Gran Canaria - Mogan, Tauropas, Soria

För tredje dagen i rad steg jag upp 07.40, det är nästan som att gå till jobbet…

När jag väl satt och åt frukost slog jag på telefonen och såg då att jag fått ett meddelande från Andreas, som är en av Team Norrbottens duktiga cyklister. Mazzee hade tidigare tipsat mig om att de var på ön och jag hade också efter detta varit i kontakt med dem, men inte beslutat något kring eventuell cykling tillsammans.

Nu stod det i mailet att de planerade att åka ut vid lunch och att jag kunde hänga på. Jag tackade ja, och det blev till att planera om dagen. Ursprungligen hade jag tänkt cykla i väg vid nio och då bara rulla några timmar i makligt tempo och utan särskilt många höjdmeter.

Nu skulle cyklingen bli senare på dagen och troligen inte lika mycket lugnt rull. Jag hade dock fortfarande ingen aning vad vi skulle cykla, men det brukar bli bra hursom. De skulle i alla fall SMS:a när de var redo att åka.

Det nya uppläget gjorde att jag fick några lugna timmar med allmänt slappande och lite bokläsning. Då jag inte visste en exakt tid när vi skulle åka gick jag ned och åt en frukost till vid tio för att ha något i magen om det inte skulle bli någon lunch innan avgång.

En stund före lunch hörde de av sig och jag gjorde mig klar. Lunch fick det bli en annan dag. Vi mötte upp vid Free-Motion där de föreslog att vi skulle cykla till Mogan och sedan upp i bergen, via bland annat San Bartolomé och tillbaka via Fataga innan vi åter skulle vara i Playa del ingles.

Jag sa att det blir en bra tur, samtidigt som jag insåg att jag inte hade med energi för en så lång tur och kom också på att jag av någon anledning glömt vindvästen som brukar behövas när man kommer upp en bit i bergen, och framför allt när man svischar utför.

Andreas vid uppfarten mot Soria där vi senare kom ned, med enligt honom sin favoritbil i bakgrunden. För övrigt var det fyra motorcykelpoliser som omringat bilen....

Andreas, jag och Henrik som också är en vass Team Norrbottencyklist som jag och bror för övrigt tidigare träffat en gång – på toppen av Sa Calobra, rullade i väg. Vi tog kustvägen mot Puerto de Mogan och passerade bland annat Puerto Rico.

När vi cyklat några mil började Andreas känna av sitt ena knä vilket han också känt av någon tidigare dag. Det gick bra att cykla uppför, men utför och på slättan så smärtade det. Utifrån hans smärta tog vi ett antal pauser innan vi stannade vid vägskälet där man kör vänster mot Puerto de Mogan eller höger mot Mogan. Vi köpte lite vatten etc och resonerade också om hur vi skulle göra kring cyklingen och Andreas knä.

Vi bestämde oss för att cykla till Mogan och där bestämma oss för om vi skulle vända eller trots allt trampa upp i bergen. Väl framme vid bergets fot kände Andreas att han var tvungen att vända medan Henrik då tänkte att vi två skulle fortsätta. Efter lite funderingar vill ändå Andreas hänga på.

Fin utsikt när man kommit en bit upp i bergen

Riktigt slingrade uppfart i dag

Andreas sa dock att han skulle ta det lugnt uppför,  och tur var nog det.  Jag tyckte det blev ett lämpligt tempo och en annan dag kanske jag blivit avhängd och sedan fått cykla själv!? Hur som blev det ett bra tempo för mig, och nog kändes det en del att låren klättrat 4200 höjdmeter på två dagar.  Vi låg på i ett hyfsat tempo och till och från pratade vi om det ena och det andra.  Vid ca 800 möh nådde vi ett vägskäl.

Efter att ha fotat uppfarten blev det också en Selfie vid fotopausen.

Utifrån att det nog skulle vara bra för Andreas knä och att det började bli ganska sent bestämde vi oss för att ta höger och därmed få en kortare sträcka med klart färre höjdmeter än vad vi först planerat. Vi trampade då den första och enda riktigt dåliga asfalten som denna genväg till Soria innebär.

Henrik på väg mot toppen.

Väl i Soria bestämde vi oss för en kaffe innan vi skulle vända  tillbaka till hotellen.

I samband med att vi nådde Soria tittade jag in i affären som finns där och där samma tant alla år suttit på samma ställe och tagit betalt. Hon brukar aldrig flytta sig därifrån. När hon för första gången på kanske 10 gången jag besökt affären, inte var där, fruktar jag det värsta. Bror hade sagt att jag skulle hälsa till vår ”kompis” – nu gick inte det. Kanske måste förbi en annan dag under resan för att se om hon ändå inte är tillbaka!?

Det är lite olika när man ska fika. Idag börjar det med att ett antal personer bär något som såg ut som någon typ av ugn. Den ställs alldeles bredvid oss där man ska sitta och fika. Sedan börjar de hamra och slå på ugnen. Vi väljer då att flytta oss till en plats längre bort. Tur var kanske det, för snart började de också svetsa!

Vid själva beställningen av fika ville mina nyvunna cykelkompisar beställa smörgåsar. Det gick till en början sådär. En tveksam meny som var svår att förstå och personal som inte kunde mycket annat än spanska och ingen av oss var någon hejare på deras språk.  Ja, då går det som det går. Till slut var vi dock på samma våglängd och grabbarna fick sina mackor som också visade sig var goda.

Glada grabbar vid fikat

Efter ett fika i trevligt sällskap rullade vi ned för berget. Först är det ganska så brant, vilket innebär att man rullar i bra fart. När det planade ut var det ca 12 km cykling med någon procents lutning utför och med många mjuka svängar. Här gillar jag att trycka på och så även denna gång. Jag och Henrik turades om att köra på rejält. Tyvärr var det rejäl motvind, så farten gick inte högre än mellan 45-50. I vanliga fall brukar det gå att köra ännu fortare. Men det var skoj ändå.

Väl nere vid kusten väntade vi in Andreas som sparade knäet genom att ta det lugnt. Vi åkte sedan tillbaka efter kusten.

Det blev en kortare runda i dag än övriga dagar med total rulltid på 3 timmar och 47 minuter och även de klättrade höjdmetrarna var färre, totalt blev det ca 1700.

Det var trevliga grabbar att cykla med och vi får se om det blir någon mer gemensam cykling under veckan som kvarstår. Det är frågan om unga och lätta grabbar vill dras med en gammal tung gubbe…..

Väl tillbaka på hotellet hade det börjat bli mörkt och klockan var efter sex. Efter en dusch var det skönt att få i sig lite middag då det var många timmar sedan jag sist åt ordentligt. Nu har jag dessutom kastat i mig en mängd godis. Inte helt rätt, men mycket gott.

Hur det blir med cykling i morgon. Vi får se – återkommer.