VM i Albi - Linjeloppet gav många lärdomar och lite roligt fick jag

Efter en vecka full av värme, intryck, försvunna cyklar och främst sjukdom ägnade jag hela gårdagen under täcket.

Fram mot kvällen var min förkylning som jag haft sedan i onsdags lite bättre. Inte bra, men ändå.

Jag bestämde mig för att rulla till start i linjeloppet om kroppen kändes hyfsad när jag vaknade.

I morse var det hyfsat oförändrat. Dock ingen feber och inte halsont. Jag bestämde mig därför att starta och ta det mer som en upplevelse och för att se och lära om det i framtiden blir en ny VM-chans. Sedan om jag skulle kunna cykla hela vägen fick visa sig.

Jag fick verkligen lära mig mycket idag. Första grejen är att komma väldigt tidigt till start om du vill ha med täten att göra. Då menar jag flera timmar innan! Nu hade jag inga sådana tankar idag som tur var då jag hamnade typ sist. Det är väldigt långt bak kan jag säga när ca 360 cyklister står på start.

Jag planerade att rulla lugnt och känna på kroppen. Men istället blev det tre krascher runt mig de första 20 km. Jag klarade mig, men fick stanna varje gång och sedan jaga ikapp.

Ja, sedan blev det lucka framför mig som jag fick brygga själv. Det blev alltså inte så lugnt som planerat de första fem milen till första rejäla klättringen.

När vi kom in i backen på ca 7 km låg jag sist i tätgruppen med en mängd cyklister framför. Jag passerade extremt många, men till slut var jag först i det som nu var en andragrupp, då gruppen hade spruckit långt framför mig.

Vi blev en grupp som körde på bra i 60 km och jag låg då ganska långt fram i totalen.

Samtidigt körde jag säkert vid alla farliga partier och i utförslöporna där jag låg nästan i 80 km/h blev jag ändå frånåkt.

Men jag anslöt hela tiden. Så kom en kortare klättring efter ca 115 km och när jag skulle växla hoppade kedjan. Av och fixa, och då fick jag kramp. Min grupp försvann, och det fanns inga bakom. Tog det lugnt och stretchade lite, men inga kom.

Rullade då iväg själv och fick cykla själv i flera mil.

Till slut kom tätgruppen från klassen som startat efter oss. De hade dessutom massor av cyklister i min klass i släptåg.

Så rullade jag med de till mål, utan att försöka ta mig förbi andra i min klass.

Väl i mål kan jag konstatera att det blev 155 km, ca 2200 höjdmeter och ett snitt på ca 37 km/h. Hade förstås gått en hel del fortare om jag inte cyklat själv flera mil.

Det var en rolig och trevlig bana som innehåll fin natur och många utmaningar. 

Jag drar många lärdomar av detta, men nämner några få redan nu. Trots min vikt är jag bättre uppför än utför. Jag är trots att jag inte är riktigt frisk bland de starkare. Samtidigt är det helt klart så att jag behöver vara lättare om jag vill kunna konkurrera i den yttersta toppen när banan har så många höjdmeter. Ja, och då bättre utför också.

Visst rullade jag om extemt många i första klättringen, men när jag tittar på tider i efterhand skulle jag behövt vara ytterligare ca 20-30 sekunder snabbare. Då blev det ändå 390 watt i 15 minuter. Lite mer effekt kan jag nog få till ett annat år då jag kanske är starkare och piggare. Men den största skillnaden är vikten.

Ja, och viktigast är att vara på plats tidigt. Stå långt fram i starten och hålla sig där. 

Jag har ingen aning om min placering, och den var inte heller viktig idag. Det viktiga var att få cykla och ha roligt. Det hade jag större delen av vägen. I alla fall tills kedjan hoppade med den efterföljande krampen. 

Jag fick också besked om att med en fräsch kropp, rätt taktik och en passande bana kan jag hävda mig på denna nivå. Skulle dock som dag behöva ner lite i vikt.

Jag hade lite svårt med värmen, även idag. Så det får jag klura på hur jag ska klara bättre nästa gång.

Även tempot visade att jag ligger bra till där om jag är frisk.

Ja, denna vecka blev ju inte som jag trott och hoppats. Sjukdom är ju inte roligt precis, men inget jag kunde påverka. Men dagens cykling var i alla fall rolig och höjde det hela en del. Intressant också att köra ett lopp utan resultatmål. Det har jag typ aldrig gjort tidigare. 

Skönt också att jag höll mig på benen. Väldigt många krascher idag och vissa skadade sig rejält. Inte så underligt kanske med så många vägbyten, rondeller, utförslöpor mm. Ja, och så taggade cyklister förstås.

Nu ska jag vila lite, och sedan måste det packas då jag beger mig hemåt i morgon förmiddag.