NM - Guldet skimrade, men det slutade i frustration

Idag var det så dags för Nordiska i tempo. Först 10 km med en hel del höjdmetrar men tekniskt lätt.

Jag rullade iväg. Känslan var bra och effekten hög.

Jag startade sist av alla och såg vid vändet att jag låg riktigt bra till. Nu väntade 4 km med mycket utför och medvind. Passar mig perfekt, och här gick det fort.

Så höger och in på det tekniska partiet på ca 3.5 km. Flera vägbyten, tvära kurvor och smal väg. Ja, sedan hade det regnat hela dagen som en liten bonus.

Jag tryckte på bra här och samtidigt körde jag säkert i svängarna. 

Så en 180 graders sväng som jag tog försiktigt och nu var det bara ett vägbyte kvar innan det tekniska partiet var fixat. Positivt.

Jag trycker på inför vägbytet och det går ca 60 km/h, då börjar framhjulet vobbla och det går knappt bromsa när jag närmar mig 90 graders vägbytet. 

Jag får ner farten hyfsat, men känner att framhjulet inte har något fäste. Inser att detta kan gå illa. Håller mig dock lugn och väljer det djupa gräset bortanför vägen. Ner i diket, men lyckas undvika krasch och kommer upp på vägen igen.

Trampar igång, men känner direkt att framhjulet känns som innan svängen. Punktering!!!!

Jag provar cykla några hundra meter, men det går inte.

Väldigt tur att jag inte kraschade och skadade mig i samband med punkteringen. Men riktigt surt att få bryta.

Jag börjar gå mot målet som bara ligger ca 3 km bort. Efter en stund kommer en funktionär och plockar upp mig. Han berättar att det varit många krascher och punkteringar under dagen.

Tillbaka i husvagnen bytte jag om och tog racern för att rulla linjebanan för i morgon. Förutom att det är bra att ha kollat banan hoppades jag köra bort lite frustration. Det gick dåligt.

Fortfarande är jag lika irriterad. Det är en klen tröst att jag slog effektrekord de 17.5 km jag cyklade. 

Det verkar helt enkelt gått troll i att vinna tempolopp. Jag har varit på pallen många gånger, men aldrig vunnit. Idag kan jag se på Strava att jag ledde med ca  30 sekunder när jag fick punktering. Det hade jag knappast tappat på de sista 3 km.

Men det hör ju till att utrustningen ska hålla också. Ja, formen verkar i alla fall finnas där.

Framgångssagan fortsätter för Stefan Schutzer som gjorde ett mycket starkt lopp och hade mariginalerna med sig. Han tar NM-guld med några sekunder.

Vilken säsong han haft med brons på tempo i SM, guld i linjeloppet och partempot och nu ett guld till. 

Ja, nu ska jag försöka ladda om. Ikväll är det bankett med prisutdelning. Jag hade planerat att bestiga pallen, men nu får jag vara publik.

I morgon blir det en andra landslagsstart på linjeloppet. 10 varv på en 12 km kuperad bana. Lär bli tufft. Hoppas på bättre flyt då.

Spindeldöd, kraschläge och medaljjakt i landslagsfärgerna

I morgon drar jag på mig landslagsdräkten och försvarar färgerna i NM.

I dag har jag jagat spindlar i förtältet. De är minimala, men jag har nog aldrig sett så många. Har kanske dödat 30 stycken. 

Förutom spindeljagande åkte jag och Katten tempobanan på förmiddagen.  

Precis som min känsla var igår är banan utmanande. Många höjdmetrar, men framför allt är det tuffa km mot slutet med smala vägar, många vägbyten, grus på vägarna, kraftiga svängar och mycket utför.

Där det var som klurigast fick jag hålla i mig, så därifrån har jag inga bilder.

I och med att jag dödat spindlar ska det dessutom regna i morgon. Inte optimalt med hala vägar när bansträckningen är som den är.

Efter att ha rullat igenom banan fixade jag lunch medan Katten cyklade lite mer.

Efter lunch åkte Katten och Melvin iväg på en egen cykeltur, och efter en stund rullade även jag ut igen.

Denna gång provade jag bara de första 5 km och de sista 6 km som är de svåraste. Övriga delar av banan är tuffa för att vinden kommer åt och det är backigt. Dock bara rakt fram på en väg.

Jag försökte trycka på lite mer detta varv, men modet att ligga kvar i bocken i kraftiga kurvor där inte utgången syntes fanns inte då farten drogs upp över 60 km/h.

På sitt sätt är banan rolig, men den passar inte mig och risken för krasch är överhängande.

Men självklart gör jag som vanligt ett försök och går för pallen.

På eftermiddagen har det blivit en del snack med andra cyklister, uthämtande av nummerlapp och en första check av tempohojen för att säkerställa att den godkänns för start.

I kväll blir det nu en del förberedelser för i morgon.

Jag startar 12.14. En stund senare vet vi hur det gått. Jag känner inte till motståndet från de andra länderna, så det är förstås svårt att veta vad jag kan förvänta mig. Jag hoppas på en bra känsla, att jag får upp effekten dit jag vill och att jag håller mig på benen. Sedan önskar jag ju förstås en medalj, men det är det ju fler som gör.

Hoppas återkomma med en positiv rapport i morgon kväll.

På plats i Danmark - tempobanan var inte vad jag väntat!

Packade ihop och åkte från campingen i Borås till Göteborg, vidare med färja till Fredrikshamn och sedan till Randers. Vi har nu inkvarterat oss på den temporära campingen vid tävlingscentret för Nordiska Mästerskapen.

Än är det inte så många husvagnar här, men det lär nog komma många i morgon. Sedan finns ett stort hotell precis bredvid som lär bli fullt.

Efter uppackning, uppsättning av förtält och en sen middag gav jag mig av på en tur med bilen.

Planen var att rulla igenom tempobanan. 

Tempobanan började enligt mig lite tekniskt och klurigt. Senare under banan skulle jag dock inse att början var lätt i ett relativt perspektiv.

Efter de två första kilometrarna var det ca 8 km som var väldigt enkla tekniskt förutom ett vägbyte och sedan vände det tillbaka på samma väg. Efter några kilometrar höger och in på en ny väg.

Innan och efter vändet var det en hel del långa slakmotor och det för övrigt en från start också vilket jag glömde nämna.

En hel del höjdmeter de första 12 km alltså.

Efter vändet och då det svängt höger hamnade jag på vägar jag aldrig trodde var aktuella för tempo.

Väldigt många vägbyten och för varje väg en ännu smalare. Dessutom svängigt. Grusigt vid många vägbyten och bitvis dålig asfalt. Är du okoncentrerad några sekunder, missar ett vägbyte, eller tar en sväng lite fel lär du hamna i skogen. Mod är inte min starka sida, så de sista 8km var ingen hit precis.

Jag hoppas det inte känns fullt så illa när jag provar med tempohojen i morgon, i annat fall ser det inte lovande ut. Många höjdmeter till en början och sedan en vägsträckning som gagnar en teknisk cyklist med mod. Den cyklisten brukar inte vara jag.

Ja, än har jag inte gett upp, men detta blev ingen självförtroendeboost precis.

Sista formtoppningen inför NM

Idag var det så dags för det sista kvalitetspasset innan lördagens Nordiska Mästerskap i tempo.

I morgon åker vi färjan från Göteborg till Fredrikshamn och sedan vidare med bil och husvagn till Randers.

Vi kommer att bo i anslutning till tävlingscentret och på fredag kommer jag rulla igenom tempobanan och linjebanan.

För att öka förutsättningarna för en topprestation vid 12-tiden på lördag då jag startar blev det alltså lite cykling idag.

Först 16 km lugnt med sonen och Katten. Sedan ca 15 km till med Katten medan sonen väntade i bilen.

Därefter skjutsade jag tillbaka de andra till campingen, lastade ut cyklarna och sedan in med tempohojen.

Sedan SM har jag sänkt sadeln med 7 mm och vinklat upp den ganska mycket. Barsen är kortade med 3 cm och jag har även höjt de en del. 

När jag provade i förrgår kändes det ok och det såg i alla fall hyfsat aero ut.

Jag åkte åter tillbaka till vägen dör vi nyss cyklat. Lite trafik och böljande cykling vilket passar bra.

Tanken var att köra i stort sett max i 10 km med vändning i Bredared efter halva vägen.

Först rullade jag dock 12 km med några korta tempoökningar för att väcka kroppen.

Jag hade tempohjälm, men ingen tempodräkt, inga skoöverdrag och inget dischjul. Så något temporekord väntade inte.

Så bar det iväg. Känslan var bra och positionen kändes bättre än väntat. Även effekten låg bra. Insatsen var sådan att jag hoppades kunna klara den i 30 km, även om jag för dagen bara skulle cykla 10 km.

Motvind, men mer utför på utvägen. Närmare 50 km/h i snitt vid vändet. Klart långsammare tillbaka, men med likartad effekt.

En snittfart på 46 km/h i 10 km utan optimerad utrustning tyder på att min position på hojen efter ändringarna fortfarande är hyfsat aero. Jag tolkar det också så att formen är bra. 

Om min plan om formtoppning håller bör jag vara ännu lite vassare till helgen. Vi får se hur det lyckas. Det lär hur som helst krävas för att nå pallen vilket är mitt mål för lördagens tempo. I fjol blev det ju brons och jag vill i alla fall inte ha mindre.

Jag avslutade med 8 lugna km innan jag rullade tillbaka till campingen.

Efter handling blev det några timmars arbete med att packa ihop allt efter en veckas semester här i Borås.

I morgon Danmark alltså. Vi hörs.

Positionsproblem och medeltidsmarknad

Positionen på tempohojen är ett gissel sedan jag kortat mina bars och vinklat sadeln så den är mer horisontell. Allt för att säkerställa att den går igenom en kontroll vid internationella tävlingar. Dessa två justeringar har helt förändrat min position, vilket innebär att jag också behövt justera sadelhöjd och hur högt jag sitter med armarna. 

En hel del justeringar, utan att få till det så det både känns bra och blir aerodynamiskt. Ingen lösning än och på lördag är det skarpt läge. Inte helt optimalt.

Igår rullade jag 35 minuter på tempohojen och känslan var sådär. Idag filmade Katarina när jag cyklade så jag kunde kolla hur vinklar mm såg ut. På eftermiddagen gjorde jag fler justeringar och Katten filmade igen. Nu tror jag att jag kör på den senaste inställningen, men jag är fortfarande osäker.

I övrigt ägnades större delen av gårdagen åt Medeltidsdagar i Torpa gård.

Verkligen trevligt och spännande. Det gick hett till också.

Toppenväder gjorde det inte sämre.

Idag har vi varit på shopping och i övrigt bara umgåtts.

I morgon blir det Borås zoo.

I övermorgon blir det ett relativt kort, men hårt pass med tempohojen för att förhoppningsvis bli trygg och nöjd med positionen, och för att ligga rätt i form inför lördagens tempolopp i Nordiska Mästerskapen.