I dag Alpackor och i morgon SM i linje

Melvins nya favorit Alpacka

Idag åkte jag ned och tittade på partempot, rekade morgondagens bana med bil ( vi ska cykla 3 ggr 45 km) och tog sedan ett kortare återhämtningspass med racern.

Helt nyfödda kaniner väckte sonens intresse

Sedan var det dags för lunch. Efter lunchen åkte vi för att köpa en ny husvagnsstol då jag valde att sitta sönder min i går. Det blev en rejäl krasch i backen men jag räddade kaffet i perkulatorn jag höll i handen. Viktigast är som ni vet cyklarna, därefter kaffet och sedan sig själv.

Därefter besökte vi en gård ute i skogen där vi fick träffa kaniner, ankor, hamstrar, vaktlar, höns och alpackor. Det var trevligt, och det uppskattades lite extra av sonen.

Guidning av gårdens ägare

På kvällen har vi mest pysslat på och sedan har jag förberett det praktiska inför morgondagen.

I morgon 10.20 gör jag nämligen min andra och sista SM-start för denna gång. Nu är det linjeloppet som gäller. I min klass är det hela 105 cyklister anmälda och som ska cykla 135 km innan de skär mållinjen.

Detta blir tufft på många sätt. Väldigt många och väldigt starka cyklister kommer att innebära att det blir trångt och besvärligt. Risken finns att man ligger för långt bak om/när det spricker. Det finns också stora risker för krascher. Att komma om och komma förbi är dessutom inte lätt, då det är smala vägar vi ska cykla på.

En ny kompis

Sedan har vi utmaningen med att vi ska cykla ca 3,5 timmar i hög intensitet och ökenhetta. Risken är stor för vätskebrist. Det finns langningsstationer som de större lagen säkert nyttjar sig av, men jag som är ensam i min förening får klara mig själv. Det gäller inte bara langning utan det taktiska under loppet. Jag kan inte heller ta hjälp av lagkamrater inför en eventuell spurt utan får lita till mig själv.

Viktigt att hålla utkik

Skulle jag vara med i tätgruppen inför avslutningen så är den riktigt tuff. Inte i första hand fysiskt utan mentalt och taktiskt. Det svängar höger, sedan går det rakt fram i en dryg kilometer och 250 meter före mål är det en nittiograders sväng med en refug i mitten. Då det är så kort väg till mål gissar jag att du sämst kan vara 6-7 om du vill vinna. Beroende på hur man vågar och lyckas med positionerna kan säkert de starkaste cyklisterna lika gärna bli 3:a som 32:a.  

Uppställda för gruppfoto

Att jag har en compactutväxling gör med största säkerhet att om jag är med i spurten så förlorar jag mellan 3-5 placeringar. Detta då växlarna kommer att ta slut i och med att farten kommer att vara mycket hög i spurten. Men det är som det är. Till nästa år får jag kanske fundera på ett byte, men det brukar vara bra med compact. Har aldrig tidigare ställt till det i en spurt och compact är bra då jag åker utomlands och ska cykla i bergen.

Att stryka en kanin är äkta glädje

Ja, i dag är hur som helst mina ben sega efter ett tufft och positivt lopp igår. Jag hoppas dock att de hinner bli lite krispiga till i morgon. Det lär krävas för den rejäla stigningen som finns efter 20 km på varje varv och för att orka med ett bra tempo under så pass lång tid.

Då laddar vi vidare med lite mat och dryck och hoppas att allt känns bra när väckaren ringer just efter sju i morgon bitti.

Jag har inget resultatmål på linjen även om jag är starkare här än på tempot. Jag hoppas på ett rent lopp utan incidenter, där det taktiska fungerar och kroppen känns pigg. Om alla dessa tre skulle inträffa så kan det kanske räcka en liten bit i alla fall. 

SM i tempo - Riktigt lyckat!

Efter några dagars uppladdning med både kost, mentalt, men framför allt vätskemässigt var det så idag dags för min första SM-start.

Min målgång

Solen gassade som den gjort de senaste dagarna och det är och har varit en utmaning att få i sig tillräckligt med vätska. Särskilt när vi bor i en het husvagn.

I går kväll var det allt annat än trevligt här på campingen. Vi släckte vid tolv, men ca 20 minuter senare hördes en explosion. Då vi tittade stod en husvagn och brann. Det kom många fler explosioner och snart var det inget kvar av vagnen. Som tur var klarade sig övriga vagnar.

Då det blev förskjuten sömn var det tur att det var sen start idag. Jag vaknade först 09.50. Då blev det lite förberedelser och sedan lunch.

Efter lunch åkte jag ned till den frivilliga besiktningen av cykeln. Jag tänkte att det var bäst att kolla upp inställningarna, så att eventuella fel inte skulle upptäckas just innan start och därmed att tävlingen skulle bli inställd för min del.

Det var lite spänt då de ställde upp cykeln för kontroll, då många före mig fick underkända cyklar med justeringar som följd. Otroligt nog gick cykeln igenom och allt var frid och fröjd.

Efter besiktningen tog jag bilen och åkte för att besikta banan. Vid vändet stannade jag och provade cykla det och två avtagsvägar jag inte tidigare provat. Tanken var också att få till en första uppvärmning. Efter 10 km var jag tillbaka till bilen för att åka resten av banan.

Dagens sträckning var hyfsat tuff med en rejäl stigning i början av den 30 km långa rundan och därefter gick det lite upp och ned. Totalt blev det ca 200 höjdmeter.

Efter besiktning av banan åkte jag tillbaka campingen för att fixa det sista. Just under två timmar före jag skulle starta cyklade jag till start- och målområdet. Efter ombyte och lite fixande dök Katten och Melvin upp med bilen och vi pratade en stund.

30 minuter före start blev det uppvärmning och sedan rullade jag fram.

Besiktning av cykeln just innan start

Jag hade ingen aning om var jag stod i dag och som ni vet inskränker sig min erfarenhet av tempo till fem träningar och en tävling. Jag bestämde mig för att de första fem kilometrarna lägga mig på 370-380 watt och ta det därifrån. Snabbt blev pulsen väldigt hög och jag började undra om jag gått ut väl hårt.

Så bar det av.

Efter 10 km var jag ikapp cyklisten som startat före. Tyvärr var det också en bil i vägen som gjorde att jag förlorade kanske 5-10 sekunder. Surt.

Efter 13 km var det dags för vändet och sedan cykla tillbaka 3 km samma väg innan vi svängde höger för nya 14 km på slutet.  När jag svängde av till höger började det kännas som att jag gått för hårt. Men så såg jag en cyklist till som jag cyklade om som gav mig ny kraft.

Visst var det tufft, men jag hade hyfsat kraft hela rundan. Dock blev det lite tufft i början med ett snitt på 375 watt de första 8 minuterna, vilket totalt sett gjorde att jag nog tappade lite totalt sett.

Hur som gick jag över mållinjen med fullt tryck och noterade en snitt fart på 43,2 km/h över de 30 km. Tiden var drygt 41.30 och snittpulsen landade på 92%.

Jag slutade 11 i SM för herrar 40, 0,6 sekunder från en 10 plats. Med nästan 50 startande måste jag säga att jag är stolt över mig själv. Det var en bit till top 6, men resten sniffade jag i ryggen och jag var dessutom tvåa av alla cyklister från Norrland. Hade jag varit yngre och startat i H30 hade min tid till och med räckt till brons. 

Framför allt överträffade detta mina förväntningar med marginal. Jag hade som mål topp 30 och i den bästa av världar topp 20. Nu var det under sekunden för top 10. 

Från min tävlingspremiär förra helgen har jag markant närmat mig toppskiktet och i dag slog jag flera cyklister som var före mig i Gottne. Förra helgen var jag exempelvis 2.15 minuter efter de som nu tog medalj i SM. Denna vecka var jag bara 1.45 minuter efter och då var det denna gång 6 kilometer längre.

Det verkar som att tempo är något för mig. Om jag till nästa år ser till att träna tempo mer specifikt, får mer erfarenhet av att tävla och dessutom uppgraderar cykeln med nytt framhjul, nytt bakhjul och tyngre utväxling finns nog lite mer att plocka ut av den gamle.

 Hur som helst, elva på SM i den klass med flest cyklister och där det körs snabbast ger mig verkligen självförtroende.

I morgon ska jag rulla av benen lite och titta på partempot. På söndag är det linjeloppet. Med över hundra startande i klassen och två snäva svängar innan upploppet lär det bli tufft att få till en bra placering. Detta då jag både är för försiktig och dessutom med all säkerhet har för dålig utväxling. 

Jag har ett kompactdrev vilket aldrig brukar vara något problem då det nästan alltid går uppför i spurten. Nu går det lätt utför, och jag lär växla ur. Men oavsett hur det går (med undantag om jag slår mig rejält), så kommer jag vara nöjd efter denna tripp då tempot blev så lyckat.

Jag vill avslutningsvis gratulera Erik Frohm från Gimonäs CK som tog silver i H30 och Mats Nilsson (Mazze) från Team Norrbotten som tog brons i H55. Dessa var Norrlands bidrag i medaljskörden.

I kväll har vi ätit tacobuffé på restaurang och spelat chicago. Trevligt.

Idag Tovas dödsdag. I morgon start i SM-tempo

Livets kontraster är stora.

Då var snart vår fjärde dag här på Sunne Camping över. Vädret har varit fantastiskt och solen strålar. Mellan 25 och 28 grader i skuggan, och en bit över 30 i husvagnen. I förtältet ligger det på just under trettio om väggarna är nere, i annat fall kring 50 grader.

Vi har det mysigt och bra, och detta kunde vara en glädjens dag. I stället är det Tovas dödsdag och en dag då jag tänkt extra mycket på min lilla Storspov. Hon flög i väg och lämnade oss kvar. Livet fortsätter som vanligt för alla utom de allra närmaste.

Du är saknad

Vi åkte på förmiddagen till kyrkan i Sunne för att besöka minneslunden. Tårarna rann och sonen ville inte alls vara där. Han orkar inte släppa fram sina känslor, så han ville bara bort. Men till slut gick han kort fram till minneslunden och vi tände var sitt ljus för vår finaste lilla stumpa. Hon är inte här, men hon är med oss.

Tre ljus till Tovas minne

I morgon är det start i SM. En riktigt stor tävling, men i sammanhanget inte viktig. Start och mål är alldeles bredvid kyrkan där vi var i dag, så vi kommer tillbaka i morgon. Då är det dags för 30 km tempo mot många och starka cyklister. Som vanligt är det flest cyklister i min klass, så det blir ca 50 cyklister som jag ska mäta mina krafter mot.

Jag lär vara den med minst rutin av alla startande och dessutom är motståndet det bästa som finns i landet. Jag har därför inga resultatmål. Om jag fick tag i ett dischjul? Svar: Nej. Även om Mazze verkligen gjorde ett försök.

Jag hoppas på en god känsla, att jag får ut maximalt av kroppen och att jag vid målgång känner att detta var mitt bästa jag kunde prestera just då. Blir det så är jag nöjd oavsett placering. I den bästa av världar kan det kanske räcka till topp 30 i ett SM-tempo?! Ja, vi får se om jag får ut mitt max och sedan vad placeringen visar.

Första start är i morgon 16.00. Jag startar med nr 57 klockan 16.57. Före det ska jag vid tolv förbesikta cykeln. Huvudbesiktningen sker just innan start. Då jag aldrig varit med på en tävling där cykeln och dess mått besiktas vågar jag inte ta det vid skarpt läge just innan start. Går den då inte igenom får man inte starta. Det vore ju hyfsat irriterande om en sådan sak satte stopp. Är det något som inte är okej vid förbesiktningen hoppas jag hinna justera inställningarna och få den i godkänt skick innan start.

Campingen på avstånd

Jag hoppas återkomma i morgon kväll med hyfsat goda rapporter och en känsla inför söndagens linjelopp. Ett lopp där jag borde ha större chans att placera mig. Samtidigt är det över 100 startande på smala vägar, vilket gör att det kan bli lite vad som helst av ett sådant lopp. 

Ett kungarike för ett dischjul & planerad start i SM

Ja, riktigt så allvarligt är det inte. Dessutom har jag inget kungarike att erbjuda. Men nog skulle det vara roligt att få möjlighet att kunna göra en maxinsats. 

Alla jag pratade med vid helgens Gottne Veterancup sa att det gör 45-60 sekunder om jag skulle ha dischjul på min tempohoj.

Jag är som ni vet ny i gebitet och tänkte att jag först skulle prova om det var något för mig innan jag investerade i ett dyrt dishjul. Nu fick jag lite blodad tand förra helgen och på fredag blir det förhoppningsvis start i SM som äger rum i Sunne.

Jag har inga förhoppningar om en god placering utan denna gång är det främst ett lopp för att lära och se. Men lite surt känns det att då dessutom bjuda på upp till en minut. Det skulle vara skönt om det räckte med orutinen och en icke optimal sittställning. Ja, om vi räknar bort att benen skulle kunna vara starkare om träningen flutit bättre under maj och juni. Men förhoppningsvis får jag fler chanser på SM och då hoppas jag kan utmana på riktigt.

Jag skulle dock inte tacka nej om du eller någon du känner mot förmodan har ett dischjul som du/de vill låna ut. Skriv då en kommentar eller ett meddelande direkt till mig.

Ja, oavsett dischjul eller ej hoppas jag få ut max av kroppen. Egentligen är det så att bara jag kommer till start och inte gör bort mig fullständigt är det en seger om jag tänker på hur mitt liv varit det senaste året.

På torsdag är det exakt ett år sedan vår lilla dotter Tova dog och lämnade oss för alltid. Året som varit har varit jobbigt på många sätt och vis. Det är, har varit och kommer att fortsätta vara tufft, men jag och vi försöker att orka vilja och orka må.

En av dessa saker som handlar om att vilja och orka sker nu i helgen. Det är alltså så att om kroppen vill så blir det två starter i SM här i Sunne. På fredag i tempo och på söndag i linje. Lördagens partempo står jag över.

Jag har mer rutin i linje, så här kan det kanske gå lite bättre. Men loppet är mycket chansartat och jag har lite rutin att cykla i så stora klungor med så många starka cyklister. Det blir så extremt viktigt med positionering mm. Senast jag räknade var det över 100 cyklister till start i min klass. 

I linje är jag nöjd om jag får till det taktiska och vid målgång känner att det är en maxinsats. Bara det är ett högt mål. Sedan hur långt det räcker om jag skulle uppnå detta är osäkert, men inte heller här har jag i år så stora förhoppningar.

Det känns i alla fall spännande och utmanande att mäta sig mot så många starka cyklister och bara rent allmänt förhoppningsvis delta i mitt första SM.

Nu har jag rengjort cyklarna och de är nog redo för start!? I morgon onsdag blir det ett första cykelpass efter urladdningarna lördag och söndag. Sedan blir det nog också några turistaktiviteter. 

I dag var vi på Mårbacka och hälsade på Selma Lagerlöf. Eller i alla fall hennes hem.

Gottne Veterancup - Jag har mycket att lära!

Så då var Gottnehelgen över. Under lördagen var det tempo och på söndagen linje. Vi lämnade campingen i Mellansel direkt efter tävling och prisutdelning och åkte vidare söderut. Det blir en tour down south 11-12 dagar.

Hur det gick på söndagen?

Ja, jag kände direkt när jag cyklade till start att benen var sega efter tempoloppet. Benen är inte vana vid tempo, så de var nog lite mer tärda än vad de borde vara.

Loppet var en varvbana på 26 km som skulle cyklas fyra varv. Vid ena delen av banan var det en vändpunkt runt en kon. Varje varv mätte ca 250 höjdmeter, så ca 1000 meter klättring väntade.

När klockan var nio var det dags för start. Totalt var det ca 70 cyklister som skulle starta tillsammans. Jag hade sett att vägarna var smala, så helt klart skulle det bli en utmaning. Vi rullade med masterstart ett antal kilometer och sedan utför en väldigt brant backe som avslutades med en feldoserad kurva med över 100% vinkel. Här var det nära att jag gick på hjul under varv två, men det klarade sig.

Hur som helst gick det under 30 km utför vid masterstarten och det luktade bränt gummi. Längst ned i backen smäller Peter Sjölunds från Gottnes hjul. Riktigt tråkigt för honom.

Själv var jag passiv i starten och tänkte att jag söker mig framåt senare. Så släppte mastern och nästan direkt svängde vi höger upp för en rejäl backe. Det var inte vad jag räknat med. Jag låg alltså sist och det gick riktigt hårt i täten. Så hårt att flera cyklister släppte framför mig och helt plötsligt hade jag ca 30-40 meter upp till klungan. Helt ouppvärmd fick jag gå järnet uppför, men det var segt att komma ikapp. Jag han tänka att: ”Detta var ju roligt. Avhängd i första backen”. Men så bestämde jag mig för att skärpa till mig, ställde mig upp och spurtade ikapp. Det krävdes ett snitt på 460 watt i ca 4 minuter och i en puls som var uppe på 95% som högst, för att ansluta till klungan.

Efter detta bar det utför och det blev lite återhämtning. Snart var det dags för en vänstersväng med koner mitt i banan, åter trycktes jag långt bak i kön. Jag låg kvar där ett tag i den kuperade bansträckningen. När det så var dags för vändpunkten låg jag nästan sist, och hela vägen var full av cyklister vilket innebar att det var omöjligt att ta sig om. Jag låg nästan sist och invändigt. Det blev i stort sett stopp och nästan så att jag krokade ihop med en annan cyklist. Det märktes helt klart att jag inte är van vid vändpunkter och positionering.

Jag hamnade långt bak och flera cyklister släppte. Det krävdes ca 1000 watt i ett ryck och därefter 500 watt i en minut får att gå i kapp.

Vi hade så vänt och var på väg tillbaka mot start/mål. Under varv ett såväl som senare försökte sig olika cyklister på att försöka komma loss, men det blev aldrig något. Själv var jag ganska passiv då benen inte kändes riktigt som de skulle.

I slutet av banan nådde vi så målbacken på ca 1 km och med ca 4,5% lutning. Nu hade jag återhämtat mig bra och hade inga problem att gå med.

Under varv två och tre hände inte så mycket och jag kände mig allt starkare. Men framför allt hade jag lärt mig en hel del. Jag såg till att ligga långt fram i första backen, vid vänstersvängen med koner och vid vändpunkten. Helt plötsligt fick jag en mycket bättre resa.

Under varv fyra kände jag mig relativt fräsch och försökte ligga långt fram för att gå med om det skulle smälla. Jag var med i två försök och det andra trodde jag på då jag såg vilka cyklister som var med. Men det stannade av. 

Med bara någon mil kvar trodde jag att inget mer skulle hända. Då rullade några cyklister loss, och ingen gjorde något för att ta ikapp. Helt plötsligt hade de 300 meter och ingen gick helhjärtat in för att hämta ikapp det. Jag var bland de främre cyklisterna, men var lite för taktisk och hoppades att andra skulle dra ikapp och att jag skulle ha kvar lite krut till målbacken.

Jag låg hela tiden långt fram, men när jag hamnade längst fram och det bara var några kilometer släppte jag av. Då kom cyklister från alla håll, jag blev instängd och var plötsligt nästan sist. Så var det dags för högersvängen med konerna, då spreds klungan ut och jag hade långt fram. Det var dock inga problem att ta ikapp, men jag låg sist och det var en vägg framför mig.

Väl framme i målbacken gick det inte att komma fram, och jag fick avvakta och sedan sicksacka. När jag väl fick fritt var det inte långt till mål, men jag lyckades knäppa några fler cyklister. För att lyckas bättre skulle jag behövt ligga längre fram. Sedan är det bara att inse att det är riktigt tufft motstånd och det krävs absolut toppform och att jag hamnar helt rätt under loppet. Formen fanns inte riktigt, och jag fick mycket att fundera kring inför kommande lopp. Förhoppningsvis lär jag mig och kör smartare nästa gång.

Hur som helst blev jag sjua och klungan var alldeles bakom de som en bit innan mål kommit loss. Ja, sammantaget var det helt okej, och förhoppningsvis leder två genomkörare lördag och söndag till en bra formförbättring. För helt klart saknas det lite för att riktigt kunna utmana. Sedan är det inte troligt att någon riktig toppform är nära, då träningen varit haltande under maj och juni som ni alla känner till som läser bloggen.

Men en 6:e och en 7:e plats är för min del bra, då många cyklister är mycket mer rutinerade och det var många starka cyklister på plats. Framför allt var det en trevlig helg med bra rundor, mycket trevligt sällskap före och efter loppen och jag har både lärt mig mycket genom egna reflektioner och utifrån tips från flera andra cyklister. Framför allt Tom Pietälä gav mig många tips inför fortsättningen i tempo. Han är riktigt vass och rutinerad, så det är bara att lyssna och ta in.

Jag återkommer med rapporter från semestern och förhoppningsvis tävlingar inom kort.