Mallorca - Nu är pappa trött, såväl i ben som på regn och storm

I morgon åker jag åter hem till Sverige och kylan. Men jag längtar hem till Katten och Melvin, så det blir bra. Det är också alldeles lagom för kroppen att köra 7 långa pass, mer klarar i alla fall inte jag utan mer vila mellan.

Men innan vila och hemresa hade jag planerat en långrunda i dag. Surt då att det såg ut som det skulle duggregna enligt prognoserna.

Hur som helst skulle jag iväg. Lite regn ska inte vara några problem.

Planen för dagen var att ta mig till Petra och där prova en klättring jag faktiskt aldrig tagit mig upp för. Det fanns 3,5 klättringar på hela ön (vad jag vet) som jag aldrig klättrat. Efter idag var målet att siffran skulle vara 2,5. Sedan får vi se om vi kan täppa ytterligare någon klättring när jag åker hit med klubben i april.

Denna fina bild för ögat fick jag se när jag så nådde dagens mål

Som  de andra dagarna då jag cyklat själv försökte jag även idag hitta nya vägar som jag inte tidigare provat. Det innebar att nästan hela vägen till Petra cyklades på för mig oprövad väg.

Det blev faktiskt bra vägval förutom en liten felkörning där jag insåg att den väg jag planerat ta var typ en åker.

Visst, ca 10 km parallellt med en riktigt stor väg. Inte så fin miljö, men å andra sidan inte en bil i sikte där jag cyklade.

Vägen ut till Petra blev dock en prövning och vid något tillfälle också en Pina, även om jag inte tog den vägen.

Detta var på vägen tillbaka via Pina, men då var vädret bättre.

Benen var allt annat än pigga idag och trycket var som bortblåst. Nu var det ju planerat så, men ändå. Det var dock inte den stora utmaningen, utan det var regnet. Det hällregnade nämligen. Många stunder så pass mycket att jag knappt såg vägen.

Fick fram kameran i ett parti där regnet lugnat sig

Efter en stund blev jag kall och insåg att det skulle bli en tuff dag. Senare insåg jag också att jag helt glömt att dricka då jag var stelfrusen. Över två timmar i spöregn är inget du skojar bort.

Men så när jag närmade mig Petra så kom solen! Strålande.

Jag hade planerat att komma söderifrån för att innan jag åkte in till byn ta vänster. Där hittar du vägen till Eremita de Bonany. I alla fall om du väljer att klättra upp till klostret som ligger fint på en höjd.

Det krävdes 3,7 km med i snitt 5% lutning för att ta sig upp. De sista två kilometerna låg kring 8 procent så det börjar väldigt svagt uppför.

Inte bara kroppen hade börjat tänka på hemresan, utan också min effektmätare. Troligen hade det blivit fuktigt i elektroniken så den ville inte alls vara med.

Men jag kom i alla fall upp. Uppe på toppen var det ett riktigt fint kloster.

Fin miljö utanför klostret, och dessutom fin utsikt (och då tänker jag inte på mannen där i mitten).

Helt klart var det värt det att ta sig upp. Ett skönt stopp och jag kastade i mig alla de tre bananerna jag haft med mig på turen. Tänkte att benen skulle kvickna till, men det blev inte särskilt stor skillnad.

Några foton senare begav jag mig utför.

In i Petra för att åka lite sightseeing innan jag besökte torget där det alltid är knökfullt av cyklister. Det är inte ovanligt att du får vänta på att få plats trots att torget är stort.

Idag var det  som synes inga problem att få ett bord om du önskade. Jag önskade inte det, utan åkte vidare. Kvar satt en ensam dam i vinterkläder (långt  till vänster i bild).

Tog vägen via Sineu, Alguaida och LlucMajor tillbaka.

Inte så varmt, men ibland sol. Inget regn. Dock hade det blåst upp till storm. Bitvis var det svårt att hålla 20 på platten även när jag tryckte på. Helt klart en prövning där och då.

Framme i Pina, men känslan var klart bättre än i regnet trots stormen. Ingen Pina längre alltså.

Så fick jag se en cyklist framför mig som jag närmade mig allt mer. Cyklisten såg ut att kastas över vägen av alla kantvind. Såg nästan läskigt ut. Hon trivdes helt klart inte i detta väder.

När jag var ikapp såg jag att det var en liten polska i landslagskläder. Högprofilhjul och extremt låg vikt var ingen hit i den här blåsten.

Jag blåste förbi och hon blåste bort.

Nu hade jag fått hemlängtan och ökade tempot. Därför blev det i dag hårdast mot slutet. Förutom strandcyklingen då som avslutade rundan.

Väl tillbaka på hotellet blev det just över 5 timmar  in på träningskontot. Viktigt då det finns de som säger att ska det vara distans ska det vara över fem timmar.....

In på rummet och jag fick inte duscha först. Det fick istället min kompis som var rejält dyngig. fin dusch, som gjord för cyklar.

Ja, nu är kompisen respektabel igen.

Dagens runda summeras till drygt 130 km och ganska exakt 5 timmar. Trots bara 1000 höjdmeter blev snittfarten låg. Men då var vädret till en början en regnkatastrof och sedan var det motvindar av sällan skådat slag. Lägger vi då in en bonus med svaga ben så blir inte snittfarten högre.

Ikväll blir det nu till att packa ihop, äta lite middag och svara på några mail.