Återigen blev det en runda med Kristian och Ricky. Vi hade hörts i går kväll och var överens om hur rundan skulle se ut. När vi så träffades insåg vi att vi uppfattat det lite olika.
Jag tänkte att Rickys förslag var lite kort och Kristian höll med, så vi blev överens om långrunda. Det kändes extra bra då detta nog var sista dagen med bra väder. Nu väntar regn i morgon.
Så rullade vi i väg och Kristian förvarnade att han skulle gå hårt i några utvalda klättringar och övrigt lugnt. Vi började med militärbacken i ett makligt tempo.
Sedan utför och direkt vänster mot Calvia. Idag var det upptorkat och inte halt så det rullade på bra utför. Skoj.
Bra tryck även på platten efteråt och vi siktade mot Andratx. När vi nådde fram och hamnade i rondellen där det finns lite olika vägval valde vi direkt till höger. Det innebar att vi siktade mot västkusten som på många sätt är den allra finaste delen på ön.
Närmast framför oss låg Coll de sa Gramola. 5,3 km med i snitt 5% lutning. När klättringen är tagen ser du havet. Riktigt fint där och ett naturligt stopp varje gång jag cyklar denna väg.
Denna klättring har jag faktiskt aldrig tryckt på utan den brukar gå ganska så piano. Nu ville dock Kristian mata på. Ricky skulle rulla upp så han åkte iväg först. Jag och Kristian gjorde ett tekniskt stopp innan vi också gav oss iväg.
Jag kom iväg lite senare och hade Kristians rygg att sikta på. Jag skulle köra hårt, men inte maxa så jag bestämde mig för 350 watt och försöka köra med samma tryck hela vägen.
Känslan var förvånansvärt bra och vilan i går hade gjort mig gott. Det var inga problem att hålla trycket och pulsen var kontrollerad. Efter ungefär halva vägen var jag ikapp mina kompisar och sedan höll jag i hela vägen fram.
Kom upp på 14 minuter med en snitteffekt på 350 och snittpuls på 87 procent. Skulle vara intressant att se hur fort det skulle kunna gå en bra dag med rätt matchvikt, lättad cykel, toppenvindar och maxning. Lagom brant för mig helt klart om det nu ska gå uppför.
 |
| Toppen och runt hörnet väntar kusten och vattnet |
Kristian som är en kanon på våra svenska vägar och en bra spurtare har en hel del vikt att bära när det går uppför länge, men han är ändå imponerande. Men så lägger han ca 400 watt i denna typ av stigningar.
 |
| Kristian är lite trött efter bra körning |
Vi rullade nu på fint efter den böljande kusten och det var verkligen riktigt gemytligt.
 |
| Vilken asfalt i dag. Nylagt mest överallt. |
Kristian ville stanna för lunch, men det mesta var stängt. Vi fick sikta på Valldemossa, som var en bra bit bort.
För att bli extra hungrig ville Kristian satsa på en hårdkörning till, så när vi tog av mot Valldemossa var det dags. Coll den Claret på 3,7 km och ett snitt på 5% skulle maxas. Själv ville jag spara lite så jag lade mig i rygg hela vägen upp. Bra tryck och återigen snittade han kring 400 watt.
Nu utför och stopp i Valldemossa. Pasta för kompisarna och jag nöjde mig med en kaffe. Ricky hade ont i huvudet och tog efter stoppet raka vägen hem. Med lite vätska i kroppen hoppas jag han mår bättre i morgon.
Jag och Kristian bestämde oss för att fortsätta enligt plan vilket innebar Deia och sedan Soller.
 |
| Först stor väg och efter några km in på serpentinerna. Enligt Kristian 27 stycken. |
Vi följdes åt i drygt 3 km innan jag ökade sista dryga 4 km en bit in där serpentinerna börjar. Det var medelhårt även om pulsen var väl hög utifrån insatsen. Benen kändes ändå bra och det blev en tjuga i klättringen på ca 320 watt inkl delar av den lugnare delen i början. Inte någon av mina snabbare klättringar, men då var också effekten för låg.
 |
| Toppen av coll de Soller |
 |
| Soller från klättringen häromdagen, i dag bar det utför här |
Fortsatt bra känsla och jag matade på hela vägen tillbaka till hotellet.
En toppendag med riktigt trevligt sällskap var över. 145 km och 2600 hm ritar vi i in på 5 timmar och 40 minuters cykling. Ett antal pulshöjare, många trevliga snack, fin asfalt, susande utför och fin natur. Toppen alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar