Vila är bra om du har tränat

Det har blivit bra träning sista tiden och efter gårdagens urladdning blev det träningsvila idag. Främst beroende på att det helt enkelt inte fanns tid för träning och då passar det förstas bra att planera in vila.

Istället för träning har vi haft tacoskväll och i övrigt inte gjort så mycket.

I morgon ska Katten ut på en cykelrunda med en ny cykelkompis. Själv planerar jag att rasta tempohojen och då prova en lite förändrad position på hojen.

På kvällen är det 70-årsfest hemma hos far och mor.

På söndag hoppas jag vi får till en gemensam distansrunda.

Återkommer med lite mer matnyttigt.

Flera klubbar i hårdkörning och denna dag förändrades vårt liv

Jag tror det är fjärde året vi kör gemensamma träningar mellan flera olika klubbar här kring Vännäs och Umeå. Detta år blir det fem gemensamma torsdagsträningar där klubbarna turas om att ordna arrangemanget.

Samma upplägg varje gång. Lite trevliga snack. En lugn cykling från början och sedan stenhårt fram till en mållinje och sedan lite lugnt på slutet. Varje gång avslutar vi också med lite snack och arrangören bjuder på fika.

Idag var det vi i Vännäs CK som arrangerade det första tillfället. Totalt blev vi 16 cyklister som var laddade för att köra sig trötta. Det var deltagare från Gimonäs CK, Vännäs CK, Ryska Posten, Nybyns CK och några till som jag är osäker på vilka klubbar de tillhör.

Ingen vidare värme ikväll, men cyklingen den värmde rejält.

Först lugnt i ca 9 km och sedan körde det igång. Hårdkörningen inleddes med Överbodabacken. En klättring på ca 3 km. Halvhårt uppför, men de flesta hängde fortfarande med. Vi blev några som matade på lite, men fortfarande inga luckor.

Sedan kom vi till varvbanan runt kraftverket. Här skulle vi rulla tre varv. Vid nästa klättring var vi några som matade på lite. När det sedan lugnade sig gjorde Erik From ett ryck. Jag avvaktade och ingen annan tog rycket. Därefter ryckte jag för att gå ikapp vilket lyckades. Endast Erik Nygren gick med.

Vi höll uppe intensiteten och vid nästa klättring släppte Erik N och så var det bara jag och Erik kvar. Vi körde sedan lagtempo resten (vilket blev ca 45 minuter och ungefär 31 km), förutom att Erik gjorde några små ryck som jag täppte.

Det var många cyklister ute ikväll förutom vi som matade på tillsammans. Nu var det svårt att räkna mitt under hårdkörningen, men det såg ut som ett femtontal som hejade på i varvbanan. Roligt att få lite pepp, men ännu roligare om de alla dyker upp på nästa torsdagsträning som är om två veckor.

Det kändes faktiskt otroligt bra i benen idag. Trots hög puls och för mig hög effekt var känslan bra hela vägen.

Ja, till slut skulle det bli spurt. Erik hade lite dålig koll på vart "mållinjen" var och gick lite tidigt. Jag kom in på hjul och kände att jag nog skulle kunna mata om. Men så fick vi möte av en bil, och jag tog det safe. Det gjorde att jag hamnade lite fel och när jag väl spurtade var det för sent och det saknades 5-10 cm för att lyckas gå om. Om jag kommit förbi utan mötet, är dock inte helt säkert då Erik var riktigt stark.

Vi väntade så några minuter innan första gruppen kom i en hård klungspurt där Christoffer från Vännäs CK var snabbast. Han är verkligen bra på att spurta.

Allt eftersom rullade alla i mål och vi återsamlades vid Vännäsby skola där vi bjöd på kaffe, bullar och chokladbollar.

Alla verkade nöjda och glada och jag tror att alla fått till ett riktigt bra träningspass där de fått köra sig trötta.

För egen del blev det en timmes hårdkörning. En normaliserad effekt under denna timme på 351 watt visar att det inte var någon promenad i parken. Snittpulsen under timmen landade på 89%. En snittfart på över 40 km/h i vår lagtempokörning trots en hel del höjdmeter.

Det känns som att jag är på väg mot formen igen efter min ryggskada och all utebliven träning. Nu får vi hoppas det fortsätter så.


Idag är också en alldeles speciell dag som förändrade mitt liv. Katten har skrivit om det i dag och då hon skrivit så sant och fint  har jag tagit hennes text istället för att skriva själv.

3 maj 2001. Minnena kommer tillbaka, som varje år...

Jag satt och ammade en liten, liten Tova. Helt plötsligt vänder hon bort huvudet, blir blå om läpparna. Hon har slutat andas! Tomas ringer 112. Barnet blir blåare och blåare. Vid något tillfälle tar Tomas över Tova. Försöker ge henne luft genom mun mot mun metoden. Vi springer ut i trapphuset för att möta ambulansen. Varför tar den sådan tid på sig!?

När ambulansen dyker upp får jag till en början åka med. Ambulanspersonalen kan dock inte hjälpa Tova, utan behöver förstärkning. En akutbil med ytterligare personal möter upp, halvvägs till Gävle. Jag får kliva ur ambulansen, lämna mitt livlösa barn och åka vidare i akutbilen. Inser att det går fort, 150 km/h bakom ambulansen.

Ytterligare kaos när vi kommer fram till sjukhuset. Frågor som ställs, människor som fäster sladdar, elektroder och nålar på den lilla, lealösa flickan. Vad som exakt händer sedan har jag inte mycket minnen av.

I nästan två månader bodde vi sedan på sjukhus. Utredningar gjordes, men få svar hittades. Diagnosen blev för tillfället epilepsi. Ett halvår senare började det talas om Retts syndrom.

Den här dagen, för 17 år sedan, blev alltså den första av oräkneliga dagar som vi åkte in akut med ett krampande barn. Då Tovas kramper oftast inte var typiska "ryckkramper", utan absenser som gjorde henne frånvarande och gav henne ytlig andning, var de extra svåra att upptäcka och behandla.

Världens starkaste Tova kämpade sedan på, tillsammans med sin familj, i ytterligare 13 år. Spred glädje, kärlek och kämpaanda omkring sig. Trots alla svårigheter tappade Tova aldrig sin positiva syn på tillvaron. Det är beundransvärt.

❤️❤️❤️

Lagtempo, backintervaller och högeffektinsatser

Från maj till september/oktober kör vi gemensamma tisdagsträningar med Vännäs CK. Upplägget handlar om lugn cykling kryddat med olika typer av intervaller och fartökningar. Allt för att så många som möjligt ska kunna känna att de kan vara med och att det ska vara givande oavsett cyklistens kapacitet.

Idag var det så dags för säsongspremiär av tisdagsträningarna. I går kväll insåg jag dock att det skulle behöva bli kontraorder. Väderleksprognosen sa 4 grader och regn vid 18.30 då vi brukar rulla igång.

Jag såg dock att regnet först skulle börja vid 16, så träningen flyttades till 14. Det var många som meddelat återbud, så i slutändan blev vi bara tre idag. Jag räknar med väldigt många fler framöver.

Men även om du bara är tre cyklister och träningen inte är så lång kan det bli givande.

Lite intervaller skulle vi kunna få till. Framme i Brån var det dags för den första. 5 minuter lagtempo. Jag och Erik skulle turas om att vara i spets och Jan låg bakom. Ca 30 sekunders förningar över 400 watt och sedan lugnare bakom. Jobbigt, men kontrollerat. Jag landade på ett snitt på 377 watt för de fem minuterna. 

Vi rullade lugnt en bit fram emot Överbodabacken. Här var planen att ligga över tröskel, men inte maxa. Först ca 1,8 km jämnbrant uppför, sedan planar det ut och går faktiskt lite utför också innan klättringen tar om. Totalt 3 km. 

Rejält blåsigt idag, så farten blev inte så hög. Men nu var det effekten och träningen som var i fokus. 6 minuter och ett snitt på 399 watt var precis som planerat. 

Nu rullade vi lugnt en bra stund. Vi siktade mot Brännland och sedan mot Vännäs. Resten av rundan följde vi upp med ett antal korta intervaller med stående cykling och höga effekter. 

Det blev alltså väldigt polariserat i dag. En hel del tid med bra effekt, men också väldigt mycket tid med rull. 

Med ca 15 km kvar började det regna, men det upphörde igen när vi närmade oss Vännäs. Det var tur då det endast var ca 6 grader idag.

I Vännäsby skulle Erik försöka ta ett KOM i den korta backen vid kyrkan. Bra vindar och starka ben. Jag peppade igång honom och följde med i rygg. Riktigt bra tryck hela vägen målsättningen lyckades.

Sammantaget drygt 50 km i dag. Inte varmt, men intensiteten gjorde att vi inte frös. 7 fartökningar från drygt 20 sekunder upp till 6 minuter. Ett bra pass helt enkelt.

Snabbcykling, rekord uppför Hössjöbacken och en kyla som biter

Idag var det åter dags för ett distanspass. Dock var det så att vi inte kunde rulla längre än 10 mil då det var tider som skulle passas och det kändes ju bra om alla kunde rulla med hela vägen.

Idag blev vi 4 stycken från Vännäs CK och dessutom Jonas Degerman från Gimonäs CK.

Upplägget för dagen var att ta oss från Vännäs till Hörnefors via Mosjö.

Det var ganska kallt, men strålande sol hela vägen. Det flöt också på bra. Alltid roligt när det rullar på lätt. Min plan på utvägen var att få till två intervaller. Jag valde att köra den första där det mest gick utför. Jag kunde då trycka bra effekt, samtidigt som det inte är svårt att rulla med. Lite senare blev det en intervall till där det var lättåkt, men inte bara utför.

Alla andra hade också bra fart när de låg i spets, så vips var vi i Hörnefors.

Där blev det fika och en ganska lång paus innan vi skulle ta oss tillbaka till Vännäs. Detta via Hössjö.

När vi kom ut höll vi på att frysa ihjäl. Solen var borta och det var väldigt mycket kallare i Hörnefors än vad det varit i Vännäs. 7 grader på termometern och typ dimma. Inte varmt alls.

Men bara ca 5 km närmare Vännäs klarnade det upp och sedan var det åter sol. Det blev också några grader varmare.

Jag hade peppat igång Erik som nu tog två långa förningar som gjorde att värmen i kroppen åter gick upp. Vi rullade rent allmänt på bra ända fram till Hössjö.

Så var vi framme vid den enda riktiga klättringen på rundan. 3.6 km uppför Hössjöbacken.

Min plan var att köra tröskel som på de andra intervallerna. Jonas Degermans plan var något helt annat fick jag höra i efterhand. Han skulle ta KOM uppför stigningen.

Jag tog hans hjul när han drog i väg. Jag tittade på effektmätaren och insåg att jag låg på ungefär 500 watt och det på hjul. Jag låg på hjul ett tag, då jag tänkte att han snart skulle släppa av. Jag ville inte maxa någon längre tid i dag, då det inte alls låg i min träningsplan.

Jag kände att jag skulle kunna gå med hela klättringen upp, men att jag nog skulle få göra en maxinsats för att lyckas. Jonas är verkligen imponerande stark, då jag alltså skulle behöva maxa trots fördelen av att gå på hjul. Men jag skulle ju inte maxa idag, så när jag legat två minuter på nästan 500 watt, så släppte jag av och väntade in Erik och cyklade med honom resten av klättringen.

Jonas han tryckte på hela vägen upp och tog ett imponerande KOM helt utan draghjälp. I snitt 34 km/h de 3 km uppför och en tid på 5.16. Snitteffekten landade på 454 watt.

Uppe på toppen väntade vi in alla. När vi sedan susat utför och svängt höger mot Vännäs tog jag och körde ytterligare en 10 minuters intervall i spets. Ja, sedan var det inte så långt kvar innan vi åter var i Vännäs.

Det blev en trevlig och bra runda även idag. Det rullade på snabbt så det blev lite mindre träningstid än vad jag trott/planerat. Ca 2 timmar 45 minuter på 100 km. Men i och med att jag nu tränat 7 dagar i rad och ska träna i morgon också, så var det nog ganska lagom.

Det blev ett bra pass med 26 minuter mellan 91% och 106% av FTP och 23 minuter på mer än 106% av FTP. Sedan resten av tiden på distansintensitet. Precis enligt plan.

De senaste sju dagarna räknar jag in 14 träningstimmar och 500 km. En hel del tid av träningen med bra kvalité. Verkligen behövligt efter så lite träning före det.

I kväll lite grillat och kanske en majbrasa. I morgon lite fixande och trixande och testande av nya inställningar av tempohojen. På kvällen intervaller med Vännäs CK.

Tempo, cykelvideopremiär och snart utan husvagn!?

Idag stod det en hel del fixande på programmet. Detta skulle göras hos Melvins morfar, Tommy i Hössjö.

Då jag ändå ville få till lite träning så bestämde jag mig för att cykla dit och hem. Det blir bara drygt 20 km enkel väg, så det blev kort cykling i dag. Det är dock 6 dagen i rad jag cyklar och planen är att det ska bli två till innan vila. Därför blev det ganska så lämpligt att köra kort och halvhårt.

Idag blev det tempohojen som skulle få lite frisk luft. Ja, luften var riktigt frisk faktiskt. Inte särskilt varmt, inte särskilt soligt.

Jag bad att sonen skulle fota och filma när de skulle susa förbi mig med bilen. Tänkte jag skulle titta på min position på cykeln och se om någon justering skulle göras. Som vi alla vet är aerodynamiken extremt viktig just i tempo.

Sonen bidrog med bra bilder och en fin video, men exakt position är svårt att se då jag i dag hade så bylsiga kläder som dessutom hängde, då det var så pass kallt.

Jag kan dock konstatera att jag nog ska sänka lite för att få ned överkroppen lite bättre. Sedan handlar det alltid om att få ned huvudet mer mellan axlarna.

Skickar med en video, vilket blir första gången med rörlig bild här på bloggen.

Jag körde varken hårt eller lugnt i dag. Både dit och hem blev det mest att ligga på låg tröskel. På den effekten kändes det bra.

Framme i Hössjö parkerade jag cykeln och nu väntade många timmars arbete med att städa bilen och fixa till husvagnen. Ja, vår husvagngsklenod ska säljas. En husvagn som bär på många minnen och som vi haft så mycket glädje av under väldigt många år. Men nu ska den förhoppningsvis få andra ägare som kan glädjas.

Jag kan konstatera att husvagnen efter fixandet aldrig varit så här ren och fräsch sedan vi köpte den för många år sedan.

Ja, bilen blev också riktigt fin. Däremot blev den helt full av grejer från allt vi hämtade in från husvagnen.

Som jag sa blev det likadan cykling hem som dit. Bara lite sämre väder och några regnstänk. Men en bra cykeldag och skönt att nu ha fixat bil och husvagn.

Lite praktiska grejer nu, så ska vi sedan se om någon vill ha husvagnen.

Jag hade lite känningar av min onda rygg nu på förmiddagen och sedan dåliga ställningar under städandet i dag. Men jag hoppas jag inte ska vakna i morgon med mer problem.

I morgon är det åter dags för en distansrunda med Vännäs CK. Hoppas vi blir många och att det hotande regnet håller sig borta.