Storsjön runt 2013 LVG - rolig tävling

Uppstigning 06.00 för att delta i Storsjön runt. Efter ombyte och frukost rullade jag de 5 km det var till start. Starten skulle gå 08.15 och redan då var det över 20 grader. Det var att se fram emot riktig hetta.

Vid start var vi närmare 100 cyklister som skulle trampa de 20 milen runt Storsjön.

Deltagarna bestod av flera cykelteam med följebilar, langning och tidssekondering. Där fanns också enstaka cyklister från olika klubbar, ett antal längdåkare från landslaget och även några som tog det lite lugnare.

Starten blev lugn och så fortsatte det i några mil. I backarna bortom Brunflo blev det lite tempo och några ryck. Sedan stannade det av.

Det fortsatte att gå lugnt, med några små utbrytningar som snabbt hämtades hem.

Efter cirka 50 km gled tre cyklister ifrån. En cyklist från Östersund och två cyklister från Tärnaby. Östersundaren kände jag inte till, de två andra har jag tidigare mött. Den ene i Själevad i höstas och den andre förra helgen i Skellefteå. De är båda starka cyklister, men jag har slagit de tidigare.

Vi var några som tryckte på i klungan för att komma ikapp. Jag insåg då att vi var 3 som kommit loss. Vi körde på kontrollerat för att komma ikapp och närmade oss hela tiden. Så blev en av de andra trött och orkade inte ta några förningar. I och med att det var 15 mil kvar, att vi bara var två och de i täten var tre, och att klungan med all säkerhet skulle hämta hem dem - slog vi av.

Det visade dock sig att klungan inte kunde samarbeta och dragvilligheten hos teamen var svag. Det innebar att de tre gick hela vägen hem. Surt. Så här i efterhand gjorde jag här en felbedömning, men det är lätt att vara efterklok.

Teamen i klungan ägnade sig mest åt en massa ryck, så de verkade nöjda med att bli 4:a. Jag hämtade in flera av dessa utbrytningar, och kände mig hela tiden stark.

Vi var också fem stycken som var loss ca 20 minuter. I det läget arbetade klungan hårt för att komma ikapp. När de hämtat in oss ville ingen dra.

Jag var mycket aktiv och försökte öka tempot tillsammans med några andra. Varje gång släppte klungan eller vägrade ta några förningar.

Jag och några till var loss en stund, men alla ville inte dra så vi lade ned.

Jag ledsnade nu efter att kört på från mil 5-15 och lade mig en bit bak för att äta lite gel och energikaka. Då sker en utbrytning till med 4 cyklister. Jag var lugn då alla tidigare utbrytningar hämtats in. Men ingen ökade tempot. Jag fick runda alla för att ta upp jakten. Det var ca 400 m att hämta in. Jag tog snabbt in ca 200 m och ville då att någon skulle hjälpa till. När jag tittar bakåt är jag själv. Det var bara att inse att det inte själv går att hämta in en utbrytning när det är fyra mycket starka cyklister framför som kör järnet. Jag lade mig då på tröskelfart och hoppades att någon skulle komma från klungan och hjälpa till. Jag fick dock köra själv ca 15 min, innan jag slog av och klungan var ikapp.

Vi var några som ville hålla fart, men efter et tag stannade det av och ingen ville byta av mig i täten. Jag ledsnade då och drog klungan i 10-15 minuter. När ingen annan ville dra och det bara var några mil kvar kändes det hopplöst och jag lade mig en bit bak bara för att rulla i mål.

Så drog några upp spurten och jag hängde på, bara för att inse att där fanns inget mål.

Efter ytterligare några km verkade målet vara nära. Jag följde med i en spurt till. På slutet var det en extremt skarp kurva och jag valde att ta det lugnt, då vi inte kämpade om några tätplatser. Det gjorde att jag tappade flera positioner inför upploppsrakan. Jag hämtade in två platser och slutade på 13 plats. Det innebar 6:a av de 14 som var kvar i huvudklungan.

Jag kan konstatera att banan var mycket fin, att jag var mycket stark idag och att det ändå är svårt att på egen hand göra något i ett taktiklopp.

Jag är förvånad att teamen inte var starkare och gjorde mer. Att Östersunds CK gjorde sitt yttersta för att hålla ned tempot förstår jag då de hade en cyklist i täten - men övriga?

Snittfarten blev måttliga 37.5 km/h och min snittpuls bara 80 procent av maxpuls. Räknar jag bort tiden när jag var i olika utbrytningar eller drog klungan gissar jag att snittpulsen bara var 70 procent. Då förstår ni att det gick lugnt.

Trots en inte allt för bra placering är jag nöjd. Jag verkar ha toppform och har inga som helst problem att gå med i loppen oavsett om det är körning eller ryck. Jag är också nöjd med att trots att jag var en av de allra mest offensiva var jag en av de piggaste på slutet.

Det var också roligt att höra hejaropen på upploppet, främst av Katten och Melvin som kommit för att heja på.

Vädret? Fantastiskt!

Fortsätter det så här finns det många trevliga cykeldagar kvar av säsongen.

Storsjön runt i värmebölja

I morgon är det Storsjön runt som gäller. Det blir en bra förberedelse inför kommande arrangemang.

Vad som inte är fullt så bra är vädret. Det är varmt värre. I går kväll var det fortfarande 21 grader vid midnatt. I dag har temperaturen tangerat 30 grader i skuggan och det blir inte kallare i morgon.

Att cykla 20 mil är jobbigt. Att cykla 20 mil i hetta är jobbigare. Att då inte kunna stanna för att fylla på vätska kommer att bli jobbigast. Det blir inte lätt att få med sig tillräckligt för att inte bli uttorkad. Med 4 flaskor på 75 cl får man bara dricka drygt 0,5 l/h, alldeles för lite. Att köra camelback är inget alternativ då jag inte har någon.

Kanske måste jag leta fram mina 2 enlitersflakskor och komplettera med 2 stycken 0,75 litrar? Det blir otympligt, svårt att rymma i cykeltröjan och dessutom ökat luftmotstånd. Men det ger i alla fall 0,5 liter extra. Dock ändå alldeles för lite.

Ja vi får se hur vi gör. Varmt, torrt och jobbigt blir det i alla fall.

Det riskerar nog att bli rena Circusen.

Östersund on tour

Efter tävling söndag och 30 mil på måndag har jag haft två vilodagar här i Östersund.

I tisdags var vi bland annat på trav, på onsdagen besökte vi djurparken med lejon, tigrar och livsfarliga grodor. Idag har vi varit vid Lillsjöns bad. Vädret är makalöst fint. I dag ca 28 i skuggan.

Nu på kvällen tog jag min cykelrunda. 20.00 visar termometern 24 grader, helt otroligt. Rundan gick lugnt via Brunflo, Frösön och tillbaka. Rundan var ca 4 mil och jag var ute 70 min. Jag måste säga att det var en riktigt fin runda, och även övriga Östersund har överträffat mina förväntningar.

På lördag är det Storsjön runt. 20 mil med start 08.00. Vi får hoppas att förkylningen som står under behandling då är helt borta och att jag har snabba ben.

Längdrekord på cykel

Jag gillar att utmana mig själv och prova nya saker. När vi bestämde oss för en semstertripp till Östersund fick jag därför nästan genast tanken att en långcykling i samband med detta kunde vara på sin plats.

Jag pratade med Katten om att det skulle vara roligt att cykla mot Östersund och att hon tog husvagnen och startade senare på dagen. När hon och Melle hann i kapp mig skulle cykelturen vara slut. Katten gillar inte att köra husvagn, men då jag hjälpte till med förberedelserna och förklarade att det var vägar som inte var så trafikerade och att hon inte skulle behöva backa accepterade hon. Katten är både duktig och snäll.

På söndagen var jag som beskrivits tidigare med på Krafttrampen i Skellefteå, vilken inte bara var framgångsrik utan också mycket uttröttande. Att då göra en långcykling redan på morgonen efteråt kan vara tufft. Jag tyckte det skulle bli intressant att se hur kroppen svarade på detta.

Jag hade dock bestämt mig att måndagens långcykling skulle gå med en lägre distansintensitet, vilket skulle öka förutsättningarna för en lyckad dag och för att detta inte skulle slita för mycket på kroppen. Det innebar att jag i stort sett hela dagen låg på ca 69-71% av maxpuls.

Klockan ringde redan 05.00 på måndag morgon, och då vi inte kommit i säng förrän efter tolv kvällen innan blev det bara drygt 4 timmars sömn inför dagens utmaning. Jag kastade i mig lite frukost och packade energi och kläder jag kunde behöva. Vid sextiden gav jag mig av.

Snabbt visade det sig att det inte skulle gå fort under dagen. Jag hade nämligen motvind och kantvind mot mest hela tiden. Dessutom är det mycket stigningar de första 70 km, vilket gjorde att starten blev extra långsam. Efter 185 km kom jag fram till Dorotea där man ska svänga vänster på vägen mot Östersund. I samband med att jag svängde vänster förbättrades också vindförhållandena. Med andra ord började rundan med 185 km cykling i mer eller mindre motvind. Men å andra sidan blev det en hel del medvind därefter.

I och med att jag haft så pass mycket motvind och bestämt mig för att inte ligga på högre intensitet än 70% av maxpuls låg jag en bit under min förutbestämda fart på 30 km/h. När vinden blev bättre kunde jag också öka farten.

Jag hade cyklat på utan stopp fram till Åsele efter 130 km. Där stannade jag för att fylla på vätska. I Dorotea hade jag planerat för lunch. När jag kom dit bestämde jag mig i stället för att bara handla lite bananer, nötter och mer vätska. Jag hade också kvar lite av mina hemlagade energikakor jag hade med mig. Anledningen till att jag inte ville stanna var att jag hade en teori om att hinna 300 km innan Katten skulle komma ikapp. Nu låg jag som nämnt ovan dåligt till då snittfarten varit för låg.

Jag cyklade vidare via Hoting och började närma mig Strömsund. Jag började då också inse att det nog inte skulle bli några 300 km. Jag började nämligen ha näringsbrist och insåg att jag skulle bli tvungen att stanna för att köpa mat. Det blev en hamburgare.

Jag hörde av mig till Katten för att se var de var och insåg då att de 42 km som saknades kanske skulle vara möjliga. Jag gjorde därför ett undantag från planen jag hade om att ligga med låg puls och tryckte på lite mer med en gedigen hamburgare och pommes skvalpandes i magen.

Trots att det var väldigt mycket uppför denna sista bit snittade jag ca 32 km/h de sista 42 km. När Katten körde förbi visade cykeldatorn 297 km. Katten hittade en parkeringsficka en km längre fram. Jag fortsatte en liten bit så den totala sträckan skulle blir 300 km innan jag vände tillbaka till husvagnen. Vilken tajming det blev!

Jag pustade ut, bytte om och vi åt middag. Det kändes ganska bra i kroppen förutom utnötningssmärta i knäna. Jag ska också erkänna att rumpan smärtat till och från de sista 150 km. I dag tisdag känns dock både knän och rumpa ganska så bra.

Det hade också känts mycket kontrollerat hela rundan förutom att jag blev väldigt hungrig innan Strömsund. Jag hetsdrack också en liter Proviva i Dorotea som ledde till 30 minuters magsmärtor. Men i övrigt fungerade allt bra under dagen.

Någon gång ska Kessiakoff ha sagt att ett träningspass kan inte vara ett distanspass om det inte varar fem timmar. Det betyder att jag enligt Kessiakoff nästan aldrig tränar distans. I dag blev det dock med samma mått mätt två distanspass på samma dag.

Totalt sett blev det alltså en bra dag som började på ca 9 grader och slutade kring 19 grader. Det var lite väl blåsigt, men i gengäld sol hela dagen. Jag fick en snittpuls på 69% och en snittkadens på 80. Totalt blev det drygt 1800 höjdmeter och en total sträcka på 300 km. Sträckan avverkades på just över 30 km/h i snitt vilket får anses bra då det var så pass långt, med så pass dålig vind och att jag höll ned intensiteten. Det blev alltså ett LLL-pass. Långt, lugnt och länge.

Jag har tidigare cyklat 300 km, men aldrig på egen hand. Nu vet jag att jag hanterar detta ganska så bra.

I dag har vi haft en bra dag på Östersunds camping. Vi har tittat på trav och i övrigt tagit det lugnt. Katten åkte just ut på en cykelrunda medan jag vilar idag. För övrigt tänker jag vila även i morgon för att träna torsdag och åter vila fredag. På lördag är tanken att delta i Storsjön runt, ett lopp på 200 km.

För övrigt var det väldigt fint under vägen, och nu är det väldigt dålig anslutning. Det gör att bilderna från turen kommer senare.

Krafttrampen 2013 LVG - Riktigt nöjd!

För fjärde året i rad begav jag mig i morse på väg mot Krafttrampen i Skellefteå. Mina förhoppningar på dagen var ganska så nedtonade då jag fått ställa in två tävlingar i rad och istället varit på sjukhus, sedan har jag haft två förkylningar varav den ena fortfarande ligger och lurar. Min plan var att tävla mig i form och hänga med så länge det går.

Hade jag inte missat de två senaste tävlingarna på grund av att jag varit med Tova på sjukhus är det troligt att jag stannat hemma i dag. Särskilt då bror fick lämna återbud på grund av den skada han drog på sig för två veckor sedan på Mörksuggejakten. Tråkigt både för honom och mig.

Årets startfält var både större och med fler kapabla cyklister än tidigare år i Skellefteå. Det indikerade fartfest, och fartfest blev det.

Det var ganska många till start, enligt min bedömning ca 60 stycken. Då jag var väldigt osäker på min form körde jag mycket avvaktande i början av loppet. Det gjorde att jag hamnade långt bak då det hela tiden tryckte på folk bakifrån. Efter några mil på en större väg där det mestadels var slakmota, men gick i ett moderat tempo på ca 35 km/h svängde det av till höger på en mindre väg. Jag visste sedan tidigare år att det nu kom flera tuffa backar och att det skulle tryckas på för att bli av med folk i kön.

Jag var dock inte särskilt orolig då jag såg att flera cyklister runt omkring mig var sådana som brukar gå med runt. Så kom det första rycket och det bara smällde till. Helt plötsligt inser jag att ingen cyklist kring mig orkar ta detta ryck. Jag får runda ett 10-tal cyklister och ta upp jakten själv. Jag blir tvungen att täppa en lucka på ca 100 meter alldeles själv. Snabbt var jag uppe på pulszon 5. Väl ikapp toppklungan lade jag mig sist för att pulsen skulle gå ned. Kort därefter kommer nästa backe, och nu åker återigen en massa cyklister av. Jag får åter ta en egen lucka, och nu börjar det kännas tufft. Tro det eller ej, så blir det ett ryck direkt jag kommer ikapp klungan igen och åter blir det luckor. Denna gång fick jag hjälp av en annan cyklist och vi täppte tillsammans luckan.

Efter 18 riktigt tuffa km där det varit riktigt hetsigt och där vi snittat nästan 40 km/h trots att det mestadels gått uppför, hade många riktigt starka cyklister åkt av. Bland annat alla cyklister från Nybyn utom en.

Själv hade jag återigen insett att det aldrig är ett framgångskoncept att ligga långt bak i klungan, det ställer bara till det. Nu fick jag ödsla mycket kraft i onödan för att täppa luckor, något som inte hade hänt om jag legat längre fram.

Nu var vi ett 15-tal cyklister kvar i tätklungan och farten var fortsatt hög. Det blev ett 10-tal utbrytningsförsök, vilka alla hämtades hem. Snittfarten de sista 45 km hamnade på 42,2 km/h trots väldigt mycket kantvind. Så det var fortsatt tufft, men om vi bortser från de sista kilometrarna var dagens tuffaste att täppa luckor.

Vid 12 km och vid ca 6 km kvar kom två bra backar där det trycktes på så bra att ytterligare 5 cyklister åkte av. Det gjorde att vi var 10 cyklister kvar inför de sista kilometrarna.

På slutet är det några rondeller och dessutom ett antal 90 graders svängar. Det gör att det blir flera tuffa i gångdrag. Några blev lite krokiga av detta och orkade inte riktigt med fram i spurten.

Själv kom jag för en gångs skull helt rätt in i en spurt med ett utgångsläge på 7-8 plats, men lucka för att spurta. När jag startade mitt igångdrag och tryckte i max hämtade jag snabbt in 3-4 positioner och snabbt var jag på fjärde plats. Ledaren var det inget att göra åt, men jag närmade mig allt eftersom de som låg 2:a och 3:a. Jag nådde inte fram till andra plats, men knäppte 3:an just innan mål. Då gick det en bit över 50 km/h.

För en gångs skull blev det alltså en riktigt lyckad spurt och en total tredje plats. Victor Andersson från Östersund vann, på andra plats en kille från Nybyn och fyran tror jag var från Luleå. Jan-Erik Rönnlund från Gimonäs och Peter Sjölund från Gottne som är de enda jag riktigt känner var också med bland de tio. Dessutom var det någon från Piteå med i täten. I övrigt är jag osäker vilka som var kvar på slutet.

Att lyckas så bra med den typ av motstånd det var i dag var klart över min förväntan. Framför allt om vi ser till hur förberedelserna sett ut och hur det såg ut i början av loppet. Det ska dock erkännas att jag körde mer passivt än vanligt och det var kanske därför det fanns lite mer spurtkrut. Oavsett hur det gick till är jag i alla fall riktigt nöjd.

Totalt blev det 90 km med en snittfart på ca 39,3 km och då var det mycket kantvind att arbeta med och dessutom var farten de första milen låg. Ett riktigt lyckat resultat och en tuff genomkörare.