Mallorca - Nu är pappa trött, såväl i ben som på regn och storm

I morgon åker jag åter hem till Sverige och kylan. Men jag längtar hem till Katten och Melvin, så det blir bra. Det är också alldeles lagom för kroppen att köra 7 långa pass, mer klarar i alla fall inte jag utan mer vila mellan.

Men innan vila och hemresa hade jag planerat en långrunda i dag. Surt då att det såg ut som det skulle duggregna enligt prognoserna.

Hur som helst skulle jag iväg. Lite regn ska inte vara några problem.

Planen för dagen var att ta mig till Petra och där prova en klättring jag faktiskt aldrig tagit mig upp för. Det fanns 3,5 klättringar på hela ön (vad jag vet) som jag aldrig klättrat. Efter idag var målet att siffran skulle vara 2,5. Sedan får vi se om vi kan täppa ytterligare någon klättring när jag åker hit med klubben i april.

Denna fina bild för ögat fick jag se när jag så nådde dagens mål

Som  de andra dagarna då jag cyklat själv försökte jag även idag hitta nya vägar som jag inte tidigare provat. Det innebar att nästan hela vägen till Petra cyklades på för mig oprövad väg.

Det blev faktiskt bra vägval förutom en liten felkörning där jag insåg att den väg jag planerat ta var typ en åker.

Visst, ca 10 km parallellt med en riktigt stor väg. Inte så fin miljö, men å andra sidan inte en bil i sikte där jag cyklade.

Vägen ut till Petra blev dock en prövning och vid något tillfälle också en Pina, även om jag inte tog den vägen.

Detta var på vägen tillbaka via Pina, men då var vädret bättre.

Benen var allt annat än pigga idag och trycket var som bortblåst. Nu var det ju planerat så, men ändå. Det var dock inte den stora utmaningen, utan det var regnet. Det hällregnade nämligen. Många stunder så pass mycket att jag knappt såg vägen.

Fick fram kameran i ett parti där regnet lugnat sig

Efter en stund blev jag kall och insåg att det skulle bli en tuff dag. Senare insåg jag också att jag helt glömt att dricka då jag var stelfrusen. Över två timmar i spöregn är inget du skojar bort.

Men så när jag närmade mig Petra så kom solen! Strålande.

Jag hade planerat att komma söderifrån för att innan jag åkte in till byn ta vänster. Där hittar du vägen till Eremita de Bonany. I alla fall om du väljer att klättra upp till klostret som ligger fint på en höjd.

Det krävdes 3,7 km med i snitt 5% lutning för att ta sig upp. De sista två kilometerna låg kring 8 procent så det börjar väldigt svagt uppför.

Inte bara kroppen hade börjat tänka på hemresan, utan också min effektmätare. Troligen hade det blivit fuktigt i elektroniken så den ville inte alls vara med.

Men jag kom i alla fall upp. Uppe på toppen var det ett riktigt fint kloster.

Fin miljö utanför klostret, och dessutom fin utsikt (och då tänker jag inte på mannen där i mitten).

Helt klart var det värt det att ta sig upp. Ett skönt stopp och jag kastade i mig alla de tre bananerna jag haft med mig på turen. Tänkte att benen skulle kvickna till, men det blev inte särskilt stor skillnad.

Några foton senare begav jag mig utför.

In i Petra för att åka lite sightseeing innan jag besökte torget där det alltid är knökfullt av cyklister. Det är inte ovanligt att du får vänta på att få plats trots att torget är stort.

Idag var det  som synes inga problem att få ett bord om du önskade. Jag önskade inte det, utan åkte vidare. Kvar satt en ensam dam i vinterkläder (långt  till vänster i bild).

Tog vägen via Sineu, Alguaida och LlucMajor tillbaka.

Inte så varmt, men ibland sol. Inget regn. Dock hade det blåst upp till storm. Bitvis var det svårt att hålla 20 på platten även när jag tryckte på. Helt klart en prövning där och då.

Framme i Pina, men känslan var klart bättre än i regnet trots stormen. Ingen Pina längre alltså.

Så fick jag se en cyklist framför mig som jag närmade mig allt mer. Cyklisten såg ut att kastas över vägen av alla kantvind. Såg nästan läskigt ut. Hon trivdes helt klart inte i detta väder.

När jag var ikapp såg jag att det var en liten polska i landslagskläder. Högprofilhjul och extremt låg vikt var ingen hit i den här blåsten.

Jag blåste förbi och hon blåste bort.

Nu hade jag fått hemlängtan och ökade tempot. Därför blev det i dag hårdast mot slutet. Förutom strandcyklingen då som avslutade rundan.

Väl tillbaka på hotellet blev det just över 5 timmar  in på träningskontot. Viktigt då det finns de som säger att ska det vara distans ska det vara över fem timmar.....

In på rummet och jag fick inte duscha först. Det fick istället min kompis som var rejält dyngig. fin dusch, som gjord för cyklar.

Ja, nu är kompisen respektabel igen.

Dagens runda summeras till drygt 130 km och ganska exakt 5 timmar. Trots bara 1000 höjdmeter blev snittfarten låg. Men då var vädret till en början en regnkatastrof och sedan var det motvindar av sällan skådat slag. Lägger vi då in en bonus med svaga ben så blir inte snittfarten högre.

Ikväll blir det nu till att packa ihop, äta lite middag och svara på några mail.

Mallorca - Petra, Sant Salvador och Rosslet fortsätter

Jag vaknade vid 08.30 av att jag hörde att Katten hade kontakt med Melvin på Whats up. När sonen är hemma och har det bra med om vart annat farmor och farfar, mormor och moster håller vi kontakten med sociala medier och den gamla metoden telefon. Vi hörs på morgonen, mitt på dagen och kvällen. Sonen verkar i alla fall ha det bra. I går simtävling och i dag simträning. Sedan har han även varit på fågelskådning. 

Här på Mallis var det dax för frukost på morgonkvisten. Tyvärr blir min förkylning sämre för varje dag. Rosslig och dan. Under cykelrundorna mindre av Cancellara eller liknande och mer av snörvlande Mieto eller Wassberg. 

I morse såg jag nog väldigt dålig ut, då Katten frågade om jag inte skulle vila. Jag har dock bestämt mig för att cykla så länge kroppen inte sätter stopp. Vilopulsen var hyfsat okej och inget halsont. Så det blev cykling. 

När jag höjer intensiteten känner jag att kroppen inte är hundra, men så länge jag ligger kring 65-70% av maxpuls vilket jag nu gör hela dagarna så känns kroppen helt okej.

Vad blev det då för tur i dag? Den största turen var att vädret var bättre. I övrigt tog vi som i går färden norrut. Men istället för att sedan styra vänster ut mot kusten styrde vi idag höger. Vi cyklade den långa och raka vägen med riktigt fin asfalt mot Sineu. Där gick det undan då det hela tiden går svagt utför. Vi snittade drygt 35 km/h under en mil utan någon större insats. 

Vid skylten mot Ruberts svängde vi höger. Då blir det ett antal kilometer med riktigt smal och mysig väg. 

Vi letade oss vidare efter fina vägar och fin natur.

Vi rullade igenom Sant Jordi med målet Petra.

I Petra blev det lunchpaus och för första gången under resan var det riktigt varmt under en paus. Trevligt.

Efter avslutad lunch och inhandlat vatten till flaskorna tog vi sikte mot Felanitx. Det rullade på riktigt fint, med endast några kortare stopp. 

I Felanitx tog vi vänster och siktade på Sant Salvador.Sant Salvador är ett kloster på en topp en bit ifrån Felanitx. Här har det levts klosterliv sedan 1300-talet.

Jag gissar att munkarna mest höll sig på toppen, då det nog var rejält tufft att ta sig upp, och då fanns ju inte några asfalterade vägar. 

Klättringen är inte så lång, ca 5 km. Men den snittar ca 6,5 procent och då är det ganska flackt på flera ställen. Det innebär hyfsat brant på andra.

Jag trampade dock lugnt och kontrollerat uppför och då var det inte särskilt jobbigt. Hade faktiskt inte märkbart högre puls än när jag under dagen legat i front på rundan i övrigt.

Katten tyckte klättringen var tuff och att rundan för dagen var lång. Framför allt med tanke på all cykling de senaste dagarna. Men hon har ett riktigt imponerande pannben och starka ben, så hon imponerade verkligen under dagen. Riktigt bra.

Hur som helst tittade vi på klostret och de fem världsmästartröjorna (cykling), innan vi tog ett fika. Därefter bar det utför och med riktning mot hotellet. Fortfarande var det dock 55 km kvar, så lite cykling var det allt.

Vi cyklade via Porreres vilket innebär trevliga och snabba vägar. Via LlucMajor hittade vi sedan tillbaka till hotellet.

En dusch och sedan direkt middag. Ytterligare en heldag på utflykt alltså. I kilometer blev det ca 135 och just under fem timmar.

Jag hade riktigt roligt i dag och sällskap och väder bidrog förstås. Sedan är cykling på fina vägar alltid en bra sak. 

Nu hoppas jag på att förkylningen ger vika. Framför allt att den inte ytterligare försämras. Då blir det tyvärr Game Over, och det vill vi ju inte veta av.

Nu ska vi titta på lite Reddington innan John Blund hittar oss.

Mallorca - När du får oväntat besök får du inte mycket kaffe

Efter fem dagar på ön börjar det bli lite slitna kroppar här och där. Flera stycken vände och vred på om de skulle åka i dag eller ej. Till slut landade vi på att 9 av 13 cyklister gav sig av med målet Petra.

Som vanligt var vädret vänligt och glatt.

När vi trampade ut ur Can Pastilla ser jag helt plötsligt några jag känner. Framför oss kör Team Norrbotten ut från sitt hotell. Det var dags för deras första cykeldag på ön. Inte särskilt logiskt att vi skulle hitta av varandra direkt för att säga hej. Efter en stunds snack åkte vi åt olika håll.

När vi trampat på någon timme så hade Helmersson pyspunka. Som vanligt var det många som hjälptes åt, men inte gick det fortare för det. Sedan stod vi andra runt omkring och fotade.

Jonas och Kjell "hjälper" Helmersson och Hans förevigar allt

 Vid ett vägbyte då vi var osäkra på om vi skulle fortsätta den vägen stannade vi för att kolla kartan. Då dök det upp en lång rad gamla bilar på sin söndagskortege. De var trevliga och glada och vi hälsade på varandra.

Alla vinkar så glatt. Särskilt Jonas som nu ville hem och fixa sin gamla Saab. Kanske är han med nästa år.

 Efter ca 55 km var vi framme i Petra där vi och några till skulle stanna till för att äta och/eller fika.

Efter att ha sett Pina i fjärran kom vi till Petra, cykelmeckat på ön

 Helmerssons punka visade sig nu inte längre vara någon pyspunka, utan en riktig variant. Det blev slangbyte i Petra.

Helmersson fixar åter sitt däck, och Jonas "hjälper" åter till

 När vi kom till torget var det så fullt att vi först inte fick plats, utan fick stå och vänta. När en grupp lämnade var vi kvicka att norpa deras platser.

Slappande i solskenet

Efter en stunds slappande ser jag åter någon jag känner igen. Team Norrbotten är även här. De skulle ju åt ett helt annat håll. Hur som helst roligt att åter träffa dessa trevliga grabbar.

Team Norrbotten ska göra ön de närmsta sexton dagarna. Med andra ord kan vi säga att vi lämnar över ön till de.

Så var maten här och den hamnar snabbt i fokus.

Till efterrätt beställde vi kaffe. Det var kanske inte så att vi fick särskilt mycket... En halv klunk kanske.

Mindre kaffe har jag nog faktiskt aldrig varken köpt eller druckit hemma

Hasse njöt läääänge

 Efter mat och lite kaffe tittade vi i finbutiken med cykelkläder.  Sedan var det åter dags att äntra cyklarna och trampa vidare. Vi körde efter många trevliga vägar och miljön var riktigt fin.

Det är verkligen fin natur här på ön. Denna gång illustrerad på detta sätt.

Uppradade på ett rakt led och koncentrerade i motlutet

Vid avslutad tur visade cykeldatorn 116 km, 750 höjdmeter och ca 4 timmars cykling. Det blev en trevlig och relativt lugn runda inför den avslutande dagen i morgon då en rejäl monstertur i bergen väntar.

Då det inte blev napp i Petra blev det ytterligare ett besök i en cykelshop. Denna gång på strandpromenaden och nu blev det flera köp. 

Mallorca - kafferejs, not in jos, Petra och vad är ett djur?

Kattens sista cykeldag började lite oroväckande då hennes knä meddelade att det kanske skulle bli DNS. Hjärnan och kroppen ville dock annat, så vi bestämde oss för att i alla fall åka ut på en runda. Sedan fick vi se hur knäet reagerade.

Men innan dess var det frukost. Två roliga saker. Först kom det en dam på ca 85 år gående mot den ena kaffeapparaten. Från det andra hållet kom en annan äldre dam och han just före. Dam nummer ett vänder sig då mot den andra kaffeapparaten och uppmärksammar då en tredje dam på väg mot samma kaffeapparat från ett annat håll. Den 85 åriga damen knuffar undan två frukostgäster som skulle ta bröd, springer med hasande steg mot kaffeapparaten och hinner först. Hon ser nöjd ut. Tar lugnt två koppar kaffe och i sakta mak fixar hon till sitt kaffe. Sedan hasar hon till sitt bord som en segrare redan i början av dagen.

Just därefter står en dam vid josapparaten. Uppenbarligen är det problem. Hon skriker över rummet till en av de som arbetar på hotellet. This is not in ”jos”. Jag fick sådan lust att säga – Yes, it´s ”jos” in it, till den svenska frustrerade kvinnan.

Cykelrundan började väldigt lugnt då Kattens knän strejkade. Dock ville hon hela tiden fortsätta. Efter ca 30-40 km vaknade dock knäet till, eller om det somnade in. Smärtan försvann dock. Men utifrån kroppens skull är det nog lämpligt att åka hem nu!?

Idag blev det många och smala vägar

I dag körde vi mest små asfalterade cykelvägar i böljande vacker natur. Som alla andra dagar var vädret toppen!

Vi trampade först till Sa Cabaneta vidare mot Sta Eugenia, Senchelles, Loret de Vistalegre, Sant Johan och slutligen slutmålet för vårt lunchstop  - Petra. Då hade vi trampat på i ca 60 km.

Det blev spagetti för oss båda och en skön stund i solen.

Gulaste pastan ever, men smaken var bra

Sedan trampade vi tillbaka via Sant Johan, Montuiri, Porreres, Llucmajor, och vidare ned till kusten och hela vägen tillbaka till S Arenal och de sista kilometrarna efter strandpromenaden.  

Vi trampade genom många små byar med trånga gator och gränder

Mot slutet var Katten ganska så tärd, knäet var dock okej och hon kämpade på. För egen del var det lite oroande att min vad som ibland brukar spöka, verkar planera ett spratt. Sedan är det helt klart så att väldigt många timmar på sadeln med lite mindre tryck än vanligt i pedalerna gör att rumpan mår sämre än den brukar. Helt klart lite väl mycket smärta. Men det går nog över.

Fin natur, blå himmel och bergen i fjärran var dagens signum.

Totalt blev det i dag 5 timmar och 20 minuters cykling och ca 13,5 mil.

Det blev en bra sista cykeldag tillsammans med Katten. I morgon åker hon hem. Jag blir här några dagar själv innan 12 laddade cyklister från Vännäs CK dyker upp.

De första sex dagarna har innehållet alla typer av cykling och endast fint väder. Vi har cyklat fem dagar och vilat en som vi ägnade åt Palma. Totalt har vi trampat i drygt 26 timmar och en sträcka på 620 km. Vi har totalt klättrat 6300 höjdmeter. Inte illa alls. Nu hoppas jag att andra delen av resan blir lika bra vad gäller cyklingen.

För övrigt berättade sonen i telefon att han med morfar sett flera kronhjortar och många rådjur. När vi lagt på skrev han ett sms: "Jag glömde säga att vi såg många stora fåglar", sedan en beskrivning vilka det var.

Jag hade glömt fråga sonen (9 år) hur han tyckt det var att åka ut på "djurjakt". Min fråga: Var det kul att titta på djur och fåglar?". Sonens svar: "Fåglar är djur, men det var kul."