Efter två riktigt bra veckor med toppform har det blivit ett rejält bakslag i veckan. Rosslig, trött, ont i kroppen och ben lika starka som en okokt spagetti. Tisdagsträningen blev katastrofal, torsdagsträningen gick att hantera men det kändes mycket dåligt. Efter två dagars vila tänkte jag att det idag skulle kännas bättre - men nej.
Jag var fullständigt under isen. Det var tre bra saker med dagens runda till och från Vindeln. Jag hade trevligt sällskap av bror, vädret var riktigt bra och fikat i Vindeln var mycket gott. Allt annat var dåligt. Varje gång jag tog i blev jag rosslig, pulsen var onormalt hög och benen var lika sega som en skumbanan. Bara jag tänkte på att ta i så dök mjölksyran upp. Under nästan hela passet på 96 km hade jag ont i benen och kände mig allmänt ur slag. Det kändes bara bra en gång under rundan - det var när vi satt och fikade....
Vi provade några rejäla ryck i passande stigningar och även på slättan. Allt för att väcka kroppen. Den fortsatte sova. Det enda roliga med detta var att jag fick veta hur många watt vi trampade vid några av rycken då bror precis inhandlat en wattmätare till sin cykel. Vid backe två som var den enda vi mätade fullt ut snittade vi en bit över 800 watt, men då var backen kort.
Jag gjorde i fjol ett test i Aftonbladet som skulle säga min "verkliga" ålder. Enligt testet var jag 16 år yngre än vad som står i passet. Hade testet gjorts om i dag hade nog resultatet varit omvänt, dvs 16 år äldre. I dag var jag verkligen gammal.
Väl hemma fortsatte byggandet på altanen och uppsättande av en vägg. Det gick mycket bättre än cyklandet.
En vecka kvar till Vännästrampet. Nu krävs en rejäl formökning och att det skit jag har i kroppen försvinner om jag inte ska bli avhängd redan under masterstarten......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar