Sverigecupen: Kringeltempot - En riktig framgång!!

Efter gårdagens mindre lyckade Arlanda race track där jag rullade in med klungan och nästan kraschade var det i dag chans till revansch.

I dag var också den tävling i Stockholms fyradagars som jag haft mest fokus på och störst förhoppningar på.

Jag rullade mot Södertälje och hamnade i köer även idag. Det är helt klart inte lätt att tajma ankomst när det står i stort sett stilla i trafiken. Jag nådde dock Södertälje och Kringeltempot i god tid, trots allt.

Då det var vägbyggen som ställde till det för arrangören hade banan justerats. För egen del kände jag direkt att det inte var till min nackdel. Det var nu en tekniskt lätt bana och med inte allt för många höjdmeter.

Efter lite snack med olika cyklister blev det ca 15 km uppvärmning innan det var dags för start.

Trots ovanligt många deltagare i dag hade jag en förhoppning att dyka in på topp fem. Jag hade bestämt mig för att gå ut riktigt hårt i medvinden och sedan kämpa på i motvinden på tillbakavägen.

En minut efter mig startade David Scott som vunnit de två senaste deltävlingarna i Sverigecupen, så jag insåg att jag behövde hålla bra tempo om jag inte för första gången skulle bli omcyklad på ett tempolopp.

Jag ville nog lite för mycket till en början och snittade 51 km/h de första tre kilometrarna och de första fyra minuterna landade på 400 watt. Jag insåg att jag behövde sänka intensiteten om jag inte skulle behöva ta taxi tillbaka till mål, så jag lugnade mig lite och hittade en mer rimlig intensitet.

Dock så blev tyvärr intensiteten lite väl låg ett tag för att jag skulle återhämta mig, men farten var ändå hyfsad.

Jag började dock bli lite orolig att jag inte var så snabb i dag då jag inte såg några cyklister framför mig på hela vägen fram till vändningen. Samtidigt var farten bra, och känslan okej, så jag var inte helt uppgiven.

När jag närmade mig vändningen såg jag att jag tagit in på alla tre som startat före mig, vilket gjorde mig mer positiv. När jag väl vänt går det ganska länge innan jag möter David Scott från Norrtälje CK och jag inser att jag nog gått ganska bra på utfärden. Nu gäller det "bara" att orka tillbaka.

Jag började bli trött och pulsen var hög. Samtidigt var jag trött på ett bra sätt och orkade hålla i trycket i pedalerna. Det var egentligen bara när det var lite utför och medvind som wattalen gick ned då jag helt enkelt växlade ur. De flesta har en 55 fram, medan jag bara har 53 i utväxling. Detta borde jag verkligen fixa. Vet inte om jag varit snabbare totalt, men det är inte otroligt i alla fall.

Hur som helst flöt det bra och jag susade förbi killen från CK Fix som startat före mig. När jag inser att målet är nära trycker jag på kring 400 watt och ser att målet är närmare än vad jag trodde. Kanske hade jag orkat gå all-in tidigare!?

Väl i mål hade jag nästan gått ikapp de som startat 2 och 3 minuter tidigare, men inte riktigt.

Jag tittar bakåt och tiden rullar på. När David Scott bryter mållinjen ser jag att jag är ca 30 sekunder snabbare än honom i dag och börjar få förhoppningar om en riktigt god placering.

Wattsiffrorna som visar nästan 360 i snitt och en snittfart på ca 45 km/h indikerar också att dagen nog är ganska lyckad.

Tillbaka till tävlingscentret pratar jag med Patrik Boström från CK Fix (Skåne) som alltid är snabb och förstår då att han slagit mig med 4 sekunder. Nu är frågan hur många fler som är före.

Ganska snart dyker resultatlistan upp och den visar att det i dag blir min andra pallplats i Sverigecupen denna säsong. Tvåa för andra gången och alltså bara 4 sekunder från segern som Patrik Boström tog. Ungefär 20 sekunder tillgodo på tredjeplacerade Stefan Ljungberg från Cykloteket Racing Team.

Fyra blir David Scott från Norrtälje CK som rullar in ungefär 32 sekunder efter mig.
Jag är riktigt nöjd! Tangerat rekord vad gäller placering. Wattrekord och snittfartsrekord. Riktigt skoj. Innan säsongen hade jag förhoppningar om att kanske ta en pallplats vid något tillfälle. Nu har jag redan två pallplatser.

I tempocupen ser det också riktigt bra ut då jag nu har platsiffrorna 2, 4, 4, 2. Det innebär för tillfället en andra plats efter Patrik Boström.

Idag har också Katten varit ute på äventyr. Hon har kört Bikeboost i Umeå. ca 100 km linjelopp och hon var riktigt stark och hade bra tryck hela rundan. Hon var själv riktigt nöjd och detta gav mersmak inför hennes deltagande i sin SUB-grupp på Vätternrundan.

För övrigt vill hon tacka en av medcyklisterna som hjälpte henne då hon tappade sin ena vattenflaska. Cyklisten var så hygglig att hon fick en av hans flaskor, vilket var mycket viktigt för att loppet skulle gå bra. Jag vet inte vem du var, men Katten tror att du kände mig. Ge dig gärna tillkänna så att Katten kan återlämna vattenflaskan och tacka dig en extra gång.

Nu är det alltså två dagar kvar av Stockholms 4-dagars. Jag har redan uppnått det jag ville i och med dagens lopp, så eventuella placeringar de två kommande tävlingarna är ren bonus. Men det är klart, särskilt i morgon på linjeloppet vill jag göra ett okej lopp. På måndagens snäva GP-lopp på en väldigt kort bana som körs en mängd varv har jag inga förväntningar alls.

Riktigt positivt rent allmänt att formen blir allt bättre och jag hoppas att jag får hålla mig frisk och kry så kanske det finns lite mer att hämta här framöver.

Nu är det dags att börja förbereda sig för i morgon med lite packande och annat.

Arlanda Test track - Sköldpadda, kraschläge, teknikbrist och lite besvikelse

Idag var det så dags för första deltävlingen i Stockholms 4-dagars. Det var också 7 deltävlingen i Sverigecupen.

Det handlade om Arlanda test track. 10 varv på en bana på ca 2,4 km. Inte långt, men hetsigt och intensivt. Du som inte får en bild av vad det handlar om kan tänka typ en gokartbana.

Jag åkte i god tid från hotellet i Kungens kurva för att i lugn och ro få förbereda mig och titta på de andra klasserna för att se vad detta egentligen innebar. Jag har ju ingen erfarenhet av GP-lopp och än mindre av just denna typ av lopp. Sedan är jag inte heller världens största tekniker.

Väl ute på de drygt 50 km till Arlanda insåg jag att jag nog inte var ute i så god tid. Extrema köer hela vägen. När det efter en stund gick att rulla 30 km/h en kort bit tänkte jag att äntligen rullar det på. Då förstår du farten. Första 24 km gick med en snittfart av 16 km/h. Till slut var jag dock framme efter 3 timmar och med en snittfart på 18 km/h. Det är ju inte så att man en sådan här dag tänker att Stockholm är stället att bo i. Inte roligt att känna sig som en sköldpadda

Tävlingarna var försenade, så jag han med en okej uppvärmning och det mesta flöt på.

Starten. Fick en bild med mobilen på de som startade när jag nyss anlänt.
Då jag körde själv var det av förståeliga själ tunt med sådant.

Så var det dags för lopp och folk susade runt mig. Det tog fem varv innan jag förstod vad jag gjorde där överhuvudtaget. Snabbt, hetsigt, trångt och kurvigt.

Från varv 6 kändes det dock bättre och jag avancerade framåt till 7-8 hjul. Då hade redan fyra cyklister gått loss, vilket jag inte sett då jag haft fullt upp med mig själv.

Jag hade inga problem att ligga hela varvet kring 7-8 och det kändes snarare lättare än att ligga längre bak. I slutet av varvet då farten drogs ned visade jag min orutin och hamnade fel vilket gjorde att jag sjönk bakåt i klungan.

Jag visste dock nu att jag skulle kunna avancera på målrakan som jag gjorde varv 6. Så här i efterhand borde jag gjort nästa stöt med två varv kvar då inte alla var så heta. Jag väntade dock till sista varvet.

Jag rundade nästan alla på utsidan och tänkte att detta blir bra. Jag kommer kunna slåss om att vara först i spurten. Snabbt blev det dock annat på näthinnan. En överhettad konkurrent bestämde sig för att kasta sig åt höger, exakt där jag var. Panikbromsning och låsta hjul. In i hans bakdäck och bakom mig häftiga inbromsningar. Jag var helt säker på att gå i backen, men lyckades på något sätt hålla mig uppe.

Jag tappade dock all fart och de flesta susade förbi mig. Jag låg nu bland de sista och var dessutom lite skärrad, då det på sista tiden varit många cyklister som åkt i backen och då skadat sig rejält. I stället för att chansa sista varvet, vilket ändå inte räckt långt gav jag upp. Jag rullade in i bakre delen av klungan.

Rejält besviken på resultatet, då det känns som att jag kunnat slåss om topp 10, men glad att jag inte gick i backen.

Ett samtal senare påminns man om att det finns viktigare saker än cykling. Men samtidigt är cyklingen viktig för att jag även ska orka med det som är viktigast i livet.

Först vid 23.30 var jag inkvarterad på hotellet och i morgon är det dags för nästa tävling. Då är det tempo i Södertälje - Kringeltempot. Jag hoppas att dagens genomkörare gör mig vassare i morgon, och inte seg. Jag hoppas också förkylningskänslan inte blir värre än i dag (gärna att den försvinner helt), och att jag lyckas få in ett ännu bättre racemode.

Jag har större förväntningar på morgondagen än vad jag hade inför idag. Håller kropp och cykel i hop kan det nog bli hyfsat. Jag får dock akta mig för att stressa upp mig. En minut bakom mig startar David Scott som vunnit de två senaste tempotävlingarna. Jag har aldrig blivit ikappåkt av någon och vill gärna undvika det  i morgon också.

Första start i morgon är vid tio, men jag startar först 14.08 om jag inte minns fel. Anledningen är att det är så väldigt många cyklister som vill vara med på dessa fyra tävlingar.

Om inget särskilt inträffar återkommer jag med en rapport i morgon eftermiddag/kväll.

Stockholm 4-dagars

Efter två bra utbildningsdagar kring elevhälsa ställer jag nu om mot cykling.

I morgon startar nämligen Stockholms 4-dagars. Ett etapplopp med tävlingar varje dag från fredag till måndag. Sedan ingår också varje tävling i Sverigecupen Masters.

Tyvärr har jag förkylningskänningar, men jag hoppas kunna somna tidigt i kväll och genom mirakelsömn och några medikamenter göra mig fit for fight.

Om det blir start som jag önskar är det i morgon första deltävlingen, Arlanda Test track race. Loppet går på en helt avstängd motorövningsbana söder om Arlanda. Banan är ca 2,4 km lång och genomförs som varvlopp. Totalt är det bara 10 varv, så det lär bli mycket hårt och intensivt.

Jag har aldrig tidigare kört varvlopp av den här typen, så mycket handlar om att se och lära, även om jag självklart ska göra det jag kan för en bra placering. Blir också lite spännande att prova något nytt.

Totalt deltar ca 90 cyklister i min klass, så det lär bli mycket gemenskap på banan. Det som känns positivt är att jag vet att vi inte har möten med bilar, vilket jag brukar tycka är lite otrevligt när det är tävling.

Start sent i morgon kväll, så jag har hela natten och i morgon på mig att få bort förkylningen.

Redan lördag morgon är det sedan dags för nästa deltävling. Denna gång är det Kringeltempot i Södertälje. På förhand den deltävling jag har störst möjligheter att placera mig bra.

Personligt rekord i går och idag söderut för konferens och tävlingar.

I går kväll efter allt packande och efter att ha umgåtts med familjen gav jag mig ut på en kortare cykeltur vid halv nio på kvällen.

Lite lugn cykling i början tills jag nådde vägen mot Bjurholm. Min plan var nu att köra MAF-intensitet i 20 minuter. Det innebär 180 i puls minus ålder. Därefter lägger du på 5 slag om du är vältränad och du tränat kontinuerligt under längre tid. Är du mindre tränad eller varit skadad drar du bort fem slag. Om du ligger någonstans mitt emellan nöjer du dig med den puls du fått fram genom att ta 180 minus din ålder.

Själv hamnar jag då på 136. Sedan lägger jag på fem slag och hamnar på en träningspuls på 141 slag. Det är också 78% av maxpuls.

Det finns sedan två sätt att bedöma sin utveckling. Det handlar antingen om att cykla samma sträcka varje gång och se hur långt du hinner. Här finns flera felkällor, men kan säga i alla fall en del.

Själv använder jag mig av wattmätare, och då elimineras de flesta felkällor.

Jag tryckte igång klockan och började trampa på i stigningarna mot Bjurholm. Kroppen kändes riktigt stark och wattalen var goda. Efter ett tag bar det utför och det blev lite svårare att hålla wattalet på rätt nivå. När jag rullat på 20 minuter tryckte jag av klockan och det visade sig att med en snittpuls på 141 hade jag under 20 minuter en snittwatt på 297. 

297 watt i ojämn terräng och med en snittpuls på 78% av max är jag riktigt nöjd med. Jag är så pass nöjd att det faktiskt är personligt rekord utomhus. Nu hoppas jag detta är ett tecken på att det finns lite att ta av även på de högre wattalen och att jag dessutom håller formen fram till helgen.

Efter detta rullade jag lugnt tillbaka förutom att jag tryckte på 30 sekunder i en stigning och landade då på i snitt 770 watt.

I morse började jag min resa mot Stockholm. Resan gick mycket fint tills några mil innan målet, då det blev extrema bilköer och sista tre milen tog ca 90 minuter. Innan jag åkte till hotellet tog jag en tur till Södertälje för att titta på tempobanan för lördagens Kringeltempo. Jag kan konstatera att det var mycket vägbyggen, och de arbetar nog mot klockan för att hinna klart innan helgen. I annat fall är delar av banan osäker.

Vad gäller själva banan såg den ganska rolig ut, men inte passar den mig som är stor och tung. Det var flera rejäla klättringar med mycket lutning och det lär kosta på och försämra mina möjligheter. Det blir alltså till att klättra fler höjdmeter än vad som brukar gälla på tempolopp, men jag ska göra mitt yttersta även denna gång på en bana som enligt arrangören är 33 km lång.

Efter att ha kollat in banan åkte jag till hotellet i centrala Stockholm. Det tog en bra stund att nå fram. Detta betydde att jag först vid 20.30 var installerad på mitt rum.

I morgon och på torsdag deltar jag i en konferens kring hur vi kan utveckla vårt arbete inom elevhälsan, med målet att alla barn ska få bästa möjliga livschans. Det innebär att vi vill skapa en ännu bättre skola i Vännäs.

Sedan är planen att vara kvar i Stockholm under fyra dagar för olika tävlingar. Allt börjar med eftermiddagstävling på fredag eftermiddag - Arlanda test track.

Cykling med sonen och sedan intervaller med 3:or, och 6:or i backe

I går blev det dubbla pass. Först cyklade jag 11 km med sonen, och han bestämde själv flera gånger att han ville cykla fort. Det blev farter över 30 km och när vi sänkte farten sa Melvin att han inte kände benen. Trots det ville han efter en stund åter pröva lite mer fart.

Väl hemma hade det satt spår att träna både lördag och söndag och dessutom intervalliknande. Men han var verkligen duktig.

Efter några timmar äntrade jag tempohojen. Planen var att få till några hårda intervaller, men utan att maxa ur helt.

Efter bara några kilometer var det dags för den första fartökningen på lite drygt 2 km och inte med så mycket stigning. Jag började med ganska höga watt, men kände ganska snart att jag haft för lite uppvärmning. Det landade på ca 3 minuter och 45 km/h. Snittwatten blev bara 385 mot planerade 400 watt.

Jag rullade tillbaka för att ta samma sträcka igen. Denna gång kändes det bättre och farten blev högre. 411 watt utan att maxa.

Lite vila och sedan en minut i backe med plus 450 watt. Sedan rullade jag till Pengsjölia för en backintervall. Planen var 350 watt och att cykla längre upp än målgången för Vännästrampet. Det kändes mycket stabilt i klättringen och snittpulsen landade på 84%, med 89% på slutet. Snittwatt på 355 under 6 minuter.

Jag rullade vidare mot backarna som går mot Bjurholm för en sista intervall. Då det känts så bra i Pengsjölia siktade jag nu på +360 watt under 6 minuter. Denna gång nådde jag högsta pulszonen sista 30 sekunderna och lite högre snittpuls, 85%. Watten landade på 369.

Rullade lugnt hem och noterade 35 km träningsdagboken.

Under gårdagen blev det också en hel del packande. Jag ska nämligen på konferens i Stockholm, och åker i morgon. Konferens till och med torsdag. Sedan är planen att stanna kvar för tävlingar fredag till måndag.Det är nämligen deltävlingarna 7-10 i Sverigecupen för Masters. 2 GP, 1 linje och 1 tempo.

Nu har jag precis fyllt bilen till bredden med cyklar och annat.

Om jag hinner hoppas jag rulla benen lite senare då det kommer att bli svårt att få till någon träning under resten av veckan.