mitt rekord 2018, men jag låg då kring 90% av maxpuls upp och nu klart lägre. Dessutom var vinden bättre då. Verkar som att upplägget för försäsongen hittills måste vara hyfsat okej. Hoppas det fortsätter på det sättet.

Hade varit skoj att med dagens form få bättre vind och maxa hela vägen. Hade nog blivit en rejäl putsning då.

I morgon fyller jag år. Det firar vi med att Katten får välförtjänt vila efter 17 timmars träning på tre dagar, medan jag planerar en kortare, men hårdare tur. Vi får se hur det blir med det. Sämsta dagen vädermässigt väntar. Har vi otur blir det storm och regn. Kanske blir en heldag på rummet!?

Mallorca - Sa Calobra, Soller och annat skoj i värme och kyla

Näst sista dagen här på ön och bästa vädret hittills. Det innebar att jag för första gången körde med bara ben och lämnade jackan på hotellrummet. Det visade sig vara ett tveksamt val då det utför blev väldigt kallt.

Att åka utför i hög fart och det i 8-9 grader gör att kroppen blir väldigt kall. Särskilt då du nyss klättrat och är riktigt svettig. Totalt sett blev dock dagen riktigt bra.

Idag rullade vi från Playa de Palma och siktade mot bergen. Efter en transport på ca 40 km var vi framme vid dagens första klättring.

Klättringen upp till Lljuc eller Coll de sa Batalla. Av många även kallad bensinmacksbacken då det är vad du hittar på toppen, förutom också en restaurang. Här brukar det alltid vara fullt av cyklister.

Men först ska det alltså klättras i ca 7,8 km och det med en snittlutning på 5%. Jag hade bestämt mig för att köra en tröskelintervall upp och då i den lägre delen av tröskel (ca 91% av FTP). Det rullade på fint och det var förstås jobbigt, men ändå väldigt kontrollerat. En bit över 20 minuter och sedan var jag på toppen och väntade in de övriga. Effekten hamnade rätt och pulsen aningen lågt på endast 83%.

På toppen var det ganska kallt och när alla var uppe ville jag snabbt i väg.

Nu väntade rejäl kyla fram till Sa Calobra. På skuggsidan och ganska kallt i luften. Dessutom rejält med vatten på vägen. Vatten som kom från bergen där snön smält.

Framme vid avtagsvägen rullade vi lugnt uppför i 2,5 km vilket är början på vägen mot Sa Calobra. Sedan utför i ca 9,5 km. Inget trampande utför, och ca 10 grader, och därför kom vi alla ned rejält frusna.

Nere vid vattnet var det dock varmare och efter ett tag hade vi fått tillbaka värmen.

Nu väntade så Sa Calobraklättringen. Den har jag klättrat 2013, 2015, 2016, 2017 och nu var det dags igen. Som vanligt kör jag tröskel upp. Hårt men inte max. Försöker ligga kring 95% av FTP hela vägen. Så har jag kört varje år och då går det att hyfsat jämföra tiderna även om jag inte maxar.

Idag kändes det riktigt bra uppför och snitteffekten hamnade där jag ville. En snittpuls på 88% var också vad jag planerat. Halva sträckan i pulszon fyra och halva i pulszon fem. En snitteffekt på ca 4,5 watt per kg.

Sista 1,5 kilometrarna av klättringen gick dock lite sämre då jag som många av er vet har ett skadat växelöra på cykeln. Det gör att jag inte kan använda de lägsta växlarna. Då det blev brantare på slutet var jag tvungen att stå mycket vilket jag är mycket sämre på än att sitta och trycka. Därför var också känslan sämre.

Så var jag uppe på 682 meters höjd efter nästan 9,5 km klättrande och ett snitt på 7%. Känslan hade varit god, men jag fick vänta tills vi kom till hotellet och en titt i datorn för att se hur tiden stod sig mot tidigare klättringar i backen. Det visade sig att jag var ca 1,5 minuter snabbare än i fjol. Har för övrigt förbättrat mig ca 1,5 minut per år alla de fyra sista gångerna. I jämförelse med 2013 då jag cyklade på drygt 45 minuter är jag nu nästan 15 minuter snabbare. Största förbättringen gjorde jag alltså mellan 2013 och 2015. Det är ju bra att träning ger utveckling. Annars hade det helt klart varit lite surt. Förbättringen av cykelkapacitet mellan 2016 och 2018 är dock inte så stor.

I stort sett alla i gruppen slog sin tidigare bästa tid och några med så mycket som 10 minuter. Bra jobbat!!

Ute vid vägen som leder mot Sa Calobra köpte jag lite vatten och träffade där på Anders Karlsson, en av mina cykelvänner som jag brukar tävla med/mot. Vi snackade lite och sa att vi träffas på tävlingspremiären i Barsebäck. Det visade sig inte stämma då vi redan träffades några timmar senare på toppen av Coll de Soller. Som vanligt ett trevligt snack.

Åter till rundan. Nu siktade vi mot Puig Major och då väntade ytterligare 5 km klättring. Här nådde vi snön. Detta har jag aldrig tidigare sett på Mallorca.

Sedan utför i 10 km och nu var det om möjligt ännu kallare än tidigare utförslöpor.

Vi väntade in alla och svängde vänster in till Fornalutx, världens vackraste by. Här blev det lunch.

Sedan vidare mot Soller och klättringen Coll de Soller som blev de sista 7 km av klättring i dag. 

Jag körde som i första backen på ungefär 91% av FTP. Det gick fint, men benen började bli lite möra.

Nu var det bara de sista milens transport tillbaka till hotellet.

Ytterligare en trevlig dag i sadeln med trevliga cyklister som sällskap. Ca 6,5 timmars effektiv cykling, ca 2900 höjdmeter och ungefär 160 km kan vi därmed summera i träningsdagboken. Tre klättringar där jag tryckte på, så totalt ca 65 minuter med hög intensitet. I övrigt ganska så lugn cykling.

En dag kvar och ytterligare en dag i bergen är planerat för morgondagen.

Mallorca - snö, is, kyla, krasch och skadade cyklar

En titt på dagens väderleksprognos innebar att jag tog på mig 4 lager på överkroppen och två på underkroppen. Dessutom mössa, tjocka handskar och extrakläder i ryggfickan. Nej, jag är inte i Norrland. Ja, jag är på Mallorca.

Vi rullade iväg, men direkt blev det stopp. Haveri, då Mats inte skruvat fast effektmätaren (vevarmen) ordentligt och när han ställde sig upp och tryckte lossnade den. Men inte på rätt sätt utan hamnade fel och gick sedan inte få bort. En bra stund senare var dock problemet löst.

Då hade dock merparten av oss insett att trots mycket kläder hade vi nog för lite. Dessutom började det regna. Vi bestämde oss för att åka tillbaka till hotellet som bara låg 2 minuter bort och åka igen om ca 25 minuter.

Upp på rummet och jag tog på ett lager till av kläder. Dessutom satte jag på dubbla skoöverdrag. Sedan ned igen.

Redan efter 4 minuters cykling blev det kaffepaus!

När vi gick ut igen hade det slutat regna och vi rullade iväg.

Planen för dagen var att ta oss upp i bergen via Sollerklättringen. Sedan Puig Major och vidare via Lljuc och tillbaka. Vädret var förstås en osäkerhetsfaktor, men vi bestämde oss för ett försök.

Vi han inte långt denna gång heller innan det blev lucka i gruppen. Det visade sig nu att Fredrik som igår haft problem med sin hyrcykel inte fått problemen lösta. När han ställde sig upp klarade inte framklingan trycket och det blev problem. Den var helt enkelt slut. Nytt besök efter dagens cykling.

Sedan hade även Anna problem och hon kunde bara använda lilla klingan fram. Själv hade jag fått en smäll på cykeln i transporten, så både idag och igår har jag inte kunnat använda högsta växeln på bakväxeln då den inte växlar över dit.

Snö på bergen i bakgrunden

Lägsta växeln har inte heller gått att använda då bakväxeln då tar i ekrarna. Jag har inte haft tid att försöka fixa det och rullar vidare med 9-delat bak helt enkelt.

Ja, till slut blev det lite snurr och vi nådde fram till Sollerklättringen. Det var inte särskilt varmt och i fjärran såg vi att det fallit snö på bergstopparna!

Ett stopp före backen.

Ja, vi rullade i alla fall iväg. Det gick medelintensivt och vi var en grupp med 5-6 cyklister som var först. När jag ställde mig upp i en serpentin och tryckte tyckte jag att bakhjulet släppte, men trodde jag inbillade  mig.

Vi rullade vidare och några serpentiner senare får jag en ännu större sladd och när jag löst det och tittar bakåt släpper det helt för Jonas och han går i backen. Krasch uppför alltså!!

Skada på arm, höft och knä. Ja, förutom på cykeln  då.

Jag känner efter och inser att det är glashalt. Inte trodde jag att vi skulle få uppleva is, snö och sådan kyla på Mallorca i mars månad. I fjol då jag till och med var två veckor tidigare på ön var det 10-15 grader varmare.

Då vi skulle väldigt mycket högre under dagen föreslog jag att vi skulle åka ned igen och välja en ny runda.  Alla tyckte det var en bra idé, även om Tjäder var lite besviken som var på väg mot en personlig rekordtid i klättringen. Men säkerheten går alltid först.

Väldigt lugnt utför och med sikte mot Bunyola och Orientklättringen som är ungefär lika lång och brant som Soller. Det visar sig nu att inte bara Jonas fått lite skador utan också hans helt nya cykel. Lite lackskador och en skadad bakväxel. Ja, då hade inte heller han så många växlar.

Trots det blev det personligt rekord för Jonas uppför klättringen. Denna klättring var bättre, men fortfarande lite halkigt.

Vi mötte några som matade på utför och senare får vi veta av de som låg längre bak att dessa cyklister inte kunnat ta en sväng och kraschat rakt in i en bil med skador som följd. Gick nog ändå hyfsat okej.

Utför och sedan en hel del plattåkning innan det blev lunch i Algaida. Vi provade först ute, men det var för kallt. Dagen bjöd på mellan 5 och 12 grader, med den mesta tiden med en temperatur på mellan 8 och 11 grader. Dessutom storm, så stillasittande ute blev kallt. Vi gick in. Trots all kyla har jag dock inte frusit så mycket idag, vilket var bra.

När solen gick i moln fick vi ge upp och gå in.

Efter en trevlig paus tog vi oss via Montiuri till Randa. Som en liten present för Helmersson som fyllde år och en bonus till Mats som undrade om det skulle bli några fler riktiga klättringar tog vi inte raka vägen tillbaka utan svängde vänster och klättrade upp till klostret. Det gav oss fem km till av klättring. Vi höll på att blåsa bort uppför, men det gick bra.

Nu började flera bli rejält slitna, men trots det fungerade riktigt bra de 30 km som var kvar innan vi var tillbaka vid hotellet.

Totalt kan jag räkna in 5.5 timmars cykling och nästan 15 mil. Stora delar gick ganska så långt i dag trots att jag låg i spets största delen av tiden. Men det blev också kvalitetsavsnitt och tiden gör också sitt.

Tillbaka på hotellet jobbade jag en bra stund, duschade och sedan middag. Bra mat, och särskilt efterrätterna får ett stort plus.

I morgon blir det om allt går som det är tänkt ännu längre och mer tid. Men då inte i bergen. Det var också planen innan resan, men i dag fick vi också lära oss att vi får skippa bergen tills det förhoppningsvis blir torrare och varmare.

Mallorca dag 6 - Regn, Soller och förkylt

Idag skulle vädret vara lite halvtaskigt på förmiddagen, medan det senare skulle bli bättre. Redan vid 10 hade det dock slutat regna, så jag, Melle, Katten, mor och far gick på en promenad.

Efter en stund började dock spöregnet och dessutom var det visst inget vidare Pokemonläge idag. Stämningen sjönk därmed rejält.

Regnet fortsatte hälla ned och innan vi var tillbaka var vi rejält blöta.

Det blev till att stanna på rummet. Jag och sonen ägnade tiden åt att titta på lite humor från Svt-play.

På eftermiddagen var vädret i alla fall hyfsat så jag och Katten planerade för cykeltur. Även bror hade tänkt hänga på, men han hade blivit förkyld. För övrigt är det rena sjukstugan här där Jocke, Henning och far nu drabbats. Även Iris har varit sjuk. Vi får se om någon håller sig frisk hela resan.

Ja, när vi rullade iväg hade det i alla fall slutat regna.

Vi tog sikte västerut och trots lite vindar och molnigt kändes det skönt.

Vi rullade på i lagom tempo med sikte på Soller. Varje dag har vi tid för max 3 timmars cykling, och då hinner du precis klättra upp för Soller.

Innan det var dags för klättring tog Katten en gel.

Så började vi rulla uppåt och Katten undrade hur många svängar stigningen egentligen har. Jag hade ingen aning och hon undrade varför jag aldrig räknat.

Det dåliga vädret på förmiddagen hade nog skrämt bort både cyklister och bilister då vi inte såg någon cyklist alls på hela klättringen och knappt någon bil.

Vi rullade på i ett väldigt bekvämt tempo hela stigningen och när vi väl nådde toppen var det dags att vända om och susa utför.

Jag bestämde mig för att räkna svängarna när jag rullade utför, och hur många var det då?! Jag fick det till 54, men för att vara säker behöver jag nog köra en gång till och kollräkna.

Efter att vi nått botten tog vi oss via Bunyola och Santa Maria tillbaka till hotellet.

Ytterligare en runda var avslutad. Totalt ca 75 km och 165 minuter.

Nu har vi hunnit med en gemensam middag, och tyvärr känns det nu i kroppen som att en förkylning kan vara på gång. Hoppas jag hittar på.

Ja, förresten. Jag glömde säga att Jocke, Johanna, Iris och Assar följde oss för att äta lunch idag. Då regnade det också. Dessutom var det för första gången kallt, så jag frös.  

I morgon ska vädret vara bättre, och då hoppas jag att vi alla också får må bra.