VM i Albi och Sverigecupen? - Tro det eller ej, cyklarna borta igen!!

Ja, då är jag äntligen hemma efter en resa till Frankrike som inte blev som jag önskade. Förutom sjukdom och utifrån det uteblivna resultat var det också en hel del andra saker som hänt, som inte varit optimala.

En bild från min långa lugna runda där jag njöt av naturen. Så det fanns ljusa stunder också. 

Så fortsatte det in i det sista. Som en av kommentarerna jag fått på facebook: You go to Toulouse, to loose. Exakt så blev det. Får undvika Touluse nästa gång.

Igår var det en mängd förseningar av flyg, jag var på väg att kastas av ett flyg och det blev en del höghastighetslöpning.

Så idag är jag åter hemma i Vännäs.

Mina cyklar och all min övriga packning är ju då också förstås hemma?! Nej, trenden håller i sig. Cyklarna är i Amsterdam och lokaliseras. Jag fick nyss ett e-post där de skrev att en av cyklarna nu hittats. Den andra är fortfarande på sightseeing.

Ja, det var ju förstås bara detta som fattades. Att cyklarna skulle försvinna igen rundar bara av en extrem resa på många sätt.

Trots att nästan inget blev som jag önskade tar jag ändå med mig en hel del lärdomar inför eventuella nya äventyr framöver. Återkommer eventuellt med ett inlägg om alla dessa delar.

Viktigast nu är att cyklarna hittas och att de inte har några skador. Uppfylls inte dessa delar, ja då kan det nog bli lite svårt att hålla modet uppe som jag trots allt tycker jag lyckats hyfsat med trots alla motgångar.

Till helgen är det säsongsavslutning i Sverigecupen (Nyköping) med tempo på lördag och linje på söndag. Min plan har hela tiden varit att åka och göra en sista insats för att se om vi får med oss något i de aktuella tävlingarna och den totala cupen. Jag är medveten om att när jag missade helgens tävlingar på grund av VM minskade mina chanser till bra totalplaceringar, men det är inget att göra något åt.

Jag skulle ju önska att säsongen fick avslutas med tävlingar där jag kommer i mål och fått prestera det jag kan för dagen, även om det inte räcker så långt. Det blir lite lättare då att ta nya tag inför vintersäsongen. Haveri även i helgen, ja det vågar jag inte riktigt tänka på just nu.

För att åka behöver jag nu också bli helt frisk och få tillbaka lite mental styrka vilken jag dränerats på under NM och VM. Ja, sedan behöver jag förstås två cyklar också.

Om det löser sig planerar jag därför för tävlingar. Sedan är det ju 7,5 månader till nästa tävling och jag kommer att vara med familjen i stort sett varje dag i många månader framöver. Just nu känns det alltså magstarkt att åter åka bort, när jag just kom hem. Men ser jag till hur det ser ut framöver så känns det hyfsat rimligt, om än inte optimalt.

Melvin hade bakat en riktigt god och fin tårta till mig som jag fick när jag kom hem idag. Han är för gullig.

Återkommer med uppdatering av cykelfråga, sjukdom, mentala statusen och om det blir någon tur söderut.

VM i Albi - Avkastad från flyget!!

Efter en hektisk resdag har vi nu först väntat en timme extra för att borda flyget här i Toulouse. Sedan har vi suttit på flyget i 60 minuter, utan att åka.

Nu fick vi precis veta att en i personalen insjuknat. Lagen säger att det bara får vara 50 passagerare per personal. 

Det innebär att 13 ska kastas av!! Just nu väntar vi för att få veta vilka bolaget anser inte ska följa med.

Flyget går till Amsterdam där jag har anslutningsflyg. Går inte planet snart missar jag det även om jag får följa med.

Så just nu lutar det mot att bli avkastad i Toulouse eller strandad i Amsterdam!!

Ja, då missar jag också flyget från Stockholm i morgon. 

Har varit tunt med medgång på den här resan.

VM i Albi - Linjeloppet gav många lärdomar och lite roligt fick jag

Efter en vecka full av värme, intryck, försvunna cyklar och främst sjukdom ägnade jag hela gårdagen under täcket.

Fram mot kvällen var min förkylning som jag haft sedan i onsdags lite bättre. Inte bra, men ändå.

Jag bestämde mig för att rulla till start i linjeloppet om kroppen kändes hyfsad när jag vaknade.

I morse var det hyfsat oförändrat. Dock ingen feber och inte halsont. Jag bestämde mig därför att starta och ta det mer som en upplevelse och för att se och lära om det i framtiden blir en ny VM-chans. Sedan om jag skulle kunna cykla hela vägen fick visa sig.

Jag fick verkligen lära mig mycket idag. Första grejen är att komma väldigt tidigt till start om du vill ha med täten att göra. Då menar jag flera timmar innan! Nu hade jag inga sådana tankar idag som tur var då jag hamnade typ sist. Det är väldigt långt bak kan jag säga när ca 360 cyklister står på start.

Jag planerade att rulla lugnt och känna på kroppen. Men istället blev det tre krascher runt mig de första 20 km. Jag klarade mig, men fick stanna varje gång och sedan jaga ikapp.

Ja, sedan blev det lucka framför mig som jag fick brygga själv. Det blev alltså inte så lugnt som planerat de första fem milen till första rejäla klättringen.

När vi kom in i backen på ca 7 km låg jag sist i tätgruppen med en mängd cyklister framför. Jag passerade extremt många, men till slut var jag först i det som nu var en andragrupp, då gruppen hade spruckit långt framför mig.

Vi blev en grupp som körde på bra i 60 km och jag låg då ganska långt fram i totalen.

Samtidigt körde jag säkert vid alla farliga partier och i utförslöporna där jag låg nästan i 80 km/h blev jag ändå frånåkt.

Men jag anslöt hela tiden. Så kom en kortare klättring efter ca 115 km och när jag skulle växla hoppade kedjan. Av och fixa, och då fick jag kramp. Min grupp försvann, och det fanns inga bakom. Tog det lugnt och stretchade lite, men inga kom.

Rullade då iväg själv och fick cykla själv i flera mil.

Till slut kom tätgruppen från klassen som startat efter oss. De hade dessutom massor av cyklister i min klass i släptåg.

Så rullade jag med de till mål, utan att försöka ta mig förbi andra i min klass.

Väl i mål kan jag konstatera att det blev 155 km, ca 2200 höjdmeter och ett snitt på ca 37 km/h. Hade förstås gått en hel del fortare om jag inte cyklat själv flera mil.

Det var en rolig och trevlig bana som innehåll fin natur och många utmaningar. 

Jag drar många lärdomar av detta, men nämner några få redan nu. Trots min vikt är jag bättre uppför än utför. Jag är trots att jag inte är riktigt frisk bland de starkare. Samtidigt är det helt klart så att jag behöver vara lättare om jag vill kunna konkurrera i den yttersta toppen när banan har så många höjdmeter. Ja, och då bättre utför också.

Visst rullade jag om extemt många i första klättringen, men när jag tittar på tider i efterhand skulle jag behövt vara ytterligare ca 20-30 sekunder snabbare. Då blev det ändå 390 watt i 15 minuter. Lite mer effekt kan jag nog få till ett annat år då jag kanske är starkare och piggare. Men den största skillnaden är vikten.

Ja, och viktigast är att vara på plats tidigt. Stå långt fram i starten och hålla sig där. 

Jag har ingen aning om min placering, och den var inte heller viktig idag. Det viktiga var att få cykla och ha roligt. Det hade jag större delen av vägen. I alla fall tills kedjan hoppade med den efterföljande krampen. 

Jag fick också besked om att med en fräsch kropp, rätt taktik och en passande bana kan jag hävda mig på denna nivå. Skulle dock som dag behöva ner lite i vikt.

Jag hade lite svårt med värmen, även idag. Så det får jag klura på hur jag ska klara bättre nästa gång.

Även tempot visade att jag ligger bra till där om jag är frisk.

Ja, denna vecka blev ju inte som jag trott och hoppats. Sjukdom är ju inte roligt precis, men inget jag kunde påverka. Men dagens cykling var i alla fall rolig och höjde det hela en del. Intressant också att köra ett lopp utan resultatmål. Det har jag typ aldrig gjort tidigare. 

Skönt också att jag höll mig på benen. Väldigt många krascher idag och vissa skadade sig rejält. Inte så underligt kanske med så många vägbyten, rondeller, utförslöpor mm. Ja, och så taggade cyklister förstås.

Nu ska jag vila lite, och sedan måste det packas då jag beger mig hemåt i morgon förmiddag.

VM i Albi - Tempot sjukt tråkigt

Det har varit tyst på bloggen några dagar. 

Jag har haft fullt upp med att sköta om mitt mående och hantera min besvikelse.

Som många vet kom jag till Frankrike i måndags och det började med försvunna cyklar och ett undermåligt hotell som inte fungerade i denna extrema hetta som råder här.

Båda sakerna ordnade upp sig, men sedan var det slut på medgång.

Redan i tisdags kände jag mig lite hängig. Efter en natts sömn var det dock bättre på onsdagen och när jag provkörde tempobanan med Patrik Boström kändes det ändå ganska okej.

På kvällen åt jag och Patrik en middag och sedan när jag åter var på rummet började jag känna mig sämre. 

Jag ville inte skriva på bloggen att jag kände mig hängig. Jag ville fortsätta att jobba på det positiva. Jag valde istället att snabbt lägga mig.

Det blev en natt med svettningar, rossel, snuva, huvudvärk, hög puls och nästan ingen sömn.

På morgonen blev det lite bättre, och jag försökte intala mig att jag nog mådde okej och att det bara var nerver. Innerst inne visste jag dock att så var det nog inte.

Jag bestämde mig ändå för att starta och fick då vara med om allt häftigt som är i samband med detta mästerskap. Det var dock svårt att njuta, då jag inte mådde bra.

Förutom mitt mående var det stekande värme som i sig var en utmaning.

Efter att cykeln kollats så att den hade rätt inställningar och ingen motor i ramen rullade jag i väg från rampen.

Det första jag upptäcker är att min effektmätare för första tävlingen någonsin visar helt fel. Även med en fräsch kropp är det svårt att prestera optimalt om jag inte får återkoppling på hur hårt jag går, så detta var inte alls bra.

Någon minut senare var en dålig effektmätare mitt minsta problem.

Kroppen ville inte vara med. Pulsen gick upp och kraften gick ned. Jag insåg ganska snabbt att detta nog inte går. Då effektmätaren var ur fas visste jag inte hur mycket svagare det gick, men vid varje vägbyte rullade jag längre innan och var mer passiv efteråt. Benen tillät inte mer, helt enkelt. Samtidigt var pulsen nästan på max och andningen var inte bra.

Så kom jag in i backen efter 7-8 km och då gav jag upp loppet helt. Jag hade lägre tryck och fart än när jag testkörde banan dagen innan, och då gick jag inte på max.

Jag gav upp och gick ur tempoställningen. Slut för idag.

Just efter blir jag också omcyklad.

Jag fortsätter några kilometer i upprätt ställning och varvar mellan att försöka få tillbaka andningen, kraften i benen och sänka pulsen från max. Jag funderar på om jag ska bryta. Men jag har aldrig brutit om inte jag tvingats, och jag bestämmer mig för att rulla i mål.

Jag är nere i tempoställning när det går, men rullar utför alla backar och är passiv vid alla vägbyten och svårare svängar.

Trots det är pulsen skyhög.

När jag kommer in på motorbanan är det två kilometer kvar. Jag bestämmer mig så ändå för att trycka på. Vet inte riktigt varför, då det redan är godnatt.

De sista kilometrarna är nog mina bästa, men då jag når mållinjen kan jag inte röra mig. De tar fram en stol där jag får sätta mig. Världen snurrar. De tar hand om cykeln. Jag får 3 glas vatten och tre glas cola under de ca 15 minuter jag sitter där. Så kan jag äntligen resa mig och ser då att jag fortfarande har 130 i puls. Så är det inte när man mår bra.

Tillbaka till det område där svenskarna har sin plats snackar jag lite med de andra och försöker äta och dricka vad som går då jag inte mår riktigt bra. 

Jag är där länge, innan jag är redo att åka tillbaka till hotellrummet. Närmare två timmar efter målgång är pulsen fortfarande över 100 slag/minut.

Jag är så besviken, upprörd och frustrerad. Väl på hotellet skulle jag bara vilja försvinna från allt. Jag hade trott jag skulle göra mitt bästa lopp för året, det blev mitt sämsta i livet. Jag hade i mina drömmar hoppats på en medalj, men tänkt att platserna just bakom skulle vara rimliga att kunna nå. Nu blev det bara skit av allt.

Jag hade ca 20:e bästa tid av drygt 60 startande och är förvånad att jag inte är mer än 90 sekunder från tredje plats trots sjukdom. Ja även funktionärerna måste ha tyckt att jag borde kunnat bättre. Jag har nämligen ännu inte fått någon officiell tid. Nu spelar det ingen större roll när det ändå är som det är. Men lite tokigt trots allt.

Hur bra det gått om jag fått prestera är svårt att säga, men att få göra sitt bästa är alltid gott nog. Det fick jag inte göra igår och på Nordiska satte punkteringar stopp. Att kunna prestera på söndag är också orimligt, så slutet på denna säsong som började så bra har varit bedrövlig.

Sömnen är ett kapitel för sig. Vid nedresan fick jag bara tre timmar, då jag skulle hinna med ett flyg. Första natten var det 35 grader i rummet, och det blev bara 4 timmars sömn. Sedan en bra natt innan sjukdomssymptomen som innebar bara ca 4 timmars sömn. Så i natt kunde jag inte somna förrän ca 3 på natten och vaknade ca 6 på morgonen.

Jag kunde inte somna om. Jag mådde inte sämre än dagen innan, och bestämde mig då för att tänka om. Helt enkelt tänka bort tävlingen på söndag och istället göra som när jag är på cykelresa och är för krasslig för att ta i men tillräckligt fräsch för att rulla lugnt och njuta av naturen. Jag gav mig så av redan 07.15. Då slapp jag den värsta hettan. Det blev en skön, lugn och ganska lång tur i fin natur. Så nu fick jag i alla fall med mig ett litet mervärde från resan.

Nu ska jag vila i morgon och så får vi se om jag kan starta på söndag. Just nu känns det inte så troligt.

Startar jag har jag inte längre några resultatförhoppningar. Skulle jag kunna vara så fräsch att jag kan starta och loppet inte blir en pina, så får jag ta det som bästa möjliga alternativ helt enkelt.

Nu hoppas jag få sova inatt. Ska det lyckas behöver bacillerna hålla sig i schack och mina negativa och frustrerande tankar måste hålla sig borta. Vi gör ett försök i alla fall.

Värmeslag och cyklarna på ingående!?

Efter en gårdag som inte var något vidare hoppas jag denna dag är på bättre humör.

Jag har nu fått veta att de lokaliserat cyklarna och att de ska köras ut till hotellet. Mycket positivt. Sedan är det bara att hoppas att cyklarna inte har några skador. Men nu hoppas vi på det bästa.

En annan sak som inte var optimal igår var värmen och mitt mycket enkla hotell. Det saknas aircondition och värmen i rummet gick aldrig under 30 grader på hela natten. Trots att jag drack mängder av vatten blev det vätskebrist, huvudvärk och allmän trötthet. Inte optimalt.

Till frukost var det kaffe i plastmugg och ett bröd med marmelad. Lite tunt.

Inga restauranger i närheten och 3 km till tävlingscentret.

Alla delar av detta fungerar förutom värmefrågan. Den är inte lätt att hantera. 

Jag hörde därför av mig till företaget jag bokat med, och de kunde då lösa ett annat boende med lite högre kostnad. Men jag behövde inte betala för två hotell. Så en liten merkostnad, men förhoppningsvis ett stort mervärde. Återkommer kring det.

Jag flyttar alltså nu till ett annat enklare hotell, men det har aircondition. Det är också närmare centrum vilket är bra. 

Bara nu cyklarna dyker upp hoppas jag vara tillbaka på banan. Om allt flyter på hoppas jag på att få cykla lite idag.

Båda cyklarna försvunna!!

I morse var det väckning 04.30 för att hinna med flyget till Amsterdam. 

Därefter endast ett kort stopp innan jag åkte vidare till Toulouse.

Flygresorna gick snabbt och bra. 

Det finns dock några orosmoment på resan. Den första är att bli sjuk, den andra att cyklarna försvinner på flygresan, den tredje att cyklarna skadas på flygresan, den fjärde att det blir cykelhaveri på tävlingen och den femte att jag är formlös.

Igår fungerade allt fint ned till Stockholm. I dag gick det mindre bra.

På första flygresan satt jag bredvid tre rejält förkylda personer och på andra resan två stycken. Inte lovande precis.

Väl framme i Toulouse kommer allas bagage och en mängd cyklar. Men inte mina. Jag väntar 90 minuter och sedan anmäler jag förlusten.

Jag anmäler den i ett av de särskilda kontor de har för tappat bagage. Kontoren är stora och många kan anmäla samtidigt. Det verkar vara en vana att saker försvinner.

Efter lite knappande på en dator får jag veta att cyklarna inte är i Toulouse. De är troligen kvar i Amsterdam. De lovar ringa när/om de kommer tillrätta.

Bara att lämna flygplatsen utan cyklar och åka mot Albi.

Nu är det bara att hoppas att cyklarna kommer tillrätta, och det snabbt. Dessutom utan skador. Ingen bra start det här. Redan nu kan jag konstatera att jag behöver justera mina förberedelser. Ingen cykling idag och inte heller i morgon. Ja, sedan har jag inga grejer heller. Inga ombyten alls faktiskt. Inte helt lyckat i den höga värme som finns här.

Jag hoppas att detta var den otur jag skulle ha på resan, att cyklarna kommer tillrätta och att resten går bra. På Nordiska var allt emot, hoppas inte på repris.

Söker mig nu mot hotellet som är en riktig budgetvariant. Vi får se om jag hittar en bra färdväg och om hotellet i alla fall är acceptabelt.

Återkommer.

Test - Hur mycket snabbare är en tempohoj i jämförelse med en racer?!

Idag stod det arbete på programmet. Efter detta hade jag planerat lite intervaller på tempohojen.

Katten skulle till Umeå för cykelträning med SheRides, så hon hoppade in i bilen och jag hoppade på cykeln.

Min tanke var att köra Västeråsrundan och intervallsträckan där. Det gjorde vi även i tisdags, men med racer. Skulle bli intressant att se hur mycket fortare det skulle gå med tempohojen.

Det visade sig dock inte bli lätt att få till ett bra test. Målet var ju att ligga på samma insats som i tisdags, men yttre omständigheter gjorde att detta havererade.

Efter 10 km uppvärmning gasade jag iväg på intervallsträckan. Efter mindre än en km skulle jag över Marahällabron och då fick jag möte. Det gjorde att jag fick släppa av då det är trångt där. Upp i fart igen, men ca 2 km senare så får jag stanna vid tågövergången då ett tåg är på gång. Upp i fart igen, och snart framme vid vägbyte. Där ska också en bil svänga höger, och vi kan väl säga som så att den hade inte bråttom. Bara att bromsa ned igen. Full fart igen, men bara en liten bit. Då får jag möte med en bred traktor. Då ska ju förstås alla bilar bakom köra om. Det känns då inte tryggt att ligga i fartställning med möten i bredd, och jag får åter ta det lugnt. Därefter ger jag upp och rullar lugnt sista biten.

I vanliga fall kör vi alltid denna intervallsträcka vid 19 på kvällen. Då är det lite trafik. Nu var klockan ca 17, och jag får nog acceptera att denna väg inte är någon hit vid denna tid.

Jag hade nu tänkt beskriva för er hur mycket det skiljer mellan en racer och en tempohoj när du i övrigt har samma förutsättningar. Alltså ingen tempodräkt, inga skoöverdrag och ingen tempohjälm. Nu blev det haveri med det, så ni får vänta ett tag till innan jag presenterar ett resultat på hur mycket du vinner på att ha en tempohoj istället för en linjehoj när du ska cykla själv på en förutbestämd sträcka. Ja, då lämnar vi detta antiklimax och går vidare.

Jag bytte strategi och valde vägen mot Gräsmyr. Först en intervall på 8,5 minuter där det mest gick uppför och dessutom i motvind. Jag rullade vidare lite lugnare ca 2 km innan jag vände, då jag räknade med att hinna mycket längre på intervallen tillbaka. 8,5 minuter igen.

Ett snitt på 37 km/h på utvägen och 49 km/h på tillbakavägen visar på vind- och höjdskillnaden.

Jag hade planerat att också köra en 4 minutersintervall efter detta, men då benen känns fortsatt sega gjorde jag bedömningen att det fick räcka med totalt 23 minutersintervalltid. Ja, tyvärr är alltså effekten väl låg och benen väl trötta för tillfället. Nu behöver det börja släppa i helgen, annars är risken stor att jag missat i min formtoppning.

Jag rullade tillbaka hem för dusch och sen middag.

Ja, sedan har tempodräkten som hade ett trasigt blixtlås kommit tillbaka. Den har gjort en tur till Tjeckien och tillbaka. Dräkten är helt klart tightare än den jag brukar använda, men framför allt är den kortare. Då har jag ändå beställt en storlek som är extra lång.

Nu får vi hoppas att de lagat dragkedjan ordentligt, så det inte blir haveri i samband med tävlingarna i Frankrike.

Kläderna till VM har kommit, firade med lite fyror

Vid VM i Frankrike den 24-27 augusti kommer jag i alla fall att se snabb och snygg ut. Jag har nämligen fått mina kläder inför tävlingarna och de såg väldigt fina ut.

Jag och Katten körde till med en fotosession när de är som snyggast (oanvända).

Tyvärr hade tempodräkten ett trasigt blixtlås, vilket förstås inte var skoj. Men så kan det vara.

När jag kontaktade företaget var de verkligen serviceminded och de skulle göra sitt yttersta för att lösa problemet. Jag har skickat tillbaka dräkten, och färden ned till fabriken i Tjeckien har jag följt via nätet. Tyvärr har den har tagit väl lång tid. Kalas som hanterar detta i Sverige har dock varit i kontakt med fabriken och lovat att min dräkt ska prioriteras och skickas tillbaka med expressfrakt. Så förhoppningsvis löser det sig.

Kvar har jag just nu fyra plagg som alla passade bra och kändes sköna. Särskilt byxan och tröjan till linjelopp känns optimala.

Västen är kanske något stor, men det handlar mer om utformningen än den storlek jag valt.


Slutligen fanns det också en jacka i paketet som kan användas vid cykling, men som mer lämpar sig till före- och efteraktiviteter.

För att köra in cykelkläderna är planen att de ska få göra premiär i morgon på en distansrunda där jag förhoppningsvis får med mig lite sällskap. Förhoppningsvis känns kläderna bra även vid aktivitet.


Jag får återkomma med lite bilder på tempodräkten när den dyker upp, förhoppningsvis i tid.

Kul med så snygga kläder hur som helst!

Efter fotograferingen bytte jag om till mina röda, svarta och vita kläder, dvs Vännäs CK:s. Dags för lite intervaller på tempohojen. I grunden var planen 4 x 4 minutersintervaller.

Först lugnt i 6 km och sedan lite intervaller. Målbilden var ca 390 watt vilket kräver mer insats än att göra motsvarande på racern. Jag körde på distans och inte på tid, vilket innebar att de fyra intervaller jag skulle genomföra inte skulle bli exakt fyra minuter.

Mellan varje intervall ca 1500 meter i lugnare tempo.

När jag drog igång första intervallen insåg jag snabbt att det skulle bli jobbigt. För det första var insatsen ganska hög, benen inte riktigt pigga, och det tog emot bra mycket mer där än i andningen. Sedan blåste det extremt mycket vilket gör det svårt att få till trycket i pedalerna och mycket kraft går åt till annat.

Redan efter en km tänkte jag att det kanske inte var min dag att köra intervaller. Men så tänkte jag om och fortsatte, och efter ett tag kändes det något bättre. Jag fortsatte därför hela intervallen, men mot slutet tog det emot en del.

För varje intervall blev det lite tuffare, men jag höll ändå i fint.

Eftersom vindarna var så olika blev intervallerna mycket olika långa. Den första intervallen landade på 4,5 minuter och 396 watt. Den andra var längre och landade på fem minuter. Det var lite svårare att hålla intensiteten då det var en hel del utför, men det landade ändå på 386 watt. Tredje intervallen skedde i rejäl medvind, så jag bestämde mig för att köra längre för att inte tiden skulle bli för kort. Då blev den i stället den längsta intervallen på närmare 6 minuter och 388 watt. Den sista intervallen fick jag rejäl medvind och dessutom lite utför. Därför blev intervallen den kortaste, just under fyra minuter. Denna intervall var också svårast att hålla trycket på. Jag var ju lite tröttare, och sedan är det svårt då det går mycket utför. Snitteffekt på 380 watt och över 50 km/h i snittfart. Efter totalt ca 18 minuters intervalltid så blev det en lugn hemresa. Totalt 60 minuter i dag.

I morgon är det alltså distanscykling som gäller och då i denna klädsel.

Min planering för VM-resan till Frankrike

Som jag skrev häromdagen blev det en hel del funderande och planerande. Men nu är det mesta och jag planerar för att vara med på VM.

Det känns verkligen spännande och utmanande.

Jag har inga resultatförväntningar då motståndet förstås är knallhårt, och framför allt vet jag inte hur jag står mig mot övriga deltagare då jag endast tävlat mot några få av dem.

Däremot ska jag förstås göra mitt yttersta för att vara mitt bästa jag. Mer än så går inte att göra, och så får vi se hur långt det räcker. Lyckas jag i min toppning och har dagen bör det i alla fall kunna gå hyfsat fort.

Varken tempobanan eller linjeloppet har en sådan profil som är optimal för mig, men i nuläget lägger jag ingen vikt vid det. 

Jag kommer att åka ned till Stockholm på kvällen den 20 augusti. Övernattning på Rest and Fly. Sedan åker jag vidare med KLM från Arlanda via Amsterdam till Toulouse och landar där måndag den 21 augusti 11.10. 

Därefter kommer ett moment jag ännu inte löst. Det handlar om hur jag ska ta mig de 10 milen från Toulouse till Albi där VM hålls. Jag har en teori om att det kan gå att åka flygbuss till centrum i Toulouse och sedan tåg till Albi. Om det praktiskt fungerar och om det då går att ha med sig två cykelväskor har jag inte fått någon klarhet i. Jag vet inte heller vart/hur biljetter ska köpas. Men på något sätt måste det lösa sig. Kanske någon av er vet om detta fungerar?

Jag ville bo i Albi och inte i någon ort längre bort. På det sättet kommer jag närmre där allt händer, jag behöver inte ha någon hyrbil och rent praktiskt är det bättre. Med ett VM på plats var det dock väldigt tunt med boenden när jag skulle boka. Vad jag kunde se fanns ett enda rum ledigt i hela Albi, och det var av låg standard. Jag slog dock till. Ingen toalett eller dusch på rummet, litet rum och i övrigt lär det inte vara någon högre standard. Men det blir nog bra.

Under tisdagen och onsdagen kommer jag acklimatisera mig, kolla upp tempobanan och cykla lite mm. På torsdag är det sedan dags för VM-start i tempo. 

Efter detta lopp är planen att ha fredagen till att reka linjebanan som kommer att bli mycket tuff både uppför och utför. Slappande på lördagen och sedan VM-start i linje på söndagen.

På måndagen efter sista VM-starten bär det av hemåt igen. Samma upplägg som när jag åker ned, men tvärtom.

Ja, just det. Jag har ju tränat lite idag också. Jag hade bestämt mig för 3 timmars träning i distansintensitet. Så blev det också.

Allt flöt på fint och det var en trevlig runda. Det enda som ställde till det var ett gediget vägarbete. Först blev vägen dålig, sedan blev den sämre och sedan riktigt dålig. Jag hade då cyklat ca 5 km på dålig väg.

Jag gick över sträckan där det var sprängsten och cyklade sedan extremt lugnt i ytterligare några hundra meter, och tänkte att nu kommer nog asfalten tillbaka. Det gjorde den inte.

Det blev till att cykla lugnt tillbaka, gå över sprängsten och sedan mäkta med ytterligare 5 km dålig väg.

Så den som tänker sig att cykla på E12 bör nog tänka om. I alla fall den som tänker cykla i närheten av Tvärålund.

Jag ställde om och tog en annan väg. När jag cyklat tillräckligt länge för att landa på 3 timmar vände jag hemåt.

Hemma visade klockan  att jag tajmat det exakt. Det blev alltså en lugn träning med en snittpuls på bara 119 och närmare 100 km.

350 km på tre dagar, så nu blir det vilodag i morgon. På fredag hoppas jag att benen är så pass pigga att jag får till bra intervaller.

Uttagen till VM i Frankrike, och nu är det klart!

Som jag tidigare skrivit har jag blivit uttagen till VM i Frankrike i slutet av denna månad. Beskedet kom ganska sent, och det har varit osäkert om/hur jag skulle kunna lösa det praktiska.

Ett VM är ju inget du vill missa, och du vet ju inte om det blir någon fler chans, så jag har verkligen velat hitta en lösning. Det har nu lyckats, även om inte alla delar är klara. Jag återkommer med detta i ett kommande inlägg.

Jag planerar nu alltså för två VM-starter. Den 24 augusti är det tempolopp och den 27 augusti är det linjelopp. Skoj!

För att kunna anmäla sig behövde jag verifiera att jag har en licens, att jag får tävla utomlands och sedan behövdes ett intyg från en läkare om att jag var tillräckligt frisk för att tävla. Alla dessa delar är lösta och förhoppningsvis kommer jag att stå på start med bra form i slutet av månaden.

Under året har det hittills genomförts 19 VM-kvaltävlingar i olika länder i världen och i alla världsdelar utom Afrika. En kvaltävling Danmark är kvar innan deltagarantalet för VM 2017 kan spikas.

Det känns verkligen spännande och utmanande att mäta sig mot de bästa i världen. På linjeloppet är det i nuläget klart med ca 260 deltagare från närmare 40 olika länder och alla världsdelar är representerade. Innan det är klart lär vi hamna på ca 300 deltagare. Det blir intressant med så många i en gemensam start.

I tempoloppet är det något färre deltagare, men konkurrensen lär inte vara lägre.

Jag ska nu göra mitt yttersta för att vara i bra slag när det är dags.

I planen stod det träningsvila i dag. Så istället för att trampa på har jag varit med Katten och Melvin på Noliamässan. Det blev ovanligt många inköp och sedan en hel del tittande på ett nytt fordon som kanske kan bli verklighet till nästa säsong.

I morgon hoppas jag benen är pigga då det åter är dags för lite intervaller på tempohojen.

Uttagen till VM i Frankrike!

Det händer mycket nu. Inte bara att det snart är SM och allt vad det innebär. Häromdagen fick jag dessutom besked att jag får åka i landslagsfärgerna på Nordiska mästerskapen i Danmark.

Så har nu en tredje stor nyhet dykt upp. Jag har blivit uttagen att köra VM i Frankrike! Skoj, spännande och utmanande!

Det finns tre sätt att kvalificera sig till VM. Antingen deltar du i en VM-kvaltävling vilka anordnas i olika länder runt omkring i världen. Vid dessa tillfällen behöver du då placera dig bra för att få en startplats till VM. Det är olika kval för tempo och för linje, vilket innebär att du behöver kvala in i den disciplin du vill köra.

Du kvalificerar dig också till VM om du vunnit SM året innan, men bara i den disciplin du vunnit.

Jag har inte kört någon VM-kvaltävling och blev två på SM 2016 i tempo.

Men det finns också ett tredje sätt. Varje cykelförbund som inte anordnar en egen VM-kvaltävling får välja ut några cyklister som får delta på VM även utan kval eller guldmedalj på SM. För herrar finns det totalt fem platser i Sverige för alla klasser från H30 och uppåt som förbundet har till förfogande.

Svenska cykelförbundet har nu beslutat att ge mig en av dessa fem startplatser och meddelat UCI (internationella förbundet). Det innebär att jag inom 7 dagar kommer att få information från VM-arrangören om vad som gäller och hur jag ska agera för att formellt anmäla mig till tävlingarna mm.

Nu återstår förstås lite klurigheter kring detta. Det gäller familj, arbete, logistik, boende, resa mm.
Inget av detta är förstås löst. Vad gäller boende och resor förstår jag också att det mesta redan är uppbokat, då de som VM-kvalat haft mycket längre tid att planera för detta än vad jag nu får. Så att lösa resa och boende lär inte bli lätt.

Ja, då blev det en hel del att fundera kring. Det vore riktigt spännande och utmanande att köra VM, men ska det vara möjligt måste förstås det praktiska lösa sig.

Jag får nog släppa detta för stunden och nu fokusera på helgens SM-tävlingar och hoppas att jag kommer fräsch och stark till start, att utrustningen fungerar och att jag presterar så jag kan känna mig nöjd.

Sedan får jag sätta mig ned på måndag och rodda i detta. Då får vi se om jag får till en lösning och kan delta på VM i Albi, Frankrike. VM äger rum mellan den 24 och 27 augusti med tempo första dagen och linjen sista dagen.