På gång att hitta rätt!?

Det har kommit in ett antal gissningar på vad som är beställt. Är det ett tennisracket? Jag gillar tennis, så kanske. Är det en cykeldator? Skulle det kunna vara. Har pratat om det länge. Kanske en effektmätare? Ja, det har jag pratat om länge? Kanske nya cykelkläder för linjeloppen? Ja, det är ju aldrig fel. En tempodräkt till min nya tempocykel? Ja, en sådan behöver jag. Eller kanske något helt annat?!

Om mina efterlängtade varor dyker upp innan avresan till Mallorca lovar jag att återkomma med facit. Om det blir något pris? Vi får se...

I helgen har jag försökt träna en del.

Igår blev det lite lugn uppvärmning. Sedan körde jag lite kadensträning i 30 minuter. Först femton minuter på 300 watt där jag började på 60 kadens och varannan minut höjde jag kadensen för att landa på 120 snurr i minuten alldeles i slutet. Efter trettio sekunders vila vände jag på det hela. Det blev femton minuter från kadens 120 till 60. Denna gång dock på 320 watt.

Jag fortsatte direkt med 10 minuter på 320 watt, men nu på mer "normal" kadens, 95. Utan paus var det dags för sista delen i träningen - 30 minuter på 300 watt, men nu högre kadens, 100-102. Totalt blev det en ganska så hård timme på i snitt 314 watt och med uppvärmning och avslut blev det 75 minuter och totalt 297 watt.

Träningen har inte känts något vidare på slutet och jag har både haft svårt att hinna träna, förbereda mig för träning och jag har mest känt mig dålig. Igår var det därför riktigt skönt att jag kände mig pigg och stark hela passet.

Idag fyllde jag på med mer träning. För att rensa musklerna efter gårdagens ganska tuffa pass blev det 20 minuter ganska så lugnt i början. Därefter 30 minuter på 260 watt och en tia på ca 350 watt. Sedan tog jag en paus för att förbereda middagen och kasta in en del disk i diskmaskinen.

Efter ca 20 minuter var det dags för den sista delen av träningen. 30 minuter på en bit över 300 watt, därmed en sweetspot. Jag landade på 312 watt och en snittpuls på 83% under dessa trettio minuter. Även dagens 95 minuter kändes helt ok. Kanske börjar kroppen vakna till igen?! Vi hoppas på det.

Nu blir det 2-3 pass under första delen av veckan som kommer innan jag förhoppningsvis kör mitt första pass på Mallorca nästa lördag.

Racer utomhus - skulle inte tro det

Jag noterar att allt fler plockar fram sina LVG-cyklar. Det är ofta bra att bo i Norrland, men när det handlar om det antal månader det går att cykla racer utomhus på hemmaplan finns det bättre platser. Det är fortfarande månader kvar innan asfalten är redo.

Å andra sidan finns det fler anledningar, när man bor i norr, att boka utlandsresor och få riktigt bra cykling under vintermånaderna.

En sådan utlandsresa är snart på gång. I april åker jag till Mallorca med Katten och när hon åker hem efter en vecka kommer övriga cykelklubben. Det är något att verkligen en resa att se fram emot. Fram till dess får jag hålla tillgodo med trainern om jag ska sitta på en racer. Här brukar det bli utepremiär kring den 12 april varje år.

Denna och nästa veckas träning är sedan månader planerade utifrån att det är skid-vm. Det gäller att optimera tiden och slå två flugor i en smäll. Träna själv och se på sport, är inte fel bara träningsintensiteten inte är för hög.

I veckan blev det därför intervaller under veckodagarna innan VM börjat och när det var dags för helg blev det istället sweetspot. En träning som ger bra utveckling, samtidigt som det fungerar att se på sport.

I går körde jag 150 minuter varav 100 minuter sweetspot och resten med distansintensitet.

Ja, det är tufft att köra så långa pass på trainer, men är det sport på tv och man varierar intensiteten en del fungerar det. På sweetspotdelen låg jag på ca 285 watt med en del delar på 300 watt. Distansdelen var lugn. I snitt blev det 267 watt för hela träningen. Det kändes helt okej under hela passet.

Idag blev det ytterligare ett långt trainerpass, denna gång på 133 minuter. Även idag körde jag sweetspot, med samma upplägg och samma längd. Övrigt tid hade också samma upplägg som gårdagen. Den enda skillnaden var att jag i dag tog en paus efter 100 minuter för att göra pannkakor till sonen och Katten. Snittwatten blev lite högre idag då delen med distansintensitet var kortare. Träningen landade på 275 watt.

Hela passet kändes bra förutom första fem minuterna efter pannkakspausen. Trots låg intensitet protesterade benen rejält, men jag trampade på och efter en stund var allt okej.

Denna vecka blev det sex träningspass på totalt 8,5 timmar. Träningarna bestod av 3 bra intervallpass, ett återhämtningspass och 2 långa sweetspotträningar. Det var helt klart en bra vecka som vi lägger till handlingarna och tittar framåt.

Tanken är nu att det blir vila under måndagen och sedan trampar jag på i 8 dagar i rad, om det känns okej. Annars lägger jag in en vilodag någonstans mitt i. Efter de åtta dagarna åker vi bort i fem dagar, och då blir det långvila. Förhoppningsvis kommer superkompensationen då på besök.

Jag hade rätt, och ensam hemma

Idag har jag mest varit ensam hemma. Har dock sluppit inbrottstjuvar som jag behövt försvara mig mot (Vet inte om det är bra eller dåligt om du förstod den referensen eller ej!?).

Tanken var att jag idag skulle trampa vidare på mina två hårda veckor. Då det var distans/sweetspot på programmet tänkte jag köra träning till slalom åk 1, längd D, längd H och slutligen slalom åk 2. Planen stöp dock ganska snabbt då jag var allt för morgontrött och steg upp först 10.00. Samma minut som slalomen började. Det blev till att revidera planen. 

Sirap hade visst många kompisar idag!? (foto Sanne Ponga)

Ja, om sanningen ska fram blev det inte så mycket revidering. Jag började istället träningen till damernas längd. Vid det här laget var Katten på väg till Umeå för en hundträff och sonen var hos en kompis.

När jag trampat på i 65 minuter var det dags för paus, då sonen skulle komma hem för lunch. Vi åt lunch tillsammans och när sonen åter left the building trampade jag vidare i ytterligare 80 minuter då slalomen avslutades. 

Jag hade i min träningsplanering bestämt mig för att träna 3 timmar, men jag hade nu 35 minuter kvar. Jag fyllde på vatten och lufsade tillbaka till cykeln. Man kan ju inte ge upp med så lite träning kvar. Har man bestämt tre timmar så har man. Har man dessutom klarat sig nästan ända fram så är det bara att ta tjuren vid hornen.

Hur det kändes idag? Ja, nog var det lite segt. Benen var trötta redan vid start, men det blev i alla fall bättre efter en stund. Trots att jag inte körde hårt tog tiden ut sin rätt och jag blev ganska sliten. 

Totalt blev det alltså 3 timmar och med en snittwatt på 255. Jag körde en timme i distansfart och 2 timmar i sweetspot. Under sweetspotdelen blev det en snittpuls på 82%.

Lagom till avslutat träningspass kom både Katten och sonen hem.

Ja, även denna följde med hem.

För övrigt hade jag rätt i går när jag i samband med att bloggen fyller två år skrev:

"Allt eftersom har fler och fler hittat till min sida och i dag ligger snittet på ca 300 läsare per dag, och dagar med lite mer klatschiga namn på inläggen mer än det dubbla. Mer positiva rubriker brukar ge minst antal läsare. Stämmer den tesen, kommer exempelvis få läsa detta inlägg." 

.. och stämde gjorde det. Fram till nu har bloggen bara 178 läsare detta dygn, vilket då alltså bara är ca hälften av snittet för en dag. Tesen bevisad!?

I kväll sover sonen borta hos en kompis och jag och Katten får klara oss själva. Vi får hoppas det går bra.

2-årsjubileum - Tack alla läsare

Idag för två år sedan gjorde jag mitt första blogginlägg. Sedan dess har jag skrivit om allt möjligt i livet och om cykel. Vi firar vi lite extra idag. För när någon fyller två är det väl ganska så stort!?

Allt eftersom har ni blivit fler och fler som intresserat er för mig och vad jag skriver.

Jag skriver inte bara för att andra ska läsa, utan även för min egen skull. Det blir en form av dagbok i allmänhet och en komplement till min träningsuppföljning i synnerhet.

Även om jag har ett egenintresse i skrivandet är det självklart skoj om mina texter är uppskattade. Dessutom bidrar era kommentarer och den återkoppling jag får av av olika slag till ökad motivation.

För att vara en så nischad blogg som jag inte marknadsför mer än att jag publicerar länkar på facebook så har jag enligt min mening ett helt okej läsarantal.

De första månaderna av 2013 hade jag ca 40 läsare per inlägg. Allt eftersom har fler och fler hittat till min sida och i dag ligger snittet på ca 300 läsare per dag, och dagar med lite mer klatschiga namn på inläggen mer än det dubbla. Mer positiva rubriker brukar ge minst antal läsare. Stämmer den tesen, kommer exempelvis få läsa detta inlägg. Vi får se hur det blir med det. Som mest har jag haft nästan 4000 läsare på ett inlägg.

Jag hoppas att jag inspirerar, motiverar och hjälper er och andra kring träning, tävling, cykelresor, sorg och saknad, cykelgrejer och rent allmänt kring den fantastiska känslan av cykling. Om intresse finns fortsätter jag att försöka med det.

Min tanke är alltså att fortsätta skriva även under 2015 och jag hoppas att intresset att läsa om cykel och livet kvarstår.

Har du några tips antingen nu eller framöver om hur jag kan förbättra bloggen, skicka gärna ett meddelande eller lämna en kommentar.

Träning i dag? Den utecykling som inte blev av i går på grund av blixthalka skulle ske idag. Den blåste dock bort i vindbyarna.

Det blev istället till att trampa lite trainer. Lite uppvärmning, sedan 20 min sweetspot. Därefter brände jag av en maxintervall på 15 sek respektive 30 sekunder med 15 sekunders vila emellan. Sedan blev det 20 minuter sweetspot till innan jag körde en 4 minutersintervall. Inför den sista intervallen trampade jag lugnt. Sedan körde jag 7 minuter där jag ändrade effekt varje minut och försökte hålla en jämn kadens på 93-96. 300 watt, 340 watt, 380 watt, 420 watt, 380 watt, 340 watt och slutligen åter 300 watt. Jag avslutade med att trampa ur benen.

Efter 100 minuter och en snittwatt på 285  hade jag trampat klart för dagen och var då ganska trött. Det kändes dock helt okej även idag.

VO2Max-test: Motivationsboost!

Det nya året började med vilodag i går. I dag var tanken att det skulle bli ett rejält distanspass utomhus. Av det blev det inget. Det var plusgrader, regn och blixthalka. Jag har inte ens lämnat huset under dagen.

Det gäller att vara konstruktiv, så jag bestämde mig för att ägna dagen åt arbete som jag annars skulle behövt göra en annan dag före den 7 januari. Sedan bestämde jag mig för att på eftermiddagen/kvällen göra ett VO2-Max test. Jag hade tänkt köra ett sådant test en annan dag, men nu ändrade jag i träningsplaneringen utifrån de förutsättningar som gavs.

Som ni känner till har jag mest kört utecykling och spinning under hösten, och dessutom hade jag en bra cykelresa till Gran Canaria. Tiden på trainern har varit begränsad och de få stunder jag suttit där har jag inte gjort några test för att se hur formen är.

Jag har alltså ägnat mig åt pulsbaserad träning från oktober till december. Samtidigt har jag tränat bra och sluppit sjukdomar och skador. Min känsla senaste veckorna har varit att formen nog är ganska hyfsad. Känslan har jag fått från trainercyklingen och att min vilopuls är ovanligt låg.

Nog om detta. Dagens träning innehöll sex minuters lugn cykling och därefter lite stretching. Sedan var det dags för VO2Max-testet.

Ja, jag är medveten om att jag kör trainerwatt och att de inte är säkerställda. Samtidigt har jag kört samma test med samma trainer och likadana förutsättningar vid flera tidigare tillfällen, och då kan jag i alla fall jämföra med mina egna resultat. Min känsla vid dessa tillfällen har också varit att resultatet varit ganska så tillförlitligt i jämförelser med andra som gjort testet, som har "rätt grejer" och som jag brukar träna med. Med andra ord, även om resultatet inte är säkerställt ger det en tydlig bild av läget.

Jag körde testet enligt instruktion och då börjar man på 70 watt och höjer med 35 watt varannan minut tills man inte längre orkar hålla wattalet. I början var det svårt att hålla så låg intensitet. Det var nästan som att jag inte ens tränade. Efter 14 minuter var jag uppe på ca 300 watt och sedan blev det allt jobbigare.

När det gått exakt 24 minuter var det slut för idag. Jag hade då cyklat 120 sekunder på 455 watt och gav då upp när det var dags för nästa höjning. Jag hade möjligen kunnat klara 10-15 sekunder på 490 watt, men av någon anledning fick jag inte in högsta växeln på cykeln, så det var inte möjligt att ens prova. Å andra sidan var jag rejält tärd när det var dags för höjningen.

För att kolla vad två minuter på 455 watt innebär går man in på denna hemsida och lägger in sina resultat.

Sist jag gjorde detta test var i mars 2014 och då hade jag ett VO2Max på 61,9 ml/kg/min, vilket jag då tyckte var bra.

I dag lyckades jag trycka upp resultatet ganska rejält. Jag nådde ett VO2Max på 65.3 ml/kg/min. Det är jag riktigt nöjd med. Jag kan konstatera att min form aldrig varit bättre under en försäsong.

Självklart brukar jag vara ännu starkare under utesäsongen, men från dessa tider har jag inga testresultat. Jag verkar alltså ligga helt rätt i träningen och nu finns det en bra grund att bygga vidare på. Att vara så mycket starkare än i fjol och dessutom två månader tidigare på försäsongen - inte illa.

Att jag dessutom nu väger 84 kg, mot 83 kg vid förra testet gör att skillnaden mot ifjol annars varit ännu större. Ja, jag vet. Julmat och snacks har inneburit en viktuppgång med 1,5 kg. Inte bra. Men nu ska vikten ned igen. Under januari till mars hoppas jag ytterligare förbättra formen en del och samtidigt tappa en del kilon. Vi får se hur det går med det.

Jag hoppas alltså ytterligare förbättra mitt VO2Max ytterligare fram till april genom att i första hand minska i vikt, men även öka den faktiska effekten.

Efter det lyckade testet var jag på gott humör. När jag vilat i 90 sekunder bestämde jag mig för att köra lite sweetspot. Jag lade mig på 295 watt och 99 i kadens och trampade på. Tanken var att jag skulle köra 10 minuter och sedan rulla ned. Men allt vad tiden gick ändrade jag mig. Det gäller att passa på när kroppen är med och motivationen är hög. I slutändan blev det 40 minuter på just under 300 watt och en snittpuls på 81% av maxpuls. Trots att det bara var sweetspot blev det ganska så jobbigt på slutet då testet satt i benen. Efter lite nedrull avslutade jag träningen. Det blev totalt 75 minuter riktigt lyckade minuter.

En riktigt bra dag på "jobbet" och en motivationsboost för den tuffa träningsvecka som väntar.

Att ha mage

I går åkte vi direkt efter arbetet till Kattens mamma som fyllde år. Det blev middag och fika innan vi åter tog vägen mot Vännäs.

Efter att hemma ha umgåtts några timmar, behövde jag arbeta för att förbereda dagens arbete. En stund innan jag skulle gå i säng kom sonen upp och sa att han hade ont i magen. Jag lovade att vara uppe ett tag till och titta till honom då och då. Tiden gick och han kunde inte somna. Efter någon timme började han må riktigt dåligt, och jag förstod vart det barkade.

Sedan började han spy.

Vid halvtvå så kom Katten upp och jag kunde gå och lägga mig då jag skulle arbeta i dag, medan Katten skulle vara hemma med sonen. Melvin spydde sedan hela natten - inte alls skoj.

Idag har Melvin varit rejält spak av magsjukan och Katten av att inte sovit något.

Själv blev jag kvar för länge på arbetet och kom inte hem förrän 16.40 och skulle tio minuter senare vara på sonens innebandy (utan son idag). Dessutom skulle jag hinna packa till spinningen som började direkt efter innebandyn.

Jag han precis till innebandyn och när den var slut vid sex susade jag vidare till spinningen, och kom dit i sista stund.

Själva träningen blev mest en form av mycket långa intervaller/sweetspot. Jag kryddade också med fyra maxspurter med stort motstånd. Varje spurt varade tills jag inte längre orkade trampa runt pedalerna utan att minska motståndet. Jobbigt? Yes.

Vid halv åtta var jag hemma och sonen berättade stolt att han ätit lite och att han var lite bättre.

Katten och Melle gick båda och lade sig tidigt, medan jag arbetar i kväll för att göra bort så mycket som möjligt denna vecka. Allt för att förhoppningsvis möjliggöra att det blir mycket ledighet i juletid.

I morgon är planen att träningen rullar vidare om inte trötthet eller magsjuka hunnit ikapp mig....

En blänkare: Ska du beställa Vännäs CK:s kläder? I gårdagens inlägg skrev jag hur det går till: Så här beställer du!

Vad är sweetspot, våfflor o lite mer magsjuka

Idag var vi bjudna på Våffelfika hos mor och far. Samtidigt visste jag att det skulle krävas arbete större delen av kvällen. Jag hade också en tanke om att jag behövde köra ett ordentligt cykelpass.

Hur gör man då? Ja, min plan var att köra halva passet före våffelfikat och resten efteråt.

Igår kände jag mig stark och pigg och hade en liknande förväntan i dag. På första delen av träningen lyste dock alla positiva känslor med sin frånvaro. Jag kände mig väldigt seg både i kroppen och i benen. Jag var därmed glad att jag hade bestämt mig för att köra i jämn fart och inte köra intervaller. Jag var dock så seg att jag lade mig på något lägre intensitet än planerat.

Under de 64 minuter som jag trampade på han jag tänka åtminstone en fem till sex gånger att jag istället borde lägga mig i soffan och slappa. Jag körde dock klart utan att vara särskilt nöjd. Det blev någon form av distanstempo med dålig känsla. I snitt 279 watt och en snittpuls på 78%.

Efter en dusch blev det våfflor med föräldrar och bröder med familjer. Det var både gott och riktigt trevligt.

Efter att ha sett Ferrys och Bergmans sista lopp i karriären var jag på det igen. Jag insåg att det skulle behövas en bit mer än en timmes cykling om målet för dagen skulle vara uppnått - dvs 2000 kalorier.

Jag startade uppvärmningen och fortfarande kändes det halvsegt. Nu tittade jag dock på Milano - SanRemo, och som vanligt gör cykling på tv ens egen cykling att kännas lättare. Jag hade dock inget hopp om att helt plötsligt ha krispiga ben, utan jag bestämde mig istället för att försöka klara en timme på sweetspot utan att fullständigt göra bort mig.

En söt punkt - men kanske inte sweetspot?!

Ni som undrar vad jag menar med sweetspot, så handlar det om att jag lägger mig i mitten/lägre delen av pulszon 4. Det ska enligt mig vara en ansträngning som ligger just under där jag alstrar mjölksyra. Jag lägger mig på en nivå som är tydligt jobbig, samtidigt som jag inte ska vara "död" efter en timme. Samtidigt är det alltid så att jag går på känsla, vilket blir lättare ju mer man tränar och lär känna sin kropp. I dag lade jag sweetspot på 102 i kadens och just över 300 watt. Pulsen låg i snitt på 83%. Så tänker alltså jag kring sweetspot. Inte någon vetenskaplig bedömning, och säkert kan benämning och nivå ifrågasättas - men så tänker jag.

Efter en timme sweetspot som faktiskt kändes riktigt bra avslutade jag träningen. Då hade jag både hunnit se slutet på cykelloppet och början på Skellefteå-HV71.

Totalt fick jag ihop 134 minuters cykling och brände 2024 kalorier - inte helt pjåkigt för att vara en halvdan cykeldag.

Nu har jag arbetat en 4-5 timmar samtidigt som jag i bakgrunden först haft ishockey och i kväll El Classico.

I morgon kväll blir det nog ingen träning, däremot en hel del arbete. Snart är det Mallis på ingång. Inte helt fel.

För övrigt fick precis just nu Melvin magsjuka för andra gången på tre dagar (frisk i början av inlägget och sjuk nu)! Muntert........

3x15 och kalas

I går kväll var jag på den nyinrättade Vännäsgalan, en mycket trevlig tillställning.

I dag är det lördag och än så länge har ingen mer än Melvin drabbats av magsjuka. Ett visst hopp finns att det fortsätter så. Melvin har piggnat till och han har i dag varit på födelsedagskalas hos en kompis från tiden när vi bodde i Nordmaling.

Efter att varit loj i kroppen några dagar kände det i dag lite bättre. Katten tog en löprunda medan jag som vanligt ägnade min träning åt cykling.

Det blev idag lite uppvärmning och därefter 20 minuters sweetspot. Efter avslutad sweetspot körde jag 3 ggr 15 minuters intervaller med 3 minuter lugnare cykling emellan. I slutet av den sista intervallen kände det så pass bra att jag skarvade på med 5 minuter, så det blev en tjuga i stället. Träningen avslutades med lite nedrull.

På intervallerna låg jag på 330 trainerwatt och en puls på ca 86% av maxpuls.

Totalt blev det 85 minuter, ett snitt på 318 watt, 99 i kadens och 82% av maxpuls.

Träningen kändes bra idag och ännu bättre känns det att det nu bara är 10 dagar innan vi landar på Mallorca.

Stressad över en tröskel och lite trött

Under tisdagen trummade jag vidare på samma sätt som SM-slutspelet i ishockey. Något spännande varje dag, men med olika kvalitet och framgång.

För egen del känns det som jag hela tiden går åt rätt håll och jag hoppas det fortsätter så.

För detta träningspass tänkte jag att benen nog skulle vara döda utifrån det "mördarpass" jag genomfört dagen innan. Efter en lite länge uppvärmning visade det sig dock att benen var förvånansvärt krispiga.

Jag valde därför att köra 30-15 intervaller under 6 minuter. Det innebar hårdkörning i 30 sekunder och därefter mycket lugnt i 15 sekunder.

Efter en minuts lugn cykling blev det en 25 minuter lång stressad tröskel. Under denna låg jag och pendlade mellan 330 och 340 watt och mot slutet var det riktigt jobbigt. Det blev i snitt 87% av maxpuls under tröskeln och mot slutet en bit över 90%.

Därefter blev det sweetspot en stund innan passet rundades av efter en dryg timme.

Snittwatt för hela passet hamnade på 311, kadensen på 99 och snittpulsen på 82%.

Jag lägger ännu ett bra pass till handlingarna....

Börjar bli lite trött av en hektisk tillvaro. Tur vi har kaffe som piggar upp.

Arbetsveckorna just nu är extrema och det brukar bli så när en utlandsresa närmar sig. Det gäller att först arbeta de vanliga arbetstimmarna på 45-50 timmar och sedan lägger man till att ledighetsveckan ska arbetas in. Därför innehåller förra, denna och nästa vecka extremt många arbetstimmar. I mitt arbete finns inget annat sätt att lösa frånvaro (åtminstone har inte jag hittat den) än på det sättet. Däremot finns otroligt många andra bra saker i arbetet som väger upp den bristen. Det är också helt klart värt det så att jag kan fortsätta med mina otroligt givande och roliga cykelresor.

Då en del av arbetet sker på kvällarna och ofta sent in på natten börjar jag nu bli lite trött. Jag hade tänkte köra en träning under onsdagen, men utifrån vad jag nyss beskrivit är det nog bättre för kroppen och knoppen att vila från träningen. Istället blir det lite arbete.....

Då är planen att ta nya träningstag i morgon torsdag.

För övrigt är det nu bara 12 dagar kvar innan vi reser mot Mallorca!

Rekordtimme!!

I lördags kände jag mig extra seg och gammal under cyklingen. När jag sedan under söndagen började få förkylningskänningar kände jag att det nog blir träningsuppehåll en tid. Under måndagen kände jag mig fortsatt seg under förmiddagen, men mot eftermiddagen började det kännas bättre och jag bestämde mig för ett träningsförsök.

Utifrån hur det känts de senaste dagarna insåg jag att det bara kunde bli en rullarunda. Jag trampade igång en uppvärmning och inser otroligt nog att benen känns riktigt skarpa. Ja, det är verkligen inte lätt att helt klura ut hur ens kropp fungerar.

Utifrån den positiva känslan ställde jag snabbt om och bestämde mig för att köra en stege från 300 watt och därefter höja intensiteten i fyra steg (växlade upp, men höll samma kadens) med 2 minuter på varje intensitet. Utifrån hur känslan var skulle jag bestämma fortsättningen på träningen.

Då det kändes bra bestämde jag mig för att fortsätta inriktningen - tuff träning.

Jag valde därför utan avbrott växla ned en växel och fortsätta på samma kadens i ytterligare 6 minuter. Det innebar att jag låg just under 400 watt och det började nu bli väldigt jobbigt. Det brann i benen och andningen var riktigt tung. Jag växlade ned till 360 watt och körde två minuter innan jag åter gick upp på 415 watt (två växlar upp) och körde där i fyra minuter. Efter detta kan jag sega att det var en trött gubbe som funderade på att lämna in för dagen.

Jag var helt enkelt riktigt stekt efter att ha legat på rött länge och väl. Jag började också må lite dåligt. Jag bestämde mig dock för att fortsätta kämpa ett tag till. Jag tog ingen paus utan växlade ned så jag hamnade på 300 watt. Efter att ha nött på ett tag började jag må bättre och mjölksyran började gå ur benen. Jag tog några minuter åt gången och till slut hade jag cyklat en hel tjuga.

Nu hade jag alltså kört 8 minuters uppvärmning, därefter en stege på 8 minuter, en riktigt tuff sexa, en tvåa med rimlig intensitet innan det blev ytterligare 4 riktigt tuffa minuter. På sexan, tvåan och fyran blev det en snittpuls på 92%. Efter detta alltså 20 minuter på 85% av maxpuls.

Jag började nu inse att det kanske skulle kunna gå att trycka en hel timme!? Även om jag var trött var jag inte längre helt död. Jag bestämde mig för att återskapa den känslan. Jag växlade därför upp rejält och tryckte järnet med målet att klara 2 minuter. Efter ca två minuter hände något som "aldrig" händer på cykel. Jag fick håll i sidan. Jag kände dock att jag hade lite kvar. Kanske en minut till!?

Efter drygt tre minuter kändes det som jag skulle spy, men kanske ett tag till!? Jag provade 30 sekunder åt gången och mot slutet visste jag knappt var jag var. När det gått 4.30 bestämde jag mig för att fem minuter fick räcka. Jag kämpade sista sekunderna och klarade hela intervallen med samma intensitet. I slutet låg jag på 96% av maxpuls och det var länge sedan jag kände mig så tärd.

Direkt ned på ca 300 watt igen utan vila. Jag kunde inte se, knappt andas och jag hade håll i sidan. Jag ändå på i drygt 3 minuter innan jag trampade lugnt de sista 2 minuterna innan timmen var nådd.

Jag var så trött vid avslut att jag var tvungen att sitta några minuter på cykeln innan jag orkade stiga av. Sedan stod jag några minuter framför fläkten och koncentrerade mig på att inte spy. Jag är glad att jag lyckades undvika detta.

Därefter blev det dusch, fika och en stund i soffan.

Att köra en hel timme med flera riktigt tuffa inslag utan att någon gång sänka intensiteten lägre än 300 watt var riktigt tufft. Tuffare än vad jag kan minnas att jag någonsin kört på trainer. Totalt blev det i snitt 101 i kadens, 333 i snittwatt och en puls på 85% av maxpuls, och då är uppvärmning och avslut inräknad. Räknas denna del bort hamnade snittpulsen på 90%.

Jag kan inte komma ihåg att jag någonsin kört så hårt under en timme på trainer och det kändes riktigt skönt att kunna kräma ur detta. Det var helt klart en rekordtimme om vi tittar till upplevd trötthetskänsla, snittwatt och även andel av träningen i högsta och näst högsta pulszon. 20 minuter respektive 32 minuter.

Om jag kört uppvärmning innan timmen, och därmed tryckt på hårt direkt och dessutom haft en jämn instensitet hade jag kunnat krama ur mer watt under en timme, men ser man till att uppvärmningen var inräknad och att jag körde med ojämn intensitet, så fanns det inte så mycket mer att få ur kroppen.

Ett ytterligare bevis på hur tufft det var är pulsklockans beräkning av kaloriåtgång. Kör jag riktigt tufft brukar det bli 1000 kalorier på en timme. Ett distanspass hamnar på ca 800 kalorier. Nu  blev det 1100 kalorier.

Sedan kom fenomenet - hetsätning. När jag blir så här extremt trött och slut slukar jag allt som kommer i min väg. Det var inte svårt att äta bra mycket mer än vad jag gjort av med och på kortare tid......

Träningens essens:
Nöjd. Riktigt nöjd. Trött. Riktigt trött.

Min sötnos, en tonåring - utomhuscykling - seg kropp

Igår var det Tovas födelsedag och hon fick ett trevligt besök av farmor, farfar, mormor och morfar. I dag blev det mer födelsedagsfirande när bror med familj dök upp. Tova har tur, för det kommer att dyka upp fler som vill fira henne de närmsta dagarna. Tänk, nu är Tova tonåring. Jag som nyss tyckte hon bara var några år gammal. Vips är vår lilla sötnos en riktig "stortjej".

Idag blev det också utomhuspremiär för cyklingen, men inte för min del. I stället var det Katten med en kompis som körde en runda. Det blev över två timmars cykling med Kattens helt nya MTB. När Katten kom hem var hon riktigt glad efter en mycket trevlig runda.

Själv tittade jag på lite alpin skidåkning, åkte och handlade och satte mig sedan på trainern.

Efter att på kort tid först fått en havererad trainer, av hunden uppätna tillbehör till min pulsklocka och slutligen under förra veckan ett exploderat trainerdäck - var det dags i dag igen. När jag började cykla tänkte jag växla ned till lilla klingan, det gick sådär. Man skulle också kunna säga att det misslyckades kapitalt, då växelvajern gick av. Tur då att jag inte brukar använda lilla klingan, och det fungerar bra att cykla på trainer ändå.

Idag var det efter många hårda intervallträningar dags för ett distanspass/sweetspot. Det var tur det, eftersom jag inte alls kände mig "på" idag. Kroppen var seg och jag undrar om det är någon förkylning på gång. Förhoppningsvis är det inte så, utan att jag bara hade en mindre bra dag.

Hur som helst såg jag på herrarnas Skithlon medan jag trampade på. Jag trampade på i ett okej tempo och höjde intensiteten efter 20 minuter. Efter 60 minuter ökade jag åter intensiteten, så att jag låg på sweetspot resten av rundan.

Totalt blev det 124 minuter med en snittpuls på 78%, 96 i kadens och 282 watt.
Sista timmen blev det en puls på en bit över 80%, 98 i kadens och närmare 300 watt.

Efter cykling och besök av bror med familj fixade vi till lite kvällstacos. Efter middagen tittade jag på Skellefteå-HV71 med Tova och senare har vi tittat på Smartare än en femteklassare med Melvin.

I morgon bitti blir det tidig uppstigning för att åka på innebandy med Melvin.

Lång tröskel

Ikväll var det dags för träningspass fyra denna vecka. Måndagen bjöd på en lugnare träning som syftade till att komma igång efter ett antal dagars vila pga Stockholmsresa. Tisdag och onsdag har jag kört två riktigt tuffa pass med hårda intervaller. Så i dag torsdag blev det ett tempopass.

Jag inledde med uppvärmning följt av sweetspot i 10 minuter. Därefter blev  det en lång intervall på 35 minuter. Först 30 minuter kring tröskel, övergång till en tvåminutersintervall direkt följt av ytterligare 3 minuter tröskel.

Tröskeln kördes på 340 watt, 100 i kadens och en puls på 84% av max. Tvåminutaren på 410 watt, 108 i kadens och med en maxpuls på 93%.

För hela träningen blev det 316 watt och 80% av maxpuls. Riktigt positivt att benen fortsätter att kännas starka.

Nu blir det vilodag i morgon fredag. Vi får då också besök av föräldrar och svärföräldrar. På lördag är jag på det igen och tanken är då att köra lite längre träning än vad som varit fallet under veckan.

På söndag ska jag med sonen på innebandysammandrag. Vi åker före nio på morgonen och är nog inte hemma förrän vid fem. Då jag dessutom kommer behöva arbeta under söndagen blir det nog vila även då.

Kramp och illamående

Sjujädrar anåda vad jag blev trött. Riktigt riktigt trött.

Jag smällde till med en träning som innebar 15 minuters uppvärmning, 5 minuter sweetspot och därefter hårdkörning i 50 minuter innan det blev en kort avrundning.

Den hårda delen där snittpulsen blev 87% av maxpuls innehåll 3 intervaller och mellan intervallerna körde jag en blandning av sweetspot och tröskel. Jag gick alltså aldrig ner i lugn cykling någon gång under denna tid.

Intervallerna innebar vardera en 12;a, en 4:a och en 3:a. Att först köra en tolva följt av fem minuter sweetspot, 5 minuter tröskel och direkt efter en fyra där intensiteten var hög och där jag låg hela fyran på ca 93% av maxpuls - var riktigt tufft. När fyran var över blev det två minuter sweetspot, 2 minuter tröskel och sedan en trea där jag tryckte upp pulsen på 96%. Det var inte mindre tufft.

Efter avslutade intervaller körde jag blandat sweetspot och tröskel tills det gått 50 minuter och den hårda delen skulle avslutas. Cyklingen avrundades med fem minuter lugnare cykling.

Hela passet kändes riktigt bra och jag tryckte på lika bra som igår. Att kontinuerligt höja intensiteten från 340 till 410 watt de första fem minuterna för att därefter ligga kvar på 410 watt i fyra minuter innan jag avslutade intervallen på 360 watt var för mig riktigt bra. Dessutom kändes det hyfsat kontrollerat.

Det kändes lika bra på de andra intervallerna som låg en bit över 400 watt. Men visst blev jag trött - riktigt trött.

Den riktiga tröttheten kom dock ca 30 minuter efter avslutat pass. Jag fick då krampkänning i baksida lår bara jag böjde benen och dessutom kände jag av ett visst illamående. När jag skriver detta har det snart gått 3 timmar sedan jag avslutade passet, men jag är fortfarande matt. Både i kroppen som helhet och i benen. Jag har också varit tvungen att fortsätta trycka i mig energi för att piggna på mig.

Att kunna trycka så bra och så länge att jag får den här effekten efter avslutad träning känns riktigt bra. Jag vet ju att det är bara när jag börjar vara stark som jag både fysiskt och mentalt klarar att pressa mig så långt.

Det blev idag 316 watt och 83% av maxpuls för hela passet och för de hårda femtio minuterna en bra bit över detta. Inte helt fel.

Det är skönt att kunna bli trött - på riktigt. Även om den matthet jag känner just nu gärna får gå över på en stund. Det gäller även det diffusa illamåendet...

Det blir intressant att se hur benen känns vid torsdagens

cykling efter rejäla urladdningar två dagar i rad.

Kanonintervaller

Nu är jag tillbaka.

Förkylningskänningarna är borta. Det riktigt dåliga måendet jag hade i helgen har alltså flugit sin kos. Inte helt fel.

Jag kände trots detta att jag inte ville styra upp träningen innan jag känt att kroppen fungerade. Började därför med 10 minuters uppvärmning och kände ganska snabbt att det fanns ett bra klipp i benen.

Jag ökade därför intensiteten till sweetspot under fem minuter innan jag planerade att lägga in en stege. Stegen innebar två minuter på vardera 340, 365, 390 och 420 watt. Därefter vände jag stegen direkt och körde samma sak. Det innebar en intervall på 14 minuter som tog på bra.

Efter avslutad intervall fortsatte jag direkt med sweetspot i 4 minuter innan jag brände av en rejäl tvåa följd av en riktigt tuff etta.

Från att ha legat på som högst ca 90% av maxpuls under stegen tryckte jag upp pulsen på 95% på tvåan och hela 97% på ettan. Därefter blev det åter sweetspot några minuter innan jag körde en 3:a på 90% av maxpuls. Sista fem minuterna blev det distanstempo innan träningen avslutades efter en timme.

Detta blev ett riktigt tufft, men också bra pass. Snittpulsen för hela rundan blev 83%. Räknar jag bort de 20 minuterna med lugnare cykling hamnade snittpulsen på 87%. En snittkadens på 100 för hela timmen och en snittwatt på 321 (och ca 30 watt högre för de 40 minuterna med bättre intensitet) visar att det var bra tryck på tillställningen.

Det verkar som att ett antal dagars vila efter en längre tid av bra cykling har lyft mig ytterligare ett steg. Det tackar jag inte nej till!

Små barn är livsfarliga

Formen har verkligen gått åt rätt håll på slutet och jag har kunnat köra på precis som jag önskat. Jag har också verkligen kunnat trycka på och köra högintensivt.

Idag var tanken att det skulle bli ytterligare en träningsdag med riktigt hög intensitet och en rejäl bang bom i högsta pulszonen.

Av detta blev det intet....

Efter en dag på arbetet som i morse började extra tidigt med en arbetsfrukost var det vid 17.00 dags för sonens innebandyträning. Då det är sportlov denna vecka blev vi väldigt få på träningen. Det innebar att vi körde smålagsspel en stor del av träningen och för att få det att fungera var jag med.

Jag vet sedan tidigare att min vad som kraschade hösten 2012 och aldrig helt återhämtat sig, inte pallar för så mycket löpning. Därför tog jag det lugnt, och inte behöver man köra allt för hårt när man tränar pojkar på 8-9 år.

Det tog inte många minuter innan jag fick ett slag på mitt vänstra knä. Ett knä jag haft problem med sedan jag var 15 år. Det gjorde rejält ont och är uppsvullet, men detta är inget som kommer att vara något problem om några dagar.

Jag kände också av vaden en del, men inte så att  det var några större problem. När jag tog en liten löpning fick jag dock helt plötsligt en av killarnas innebandyklubba instucken mellan benen. Det tog tvärstopp och klubban flög iväg flera meter. Det brände till i vaden och även min andra vad fick sig en rejäl törn. Efter detta var det inte aktuellt med mer löpning och dessutom har jag nu en rejäl svullnad i ena underbenet.

Ja, här har jag klarat mig från skador väldigt länge, och så händer detta. Jag, hoppas dock att det inte är någon fara.

Väl hemma blev det riktigt ordentlig stretching och massage av båda vaderna. Därefter bestämde jag mig för att ändå prova på ett cykelpass vilket det också blev. Däremot vågade jag inte köra några intervaller och sätta något särskilt tryck på vaderna.

Det blev istället femton minuters lugn uppvärmning. Därefter körde jag 25 minuter tröskel och direkt därefter 20 minuter sweetspot. Sedan blev det 10 minuter lugnt på slutet. I stället för riktigt tuffa intervaller blev det alltså jämn fart och inte allt för hårt.

Jag hade planerat att köra närmare två timmars cykling, men bröt alltså då jag hade 50 minuter kvar. Det är ingen katastrof, men då det började krampa i vaderna och kännas obekvämt/underligt ville jag inte utmana ödet. Jag brukar aldrig korta mina planerade träningar eller ge upp, men man får inte köra det upplägget in absurdum.

Jag tror och hoppas att jag inom några dagar åter är banan.

Sammanfattningsvis: Det är roligt och charmigt med barn.... I alla fall nästan jämt.

VO2Max-test och annat skoj

Det är roligt när man kan bli trött av träning. Hur menar jag då? Jo, när du är så pass vältränad att du kan trycka på köra hårt och bli trött på ett "bra" sätt är det riktigt skoj. Du mer eller mindre bara kör på.

Just nu är det skoj.

Idag blev det ytterligare ett tufft pass där jag körde hårt större delen av passet, det blev mycket jobbigt, men samtidigt kände jag mig stark.

Jag började dagens träning med att köra ett VO2Max-test på samma sätt som bror gjorde häromdagen. Då trainern som jag har nu inte har säkerställda wattsiffror körde jag det mest för att känna hur det känns och för att jämföra med mig själv längre fram.

Jag började på 70 watt och höjde med 35 watt varannan minut tills jag inte längre orkade hålla wattalet. I början var det svårt att hålla så låg intensitet. Det var nästan som att jag inte ens tränade. Efter 14 minuter var jag uppe på ca 300 watt och sedan blev det allt jobbigare. Efter 22 minuter och 35 minuter var det slut för idag. Jag hade då cyklat 35 sekunder på 455 watt.

Jag var in på den hemsida bror hänvisade till för att se vilket VO2Max jag skulle ha om wattmätningen stämt. Utifrån min vikt på 83 kg skulle jag ha hamnat på 61,9 ml/kg. Skulle det stämma tycker jag det är ett bra resultat. För övrigt samma resultat som bror. Jag cyklade marginellt längre, men han är inte lika tjock som jag.

Självklart skulle det bli markant bättre om jag var några kilo lättare, men det är som det är med det. Men det finns också en del osäkerhetsfaktorer i denna mätning både utifrån själva mätningen, och att jag borde kunna hålla ut lite längre i och med att jag gav upp på 95% av maxpuls. Jag var nog lite svag mentalt!? Dessutom har jag inte fasta wattal på trainern, vilket innebar att när jag blev riktigt trött efter sista höjningen tryckte jag järnet och hamnade då högre än 450 watt, vilket gjorde att jag låg på 480 watt när jag gav upp. Sammantaget kan nog det verkliga resultatet vara både högre och lägre, men det viktiga är att jag känner att träningen går åt rätt håll.

Hur som helst blev det jobbigt (oavsett hur väl siffrorna stämmer). Jag körde därför lugnt i 3 minuter innan jag körde sweetspot i 30 minuter på en puls som låg på en bit över 80%. Sedan tog jag det lugnt i 3 minuter innan det var dags för en 6 minuter lång intervall. Jag körde två minuter på 375 watt, två minuter på 390 watt, en minut på 400 watt, och den sista minuten på 410 watt. Mot slutet låg jag på 95% av maxpuls och det började bränna bra i benen.

Jag cyklade sedan lugnt 4 minuter för att avsluta dagens hårda del med en rejäl tvåa där jag även i denna intervall mot slutet låg på 95% av maxpuls.

Snittpuls i både tvåan och sexan hamnade på en bit över 90% av maxpuls.

Totalt blev det 80 minuters cykling. Räknar vi bort uppvärmningen i början och några minuter i slutet då jag trampade ur benen låg snittpulsen på övriga 60 minuter på 84% av maxpuls. 8 minuter i högsta pulszon och 47 minuter i näst högsta pulszon.

Ett av många bra träningspass på slutet.

Efter träningen hade jag så tur att jag fick en hembakad semla som Katten hade gjort. Riktigt gott. Jag kastade också i mig 3 pannkakor och lite frukt- och bärblandning. Till detta några deciliter god espresso. Gott!

Nu är det nog dags att gå i säng snart. I morgon är det frukostmöte på jobbet, så det blir en extra tidig morgon. Sena kvällar är min grej, men inte tidig uppstigning, men det ska gå på något sätt.

Dream Team, fartlek och pulsbaserad träning

Till att börja med måste jag gratulera Canadas ishockeylag. De var verkligen bra. Det var nog första gången jag såg en final i VM eller OS där det faktiskt var klasskillnad. Jag tänker att svenskarna nog inte är så förstörda. De känner nog helt enkelt inte var tillräckligt bra, och de har ju vunnit ett silver. Canadas lag - ett riktigt Dream Team. Att hålla nollan i både semifinal och final är extremt imponerande.

Sedan ska vi enligt mig hylla Anders Södergren både utifrån en bra insats i dagens 50 km, men framför allt för allt positivt han gjort i sin skidkarriär. Ja, jag vet det blev ingen medalj idag, utan en 7:e plats. Jasså, det var inte bra?! Jag tycker i alla fall att han var riktigt stark.

Största anledningen till att jag vill hylla Södergren är dock för att han alltid gör sitt, han tror på sig själv, han är offensiv i sin åkning, han är alltid positiv och ser möjligheter, och han är en förebild som människa. Förutom allt detta har han varit i världseliten i en bra bit över 10 år. Det är inte många som lyckas hålla en så hög nivå så länge.

Södergren har enligt min åsikt verkligen haft otur, när hans karriär inte låg ett tiotal år tidigare och då fått åka när det främst var individuella starter. Med Södergrens kvalitéer och åkstil är jag ganska säker på att han då hade håvat in en mängd medaljer på stora mästerskap. Södergrens akilleshäl har ju alltid varit att han inte är tillräckligt rapp och bra i slutet, och hans spurt har varit svag. Då är man oftast körd när det är masstart. I individuella lopp spelar denna typ av kvalitetsbrist mindre roll när man har allting annat.

För egen del känns det allt bättre i vad och baksida lår. Det verkar ha varit framgångsrikt med stretching, massage och mycket distansträning denna vecka.

I och med att det kändes bättre idag blev det därför en återgång till lite mer intervalliknande träning. Efter uppvärmning körde jag en form av fartlek. Det innebar att jag under 40 minuter kontinuerligt ändrade intensitet. Det blev intervaller på både 10, 20 och 30 sekunder. Jag körde också två maxintervaller på två minuter och förutom detta blev det både sweetspot och en tröskel på ca 7 minuter. Efter avslutad fartlek blev det lite lugn cykling innan dagens cykling var över.

Totalt blev det endast 60 minuter i dag, men för hela veckan ca 10 timmars träning.

Snittpuls för hela rundan hamnade på ca 80% av maxpuls. Under fartlekens 40 minuter låg snittpulsen på 84%. Kadensen hamnade på 94 i snitt för hela rundan och som högst 136. Under tvåorna blev snittet 90% av maxpuls och mot slutet av intervallerna låg pulsen på 96% av maxpuls. Det blev som helhet ett bra träningspass.

Jag blev också på det klara på hur viktigt det känns för mig att ha möjlighet att följa upp träningen på ett bra sätt. I slutet av förra veckan gick min trainer sönder, och nu lånar jag Kattens trainer. Den fungerar bra på alla sätt, förutom att det inte går att analysera sin träning i efterhand. Det fungerar att titta på snitt för hela rundan, men inte för olika delar av träningen.

Dessutom visade det sig i dag att wattmätningen verkar fungera bra vid jämn fart, däremot hänger inte mätningen med vid korta intervaller. Det visade sig ganska snabbt i och med att den watt som trainerna visade under tvåminutersintervallerna då jag hade en kadens på 110-112 på högsta växeln, var likartad med wattalen för mina 10-sekundersintervalle trots att jag då hade en kadens på ca 130. Dessutom visar trainern watt- och kadenssiffror med en viss fördröjning, vilket inte heller är bra när man ska styra intensiteten vid kortare intervaller.

Allt detta kring trainern och den bristfälliga informationen innebär att jag i nuläget måste återgå till mitt "gamla" tänk för träningen.

Det innebär att det blir puls och känsla som får styra. Exempelvis bestämde jag mig i dag för att intensiteten vid tvåorna skulle vara på den nivån att jag låg på 90 % av maxpuls efter 60 sekunder. Sedan skulle jag hålla samma intensitet i ytterligare 40 sekunder för att sista 20 sekunderna köra max. Det är tur att man börjar känna sin kropp, så man vet ungefär vilken intensitet som krävs för detta. Det gjorde att jag redan intervall 1 prickade mitt upplägg.

Det brukar alltså fungera ganska bra att köra pulsbaserad träning, så utifrån detta är det inget större problem. Det som känns lite irriterande och osäkert är att det inte kommer att gå att se om formen fortsätter utvecklas. Det går inte heller att jämföra träningarna och resultaten utifrån tidigare säsonger mm. Jag kommer inte heller nästa år, då jag förhoppningsvis åter har bra mätning kunna jämföra hur jag ligger till då i förhållande till nu.

För i år och för denna säsong blir det nog bra ändå, bara jag får slippa skador och sjukdomar och då kan träna på. Det handlar "bara" om att följa sin plan, att köra tillräckligt hårt när det ska vara hårt och vila när man ska vila.

Trasig trainer och trösklar

Söndagens förmiddagsträning blev inställd, då trainern havererat. Jag provade olika varianter utan att lyckas att få den i brukbart skick.

Efter att ha slickat såren och gjort annat tänkte jag ta nya tag på kvällen. Därför ägnade jag bra mycket tid till åt att få igång min Taxc I-magic. Till slut vaknade den delvis till.

Jag provade därför att köra ett träningspass under matchen mellan Canada och Finland. Det gick sådär med det tekniska.

Jag bytte sladdar mm och bände och vred - så började det helt plötsligt fungera.

Jag han dock bara cykla 5 minuter innan det åter slutade fungera. Jag startade om allt igen, och då fungerade det igen under ca 30 minuter. Jag blev då väldigt less och fortsatte cykla trots avsaknad av kontakt med datorn. Jag trampade på i distanspuls en kvart och stannade sedan återigen för att försöka få igång trainern.

Efter att åter startat om programmet i datorn och ruckat på lite sladdar fungerade det i 15 minuter. Jag bestämde mig för att prova ytterligare en gång innan jag gav upp. Allt började fungera igen.

Planen var ursprungligen att köra distanstempo i drygt två timmar, men nu visste jag inte om det bara skulle bli några minuter till innan det var dags att ge upp.

Jag bestämde mig därför att köra en form av tröskelträning. Jag skulle köra 8 minuter på tröskel, men efter fem minuter tappade åter datorn kontakten med trainern. I frustration drog jag ut en sladd utan att stanna och satte in den igen. Otroligt nog började det fungera. Jag körde lugnt 2 minuter innan jag körde 9 minuter tröskel, därefter lugnt 2 minuter och slutligen 9 minuter tröskel igen. Totalt blev det 23 minuter på i snitt 319 watt. Jag körde lite lugnare i två minuter innan det blev sweetspot 23 minuter. Då slutade trainern återigen att fungera. Jag provade igen att dra ut och sätta i USB-sladden, och den startade igen. Jag avrundade söndagens cykling med 32 minuter distanstempo.

Det kändes bra i kroppen idag och det var jobbigt med tröskeln, men jag hade kunnat trycka mer. Att få ihop drygt 140 minuter trots en bedrövlig trainer känns också bra.

Däremot känns det inte bra med trainern. Ska en sådan bara hålla 300 timmar (det är vad den gått)? Ska jag köpa en ny trainer redan nu, eller fortsätta försöka få den att fungera hjälpligt? Ja, jag provar nog någon dag eller två.

Jag har sett att flera personer föreslår en trainer utan mjukvara till datorn etc. De ska hålla bättre. Det tror jag på. Däremot är jag lite av en nörd när det gäller att följa min träning och utveckling, och därför vill jag gärna ha bra analysmöjligheter. Därför blir det nog även nästa gång en liknande trainer. Det blir alltså kostsamt. Jag hoppas att en kommande trainer håller bättre.

Ett sött pass

Måndagen ägnades åt arbete av olika slag. Jag gick dock hem lite tidigare för att se skidskytte och i stället arbeta på kvällen. Tävlingen var bra, men tyvärr blev det ingen större framgång för svenskarna.

Sedan blev det middag och lite annat smått och gott. Som tidigare och förhoppningsvis kommande dagar lades träningen i samband med OS. Denna gång puckelpist. En riktigt rolig sport. När herrarnas final var över hade bäste svensk placerat sig på 11 plats och jag hade cyklat 70 minuter.

Jag måste säga att det gick över förväntan. Söndagens träning gick dåligt och under måndagen hade jag känslan av att en förkylning var på gång. När jag dessutom kände mig trött och seg var jag redo att ställa in. Jag kollade dock min vilopuls, och eftersom den var normal blev det ändå träning.

Jag började träningen lugnt i 10 minuter för att därefter köra 20 minuter sweetspot följt av 3 minuter stressad tröskel. Därefter 20 minuter sweetspot, 3 minuter stressad tröskel och slutligen 14 minuter sweetspot.

Snittet för timmen efter uppvärmningen hamnade på 273 watt och det kändes kontrollerat och bra. Snittpuls under denna delen 80% av max.

Detta var inget toppenpass och jag körde ju inte särskilt hårt (vilket inte heller var planerat), men det kändes ändå markant bättre än vad jag befarat.

Efter träningen gjorde jag lite scones till oss och därefter tittade vi på Elementary.

Sedan var det dags för några timmars arbete innan sängdags.

Under tisdagen trampar vi vidare i sällskap av OS.

Extra ren

Lördagskvällen ägnades åt melodifestivalen med sonen då både Tova och Katten var borta. Det var riktigt mysigt och trevligt, åtminstone till röstningen började. Det visade sig då att svenska folket hade fel och inte förstod bättre. Sonen som visste vilken låt som var bäst hamnade i upplösningstillstånd när hans låt åkte ut.
Vi tog nya tag till omröstning två, och efter mycket preparering och peppning blev utfallet hyfsat.

Under söndagen var det dags för dag två av OS. Främst låg fokus på herrarnas Skiathlon, men självklart fanns också mycket annat skoj.

Dagens första cykling skedde under längdåkningen. Det innebar att träningen började klockan 11 och varade i 80 minuter. Om det kändes bra i benen? Inte särskilt. Rent allmänt kändes det riktigt segt och dåligt. Jag höll dock ut hela passet och var nöjd att det var distanstempo som var inställt. Ett intervallpass med denna känsla hade inte varit muntert. Till och med ett lugnt distanspass kändes lite tungt. Tur då att det gick lättare och bättre för alla fyra svenskar på OS-skidåkningen. Alla fyra bland de 14 bästa är riktigt bra jobbat.

Efter träning och OS-silver blev det en dusch och lunchdags.

Efter maten tittade jag på OS stretchade en del och körde också min rumbleroller, med förhoppningen om att det kunde hjälpa till att få till ett bättre eftermiddagspass.

Därefter blev det till att städa upp i huset. Inte skoj, men nödvändigt.

Halv fyra körde jag träning nummer två  för dagen. Jag passade in träningen till damernas skidskytte. Inga svenskar, men ändå en trevlig tävling. Vid detta pass kändes både andning och benen bättre, även om det inte på något sätt var toppkänsla.

Jag började passet i distanstempo för att därefter köra en timme på sweetspot.

Totalt blev det under dagen 160 minuters träning. 100 minuter med distansintensitet och 60 minuter med sweetspotintensitet. En snittpuls all träning under dagen hamnade på 78%. Det blev endast 240 watt på distansdelen och 270 watt på sweetspot.

Efter den andra och sista träningen för dagen var det åter dags för en dusch. Sedan blev det tacos (rester från gårdagen) och lite rast vila.

Vid åtta var det bara att inse att det var dags för att gå ut och skotta bort snö vid garageinfarten och vid brevlådan. Nu hade det regnat hela dagen, så inte var snön särskilt lätt. Det blev lite av ett träningspass och svetten lackade. Efter ca 40 minuter var jag klar, och då var det åter dags för en dusch.

Nu har jag alltså duschat tre gånger i dag, så nu borde jag vara riktigt ren inför morgondagens arbete.
I morgon fortsätter både OS och träningen. Vi får hoppas att det då känns lite bättre.