Sverigecupen i Svanesund - Min sämsta cykeldag på mycket, mycket länge!!

I helgen är jag nere i Svanesund för de sista två deltävlingarna i Sverigecupen. På lördag tempo och på söndag linjelopp.

I den totala cupen i tempo låg jag trea inför sista deltävlingen, bara två poäng från tvåan. Till ettan var avståndet för stort. Jag hade alltså en liten chans att knipa andraplatsen, även om jag visste den var minimal, då det bara är de fem bästa loppen som räknas och Patrik Boströms som låg tvåa hade en sjätteplats som sitt sista resultat. Det krävdes att han var bäst femma idag medan jag skulle bli sämst tvåa. Då banan inte passar mig, och Patrik i stort sett alltid är på pallen var chansen liten.

Men göra sitt bästa kan man ju alltid. Eller inte alltid, idag blev det inte så.

Av någon anledning var jag ute i senaste laget när jag åkte från campingen. Detta trots att tävlingarna började sent. Nästan ute på den större vägen inser jag att telefonen har i stort sett slut på batteri och jag har laddaren i stugan. Jag stannar och bestämmer mig för att vända. Det finns ingen bakom, och bara en bil på avstånd. Jag tittar också åt andra hållet och backar. Så ser jag att bilen som var en bit bort inte alls stannat utan kört in rakt bakom mig när jag backar. Bilarna touchar i varandra.

Surt värre! För det första vet jag att den som backar alltid är formellt skyldig, även om personen i den andra bilen kunnat stanna. För det andra insåg jag att det nu skulle ta tid att reda ut detta.

Skadorna på bilarna är små, men det lär kosta en hel del ändå, och jag blir nu ganska sen till tävlingen.

Väl på plats effektiviserar jag och packar ned allt jag behöver inför tävlingen i den ryggsäck jag brukar ha när jag cyklar till tävlingarna från där jag bor. Anledningen är att det är dåligt underlag fram till bilen och att jag vill undvika det, förutom att tjäna lite tid.

Jag ställer ryggsäcken vid vägkanten och rullar i väg lite för att känna att cykeln är ok efter transporten. När jag kommer tillbaka är ryggsäcken borta!! Muntert värre!

I ryggsäcken finns skoöverdrag, cykelglasögon, tempohandskar, svettband, all gel jag skulle ha, all sportdryck, liniment, flaskor, mm.

Förutom att min klädsel blir mindre aero, att jag inte får ladda upp som jag brukar med energi och förbereda mig med liniment mm så blir även detta dyrt. Med den fina ryggsäcken skulle jag gissa 3.000 kronor.

Det enda som var tur var att jag i sista stund hade plockat upp bilnyckel och telefon och lagt de i bakfickan på cykeljackan. Annars hade jag fått lifta hem!

Nu blev jag hur som helst ganska så uppgiven och irriterad så när jag väl startade var mitt racemode inget vidare. Jag saknade helt enkelt vinnarkänslan. Den som gör att du kör på även när du är riktigt trött.

När så banan dessutom inte passar mig med mycket stigning, tekniska avsnitt, skarpa kurvor mm - är det på något sätt kört på förhand. Jag inser ganska snabbt att någon placering i topp blir det inte i dag och jag resignerar. Jag kör mig knappt trött. Tar bara i lite lagom...

Det blir mitt klart sämsta lopp för året. Jag lyckas inte ens få upp pulsen där den ska vara. Snittwatten på de drygt 28 minuter de 20 km tar är lägre än vad jag brukar klara under en timme. Skitdåligt helt enkelt.

Jag rullar in på en femte plats ca 10 sekunder från pallen. Jämför jag med min tid från i fjol är jag ca en minut snabbare. I de övriga lopp där jag kört både i år och i fjol har det skiljt mellan 1,5 och 2 minuter. Så 30 sekunder snabbare borde jag i alla fall kunnat, men idag gick det inte.

Så krock, stöld, dålig cykling, dålig placering och irritation. Ingen vidare dag faktiskt.

Detta har dock inget med att  David Scott vinner totalen och Patrik Boström blir tvåa. Ser vi över säsongen har de varit klart bäst och jag gratulerar er till framgången.

Nu hoppas jag att det blir roligare cykling i morgon.

Sverigecupen - Placering inför sista helgens tävlingar

I kväll blev det lite cykling på vår gemensamma tisdagsträning. Drygt 50 km med bra intensitet och trevlig cykling.

Nu är planen att det blir ett kort rullpass i morgon, på torsdag vila och på fredag ett kort pass för att få kroppen redo för helgens tävlingar.

Det är säsongsavslutning med Svanesunds tempo på lördag och linjelopp på söndag. I samband med dessa tävlingar kan vi också summera totalen i Sverigecupen.

I tempocupen hade jag legat bra till för seger om alla lopp räknats. Nu är det så att endast fem av sju deltävlingar räknas vilket förändrar förutsättningarna. Det innebär att David Scott redan nu säkrat segern inför sista deltävlingen. David är också den som varit starkast av oss sett över hela säsongen, så det är helt rättvist. 

Jag ligger trea, två poäng efter Patrik Boström. Då hans sämsta resultat är sämre än mitt sämsta resultat som räknas bort vid bra resultat på söndag är chansen liten att avancera till en total andraplats. Jag behöver vara allra sämst tvåa och Patrik får inte komma topp fem. Det är inte troligt att Patrik placerar sig så långt bak i resultatlistan då han varit mycket bra och stark hela säsongen. 

Då Svanesunds tempo dessutom är den bana på hela säsongen som passar mig sämst, med många kraftiga stigningar och flera tekniska avsnitt är chansen också väldigt liten att jag ska göra mitt och placera mig riktigt högt. Jag gjorde mitt sämsta tempolopp i fjol just på denna bana, så i första hand handlar loppet om att revanschera mig. 

Det ser dock väldigt bra ut att bli sämst trea i tempocupen, och en pallplats i totalen tycker jag är mycket bra.

I linjecupen ligger jag klart sämre till, framför allt beroende på att jag hade svårt att prestera några vettiga placeringar i början av säsongen. I nuläget vet jag faktiskt inte vart det kan landa. Men även linjeloppsbanan har jag lite revansch att fordra på. Även den banan innehåller en stigning som är lite för brant för att passa mig, men jag lovar att göra vad jag kan för att få till ett bra resultat.

I totalcupen där både linjen och tempot räknas har jag en liten chans att komma topp fem, om jag får till hyfsade resultat i helgen. Det skulle jag vara väldigt nöjd med. 

Sverigecupen - CK Dainons linjelopp: Bra känsla, aktiv cykling och en bra dag

I går söndag var det åter dags för lite tävlande i Sverigecupen. Denna gång i Nyköping där CK Dainon arrangerade ett linjelopp.

För egen del blev det väldigt tidig uppstigning då jag övernattat i Eskilstuna där jag dagen innan tävlat i tempo och då nått en andraplats.

Väckaren ringde 05.30 och sedan var det förberedelser och tio mils resa söderut som gällde innan starten som skulle ske 09.02.

För dagen var det en varvbana på drygt 22 km som gällde. Denna skulle köras fyra varv och sedan tillkom en liten extra sträcka vid start och målgång. Totalt lite över 90 km.

Banan innehåll inga branta klättringar, men däremot långa motlut. Den var också hyfsat svängig, men med bra sikt. På många ställen var vägen ganska bred och det var nästan ingen mötande trafik på hela dagen. Med andra ord en bana som passar mig. Dock en bana där det är svårt att komma loss.

Fram till mål väntade en flera kilometers raksträcka med en del stigning och lite utför också. Allt avslutades med ett motlut på ca 2%.

Jag har ju som jag skrivit tidigare behov av att se och lära för att nå de allra främsta platserna i linje på Sverigecupen. Det handlar om att våga mer, ta för sig mer, attackera mer, att bli bättre på att placera mig, att utveckla taktiken mm. Det är ju så då det är så många starka cyklister med och som är mer vana än mig vid denna typ av lopp, vilket vi saknar i Norrland krävs rutin. Jag jobbar på saken, och det blir bättre och bättre. Men fortfarande är det en del kvar att arbeta med.

Jag känner rent allmänt att jag har tillräckligt tryck i benen för att hävda mig, det som saknas är en riktigt bra spurt. Därför behöver jag göra något innan en eventuell spurt. Jag behöver alltså komma loss från klungan tillsammans med andra starka cyklister.

För varje lopp som gått har jag tagit för mig mer, och i dag var planen att fortsätta på den linjen. Det innebar att jag låg bland de allra första under nästan hela loppet. Jag gick också loss några gånger men fick ingen med mig så vi kunde skapa något.

Jag bidrog också till att hämta in utbrytare vid flera tillfällen. Jag hade helt enkelt bestämt mig för att inte missa om det skulle gå loss en utbrytning.

Nu höll det ändå på bli så i slutet av varv ett då jag backade bak lite för att fylla på energi mm. Då helt plötsligt spricker det och 11 cyklister kommer loss. Jag inser fara och färde och kör om alla cyklister utom Stefan Ljungberg som också insett faran. När han tryckt på en stund och vi ändå inte nått fram, tänker jag brygga fram till de framför. Det blir 30 sekunder med många watt. Det visar sig dock inte tillräckligt många då jag drar fram hela klungan. Så var vi åter återsamlade.

Övrig tid är jag som sagt aktiv och försöker göra mycket jobb. Endast Niklas Näslund från Cykloteket Racing team gör enligt min bedömning mer arbete (jag kan dock ha fel och missat någon/några).

I slutet av varv 4 börjar alla inse att trots att det gått hyfsat hårt med en snittfart på ca 42 km/h sedan masterbilen släppt och att det var 600 höjdmetrar att klättra på 90 km så var väldigt många fortfarande med.

Nu hade jag ju förstås bränt väl mycket under de fyra varv som varit medan merparten legat bak i klungan och "vilat". Men jag bestämde mig ändå för att spurta för första gången i år, då jag ansåg att det var en säker avslutning och vägen var bred.

Rickard Persson som nyligen vann SM bryter sig loss med några kilometrar kvar i den stigning som är mot mål. Ingen annan går med. Niklas Näslund tar spets och nöter till slut in utbrytningen.

Själv vill jag vara säker på att komma fram i en spurt, och tvingas ta mycket luft för att komma fram . Jag landar till slut väl långt fram, alldeles bakom Niklas. När så Niklas slutligen efter en mycket lång förning tappar lite fart hamnar jag helt plötsligt först. Alldeles för tidigt.

Snabbt så kommer det cyklister från både höger och vänster. Jag försöker bita i, blir lite stängd och tar om igen. Hittar inte riktigt något hjul att följa, men har ändå en förhoppning om plats fem. Men så sista 15 metrarna tar det lite stopp och jag rasar ned till plats 10.

Endast lite av min cykel syns rakt bakom Stefan Ljungberg i orange hjälm.
 Peter Lindqvist Norrtälje CK vinner före Stefan Ljungberg Cykloteket Racing team och trea blir Eric Egelstig CK Hymer. Grattis till er!

Jag är ändå väldigt nöjd med dagen. Jag tog ansvar, jag hade roligt under alla fyra varven. Jag kände mig stark hela tiden och trycket i benen var mycket bättre än under tempoloppet. Jag tog mig fram bättre än tidigare och jag var med och spurtade. Känslan var alltså riktigt god, även om resultatet alltid kan bli bättre.

Jag kände också att jag var nära, men ändå långt borta i spurten. Med en bättre placering och lite mindre vind i ansiktet vid början av spurten hade jag kanske kunnat nå en femteplats. Det är faktiskt bättre än vad jag trodde då spurtande inte är min grej. Nu blev det en tionde plats vilket är i den främre träffen trots hårt motstånd och en mycket aktiv cykling under hela loppet.

Sista tre kilometrarna avslutades med en snittfart på en bit över 50 km/h och vid målgång var farten kring 53 km/h trots att det där gick uppför. Det krävs med andra ord en hel del för att att vara långt framme i spurterna.

Det blev 129 minuters cykling, en snittfart på ca 42 km/h och min normaliserade snittwatt landade på 321. Den tuffaste tjugan på 355 watt. Med andra ord en bra genomkörare.

Visst saknas det lite tryck i jämförelse med min form i juli innan jag blev sjuk, men det var förvånansvärt bra igår.

En andra och en tionde plats blev alltså helgens resultat. Riktigt bra säger jag om det. Efter målgång var det ett snabbt ombyte som gällde och sedan 75 mil i bil. Det är lite utmanande att vara med och utmana Sverigetoppen när man bor i Norrland....

Nästa helg väntar två tävlingar i Svanesund (Göteborg). På lördag tempo och på söndag linje. Sedan är det dags att sammanfatta säsongen.