Fem pallplatser på 16 dagar - men då orkade inte kroppen mer

 ROADTRIP 2021 – DEL 8: SAMMANFATTNING

6 tävlingar på 16 dagar var till ända. Hade förberett mig ett år för dessa dagar och är så nöjd och stolt för alla ansträngningar för att vara där jag är och för att jag lyckades peaka formen. Prestationen är jag överlag mycket nöjd med och även resultatet.

På Nordiska Mästerskapen blev det brons på tempot och på linjen var det inte långt borta att utbrytningen hållit som då lett till medalj. Blev i stället bara en 12:e plats, men insatsen var bra.

På SM blev det guld i partempo och silver i individuellt tempo. Topprestation i båda loppen. Fick ut det jag hade.

På Masters-cup blev det en 3.e plats i linjeloppet vilket överträffade förväntningarna och seger i tempot trots att kroppen inte ville vara med.

Förutom att det blev tre riktigt bra semesterveckor så är jag sammantaget mycket nöjd över mina tävlingar och särskilt glad att jag lyckades toppa formen till mästerskapen och samtidigt minska konsekvenserna av mina skador. 

Sedan sista tävlingen har jag inte lyckats få till kroppen i vettigt träningsskick, trots mycket rehab. Problemen började dessutom veckan innan, så det har nu gått länge sedan jag senaste tränade på ett bra sätt. 

Så en hel del låsningar i ryggen, mer smärta och ett domnat högerben under ca två veckor. Det har också inneburit att jag blivit orkeslös, vilket nog beror på att kroppen jobbar hårt med dessa delar.

Först i går fick jag en tid för behandling av mina skador vilket förbättrade situationen. På kvällen efter behandlingen kunde jag för första gången på flera veckor träna nästan som vanligt. Hur kroppen nu reagerar får vi se.  

Min ursprungliga plan var att avrunda tävlingssäsongen med att delta i cupavslutningen nere i Svanesund, och har också anmält mig. 

Jag har dock tvekat om jag ska åka ned utifrån avsaknad av träning, försvunnen form och stora smärtor. Men i och med gårdagens lyckade behandling och att träningen efter var ok blir det nog så att jag ändå åker.  

Men ska jag ha något att hämta där krävs alltså att kroppen är klart bättre än vad den varit nu på slutet. Jag kämpar på med mina övningar, så får vi se hur det går helt enkelt.

Återkommer med hur det utvecklar sig.

En dålig dag när kroppen inte ville vara med - med bästa möjliga utfall

ROADTRIP 2021 – DEL 7: MASTERS-CUP I GÖTENE: TEMPO

Här kommer så näst sista delen kring den roadtrip som nyligen avslutats.

Redan dagen efter det tuffa Kinnekulleloppet var det dags för tempo. Jag insåg att det skulle bli svårt att hinna få ryggen i rätt skick då smärtorna och problemen efter loppet dagen innan var stora.  

Jag gjorde vad jag kunde, men när det var dags för loppet insåg jag att mitt högerben inte fungerade. Det var domnat och känslan var inte bra. Bansträckningen var dock till min fördel och 1:an och 3:an från SM var inte med. Så jag hoppades jag skulle kunna kämpa mig till en bra placering, trots allt. Svårast skulle det bli att hålla Eric Egelstig från CK Hymer bakom mig. Han har fått bra fart på grejerna och gjort allt bättre resultat. 

På vägen till vändningen gick det mest uppför och sedan mest utför tillbaka. Det innebär att du ska köra mycket hårdare i klättringarna då det totalt ger en bättre tid. Jag hade dock som sagt inte ett högerben som fungerade fullt ut så det saknades en hel del (ca 20 watt). Det gick alltså alldeles för långsamt till vändningen. Sedan på tillbakavägen i bättre vind och mer utför fungerar det lite bättre när kroppen inte riktigt är med. Kunde köra hårdare tillbaka, men med en fart som mest låg över 50 km/h ger det inte så mycket extra fart. Jag kämpade dock på och i mål kom jag och inte var känslan bra. 

Så ropar speakern ut att jag vunnit! Bara med 11 sekunder, men det var bästa möjliga då egentligen inget kändes bra. Riktigt nöjd att jag på en dålig dag ändå kan cykla så pass bra. Ett styrkebesked i sig.

Efter loppet fanns dock en hel del oro kring hur kroppen kändes. När den blir så dålig som den var brukar det ofta ta mycket länge innan det blir bättre. Men just där och då försökte jag släppa den tanken.

Efter loppet och prisutdelning satte jag mig husbilen och den långa roadtripen var snart till ända.

Ja, inte är tempohjälmen den snyggaste utan visir och inte på cykeln. Men viktigast är att den är snabb. Här i samtal med Staffan Sandberg från CK Sundet. Foto: Sport och Naturfoto

Resultat över förväntan i Kinnekulle

 ROADTRIP 2021 – DEL 6: MASTERS-CUP I KINNEKULLE: LINJELOPP      

Ja, då är vi snart ikapp och kan skriva om nutid. Men med tanke på att jag inte skrivit på bloggen under i stort sett ett helt år och det var en hel del tävlingar inom kort tid under vår nyligen avslutade roadtrip blir det alltså lite till att titta bakåt. Nu är vi ungefär en vecka tillbaka i tiden.

Du hittar de tidigare delarna i vår roadtrip om du tittar på tidigare inlägg i bloggen.

Men nu rullar vi alltså igång igen.       

En vecka efter SM var det så dags för Swe-cup. Veckan hade kantats av allergiproblem och ont i ryggen (vilket gör att mitt högerben domnar). I stort sett ingen träning på hela veckan och jag hade inga stora förväntningar inför loppet. 

Kinnekulle linjelopp är 3 varv där varje varv avslutades med en ca 2,5 km tuff klättring.

I vanliga fall hade jag försökt komma i en utbrytning innan klättringen då jag har svårt att göra skillnad där. Är lite för tung för det. Men då kroppen kändes sådär bestämde jag mig istället för att vara passiv och sedan hoppas jag åtminstone skulle kunna hänga med klungan i klättringen.

Både varv 1 och 2 gick över förväntan. Det var inte nära att jag skulle släppa, men visst krävdes det en hel del ansträngning och effekt i den sista klättringen. På sista varvet gjorde jag i början ett litet utbrytningsförsök, men insåg snabbt att det var fruktlöst. Valde därför att vila fram till sista klättringen. Ja, vila är kanske inte helt sant då det krävdes en NP på ca 300 watt för att hänga med och slutligen då en klättring på ca 6 minuter med riktigt hög effekt.

Även sista gången i klättringen kändes bra till en början. När tempot ökades började det bli tufft, men jag var med. Brantare och brantare med en avslutning på ca 10% och ett tempo som ökade. De allra snabbaste fanns det inget att göra åt, men jag nötte på i mitt tempo och gick förbi allt fler. Med en liten bit kvar till mål låg jag trea och med de sista krafterna lyckades jag hålla den placeringen. Otroligt nöjd med detta. Hade inte i min vildaste fantasi trott att det skulle gå med en sådan avslutning på tävlingen.

En kropp som inte fungerar som jag vill och en bana som inte gynnar mig och ändå en pallplats. Ja, då blir den fortsatta dagen riktigt bra.

Mitt bästa lopp sedan skadan - ytterligare en SM-medalj som belöning!

ROADTRIP 2021 – DEL 5: SM I INDIVIDUELLT TEMPO

Jag fortsätter med inlägg om vår roadtrip som nyligen avslutats. Vi är nu framme vid inlägg 5 av 8.

Partempot där vi tog guld var på torsdagen. Fredagen ägnades åt rehab för att få till mina problem i ryggen. Skulle jag få loss låsningarna i ryggen och skulle mitt högerben fungera? Under försäsongen har jag ibland haft problem i månader, i andra fall har jag fått till en lösning på någon eller några dagar.

Jag steg upp redan 04.00 för att hinna jobba med kroppen och då öka chansen för att det skulle fungera. När jag sedan rullade igång med uppvärmningen fick jag upp hoppet. Ryggen var som den skulle.

Det var samma bansträckning som på partempot. Två varv på en 16 km lång rundbana som inleddes med en tuff stigning, sedan böljande vägar för att leda in på en fartsträcka innan det bar skarpt utför inför varvning.

De tidigare åren hade jag gått för hårt i första klättringen, men nu höll jag igen lite och det tillsammans med riktigt bra form blev det ett riktigt toppenlopp. Bra tryck hela loppet och en riktigt positiv känsla. Väl i mål insåg jag att detta skulle räcka en bra bit då det var ett klart personligt rekord. Att jag dessutom cyklat om många starka cyklister var ytterligare ett kvitto på att det gått bra.

Speakern ropar ut att jag är i ledning och har slagit Mats Snygg från CK Bure som för en vecka sedan vann NM. Nu väntade vi bara på Patrik Boström från CK Fix som startade sist (jag startade näst sist). När han passerar mållinjen får jag se mig slagen med 13 sekunder. Bara att gratulera! Patrik är svårslagen, och senaste segern över honom var innan min skada. Men nu var jag klart närmare än tidigare, i alla fall. 

Trots att det inte blev guld utan ett silver var jag supernöjd. Detta tillsammans med partempot var mina två bästa lopp sedan 2018 som var mitt sista år innan min allvarliga skada. Så skoj!

Martin Sundgren som jag tävlade med i partempot gjorde i mitt tycke ett bra lopp även individuellt med en 7:e plats, men själv var han inte helt nöjd. Men att i sitt första SM få med sig ett guld i partempo är få förunnat.

SM GULD!

ROADTRIP 2021 – DEL 4: SM I PARTEMPO

Du hittar del 1-3 om du tittar på mina senaste inlägg på bloggen. 

Efter en vecka i Kil med kombinerad semester och Nordiska mästerskapen i tempo och linje rullade vi vidare mot Jönköping och Lekeryd. Där väntade SM i tempo.

Jag har länge varit intresserad av att köra pertempo på SM men har inte hittat någon klubbkamrat till det. Så några veckor innan SM tog Martin Sundgren kontakt med mig och hörde om jag var intresserad av att cykla med honom. Vi tog några träningspass tillsammans och bestämde oss för att köra ihop. Han brukar cykla för Gimonäs CK, så han fick byta klubb för att det skulle vara möjligt. Inte nog med att jag nu fick köra partempo så räddade han mig när vi var på plats i Lekeryd genom att han hade ett reservdäck när mitt med kort varsel blivit förstört.

Redan innan start var Martin offensiv i sitt uttryck, medan jag var lite mer avvaktande.

Inför lagtempot lade vi upp en taktik som skulle gynna våra styrkor och som vi trodde skulle ge den absolut bästa sluttiden. 

Innan loppet hade jag som bäst hoppats på topp fem då motståndet var hårt och Martin är ganska så ny på tempo. Men oavsett var vi överens om att ge allt och se hur långt det skulle räcka.

Så var vi iväg och direkt in i en klättring. Jag låg först och satte upp en intensitet jag tänkte skulle vara hård, men inte för hård. 

Så var vi iväg

Väl uppe tog Martin en förning innan jag låg i spets på de smala partierna från kilometer 2 till ca 9. Jag matade på rejält då jag visste att det skulle bli lite återhämtning ute på den stora vägen. Där tog Martin ett antal förningar vilket gjorde att jag snabbt återhämtade mig. Varvet avslutades med en rejäl utförslöpa. Jag tog början och Martin gick sedan om då han både har större utväxling och är större vilket gynnar farten utför. Martin fortsatte över mål och sedan var det min tur igen att inleda varv 2 i backen.

In för varvning

Jag såg på min cykeldator att hastigheten varv 1 hade varit bra, vilket gav mersmak. 

Vi fortsatte samma taktik varv två, och genom att jag fick avlastning av Martin efter första backen och några gånger på den platta delen kunde jag ligga hårdare i spets än vad jag gör när jag kör individuellt tempo. När Martin var i spets körde han mycket bra, och framför allt var jag imponerad av att jag kunde köra hur jag ville i spets, och han tappade aldrig mitt hjul. Endas stället jag höll igen lite var i de två tuffare klättringarna. Så det rullade verkligen på bra. 

Väl i mål såg jag att tiden var riktigt bra. Nu började jag verkligen hoppas på en framgång. Kanske tvåa eller trea var möjligt? Jag följde så de starka par som var kvar genom att finnas i målområdet och lyssna på speakern. När alla gått i mål fick vi fira. 

SM-Guld. Riktigt skoj! En toppeninsats av oss båda med ett storartat resultat.

Våra största supportar var på plats och utan det stöd som jag får av familjen hade jag förstås aldrig kunnat få de framgångar jag haft.  

Martin med fru och barn och Katten och Melvin