Träning utan puls

Via Vännäs CK:s facebooksida hade vi idag kommit överens om att ta en tur till Umeå och tillbaka. Avfärd planerades till 09.30 i morse.

I går kväll ringde bror och undrade om inte vi skulle rulla några mil innan den gemensamma avgången. Självklart hängde jag på. Det innebar att jag anlände till bror vid 08.50. När vi cyklat ca en mil hade jag inte längre någon puls. Jag cyklade vidare och hoppades att pulsen skulle komma tillbaka - men utan att lyckas.

Det gjorde att vi cyklade hem till mig och jag bytte ut mitt pulsband - men fortfarande ingen framgång. Det var bara att inse att det skulle bli en hel runda utan puls. 

Klas verkar trivas med tillvaron, kanske beroende på nya snabba hjul?

Mankemanget med min pulsklocka mm innebar att vi blev några minuter sena till vår gemensamma träffpunkt. Vi hade då cyklat ca 20 km och nu väntade mellan 35-40 km innan det var dags för lite fika. Vi var 6 cyklister som rullade via Överboda till ett av Umeås äldsta caféer - Mecka.

Lundin försöker insupas i bilden och övriga hänger på.

Helmersson och Fredrik körde the red style

Vi hade medvind större delen av sträckan och dessutom höll vi upp tempot, så det kändes som vi knappt börjat så var det fika. Efter en trevlig stund åkte två av cyklisterna som bor i Umeå och mött upp i Vännäs hem. Dessutom skulle en av Vännäsborna på baluns. Kvar blev jag, bror och Helmersson för den gemensamma hemresan.

Bror stark och fokuserad som vanligt. Observera också de nya snabba zipp-hjulen.

Vi tog nu en lite längre väg till Vännäs via Röbäck, Hössjö och Hjoggsjö. Tanken var att vi skulle bränna ur kropparna, så det blev hårdkörning stora delar av sträckan. Trots att vi hade mot- och kantvind under en stor del av sträckan och mer uppför än utför snittade vi ca 36 km/h sista 37 km. Dessutom körde vi några ryck för att ytterligare förhöja stämningen. 

Min puls var nog rejält hög vid mina förningar då jag körde ganska så hårt. Men jag hade som sagt ingen puls - så jag vet inte det. Bror som både hade puls- och effektmätare uppgav att hans snittwatt på hemvägen hamnade på 275. Jag bedömer därför att jag minst hamnade på detta och det borde vara ganska hyfsat då dessförinnan redan kört drygt 60 km.

Dagens runda blev drygt 100 km inkluderat de 20 km som jag körde med bror.

Det var riktigt roligt i dag och jag kände mig stark. Att då dessutom ha trevligt sällskap och fint väder - ja då kan det inte bli bättre. 

Väl hemma har jag nu tvättat mina två pulsband och jag hoppas verkligen att det är lösningen på pulsproblemet, då jag redan bytt ut batterierna. Vi får se om det blir framgång eller ej.

Mallorca 2014 - Fika i Petra

Näst sista cykeldagen här på ön. Idag planerade vi för ett besök på Cykelmeckat – Petra. Dock skulle lite cykling ske först. Istället för att cykla närmaste vägen fram och tillbaka på ca 8-9 mil, hade vi planerat för en tur på 14 mil där stora delar skulle vara småvägar.

I dag var det Klas, Johan, Helmersson, Lundin, bror och jag som gav oss i väg. Jonas och Micke skulle ta en kortare väg till Petra och möta upp där. Tellné valde att satsa på morgondagens bergsetapp.

Idag hade vi riktigt kanonväder och även själva rundan blev riktigt bra. Fina vägar, trevligt sällskap, bra fart, få stopp och inga incidenter.

Jo, förresten. Det var en nästan – incident. På vägen till Petra höll vi på att krocka med en äldre dam på cykel som hade sin krycka fastsatt på pakethållaren som en lans. Jag och bror som låg etta och tvåa i ledet lyckades dock hitta en lucka på var sin sida om den vingliga damen. Tur.

När vi stannade för i första gången efter drygt 40 km meddelade Lundin att han skulle ta kortaste vägen tillbaka till Playa de Palma. Han hade redan på morgonen sagt att det skulle bli en kortare tur, så det var väntat. Han ville spara sig för morgondagen.

När vi i kväll skulle äta middag visade det sig dock att Lundins korta tur på ca 25-30 km tillbaka till hotellet inte riktigt blev så kort. Han körde fel på några avtagsvägar, och fick problem att ta sig tillbaka. Så träffade han några tyskar som meddelade att de var på väg till den by där han avvikit från vår grupp. Han valde då att återvända till byn för en omgiv.

Omgiven gick bättre men inte perfekt. Längre fram hamnade nämligen Lundin åter lite fel och hamnade på en återvändsgränd. För egen del hade jag insett att det bara var att vända och därmed få ytterligare många kilometer extra. Lundin hade dock en mer kreativ lösning. Han såg ”rätt” väg en bit bort – det var bara ett stängsel emot. Då Lundin är lite som McGyver så hade han de rätta verktygen. Han klippte helt sonika upp staketet rädd för att polisen skulle komma, skickade över cykel och ryggsäck innan han själv kröp under. Efter alla äventyr avslutade Lundin sin ”korta” cykeltur på ca 110 km.

Åter till vår tur. Jag och bror turades om i förningarna och tempot var ganska så uppskruvat. Det gjorde att de ca 75 km till Petra gick riktigt fort. På torget i Petra blev det ett rejält stopp med läsk, pizza, kaffe och slappande. Jag imponerades av Mickes och Jonas timing. De startade efter oss och körde en annan väg men kom fram nästan exakt samtidigt som oss.

På torget i Petra såg jag ett par cyklister som inte körde cykelkeps eller liknande de var mer uppfinningsrika. Damen i fråga hade knutit en cykeltröja runt huvudet, medan mannen hade något som liknade en kockmössa gjord av toapapper. Något liknande har jag aldrig sett.

Efter långlunchen var det dags att bege sig i solskenet.

Micke och Jonas skulle ta samma korta väg tillbaka. Det är dock inte alltid lätt att ta sig ut ur byarna och hitta rätt väg. I stället för vägen de skulle ta, råkade det bli en väg som ledde uppför ett berg och längst upp fanns ett kloster. Det var inte klostret i Randa – men ändå ett kloster. Senare gick vägvalen bättre, men deras korta runda hamnade i dag på ca 10 mil. De avverkade dessutom fler höjdmeter än vad vi gjorde på vår runda. Micke han också med gruppens 10:e punktering på denna resa.

Nu är det bara Lundin och Tellné som inte punkterat. De är också våra lättviktare. Enligt en teori vid middagen är detta svaret – vi andra är för tunga.

 Åter till vår runda. Tempot efter lunchstoppet var åter rejält högt och bror drog första 30 minuterna innan jag tog över och tog en förning på 80 minuter. Det blev ganska jobbigt då jag försökte hålla hyfsat tempo samtidigt som det mest var motvind, till skillnad från vägen till Petra. Vi passerade en mängd byar och städer, bland annat Pina. Någon pina var dock aldrig denna tur som kändes riktigt lyckad.

På en av vägarna såg vi extremt mycket döda djur på vägen av alla de slag. Jag vet inte vad det berodde på. Idag flög också en stor fjäril in i ansiktet och fastnade bakom glasögonen. Detta är inget jag tidigare provat.

När vi nådde strandpromenaden för de sista kilometrarna innan hotellet tog vi det lugnt och pratade om rundan. Alla var överens om att den blev riktigt lyckad.

Jag hade bestämt mig för att under resan få till åtminstone en runda på över fem timmar som hade distansinriktning och inte var en bergsetapp (här har vi redan cyklat längre tid). Därför drack jag lite choklad på hotellrummet innan jag i distanstempo avverkade ytterligare drygt 3 mil på ca en timme. 

Totalt blev det för egen del idag 173 km på ca 5 timmar och 20 minuter. Riktigt bra. Nu börjar dock låren bli lite tärda, så vi får se hur det blir i morgon på vår sista cykeldag här som ska avverkas i bergen. Eller som Tellné sa idag på middagen – ”Man känner att låren är skadade.”

Fick för övrigt höra av Katten att det idag snöade på hemmafronten!! Visst har jag hemlängtan till familj mm – men inte till vädret.

Mallorca 2014 - Gå på hjul, regn och östkustcykling

Dag 3 av vistelsen på Mallorca visste vi skulle bjuda på regn. Enligt väderleksprognoserna skulle vädret bli allt sämre under dagen så därför var avgång i dag satt till nio.

Vi blev precis som igår 8 av 9 cyklister till start, men idag var det Tellné som valde att vila bland annat utifrån att han hade en deadline för sitt arbete.

Eftersom vi inte hade så stor lust att köra allt för länge i dåligt väder hade vi planerat för bara 10 mil i dag och dessutom inte särskilt kuperat.

Tanken var att i dag och i morgon då det också signaleras för regn köra något kortare och lättare för att om benen och huvudet vill braka på bra de sista tre dagarna av resan då väderleksrapporterna säger att det ska bli varmare.

Vi hade inte kört särskilt länge, men då vi var på tidigare okörd mark hade vi tvingats stanna två gånger för att säkerställa att vi var på rätt väg. En gång var vi det, en gång inte.

Bara en liten stund senare kom vi till en längre backe och då var det dags för resans första och förhoppningsvis enda krasch.

Vi körde om en annan grupp, men innan alla han om reste sig någon upp i den andra gruppen, alla fick bromsa och längre bak gick Jonas på Lundins hjul. Det blev en bra krasch med blodvite. Skadorna blev främst på knäna, händer och fingrar. Dessutom gick benvärmarna sönder. Den helt nya Garmin 810 flög all världens väg, men klarade sig trots allt. Man kan säga att Jonas hade tur i oturen. Det är aldrig roligt att krascha, men det blev inga allvarliga skador och efter lite mekande med cykeln var vi igång igen.

Vi han dock bara cykla ca 300 meter efter kraschen innan det var dags för dagens första punktering som denna gång Johan bjöd på. Av någon outgrundlig anledning satt det ett häftstift i hans däck!

Som ni läst från tidigare dagar har vi haft en del punkteringar, och detta var den 6 i raden och innan dagen var slut hade dessutom Klas åkt på en punktering. Sju punkteringar på 3 dagar måste vara någon form av rekord!? Det är i alla fall helt osannolikt, då vi vanligtvis bara brukar ha någon enstaka punktering på en utlandsresa, om någon. Är det en komplott mot gruppen!?

När vi väl kom igång efter vägletande, krasch och punktering fortsatte anledningarna till stopp. Inte mindre än två gånger hade vi folk som tappade rulle och då fick vi stanna och vänta.

 När vi stannade för fika som var det första planerade stoppet hade vi redan nästan 90 minuters oförutsedda stopp på drygt 90 minuters cyklinade! Då är det inte helt lätt att få flyt i åkningen. Efter fikat blev det något bättre, men även idag blev det för många stopp för min smak, och jag hoppas att vi både har mer tur med punkteringar och annat och att vi inte drar på oss för många ”onödiga” stopp de närmsta dagarna.

Efter fikat hittade vi några riktigt fina och snirkliga vägar och det blev flyt i åkningen en längre tid. När det var 30 km kvar stannade vi och vissa tog på sig kläder för att möta det annalkande regnet, medan andra hoppades att det inte skulle komma.

 Precis när vi skulle åka kom en extrem regnskur och med det blåsten. De som inte tagit på sig allt de hade gjorde det nu. Jag vet inte riktigt vad som då hände men gruppen drog iväg innan de två sista var klara. Jag valde då att vänta på dem för att försöka dra upp de till huvudgruppen, och om det inte gick säkerställa att alla hittade tillbaka.

Vi hade ca en minut att hämta in, och vi tog kontinuerligt på gruppen framför. Jag försökte samtidigt att inte köra för hårt så att alla i vår grupetto skulle orka hålla rulle. Så gick gummibandet av, och det blev lugn körning därefter för att vi skulle få med oss alla till hotellet.

Nu var det inte längre någon cykelpropaganda. Storm och spöregn!

När inte gruppen framför oss stannat relativt snabbt tänkte jag att de tagit sig till hotellet. Men så efter att vi kört ca 20 km med bara tre i gruppen såg vi de andra fem. De hade stannat. Jag vet inte riktigt varför, men tror att det berodde på att bror inte mådde bra.

Han hade klagat hela rundan och nu på kvällen är det mycket sämre. Magont, huvudvärk, frossa och feber. Inte alls skoj. Jag hoppas verkligen att en natts sömn och eventuellt vila i morgon kan göra att han snart är på det igen. Det är ju verkligen tråkigt för honom att vara här om han inte kan cykla.

Åter till själva passet. Sista dryga milen kördes lugnt. Ja, självklart då med ett extra stopp för punktering. Väl framme på hotellet kunde vi konstatera att om vi inte haft alla dessa stopp hade vi hunnit köra hela rundan utan att få regn på oss. Men nu är det som det är.

 För övrigt kom Lundin på en genial idé på hur man torkar kläder och skor när det inte finns något att hänga dylikt på och det är regnigt ute. Jag byggde då en likadan för att om möjligt ha torra skor till i morgon. Att upphängningen dessutom är mitt under utblåset för värmen är extra optimalt för torkfunktionen. Dock inte lika optimalt för stanken i rummet!

För min del kändes dagens cykling som en relativt lugn resa trots att jag låg längst fram och bröt vinden i ca 2 timmar av de 3.20 som vi cyklat i dag. Däremot känns det att gårdagen var en relativt tuff dag och inte är benen helt krispiga trots allt. Jag hade planerat att skarva på vår gemensamma tur med ca en timme, men när spöregnet kom vek jag ned mig och avslutade tillsammans med övriga i gruppen. Att köra i spöregn och frysa är inte särskilt skoj.

Fortfarande har jag mycket att lära. Häromdagen levde min cykel om som ett tröskverk och jag hittade inte felet. Stefan Lindbäck lämnade då en kommentar på min blogg som löste problemet. Tack för det Stefan. Det var så enkelt som att smörja gängorna för pedalerna. Men inte så enkelt att jag kom på det själv. Nu hade jag inget bra fett, så jag för lösa det ”på riktigt” när jag kommer hem.

När cykeln slutat med sitt enerverande ljud har det dock börjat med ett nytt. Mina elektroniska växlar ligger inte riktigt rätt och det smäller och har sig när jag växlar och ibland hoppar det mellan växlar. Jag har för mig att man kan kalibrera detta, men jag har ännu inte lärt mig hur. Jag är helt klart inte född till mekaniker trots att det vimlar av sådana i vår släkt. Eller kanske just därför?!

Jag fick också en fråga på gårdagens inlägg: Fick ni några bra tider upp för Coll de Soller och Puig Major? Vad svarar man på det? Jag har ingen koll. Jag vet inte ens var man börjar ta tiden och vart målet är. Jag vet inte heller vad en bra tid är. Vad jag vet är att vi körde ganska så hårt upp för Puig Major utan att för den skulle gå på max. Upp för Coll de Soller gick vi lite lugnare, ca 15 watt. Jag vet också att jag blev bra trött.

För övrigt, är det någon som vet vad en bra snittwatt är uppför säg Puig Major? Då tänker jag inte på världseliten utan en ganska bra svensk cyklist. Vet du vad du haft för watt uppför?

För morgondagens cykling som kommer att starta lite senare då vädret verkar bli sämst på förmiddagen är planen ca 4 timmars effektiv cykeltid. För att det ska gå krävs färre och kortare stopp då vi alltså börjar ganska sent. Sedan får vi se hur många som hänger på och hur kropparna känns. Vi har sagt att slutligt beslut tas vid frukost i morgon bitti.

Vi lägger ytterligare lite trevlig cykling till handlingarna….

Växeln hallå?!

Idag blev det verkligen en annorlunda tur. Då var det inblandat en del otur.

Jag, Lundin och Helmersson passade på att köra en tiomilarunda i det fina vädret. Det är ju helt otroligt att det är 22-23 grader i skuggan när almanackan visar mitten av september.

Vi tog vägen via Gräsmyr-Mullsjö och vidare till Hörnefors. I början av rundan var farten hyfsat hög, men med en kontrollerad intensitet. Det mesta flöt på och jag njöt av omgivningarna och det fina vädret.

Helt plötsligt hände det. Eller ska jag säga - hände det inte. Jag växlade, men inte växlade cykeln.

Jag har i år en ny cykel med elektroniska växlar. Jag är riktigt nöjd med detta och framför allt på tävling har det varit positivt att snabbare få in rätt växlar. Att växeln är självjusterande vilket gör att kedjan alltid ligger helt rätt är också väldigt positivt. Batteriet ska inte behöva laddas mer än några få gånger under en säsong, när allt fungerar.

Nu har jag haft problem med att batteriet laddar ur väldigt snabbt nästan sedan cykeln var helt ny. Om cykeln stått oanvänd några dagar har batteriet varit helt tomt. Växlarna har alltså fungerat perfekt vid cykling, men ändå har det varit någon typ av fel. Nu verkar problemen ha escalerat.

Jag har haft kontakt med Canyon som sålt cykeln och jag ska skicka in den på rep. Vi var dock överens om att jag först skulle cykla klart för säsongen. Det varkar vara nu!?

Efter drygt 30 km av dagens runda slutade alltså växeln att fungera. Jag la då kedjan på tredje tyngsta växeln, men ganska snart hoppade den till högsta växeln. Det var bara att inse att resten av rundan skulle avverkas med tyngsta växeln, oavsett terräng. Det blev en mycket intressant upplevelse och en annorlunda träning.

När jag låg på rulle var kadensen mycket låg, ca 60. När jag drog kunde jag trycka upp kadensen till ca 75, men då var jag samtidigt tvungen att dra i farter på en bit över 40 km/h - även på platten och uppför. Vid minsta lilla kniks fick jag ställa mig upp och trampa för att hålla bra fart. När jag sedan låg på rulle igen var kadensen åter så låg att det var svårt att transportera bort den mjölksyra som samlats av att ligga först.

Totalt blev det ca 60 km cykling med bara tillgång till en växel. I och med att vi körde på ganska så hög intensitet och fart, blev det tufft att köra hårt på låg kadens och samtidigt vara tvungen att stå en stor del av tiden.

Efter de första 15 km med min "Singlespeed" tog vi ett fika i Hörnefors. Som vanligt trevligt.

Därefter väntade hemresan på 45 km. När det var ca 22 km kvar kom vi fram till Hössjöbacken som är en backe på ca 4 km i kategorin halvbrant. Nu gick det inte att ha tyngsta växeln, så jag la framväxeln på lilla klingan och tyngsta bak. Att cykla upp för en backe med en växel jag inte skulle valt i ett annat läge blev ganska jobbigt. Det fungerade dock hyfsat och min oro att mina kamrater skulle få vänta på toppen besannades inte.

Efter denna backe valde jag att ligga kvar på denna låga växel hela vägen hem.

Sammantaget hade jag idag en snittkadens på ca 90 första 34 km, därefter 38 km på i snitt drygt 60 i kadens och slutligen ca 22 km med en snittkadens motsvarande ca 110. Att cykla på mycket hög kadens i nästan 40 minuter är jobbigt, att cykla på väldigt låg kadens är jobbigare. Framför allt är det låren som tar stryk.

Jag hanterade dock hela rundan helt ok trots debaklet. Vi trampade ca 550 höjdmeter och hade en snittfart på hela rundan på ca 36 km/h. Pulsen blev ganska hög på hemvägen då stående cykling får den effekten.

En givande och bra runda med trevligt sällskap. Däremot frustrerande att ytterligare en av mina cyklar nu verkar vara ur funktion. Jag ska nu prova att ladda batteriet för att se om det är helt kaput eller om det går att fixa en runda eller två innan cykeln lämnas in. Går inte det att lösa har jag 4 cyklar och 4 cyklar som är ur fas....

 

Vi fick fingret!

I helgen var det dags för ett av säsongens sista långpass. Vi var tre cyklister från Vännäs CK som körde en tiomilarunda. Vi trampade till Vindeln via Tvärålund. Anledningen till att det blev just Vindeln var att Lundin vill prova på "vårt" café på Vindelns camping, vilket han ännu inte fått chansen.

Vi började väldigt lugnt och det blev en del "snack" innan vi på given signal ökade tempot. Därefter gick det med bra fart de 4 mil som var kvar. Vid varje förning försökte jag trycka på och pulsen steg bra. Även övriga höll upp farten.

Vi hade i början av rundan cyklat två i bredd och en bilist blev upprörd och tutade. Jag förstår honom, han hade bara ca 3-4 bilbredder för sig själv. Då är det lätt att sikta fel och hamna i diket.

När vi ökade tempot åkte vi på rad, dvs ett led. Då kör en bilist förbi oss, tutar och visar fingret. Jag förstår honom, och att han blir upprörd. En så instabil person har nog svårt att se cyklister utan att trigga sig själv så mycket att han riskerar att råka ut för en olycka. Ett tips bara. Du som blir så frustrerad av cyklister som cyklar ordentligt och håller ut. Visa inte fingret. Klarar du inte att köra förbi oss utan ilska och rädsla för olycka ska du nog hålla båda händerna på ratten - hela tiden! Kanske också dags att du får en uppfräschning på någon bilskola och att du går och pratar med någon som kan hjälpa dig att tygla humöret. Ett sätt att få ett jämnare humär är träning - kanske landsvägscykling vore något!? Någon annan som känner igen sig. Jag har samma tips till er. 

Nog snackat om detta.

Väl framme i Vindeln visade det sig att cafét på campingen var stängd. Det kändes mycket förvånande då det var helg och väldigt många husvagnar på campingen. Nu är nästa chans nästa säsong, och då vet vi att Lundin åtminstone en gång till vill cykla till Vindeln.

Som tur är finns även ett café i Vindelns tätort. Där hade ingen av oss tre varit tidigare, men stället var bra och fikat gott. Vi hade det mycket trevligt, och innan vi visste ordet av hade vi suttit en hel timme. Det hade då blivit en princessbakelse och ganska gedigna mängder kaffe.

På vägen hem via Selet gick det ännu hårdare och dessutom var vinden inte så gynnsam. Vi tryckte på bra ända fram till Vännäsby där vi avslutade dagens runda då Helmersson bor där. Jag och Lundin rullade i maklig takt de återstående 6 kilometrarna.

Detta blev ett gediget träningspass med mycket tid i pulszon fem och en bra snittpuls. Snittfarten på de 90 km vi körde på hamnade på drygt 37 km/h. Ett av de bättre passen i år.

Jag provade även mina nya ben- och armvärmare och de kändes bra. Jag tycker också att de såg bra ut i svart och vitt. Ja, jag vet att det finns de som säger att det inte är ok med vita benvärmare.

I detta läge väljer jag att bortse från detta. För att öka på den färgklick jag ville vara så hade jag även på mig mina nya knallröda skoöverdrag. Utmärker man sig inte i cyklingen får man chansa på att göra det med kläderna.

Jag var hur som helst nöjd och glad efter en kvalitativ träningsrunda i okej väder. Jag hoppas bilisten några timmar senare mådde bättre och lugnat ned sig från chocken att se cyklister på vägen, så att även han fick en bra helgkväll......

 

 

 

Lika seg som en skumbanan

Efter två riktigt bra veckor med toppform har det blivit ett rejält bakslag i veckan.  Rosslig, trött, ont i kroppen och ben lika starka som en okokt spagetti. Tisdagsträningen blev katastrofal, torsdagsträningen gick att hantera men det kändes mycket dåligt. Efter två dagars vila tänkte jag att det idag skulle kännas bättre - men nej.

Jag var fullständigt under isen. Det var tre bra saker med dagens runda till och från Vindeln. Jag hade trevligt sällskap av bror, vädret var riktigt bra och fikat i Vindeln var mycket gott. Allt annat var dåligt. Varje gång jag tog i blev jag rosslig, pulsen var onormalt hög och benen var lika sega som en skumbanan. Bara jag tänkte på att ta i så dök mjölksyran upp. Under nästan hela passet på 96 km hade jag ont i benen och kände mig allmänt ur slag. Det kändes bara bra en gång under rundan - det var när vi satt och fikade....

Vi provade några rejäla ryck i passande stigningar och även på slättan. Allt för att väcka kroppen. Den fortsatte sova. Det enda roliga med detta var att jag fick veta hur många watt vi trampade vid några av rycken då bror precis inhandlat en wattmätare till sin cykel. Vid backe två som var den enda vi mätade fullt ut snittade vi en bit över 800 watt, men då var backen kort.

 

Jag gjorde i fjol ett test i Aftonbladet som skulle säga min "verkliga" ålder. Enligt testet var jag 16 år yngre än vad som står i passet. Hade testet gjorts om i dag hade nog resultatet varit omvänt, dvs 16 år äldre. I dag var jag verkligen gammal.

Väl hemma fortsatte byggandet på altanen och uppsättande av en vägg. Det gick mycket bättre än cyklandet.

En vecka kvar till Vännästrampet. Nu krävs en rejäl formökning och att det skit jag har i kroppen försvinner om jag inte ska bli avhängd redan under masterstarten......

Vännästrampetrundan

Idag hade vi planerat in en lite längre runda. Precis som i torsdags då vi cyklade till Vindeln hade det lovats sol - men någon sådan syndes inte till idag heller. Däremot var luftvärmen helt ok. Vi blev 6 stycken starka cyklister på dagens runda och därför blev det också relativt bra tempo under delar av sträckan.

Det var roligt att våra duktiga MTB-cyklister Lundin och Helmersson som nu börjat cykla landsväg följde med ut. Det var också positivt att brors revbensskada nu inte är värre än att han kunde vara med. David Lif som i vanliga fall cyklar för Spårvägen, men nu är hemma hos släkten var också med, vilket alltid är lika uppskattat. Dessutom kryddade vi lite extra med vår egen spanjor Tomás och så jag själv då.

Vi trampade samma sträcka som Vännästrampet vilket innebar att vi via Gräsmyr kom till Nordmaling och just efter stannade vi vid Olofsfors bruk för ett trevligt och bra fika.Vi hade då trampat på i ca 52 km av dagens 124 km.

Efter fikat fortsatte det gå om vartannat i ganska moderat tempo och i bland relativt tufft. Helmersson gick kolhydrattom efter ca 8 mil vilket inte är särskilt roligt. Jag vet av egen erfarenhet att det då blir mycket tufft, då det är svårt att komma tillbaka även om man fyller på med ny energi. Vi sänkte tempot en aning och han kämpade på berömvärt fram till Bjurholm där vi stannade vid konsum för inköp av lite vätska och energi.

Efter stoppet trampade vi på i ett lite lugnare tempo första 5 kilometrarna för att därefter trycka på riktigt bra de sista 25 km fram till målet i Vännäs. Sammantaget blev detta en riktigt bra genomkörare där jag vid några av mina förningar passade på att köra på ganska så hårt för att få till ett antal intervaller. Jag tror jag behöver det för att återfå formen jag tappade vid min vila på grund av förkylningar och Tovas sjukhusvistelse.

Efter ca 3,5 timme var dagens träning slut. Min snittpuls hamnade på 141 slag, vilket inte är jättehögt, men jag fick ca 20 minuter i pulszon 5, vilket var precis vad jag behövde.

Jag tycker att det för min del kändes riktigt bra idag och jag inser också att vi har många riktigt starka cyklister här i Vännäs. Snittfarten blev ca 36 km/h trots att vi delar av sträckan körde ganska lugnt. Tack för en trevlig runda.