Gran Canaria - El doctoral, Ingenio, Agümes

Efter tre cykeldagar med totalt nästan 6000 höjdmeter var det i dag läge att söka lite vägar utan så många backar. Ja, just det – sådana finns det i stort sett inte på Gran Canaria.

Ja, jag gjorde hur som helst mitt bästa och tog den enda vägen som är ganska så platt. Det innebar kustvägen mot öster. Det är faktiskt också den enda riktigt fula och ganska tråkiga vägen, åtminstone åt ena hållet. Ja, ful är den åt båda hållen, men lite rolig när man kan köra fort.

 Det blåser nästan alltid rejält emot när man åker öster från Playa del Ingles, och det gjorde det även i dag. Vill du cykla någonstans och känna dig dålig så är det ofta på denna raka väg med konstant slakmota under flera mil, som målet nås.

Efter kustvägen ser det ut sådär. Dessutom har väldigt mycket blåst omkull/och/eller blåst sönder

I dag var det riktig storm. Jag hade bestämt mig för att inte gå över 70% av maxpuls i dag, för att få en lite lugnare dag, och då fick man inte cykla fort kan jag lova. Lilla drevet fram i stort sett konstant!

Jag bestämde mig för att tänka att det var uppför, att jag inte hade bråttom och att man inte måste ta i järnet på alla pass. Den mental träningen fungerade i alla fall hyfsat.

Efter denna fula väg körde jag förbi en camping. Jag som gillar camping hade nog inte varit av samma uppfattning om jag campat här. Såg väldigt tveksam ut. En stjärna kanske.

Ja, så kan en camping se ut.

I vanliga fall när man kör efter östkusten brukar vi svänga upp i bergen vid El Doctoral, och vidare upp till Santa Lucia, men inte idag. I dag gnetade jag vidare efter kusten ända bort till Carrizal, där vägen efter kusten helt plötsligt vände inåt landet mot Ingenio. Jag hade att vända, eller helt enkelt ta tjuren vid hornen och trampa inåt dvs uppåt.

Idag var det inte de fina vägarna jag trafikerade.

Jag bestämde mig för att cykla till Ingenio och därefter vända tillbaka till hotellet. Jag skulle ju hålla nere insatsen och antalet höjdmeter.  Det visade sig vara en hyfsad backe, åtminstone om det varit i Sverige.  Den var 200 höjdmeter och en snittlutning på 6%. Men jag tog det lugnt, så det var inte särskilt krävande.

Från Igenio styrde jag kosan mot Agüimes. Nu var det utför och kantvind - tänk storm. Det var inte lönt att trampa, utan jag fick luta cykeln mot vinden och jag gissar att det var ungefär som när man är ute och seglar. Ett misstag i detta läge, ja då är man verkligen ute och seglar.

Om du tittar uppe i palmerna förstår du vad jag menar med vind!

Till slut framme i Agümies, en fin liten ort. Helt plötsligt är vägen avspärrad. Det är en gigantisk marknad som stängt av min väg. Det blev till att sicksacka på trottoarer och annat, men det går ju också.

En marknad, större.

Väl ute på kustvägen bestämde jag mig för att se hur fort jag kunde köra den mil som väntade, utan att ha någon större ansträngning. Första fem kilometrarna var det i snitt 1,6% lutning utför och de andra fem kilometrarna i snitt 1,5 km uppför. Snittfarten på milen blev 50.9 km/h och med en intensitet på 74% av maxpuls. Ja, ni förstår att det blåste en del.

Det gick i ett nafs och så var jag framme vid hotellet. Jag hade planerat tre timmar, men nu blev det bara en bit över 2 timmar och 40 minuter. Medvinden spelade ett spratt. 

På denna platta runda blev det ändå en bit över 700 höjdmeter. Mycket för att vara platt. Jag borde också få pris. Jag höll mig till planen och snittpulsen blev bara 68% av max. En minut råkade hamna i pulszon fyra, men resten låg inom pulszon 2 och 3. Nöjd med att jag tog det så lugnt som beräknat.

Även i dag var det kanonväder och jag tog min dagliga promenad på 2 timmar i solskenet och värmen på 27 grader. Eller kanonväder, det blåste ju storm. Efter promenaden såg det ut som jag badat i sand, och det gick i stort sett inte ens att duscha bort. Men till slut så.

Kanske inte syns så bra, men det är sand precis överallt.

Det blev som sagt lugnt i dag, men benen börjar bli lite trötta. Nu är frågan, vilodag i morgon eller i övermorgon. Ska fundera en stund.

Gran Canaria - Mogan, Tauropas, Soria

För tredje dagen i rad steg jag upp 07.40, det är nästan som att gå till jobbet…

När jag väl satt och åt frukost slog jag på telefonen och såg då att jag fått ett meddelande från Andreas, som är en av Team Norrbottens duktiga cyklister. Mazzee hade tidigare tipsat mig om att de var på ön och jag hade också efter detta varit i kontakt med dem, men inte beslutat något kring eventuell cykling tillsammans.

Nu stod det i mailet att de planerade att åka ut vid lunch och att jag kunde hänga på. Jag tackade ja, och det blev till att planera om dagen. Ursprungligen hade jag tänkt cykla i väg vid nio och då bara rulla några timmar i makligt tempo och utan särskilt många höjdmeter.

Nu skulle cyklingen bli senare på dagen och troligen inte lika mycket lugnt rull. Jag hade dock fortfarande ingen aning vad vi skulle cykla, men det brukar bli bra hursom. De skulle i alla fall SMS:a när de var redo att åka.

Det nya uppläget gjorde att jag fick några lugna timmar med allmänt slappande och lite bokläsning. Då jag inte visste en exakt tid när vi skulle åka gick jag ned och åt en frukost till vid tio för att ha något i magen om det inte skulle bli någon lunch innan avgång.

En stund före lunch hörde de av sig och jag gjorde mig klar. Lunch fick det bli en annan dag. Vi mötte upp vid Free-Motion där de föreslog att vi skulle cykla till Mogan och sedan upp i bergen, via bland annat San Bartolomé och tillbaka via Fataga innan vi åter skulle vara i Playa del ingles.

Jag sa att det blir en bra tur, samtidigt som jag insåg att jag inte hade med energi för en så lång tur och kom också på att jag av någon anledning glömt vindvästen som brukar behövas när man kommer upp en bit i bergen, och framför allt när man svischar utför.

Andreas vid uppfarten mot Soria där vi senare kom ned, med enligt honom sin favoritbil i bakgrunden. För övrigt var det fyra motorcykelpoliser som omringat bilen....

Andreas, jag och Henrik som också är en vass Team Norrbottencyklist som jag och bror för övrigt tidigare träffat en gång – på toppen av Sa Calobra, rullade i väg. Vi tog kustvägen mot Puerto de Mogan och passerade bland annat Puerto Rico.

När vi cyklat några mil började Andreas känna av sitt ena knä vilket han också känt av någon tidigare dag. Det gick bra att cykla uppför, men utför och på slättan så smärtade det. Utifrån hans smärta tog vi ett antal pauser innan vi stannade vid vägskälet där man kör vänster mot Puerto de Mogan eller höger mot Mogan. Vi köpte lite vatten etc och resonerade också om hur vi skulle göra kring cyklingen och Andreas knä.

Vi bestämde oss för att cykla till Mogan och där bestämma oss för om vi skulle vända eller trots allt trampa upp i bergen. Väl framme vid bergets fot kände Andreas att han var tvungen att vända medan Henrik då tänkte att vi två skulle fortsätta. Efter lite funderingar vill ändå Andreas hänga på.

Fin utsikt när man kommit en bit upp i bergen

Riktigt slingrade uppfart i dag

Andreas sa dock att han skulle ta det lugnt uppför,  och tur var nog det.  Jag tyckte det blev ett lämpligt tempo och en annan dag kanske jag blivit avhängd och sedan fått cykla själv!? Hur som blev det ett bra tempo för mig, och nog kändes det en del att låren klättrat 4200 höjdmeter på två dagar.  Vi låg på i ett hyfsat tempo och till och från pratade vi om det ena och det andra.  Vid ca 800 möh nådde vi ett vägskäl.

Efter att ha fotat uppfarten blev det också en Selfie vid fotopausen.

Utifrån att det nog skulle vara bra för Andreas knä och att det började bli ganska sent bestämde vi oss för att ta höger och därmed få en kortare sträcka med klart färre höjdmeter än vad vi först planerat. Vi trampade då den första och enda riktigt dåliga asfalten som denna genväg till Soria innebär.

Henrik på väg mot toppen.

Väl i Soria bestämde vi oss för en kaffe innan vi skulle vända  tillbaka till hotellen.

I samband med att vi nådde Soria tittade jag in i affären som finns där och där samma tant alla år suttit på samma ställe och tagit betalt. Hon brukar aldrig flytta sig därifrån. När hon för första gången på kanske 10 gången jag besökt affären, inte var där, fruktar jag det värsta. Bror hade sagt att jag skulle hälsa till vår ”kompis” – nu gick inte det. Kanske måste förbi en annan dag under resan för att se om hon ändå inte är tillbaka!?

Det är lite olika när man ska fika. Idag börjar det med att ett antal personer bär något som såg ut som någon typ av ugn. Den ställs alldeles bredvid oss där man ska sitta och fika. Sedan börjar de hamra och slå på ugnen. Vi väljer då att flytta oss till en plats längre bort. Tur var kanske det, för snart började de också svetsa!

Vid själva beställningen av fika ville mina nyvunna cykelkompisar beställa smörgåsar. Det gick till en början sådär. En tveksam meny som var svår att förstå och personal som inte kunde mycket annat än spanska och ingen av oss var någon hejare på deras språk.  Ja, då går det som det går. Till slut var vi dock på samma våglängd och grabbarna fick sina mackor som också visade sig var goda.

Glada grabbar vid fikat

Efter ett fika i trevligt sällskap rullade vi ned för berget. Först är det ganska så brant, vilket innebär att man rullar i bra fart. När det planade ut var det ca 12 km cykling med någon procents lutning utför och med många mjuka svängar. Här gillar jag att trycka på och så även denna gång. Jag och Henrik turades om att köra på rejält. Tyvärr var det rejäl motvind, så farten gick inte högre än mellan 45-50. I vanliga fall brukar det gå att köra ännu fortare. Men det var skoj ändå.

Väl nere vid kusten väntade vi in Andreas som sparade knäet genom att ta det lugnt. Vi åkte sedan tillbaka efter kusten.

Det blev en kortare runda i dag än övriga dagar med total rulltid på 3 timmar och 47 minuter och även de klättrade höjdmetrarna var färre, totalt blev det ca 1700.

Det var trevliga grabbar att cykla med och vi får se om det blir någon mer gemensam cykling under veckan som kvarstår. Det är frågan om unga och lätta grabbar vill dras med en gammal tung gubbe…..

Väl tillbaka på hotellet hade det börjat bli mörkt och klockan var efter sex. Efter en dusch var det skönt att få i sig lite middag då det var många timmar sedan jag sist åt ordentligt. Nu har jag dessutom kastat i mig en mängd godis. Inte helt rätt, men mycket gott.

Hur det blir med cykling i morgon. Vi får se – återkommer.

Gran Canaria - Pico de las Nieves 1949 möh

Precis som igår ringde klockan 07.40. Efter förberedelser och frukost satt jag även i dag på cykeln just före nio. Idag skulle det bli många höjdmeter då jag bestämt mig för att bestiga Gran Canarias högsta punkt – Pico de las Nieves på 1949 möh.

Jag tog vägen via Fataga och San Bartolomé. Det innebär att du börjar klättringen nästan omgående och sedan är det mest uppför i 50 km.

Denna precis som alla bilder i detta inlägg från Gran Canarias högsta topp. Jag och min följeslagare på plats.

Idag var jag lite seg i benen efter gårdagen och tog det relativt lugnt, men även en pigg dag går det inte särskilt fort när det är så pass branta och långa backar.

Jag trampade på i maklig takt och med fint väder och tog inga stopp på vägen. Sist jag och bror var upp på toppen var det storm högst upp, ca 3 grader och regn. Man såg någon meter och när vi skulle ta oss ned höll vi fullständigt på att frysa sönder. Några kort och någon utsikt var inte att fundera på.

Även i dag blev det lite kyligt när jag började närma mig toppen, men inget som inte gick att hantera på ett bra sätt.

Molnen låg högt även idag, men nu var det bra utsikt till skillnad från min förra topptur.

 När man svänger av vägen för sista gången och har 12 km till toppen kom jag ihåg sedan förra gången att det kändes rejält tungt. Så var det även denna gång. En förklaring är att de 4 första km efter att man tagit av snittar det ca 9 %. Det känns i benen när man redan trampat så många höjdmeter. De sista 8 km blev det sedan mer ”rimlig” lutning.

När man slutligen når toppen har man klättrat motsvarande ca 40 ggr Rödtjärnsberget, Detta på 47 km cykling,  så det är ju en bra stigning.

Väl på toppen skulle jag ta många fina bilder med min kamera, ja också på vägen upp. På något sätt hade det dock blivit fel när jag laddade kameran och den hade visat sig vara helt urladdad när jag några timmar tidigare skulle ta dagens första bild. Så det blev inga bilder på vägen upp och på toppen bara bilder från min gamla Iphone. Typiskt!

Efter att ha varit på toppen trampade jag tillbaka till hotellet för en sen lunch.  Därefter tog jag en två timmar lång promenad på stranden.  Sedan lite läsning och slappa innan middag och nu en liten beskrivning av dagen.

Ingen toppenbild men en bild från toppen

I dag blev det 2530 höjdmeter och drygt 4 timmar och 45 minuter. Tillsammans med gårdagen har jag nu cyklat exakt 10 timmar och 4250 höjdmeter på två dagar. Jag får nog hitta en runda med färre höjdmeter i morgon om inte benen snart ska gå i strejk.

Gran Canaria - Västkusten till Puerto de Mogan via Puerto Rico

Efter att i går landat på Gran Canaria så flöt det till en början på riktigt bra. Jag behövde bara vänta kanske fem minuter så kom mitt bagage – cykelkartongen. Jag blev dock lite orolig då den fått sig en rejäl smäll. Jag bestämde mig dock för att inte oroa mig.

Snabbt tog jag mig till flygbussarna och efter att bara ha väntat ca 10 minuter var vi iväg.

Hotellet hade jag valt för att ha nära från busshållplatsen. Det var endast 200 meter, men det är klart, lite jobb är det att förflytta en relativt tung cykelkartong med cykel och alla kläder för resan och dessutom ett handbagage. Men det gick ganska så snabbt så var jag framme vid hotellet.

Nu började det gå långsammare. Först fick jag vänta en bra stund innan jag fick hjälp. Sedan gick det inte snabbt att få fram mitt rumsnummer. Till slut var det klart och jag började fylla i en del uppgifter de behövde.

Helt plötsligt börjar en av de andra i receptionen att högljutt argumentera på spanska. Vad var nu på gång!? Efter en stund visar det sig att det är fullbokat. Jag får inget rum. De säger dock att de har ett systerhotell som är finare som kan ta emot. De lovar också att stå får taxi dit. Jag har inte så mycket att säga, utan bara att acceptera. Jag förklarar att de måste boka en stor taxi för att min cykel ska rymmas.

Jag går ut på gatan och väntar. Efter ett tag kommer taxi ett, vilken konstaterar att någon cykelkartong inte ryms. Det är bara att gå in på hotellet för att få de att beställa en ny taxi. Efter en bra stund kommer nästa taxi. 

Taxichauffören undrar var jag ska och jag säger Bronc Playa. Var ligger det säger han. Ingen aning säger jag. Jag går till receptionen igen och får en adress. När taxichauffören får adressen skakar han på huvudet och vi kör i väg. Ca en minut senare är vi framme, det var bara ca 200 meter till hotellet.

Det visar sig nu att hotellet jag ska bo på är helt nyrenoverat och faktiskt öppnade i måndags. Det visar sig också att vi bott här tidigare, då familjen och brors familj var är, men då hette hotellet Broncemar och var rejält slitet.

 Nu är allt i toppskick. Riktigt fint hotell!! Jag är den förste någonsin som bor på mitt hotellrum sedan det var renoverat. Helt klart blev detta byte en vinstlott.

Väl på hotellrummet satte jag ihop cykeln och packade upp alla grejer. Till min stora lycka var det inga skador på cykeln, och inget hade fallit ut ur hållet som hade blivit när kartongen gått sönder.

Därefter middag och hopp i säng.

Efter en god natts sömn och frukost begav jag mig av till Free-Motion (cykeluthyrning), där jag skulle möta upp Peter Sånevall om jag skulle cykla med idag. Han skulle vara tillbaka senast tolv, så vi bestämde oss för att köra tur och retur till Puerto de Mogan. 

Det blev en lugn och trevlig ”snackrunda” i 28 graders värme. Efter ca 2,5 timmar var vi tillbaka och jag bestämde mig för att rulla själv ytterligare 45 minuter innan lunch.

Efter lunchen tog jag en tre timmar lång promenad i ”öknen” och förutom att det alltid är trevligt och bra träning för benen så hände något mycket udda.  Helt plötsligt var stranden avspärrad och det var en mängd poliser på plats. 

Det visar sig att flyktingar från Afrika landstigit med en båt. De sitter vid stranden och en bit bort är deras båt. Runt de har poliserna spärrat av. Efter en stund eldar poliserna upp flyktingarnas båt!

Väl tillbaka på hotellet tog jag lite att dricka och sedan äntrade jag cykeln för ytterligare ca 2 timmars cykling innan jag var klar för dagen. Totalt blev det alltså drygt fem timmars cykling och 1750 höjdmeter. Intensiteten var inte så hög i dag, men helt klart en bra första cykeldag.

Gran Canaria - Gigantiska män och planet bombhotat!?

Så landade jag då till sist på Gran Canaria efter en lång dag på väg.

På flyget ned till Arlanda fick jag vara med om något mycket ovanligt. Jag kände mig liten, riktigt liten. Trots att jag är 187 cm lång fick jag se upp. Det visade sig att Umeå Basket skulle på ligamatch och alla jättar skulle sitta bredvid mig. Flera av dem var så långa att de fick huka sig i planet! En ovanlig känsla - det brukar ju vara jag som "ser ned" på folk.

Efter att ha landat på Arlanda blev det nästan ingen väntetid innan det var dags att gå ombord på nästa flyg. 

Ni som känner mig vet att jag helst går ombord på ett plan så sent som möjligt för att slippa vänta, så också idag. När alla passerat gaten börjar de ropa i com-radios efter några passagerare på rad fem. De skulle genast återvända till gaten. 

Samtidigt kommer en av de som ansvarar för att lasta bagaget farande med en resväska.

Det visar sig att resväskan tillhör resenärerna på rad fem och den vibrerar. Man vägrar ta ombord resväskan innan det är klargjort vad det är som finns i väskan. Kanske det är en bomb?!

Jag tänker då genast på att man släppt ombord alla utan att kolla pass eller annan identifikation.... Det går alltså att skocka någon annan på ett flyg än en själv om man vill försvinna till annan plats, eller slipps sprängas.

Efter lite dividerande hör jag att ägaren till väskan är på gång. En till bagagekille kommer medan de väntar. Den ene säger: "Vi stannar här så inte alla behöver se vad som vibrerar. Det kan bli väldigt jobbigt för ägaren till väskan. När det sist vibrerade i en väska och vi öppnande den var det ett hjälpmedel man använder i sängkammaren!"

Passageraren kommer och öppnar väskan, jag ser att det är en .......

En kvart försenade bar det sedan av. För en gångs skull blev det idag SAS. Det brukar vara Norwegian jag åker med, både till Gran Canaria och Mallorca. Om jag ska jämföra bolagen hittar jag två plus och två minus för att välja SAS, och en svårbedömd faktor.

Plus:

När man endast åker med cykel och inget annat incheckat bagage kostar det inget extra när du åker med SAS. På Norwegian blir det ca 350 kr extra per väg.

När man åker med SAS ingår fritt kaffe!

Minus:

Norwegian har mycket bättre benutrymme.

Norwegian har wi-fi.

Svårbedömd:

Efter ungefär halva resan ser jag hur kön till den bakre toaletten växer. Till slut är det nog 20 stycken i kö, så här ser det ut ca 90 minuter och jag tänker att bolaget hade otur att de främre toaletterna var trasiga. 

Så helt plötsligt säger en av flygvärdinnorna att anledningen till att toaletten varit stängd är att Arbetsmiljöverket bestämt att personalen ska ha egna toaletter på flygningar över fyra timmar. 

Nu hade de dock använt toaletterna klart, och vips var nästan hela kön borta när det fanns fler toaletter. 

Positivt att Arbetsmiljöverket tänker på personalen, samtidigt som då 175 passagerare får dela på två toaletter. 

Andra bolag har nog inte denna regel då de inte har sin hemvist i Sverige?! Åtminstone har jag aldrig tidigare varit med om detta.

Totalt sett vilka faktorer som överväger och vilket bolag du väljer är en smaksak.

Prismässigt är själva resan oftast billigare på Norwegian, men det stämmer inte alltid.

Sitter nu på bussen till hotellet. Väl framme blir det incheckning, sedan uppackning och montering av cykeln. För övrigt hade de massakrerat min cykelkartong, så jag hoppas allt är helt.

Efter middagen blir det sedan förberedelser inför första dagens cykling som är tänkt att äga rum i morgon.

Återkommer med rapport.

Gran Canaria - Nu bär det av

På tisdag morgon startar resan mot Gran Canaria och Playa del Ingles. I morgon har jag fullt upp på arbetet och även kvällen är inbokad, så eftermiddagen har ägnats åt packning av cykelgrejer, övriga kläder och min Canyon Aeroad. Nu är allt klart, och nu gäller det bara att i morgon komma ihåg att skriva ut biljetter och voucher som jag ännu inte fixat.

Jag åker med SAS till Stockholm och sedan direkt vidare till Gran Canaria. Utmaningen som finns är att det bara är en timme mellan flygen, så inte för det strula nämnvärt.

Från onsdag och tio dagar framåt väntar förhoppningsvis trevlig, rogivande och utvecklande cykling. Det är väl bara försenat flyg, väder, sjukdom och skada emot...

Jag ser verkligen fram emot att få lite mer värme och mycket rolig cykling.

Min första cykelresa till GC ägde rum i januari 2011 och nu är det alltså dags för min femte cykelresa i ordningen till samma plats. Det är verkligen en fantastiskt bra ö att cykla på och du kan alltid hitta nya vägar och nya utmaningar. Får jag bara vara frisk planerar jag får många resor hit under många år framöver.

Att se fram emot många höjdmeter och hög puls (här 91% av maxpuls)

För övrigt blir det faktiskt ytterligare en resa till Gran Canaria innan nästa säsong börjat. I februari 2015 åker familjen tillsammans för att fira pappa Lennarts 70-årsdag. Det blir då 14 dagar där vi kombinerar familjetid med samkväm och bra cykling. Dagarna som kommer nu - där ligger dock allt fokus på just cykling.

... och fantastiska vyer, med många serpentiner och tuffa stigningar.

Så blir det även med Vännäs CK:s gemensamma cykelresa i april då vi åker till Mallorca. Det ser alltså ganska lovande ut vad gäller att få lite värme och mycket utecykling under den kalla delen av året.

Någon fler som finns på ön nu under tiden 5-14 november?