Mallorca - Såg mörkt ut med 4 missöden på en halvtimme

Idag här det hemresa från Mallorca. Hem till minusgrader och allmänt mörkt och tråkigt.

Men jag längtar ändå hem till familjen, och även till vardagen.

Jag har dock haft en riktigt bra träningsresa. För träningens skull har den varit alldeles lagom lång.

Det blev 7 heldagar med cykling och det flöt på fint mest hela tiden. Roligt också att få sällskap på 4 av dessa dagar.

Idag alltså hemresa. Men för att kunna ägna ännu mer tid åt familjen när jag kommer hem och därmed ta någon/några vilodagar var min plan att cykla även idag.

Hur det skulle gå till? Jo, tidig väckning och cykling före frukost.

Klockan ringde 06.45 och jag tog mig upp för ombyte. Det flöt på fint och när solen gick upp vid 07.15 så var jag på väg. Då började problemen!

När jag rullade ut cykeln insåg jag att bakdäcket hade lite luft. Jag har inte pumpat på hela resan, så helt ologiskt var det inte. Framhjulet var dock fortfarande hårt.

Fram med min lilla pump och ett matande så att mjölksyran frodades. Jo, det behövs inte mycket i överkroppen för att det ska hända. Färdig!

Skruvade av pumpen från slangen och då hände det som händer typ vart 3 år. Även delen på slangen skruvades upp och då blir det som ni vet helt tomt på luft igen. Snopet.

Nytt försök och ny mjölksyra. En stund senare var jag klar. Så iväg.

Ute med cykeln inser jag att jag glömt glasögonen. Upp på rummet igen och sedan iväg.

Som jag skrev igår mådde inte effektmätaren bra så till idag hade jag låtit den torka och dessutom bytt batteri. Jag rullade iväg och till skillnad från igår då den visade ca 100 watt hur hårt jag tryckte blev det nu ca 600 watt av att bara rulla. Stannade tre gånger och kalibrerade innan det var bra.

Rullade vidare. Ca 10 minuter senare börjar det gunga. Slut luft i bakdäcket igen! Av med däcket och byte av slang. Därefter pumpa bakdäcket för tredje gången på en halvtimme.

Jag började nu inse att jag skulle få korta av cykelturen och att jag inte skulle hinna/våga ta den runda jag tänkt. Det innebar också att kvalitén på cyklingen blev lidande. Jag höll dock uppe humöret och matade på.

Så efter ca 30 minuters cyklande efter punkteringen kommer jag snabbt i en sväng och får framhjulssläpp, dock utan att falla. Vad hände där. Så hårt gick det ju inte och det var inte blött. Jag tittar ned och inser nu att jag har punktering på framdäcket!

Samma procedur igen. Om inte annat får jag träningsvärk i armarna av detta pass.

Nu begav jag mig mot hotellet och cyklade lite runt, runt i närheten. Det kändes som att däck och cykel ville säga mig att det var hemresa snart och jag väntade bara på nästa problem.

så efter ca 90 minuters okej cyklande och väldigt mycket pumpning begav jag mig till hotellet för att hinna äta frukost.

Frukost, packning och lite slappande och sedan flyget på väg hemåt.

Resten av dagen lär ägnas åt arbete för att ligga bättre till inför arbetsdagen i morgon och för att inte behöva arbeta så mycket i helgen.

Om allt går som planerat landar jag i Umeå vid 21.30. Då har Katten varit så snäll och lämnat bilen på långtidsparkeringen, så det är bara att gasa hem.

Förhållandet är skakigt - Kan parterapi rädda oss?

Mitt förhållande är nu rejält skakigt. Det lär behövas parterapi, men jag vet inte om det räcker för att lappa ihop relationen. För att det ska gå krävs att förtroendet återkommer och att jag åter kan börja lita på min partner. Det krävs en hel del för att vi ska landa där.

Så här ser nuläget ut:
Förra tisdagen havererade min Stages. Jag provade på olika sätt att få det att fungera, men gav upp på torsdag kväll. På fredagen hörde jag av mig till Cykelcity Stockholm som sålt effektmätaren.

Under måndagen återkom Cykelcity med en mängd frågor och flera åtgärdsförslag. Jag fick också i uppdag att vid flera tillfällen skicka olika bilder på min Stages. Under tisdagen ville de ha olika träningsfiler, så jag skickade både träningsfiler då effektmätaren fungerat och då den inte fungerat. De önskade fler bilder och slutligen föreslog de ett sätt att nollställa hela mätaren och hoppades då att allt skulle fungera. Allt utan resultat.

I dag onsdag fick jag så veta att effektmätaren skulle skickas till Cykelcity som sedan skulle skicka den till Stages.

Då jag frågade om hur lång tid det skulle ta innan vi hittade en lösning på detta, fick jag veta att de trodde det skulle ta cirka två veckor. Men de kunde inte lova något.

Detta betyder att jag vid all träning under totalt minst tre veckor får träna utan någon återkoppling på kadens, watt och hastighet. Risken är att det blir längre. Muntert? Inte särskilt.

Nu har alltså Stages flyttat ut och vi lever åtskilda på försök. Kanske kan det väcka liv i förhållandet och våra varma känslor vi haft åter väckas till liv? Jag vill ge oss en sista chans, men löser det sig inte då, så är det slut.

Stages Power Meter - Ännu mer strul!!

Jag blir så less!!!

I våras köpte jag en Stages Power Meter till min racer. Den var perfekt på alla sätt. Enkel att montera. Lätt att flytta mellan cyklar. Låg vikt. Tillräckligt med data. Bra pris. Ja, allt var bra. Att den bara mäter kraften på ena benet har jag inte sett som något problem.

Denna Stages har fungerat perfekt hela sommaren.

Då min första Stages var så bra valde jag att köpa Stages även till min tempohoj. Varför jag inte använder samma wattmätare på båda cyklarna? För det första är det praktiskt att inte behöva byta varje runda, även om det går snabbt. Huvudanledningen är dock att jag har olika längd på vevarmarna.

När min nya Stages Power Meter dök upp började det strula nästan direkt. Sedan var det inte en runda där den fungerade hela träningen. Inte på någon tävling fick jag ut watt under hela tävlingen. Jag genomförde åtgärder och fick tips på olika sätt att komma runt problemet. Dock utan resultat. När jag så inte fick några wattal alls på en tävling blev jag riktigt frustrerad.

Efter dialog med Cykelcity där jag köpt mina Stages lovade de att när jag kom till Göteborg för tävling skulle de byta ut min effektmätare. Tack för det! Från det datumet har den nya effektmätaren fungerat perfekt. Frågan är bara hur länge, då driftsäkerheten verkar låg.

I början av oktober tog jag min Stages från racern som hela tiden fungerat perfekt och flyttade den till min trainerhoj. Allt fungerade perfekt och tillsammans med min nya trainer var jag extremt nöjd. Att få wattsiffror som jag vet stämmer och kan relatera till utecyklingen har varit perfekt. Tolv trainerpass fungerade allt utan några som helst problem.

När jag så skulle starta mitt trettonde pass fick cykeldatorn kontakt med effektmätaren, och den mätte kadens. Dock visades inga wattsiffror alls. Mellan pass 12 och 13 gjorde jag ingenting med effektmätaren och ändå hade effektmätaren bara helt plötsligt havererat.

Efter att detta hände förra tisdagen har jag bytt batterier, kalibrerat om den, kopplat bort kopplingen mot klockan och åter parat ihop dem. Jag har även provat en hel del andra åtgärder. För att säkerställa att det inte var cykeldatorn som var trasig har jag provat tempohojen i trainern och då fungerar det med den effektmätaren. Jag har också provat en helt annan cykeldator mot min effektmätare på racern, och fortfarande fungerar det inte. Med andra ord - Min Stages är helt ur fas.

Då jag nu bytt till en ny riktigt bra trainer, som dock saknar egen mätning har jag för närvarande ingen återkoppling när jag trampar på trainern. Surt var ordet, sa Bill.

Så i fredags gav jag upp och mailade Cykelcity. Under hela dagen i dag har de önskat olika bilder av effektmätaren och också bett mig att prova lite olika åtgärder. Än så länge utan resultat. I morgon lär jag få veta hur Cykelcity tänker att vi ska komma tillrätta med detta. Hoppas bara att deras plan är något som känns okej för min del och som löser problemen.

Hur som helst är det otroligt underligt att båda de Stages jag köpte i april/maj och i juni har varit undermåliga. Riktigt surt med allt strul. Jag hoppas att jag haft extremt otur och fått två måndagsexemplar, så inte detta är mer regel än undantag. I sådana fall ser det inte bra ut för Stages nu och i framtiden.

Mallorca - Att fixa Di2-växlar o hur får man tyst på en knarrande cykel?

Dessa dagar när jag är själv här på Mallorca och jag dessutom cyklar lite mindre finns det mer tid över. Vad gör man då?

För det första försöker jag att göra så lite som det går. Det vill säga vila och bara vara. Jag har också arbetat en del, då det är svårt att undvika när man är borta så pass länge. Men sedan har jag under fredag kväll och lördag fixat på sådant jag sparat medan Katten var här, men som bör vara fixat innan de övriga kommer.

Jag har bland annat sett över hela cykeln och gjort en mindre service. Jag har också rengjort pärlan.

Som jag tidigare berättat kom min nya cykeldator just innan jag åkte, så den håller jag på att sätta mig in i och även Polar flow där man matar in träningen. Ja, så har jag idag även installerat de sensorer som hör till.

Nya sensorer till min Polar V650

Som ni sett vid tidigare inlägg har jag köpte en Stages Power. Den fungerar bra och ger intressant information, men dock än så länge bara om jag har brors cykeldator bredvid. Ganska så surt. Ja, de kommer att fixa kompatibilitet även till min Polar V650, men först om ca två månader. Hade inte varit fel om de informerat om detta innan jag köpte.... I övrigt finns det än så långe flera funktioner jag uppskattar på Polar V650 och som nog blir ett lyft, men jag avvaktar innan jag ger ett helhetsomdöme.

Ny Stages Power - vevarm

Sedan var det de här elektroniska växlarna som inte fungerade som de skulle när jag kom hit. Bakväxeln fungerade bra, men fram gick det inte att växla mellan stora och lilla klingan. Så länge Katten var här, ville jag inte mixtra med detta med risken att jag skulle ställa till det och inte ha någon cykel att cykla på. Det fungerade också fint att mestadels ligga på lilla klingan och när det inte var berg i antågande, manuellt lägga den på stora klingan och ha den där istället.Ett upplägg som kommer att fungera sämre när vi är 13 cyklister från Vännäs CK som cyklar tillsammans.

Fixad framväxel genom lite skrivande på skruvar här och där.

Nu när jag har några dagar för mig själv tog jag igår tjuren vid hornen och började titta på problemet. Det är ju då inte helt fel med internet och youtube. Vad gjorde man förr när man fick problem? Hur som kom jag fram till att växeln nog fått sig en stöt i transporten, och flyttade därför på växeln innan jag började en justering enligt instruktion. Och ja, efter lite mickel var det löst och nu fungerar växlarna hur bra som helst igen.

I fjol på Mallorca lärde jag mig hur man ställer in bakväxlarna på Di2, nu vet jag hur framväxeln fungerar. Alltid roligt att lära sig nytt.

För er som tvivlar på elektroniska växlar och är skeptiska på alla de sätt, kanske ska ni tänka om?! Jag är hur som helst mycket nöjd. Det är mycket trevligare och tystare att cykla med dessa växlar och gör en också rappare, även om det hjälper till att ha starka ben.

Efter att ha tvättat, servat, satt dit sensorer och fixat växlarna borde väl allt vara frid och fröjd med min fina Canyon!? Men icke. Precis som under fjolårets Mallorcaresa låter cykeln som ett tröskverk. Eller ska jag säga så här. Den låter som ett tröskverk när jag sitter ned och trampar och använder mycket framsida lår i rundtrampet. Står jag upp, har inget tryck alls, och inte heller när jag tänker på att använda baksida lår vid rundtrampet. Även när jag kör enbenstramp är det tyst. För mig är detta ett litet mysterium.

I fjol var problemet att pedalerna behövde smörjas. Jag har därför jagat smorsel, och hittade till slut detta i dag. Om det löste problemet? Tyvärr inte.

Jag vet också att det ibland låter av snabbkopplingarna, så de har jag mixtrat med, utan resultat.

Nu lurar jag på att det kan komma från bytet av vevarm när det byttes till Stages Power. Kan det vara för lite ”smörj” där. Sitter det inte fast ordentligt? Ja, vad vet jag. Att kolla på detta själv här går inte, då jag inte har några verktyg, men självklart går den att lämna in.

Är det i detta område oljudet kommer från?! Ja, vem vet?

Jag tar gärna emot förslag på tänkbara lösningar.

Allt detta gjordes under gårdagen. Idag blir det lite mer trevlig cykling. Hade varit ännu trevligare om inte cykeln levt om så förbaskat...

Fullständigt havererad.....

Dagen efter testet av mitt vänstra knä har det känts riktigt hyfsat. Enligt plan startar jag försiktigt och vilar idag.

Nu har jag dock kört bort en massa skrot och sedan har Katten och jag burit tvättmaskin och torktumlare. Den ena en bra bit och sedan upp på en släpvagn. Just denna del var inte optimal för knäet, och just nu har jag åter fått lite känningar. Jag hoppas det är kortvarigt.

Varför vi burit en massa grejer. Tvättmaskinen var ofin nog att fullständigt haverera, och det är dags att köra den på skroten. Ovanpå tvättmaskinen stod torktumlaren som ännu är hel. Allt var inmonterat i vår tvättstuga, så det var en del bök. Sedan är det ju lite tyngd i dessa grejer.

Vår tvättmaskin har alltså lämnat oss. En tvättmaskin som när den köptes var bäst i test, och som fortfarande är bäst i test på flera sajter. Vår maskin var dock inte bäst i test. Trasig efter 4 år och dessutom repad en gång efter två år.

Denna är beställd. En enklare och billigare variant, men förhoppningsvis mer hållbar.....

Ny maskin är beställd och förhoppningsvis snart på gång. Det är ju inte helt optimalt att vara utan tvättmaskin, då man vanligen tvättar träningskläder mest varje dag. Sedan tillkommer den "vanliga" tvätten.

Jag hoppas den nya maskinen levereras inom under början av nästa vecka, så vi hinner montera den innan vi åker till Gran Canaria nästa lördag morgon.

Om knäet är bra i morgon är planen att träna ordentligt fredag och söndag. På lördag har jag innebandymatcher med sonen, så då kan det bli tight med träning.

Min sötnos, en tonåring - utomhuscykling - seg kropp

Igår var det Tovas födelsedag och hon fick ett trevligt besök av farmor, farfar, mormor och morfar. I dag blev det mer födelsedagsfirande när bror med familj dök upp. Tova har tur, för det kommer att dyka upp fler som vill fira henne de närmsta dagarna. Tänk, nu är Tova tonåring. Jag som nyss tyckte hon bara var några år gammal. Vips är vår lilla sötnos en riktig "stortjej".

Idag blev det också utomhuspremiär för cyklingen, men inte för min del. I stället var det Katten med en kompis som körde en runda. Det blev över två timmars cykling med Kattens helt nya MTB. När Katten kom hem var hon riktigt glad efter en mycket trevlig runda.

Själv tittade jag på lite alpin skidåkning, åkte och handlade och satte mig sedan på trainern.

Efter att på kort tid först fått en havererad trainer, av hunden uppätna tillbehör till min pulsklocka och slutligen under förra veckan ett exploderat trainerdäck - var det dags i dag igen. När jag började cykla tänkte jag växla ned till lilla klingan, det gick sådär. Man skulle också kunna säga att det misslyckades kapitalt, då växelvajern gick av. Tur då att jag inte brukar använda lilla klingan, och det fungerar bra att cykla på trainer ändå.

Idag var det efter många hårda intervallträningar dags för ett distanspass/sweetspot. Det var tur det, eftersom jag inte alls kände mig "på" idag. Kroppen var seg och jag undrar om det är någon förkylning på gång. Förhoppningsvis är det inte så, utan att jag bara hade en mindre bra dag.

Hur som helst såg jag på herrarnas Skithlon medan jag trampade på. Jag trampade på i ett okej tempo och höjde intensiteten efter 20 minuter. Efter 60 minuter ökade jag åter intensiteten, så att jag låg på sweetspot resten av rundan.

Totalt blev det 124 minuter med en snittpuls på 78%, 96 i kadens och 282 watt.
Sista timmen blev det en puls på en bit över 80%, 98 i kadens och närmare 300 watt.

Efter cykling och besök av bror med familj fixade vi till lite kvällstacos. Efter middagen tittade jag på Skellefteå-HV71 med Tova och senare har vi tittat på Smartare än en femteklassare med Melvin.

I morgon bitti blir det tidig uppstigning för att åka på innebandy med Melvin.

Vilken j.....a smäll

Vad är det som smäller högst. Ja, det kan man undra. Det skulle kunna vara något riktigt trevligt från vår Stockholmsresa, men den högsta smällen skedde när vi kom hem.

Men vi börjar med vår resa och vad sonen tyckte smällde högst. Han såg Vasamuséet som bäst, tvåa: Skansenakvariet, trea: Fjärilshuset, fyra: Mr Peabody and Sherman (film), femma: tekniska muséet.

Ja, fast allra bäst tyckte han det var att få träffa sina kusiner.

Själv hade jag det riktigt bra under dessa fem dagar med mycket kvalitetstid och även jag uppskattade våra aktiviteter.

Väl hemma tänkte jag köra ett cykelpass för att snabbt åter komma igång med träningen. Tanken vara att trampa på ca 90 minuter, men träningen slutade abrupt efter 47 minuter.

Jag  trampade alltså på i godan ro när det helt plötsligt hördes en extrem smäll. En smäll så hög att jag hade ont i öronen i ca 1 timme efteråt. En smäll som gjorde att pulsen höjdes rejält. Det visade sig att hela däcket exploderat. Då menar jag alltså inte slangen, utan även däcket. Av mitt trainerdäck kvarstår nu intet......

Så inte nog med att min trainer dött, nu har även trainerdäcket satt sin sista potatis. Jag har aldrig sett något liknande att ett däck exploderar på detta sätt, men kanske är det ytterligare en signal till mig att jag inte ska köra trainer?! Ja, vad vet jag.

En mördarhund i huset!!

Förvirringen har slagit till. Vad det beror på?! Ingen aning. Hur som helst satt jag på arbetet idag och skickade e-post både hit och dit under förmiddagen och avslutade mailen med trevlig helg. Det var först efter några timmar jag kom på att det var torsdag och inte fredag. Jag vet inte om det var en undermedveten önskan om helg, eller vad det var. Hur som helst vet jag i alla fall att det är fredag i morgon.

Vad gäller träning beslutade jag mig igår för att avvakta tills idag innan jag skulle bestämma om det skulle bli någon träning. Känslan i kroppen skulle få avgöra. Då det kändes helt okej beslutade jag mig för att det skulle bli ytterligare ett högintensivt pass. Det tredje för veckan.

Idag blev 5 stycken intervaller på vardera fyra minuter med 2 minuters lugnare cykling mellan varje intervall.

Det gick helt okej, men benen var inte lika rappa som igår, och därför blev också pulsen något lägre. Jag klarade dock att hålla samma intensitet genom alla intervaller. Som tidigare pass i veckan blev det kort och intensivt. Uppvärmning, intervaller och avslut. Totalt tog passet endast 50 minuter, men förhoppningsvis var det ändå givande.

Som ni känner till har min trainer havererat vilket gör att det blivit svårare att fullt ut följa min träning. Som tur är har jag dock en fungerande pulsklocka, vilket gör att jag fortfarande kan ladda in träningar i datorn och följa de bitar som har med puls etc att göra.

I kväll när jag tränat hittade jag inte min IR-port som krävs för att kunna ladda in träningarna. Jag frågade Katten om hon sett den. Hon blev tyst och såg lite speciell ut. Efter ett tag kom det fram att hennes älskade hund hade älskat min IR-port och ätit upp den.

Nu har jag alltså varken trainer eller möjlighet att ladda in träningarna i datorn. Det går bra nu......

Katten tyckte för övrigt att  detta var förargligt och hon hade redan beställt en ny IR-port till min fina Polar.

Katten hade som ni förstår inte nämnt något till mig innan jag själv upptäckte att IR-porten var borta.

Kanske önskade Katten att jag skulle vara förkyld, skadad alternativt att jag inte skulle planera in någon träning den närmsta tiden.  Då skulle IR-porten hinna komma innan jag behövde den, och då skulle jag aldrig märka hundens bedrövliga beteende.

För övrigt hade Katten skällt ut Sirap som hunden heter när hon tidigare i dag upptäckt vad hundskrället ställt till med. Hunden är väldigt billig just nu och jag tycker Sirap borde skämmas - och som ni ser nedan gjorde han det.

Om han lärt sig något av detta?! Tveksamt. Risken är att han är seg som Sirap.....