Gran Canaria- En tur som hade allt!

På programmet stod det 5 timmar cykling i bergen. Tur då att jag inte fått tillbaka någon smärta i höfter mm. Jag gissar att det beror på träningen i sanden, massage, stretching, liniment och kompressionsbyxor på natten.

Ja, det spelar ingen större roll vad det beror på, men kroppen hade inte ont när jag gav mig iväg. Dock lite träningsvärk i småmusklerna i underbenen efter vandrandet i sanden och låren var inte helt pigga.

Idag var planen att cykla från Maspalomas till Playa del Ingles och sedan rakt upp i bergen, med sikte mot Fataga.

Ni som provat den vägen vet att det inte blir mycket uppvärmning, utan direkt på det. Direkt in i klättring.

Den första klättringen är 6,3 km och du tar dig på slingrande vägar upp till utsiktsplatsen "Mirador de Fataga". I snitt lutar det 6%, men då det är ganska platt en bit på mitten är det flesta delarna brantare. 

Nedan ser du sista delen i klättringen som ser ganska platt ut, men så är det inte.

Uppe vid utsiktsplatsen har du klättrat nästan 500 höjdmeter. Dagens första klättring var okej i sig. Kontrollerat på ca 300 watt vilket jag sedan försökte hålla i all klättring idag.

Återigen får jag inse att de extra kilon jag kör med på denna resa i jämförelse med i fjol vid samma tid gör en hel del tid. Samma effekt som i fjol, men drygt en minut långsammare upp i den första klättringen. Ja, nu är det ju ingen tävling och jag maxade inte nu och inte i fjol, men det är lite surt att känna sig tung i varje klättring. Men det är som det är. Får bli lite åtgärder när jag kommer hem.

Det blev ett kortare fotostopp på utsiktsplatsen. Idag stannade jag faktiskt tre gånger. I vanliga fall startar jag och stannar inte förrän jag är klar med cyklingen. Möjligen brukar det bli ett stopp för att fylla på vatten.

Från utsiktsplatsen bär det utför en stund efter klippväggen. Det kan skönjas på bilden nedan. Det var här jag tryckte på uppför i går. Utför gick det idag väldigt beskedligt.

Efter 5 km där det mest går utför var det dags för en ny klättring för att nå Fataga. Närmare 5 km med ca 5% lutning senare når du så Fataga. Jag stannade dock inte här utan rullade vidare. En bit ovanför byn tog jag bilden nedan som visar Fataga i bakgrunden.

Ja, det är ju inte så att klättringen slutar i Fataga, utan det fortsätter att i fina serpentiner stiga uppför. Närmare bestämt ytterligare 5 km med i snitt 7% lutning. Totalt alltså ca 10 km i sträck där det mest går uppför.

Har du trötta ben är denna väg upp i bergen en utmaning då det i stort sett går uppför hela tiden. Visst några korta plana avsnitt, men mest uppför. När du då cyklat dessa 5 km har du efter Playa del Ingles totalt klättrat i ca 16 km och haft ca 5 km utför efter första klättringen.

Du är nu framme vid utsiktsplatsen just innan du rullar utför till San Bartolome. Här tog jag mitt andra stopp för dagen och en första bar intogs. Ja, sedan några foton. Vill du fika, finns ett fik här. Men jag hoppade den delen.

Efter att ha fotat av min "utlandscykel" så rullade jag vidare. Nu är det lite utför till San Bartolome, och innan byn kan du svänga höger mot Santa Lucia. 

Jag hade dock tänkt få till lite mer klättring så jag fortsatte genom byn med sikte mot Ayacata. Det innebär lite mer av samma. Dvs klättring.

Det här är en väg full av klättringar som är 5 km. Inget undantag här heller. 7% snittlutning och fem km senare planar det ut och sedan är det 5 km som är böljande. Mest utför första delen och mest uppför i slutet. 

Framme i Ayacata tog jag mitt tredje och sista stopp på caféet där "alla" stannar.

Det hade blivit allt kallare under klättringen så jag drog nu på armvärmare och väst. När jag startade var det kanonväder och 29 grader varmt vid kusten. Nu hade temperaturen sjunkit till 15 grader.

Jag åt min andra och sista bar för rundan och drack upp vattnet som var kvar. Köpte nytt vatten, så jag startade åter med fulla flaskor.

När jag startade i dag fanns tre alternativ från denna punkt. A) Rulla utför samma väg jag kommit och sedan via Santa Lucia cykla tillbaka. B) Ta sikte uppför mot Pico de las Nieves (toppen), men några hundra meter från toppen fortsätta utför mot Ingenio. C) Ta mig upp till toppen. och sedan åka utför via Ingenio.

Allt skulle avgöras av vädret. Då det började bli kallt, men inte jättekallt och dessutom sol, blev det mitt huvudalternativ som vann. Nämligen alternativ B. Det innebar att jag skulle fortsätta uppför men svänga av ca hundra höjdmeter innan toppen. Jag skulle ändå upp på över 1800 höjdmeter, så jag fick förbereda mig på att frysa.

Ni som inte provat att cykla ändå upp till toppen kan jag tipsa att ni behöver ha en hel del kraft kvar när ni lämnar Ayacata. Det är nämligen ca 11 km kvar till toppen, och det går mest uppför. Du bör också ha kollat väderleksrapporterna innan du ger dig i väg från kusten. I veckan har det varit kring plus 3 på toppen. Inte roligt att ta sig upp. Ännu värre utför när det är väldigt kallt och du mest rullar och har svårare att hålla värmen.

Lämnade så caféet. Innan dess lämnade denna tjej stället. Världsmästarkläder (syns inte nu med överdrag uppe). Hon och kompisarna såg snabba ut, men jag vet inte vem det var.

Edit: Jag fick en kommentar av Mikael Kippilä, så nu vet jag att världsmästaren är danskan Annika Langvad som vunnit XCO VM. Jag tittade in på hennes Strava och hon var verkligen på rekordjakt i dag. Hon cyklade via Mogan och ned via Santa Lucia. En hel del rekord och andra segment som var nära. Hennes cykelkompisar, visade sig också vara andra vassa danska cyklister.

Ja, åter till inlägget.

Klättringen efter Ayacata börjar med en riktig väckning. 2,5 km med i snitt 11% är ju ingen lek. Nu har du ju dessutom klättrat väldigt länge. Den andra delen av klättringen är lättare då det blir flera avbrott med nästan platta partier. Det är ändå totalt ca 9 km med i snitt 5% lutning från Ayacata fram till sista avtagsvägen upp till toppen eller ned mot Ingenio. Sedan är det ca 1,5 km kvar med klättring om du ska upp på toppen. Lutningen är i snitt ca 6%.

Totalt är det ca 45-50 km från hotellet (beroende på vart du bor) där det mesta är klättring innan du då når toppen. De allra snabbaste kanske tar sig upp på två timmar från där klättringen börjar om de maxar. Det är troligt att du också kan se dessa på tv.

Så ser det ju inte ut för de flesta. I år har de som registrerat sina tider på Strava i snitt hållit på ca 3,5 timmar till till toppen. Hälften är snabbare där de flesta håller på lite under tre timmer till 3,5 timmar. Sedan finns det många som håller på väldigt mycket längre. Vissa upp till 6 timmar.

Men jag klättrade alltså inte sista biten utan vände nedåt. Det här blir därmed första resan hit som jag inte cyklar upp på toppen.

Tur var det. Det hade blivit allt kallare och nu även dimma med regnstänk. 

Till slut såg jag inte mycket. Storm, dimma, lite regn och 7 grader. Inte helt gemytligt skulle jag säga.

Nu började dock den stora utmaningen då jag via väg 130 och sedan 120 skulle ta mig ned till kusten. Ca 25 km utför. I början är det väldigt brant och med dålig asfalt. Konstant tryck på bromsarna och efter ett tag var händerna stelfrusna.

Lite längre ned kom vindarna. De var inte nådiga. Jag höll på blåsa omkull två gånger. En lättare mindre cyklist hade inte haft det lätt. Det blåste så mycket att jag vid ett parti där det var nästan helt platt kom upp i 70 km i timmen utan att trampa, och det hade kunnat gå fortare om jag inte var tvungen att bromsa då en sväng närmade sig. Kastvindar och kyla. Inte helt gemytligt. Nu gick det inte totalt sett så fort utför då det är väldigt många väldigt skarpa svängar.

Mot slutet av utförslöpan höll det på att gå illa då jag efter en 180 graders sväng stod mitt emot en giganthund. Ungefär som en schäfer, men större. Den valde dessutom att följa efter en bit. Lite olustigt.

Väl nere vid kusten var det åter lika varmt som när jag började dagen. Rejält med medvind. Inga problem att på platten ligga över 50 km/h med låga watt och låg puls. Nu har jag dålig utväxling, som gör det svårt att komma upp i riktigt höga farter. Men på 300 watt gick det ca 65 km/h.

Medvind i mer än 30 km och sedan lite böljande innan jag var tillbaka i Maspalomas. Nu hade rundan gått lite fortare än planerat, så jag tog en extra tur på 35 minuter innan jag rullade tillbaka.

Det blev verkligen en runda med variation. Först ca 2,5 timmar med i snitt 281 watt och 141 i puls, där sista delen uppför gick hårdare. Fina vägar, perfekt väder mm. Ja, förutom på slutet av klättringen då.

Sedan 40 minuter utför då jag höll på att blåsa bort och frysa ihjäl. Snitteffekten på 37, visar att benen fick vila rejält. sedan just under två timmar där det gick ganska så gemytligt, på distanseffekt.

Några tusen höjdmeter klättrades i första halvan av cyklingen och sedan inte mycket mer.

Totalt blev det 5 timmar och 120 km. Den normaliserade effekten som ungefär på alla övriga rundor (254 watt eller ca 3 w/kg). Rundan kändes bra, även om låren började bli lite trötta mot slutet. Har ju blivit en del cyklande i veckan.

Väl tillbaka blev det lite kaffe och en macka. När jag duschat var det så dags för en tidig middag.

Gran Canaria - Cyklat med Tinkoff och gått in i väggen

Dag 3 på ön och idag skulle jag och Johan sammanstråla vid rondellen upp mot Soria. Planen var en klättring uppför Soria, vidare mot Tauropass och in i bergen.

Vid 09.30 mötte vi upp varandra, och vi blev ganska snart på det klara på att det inte skulle bli några berg idag. Det såg onödigt kallt och regnigt ut i bergen.

I stället beslutade vi oss för att åka kustvägen via Playa del Ingles och vidare mot El Doctoral. I El Doctoral sedan mot klättringen till Santa Lucia. Men då det var dåligt väder i bergen var istället planen att bara klättra första delen och därefter svänga höger mot Ingenio. Så blev det också.

Idag var vindarna för en gångs skulle inte mot efter östkusten, så vi tog oss utan större ansträngning till klättringen.

Vi tog klättringen väldigt balanserat och sedan höger. Nu väntade en riktigt trevlig väg under många mil. Uppför, utför och vindlande svängar om vart annat.
Prova gärna denna väg om du inte vill/inte kan cykla upp i bergen. Det blir många höjdmetrar ändå och vägarna är fina.

När du når Telde går det att svänga upp i bergen, men vi valde att vända och cykla samma väg tillbaka. Allt för dåligt väder.

Efter någon timme stannade vi för lite kaffe innan vi rullade vidare.

Cyklingen under dagens runda gick lugnare än igår, men det var ändå hyfsad intensitet här och där.

Tillbaka i Playa del Ingles rullade Johan med till mitt hotell och vi snackade lite innan han rullade vidare tillbaka till sitt hotell.

Cykelklockan visade drygt 120 km och närmare 4.5 timme. Jag gick in på hotellet bytte om och gick ned i restaurangen för lite lunch. Ja, jag har All-inclusive trots att jag inte är på hotellet så mycket. Det var dock i stort sett samma kostnad som halvpension, så det var ett lätt val. Efter lite pasta gick jag ut till poolbaren och hällde i mig tre koppar kaffe. Gick upp på rummet igen,

Tänkte att jag faktiskt skulle önska att jag var lite tröttare i dag. Kanske en cykelrunda till? Sagt och gjort. Ombyte igen och ut på vägarna.

Jag bestämde mig för att sikta på att cykla 200 km i dag. Första steget var att cykla tur och retur till Puerto de Mogan. Sedan skarva på lite på slutet med det som saknades.

Jag rullade iväg hyfsat beskedligt, men ganska snart insåg jag att benen sprätte. Jag bestämde mig därför för att köra hårt i alla stigningar till Puerto de Mogan och lugnare utför. Framme i Puerto de Mogan skulle jag ta det lugnt tillbaka och resten av rundan.

Sagt och gjort väntade nu 30 km och ca 500 höjdmetrar. 350-400 watt i varje stigning och lugnare utför. Det gjorde att jag låg kring MAF-puls hela vägen förutom sista kilometern då jag tryckte lite hårdare. Det kändes bra och kontrollerat, och det fanns hela tiden en del sparat. Riktigt skoj och fort gick det. Det tog 50 minuter och det var många minuter snabbare än vad jag brukar köra.

Riktigt nöjd och kände mig stark vid vändningen. Skulle snart känna mig sämre, men det lämpar sig inte för bilder.

Jag vände i Puerto de Mogan och skulle nu rulla lugnt. Uppför första stigningen. Så svänger en Tinkoffcyklist ut mitt framför mig. Jo, jag vet att de ska lägga ned, men det har varit tre stycken från deras proffsstall här som vi sett flera gånger. Vet inte om de inte har något klart, eller varför de cyklar i dessa dressar.

Hur som helst hejade han och började cykla på. Jag tänkte att jag kanske ska försöka hänga med en stund och se hur jobbigt det blir. Planen om att ta det lugnt sista 45 km var nu glömd!

Lyckades få till en bild i starten

Han tittade bak och såg att jag tog rygg. Han ställde sig då upp och matade på bra uppför (även om han säkert hade en hel del sparat). Jag lyckades dock hänga med och även utför när han låg på ramen för att öka farten. Efter kanske 6-7 minuter tittade han bak och vinkade fram mig.

Oj, hur skulle jag göra nu. Inte mycket att tveka på. Bara att gå så hårt jag visste jag kunde orka en hyfsad lång tid. Det blev 350--420 watt både uppför, på slättan och utför. Jag såg i skuggan att han låg i rygg. Jag fortsatte mata. Hur skulle jag komma ur detta. Kanske svänga in i en by och låtsas att jag bor där? Nej, jag bestämde mig för att våga och orka köra på lite mer. När jag efter närmare 15 minuter vågade titta bak var han borta. Nej, jag tror inte att jag körde så hårt så han fick släppa. Antingen ville han köra lugnt, eller så hade han svängt av mot någon av hotellen på vägen.

Själv var jag nu ganska stekt. Att i stort sett maxa i 20 minuter när man redan cyklat 6 timmar och timmen innan var hård. Ja, det tar på.

Jag kände att nu kommer sista delen av denna runda bli rejält jobbig, och det blev den. Ner på ett snitt på ca 200 watt och jag kände att jag var tung i bröstet och jag mådde nog lite dåligt också. Benen var svaga.

25 km kvar. Ja, en liten prövning helt klart. Hade nog varit bra att ha energi i flaskorna eller en bar i bakfickan, men något sådant fanns inte.

Det gick ändå ganska hyfsat fram till Maspalomas. Där insåg jag att jag behövde förlänga rundan med ca 12 km för att nå mitt mål på minst 200 km. Ja, mål ska hållas även när du är slut.

 Jag svängde därför av in mot Monte Leon och körde drygt 6 km slakmota. Nu gick det inte fort kan jag säga. Gubben hade i stort sett väggat.

Det var en befrielse när jag fick vända och då hade ca 12 km till hotellet. Det blev lugnt och beskedligt tillbaka, men ändå var det jobbigt. Framme!

Totalt blev det 205 km och 7 timmar och 15 minuter i dag. ca 3400 höjdmeter och en trött gubbe. Normaliserad effekt för hela rundan på 250 watt, och då gick det ändå väldigt lugnt bitvis. Min polar tycker att rundan kräver 6 dagars återhämtning!

Upp på hotellrummet och nu mådde jag inte helt najs. Huttrade av energibrist och den varma duschen var skön. Sedan ner för middag. Efter första portionen kändes det bättre.

Efter lite snack med sonen och en stunds slappande är jag nu tillbaka på banan.

Undrar dock hur det ska kännas 09.00 i morgon bitti då det åter är dags för lite cykling. I morgon ska jag och Johan göra ett nytt försök med Soria. Undrar om jag får lifta med upp, eller om kroppen på något sätt är på igen. Häng med får du veta.

Gran Canaria - Jätterunda på okända vägar, och svinkallt på toppen

Efter att haft en hel onödiga känningar i kroppen satte jag igår in åtgärder. Därför var det intressant att i dag se hur du utfallit.

Utifrån osäkerheten hur kroppen skulle kännas hade jag två alternativ för runda, där huvudalternativet skulle bli en rejäl prövning.

Jag hade kollat in väderleksprognosen och utifrån det tänkte jag att det skulle gå att cykla åt öst efter kusten. Visst skulle det som vanligt vara motvind, men inte storm som det ofta är.

Jag var i valet och kvalet vilka kläder jag skulle ta med. Det är ju så att det inte ryms hur mycket som helst i ryggfickorna. Jag gjorde ett offensivt val och lämnade armvärmare och väst hemma och valde istället min regnjacka, ett par långa handskar och en buff. Det skulle senare visa sig bli ett bra val.

Efter att också packat ned 2 energibars, 2 proteinbars, en gel, telefon och kamera var det som synes överfullt.

Min plan för dagen var alltså att ta östkusten och sedan cykla en bra bit innan jag skulle ta bergen tillbaka till hotellet. Jag kände ganska snabbt att kroppen åter var på plats och den kändes piggare än alla andra dagar. Det fick därmed bli huvudalternativet.

För att slippa cykla efter kusten allt för länge valde jag att i El Doctoral svänga av och ta början av stigningen upp mot Santa Lucia på GC 65. Efter ca 3,5 km klättring i 5% tog jag höger på GC-551. Nu väntade en böljande väg som är riktigt rolig. Fin asfalt, fin miljö och väldigt varierande. Jag rullade förbi Temisas och var på väg mot Agüimes.

Jag och bror har kallat denna avstickare för fårturen. Vad lämpligt då att det kom ett kreatur, även om det inte riktigt var ett får.

Jag rullade också förbi uppfarten mot campingen i  Temisas som kräver att du du har en extremt stark bil och mycket mod då det är en väldigt skarp backe upp till Campingen.

Så i en liten stigning råkade jag köra ned i ett hål i vägen (jo, det fanns trots att vägen i övrigt var mycket bra). Det visade sig ganska snart att det skulle bli ett stopp. Punktering på backdäcket.

Under tiden jag skulle fixa punkteringen cyklade fem cyklister förbi. Alla erbjöd sig hjälp. Inte illa.
Jag fixade dock detta själv. Det krävdes dock lite MacGyver över det hela. Det visade sig nämligen att själva däcket ristats upp och på insidan hade det blivit ojämnt och vasst. Vad skulle jag göra? Så kom jag på att jag för några veckor sedan tejpat igen hålet under skon för att göra de varmare. Den eltejpen kom väl till pass och jag tejpade både in- och utsida innan jag pumpade slangen. Ja, det höll hela dagen. Perfekt.

Framme i Agümes kom jag till en korsning där jag svängde höger in på GC100. Flera har tipsat mig att cykla vidare till Ingenio och där ta klättringen upp till toppen. En klättring som ska var både jobbig och spektakulär. Jag vet ungefär vad den innebär då jag cyklat utför där.

Men jag hade andra planer. Jag fortsatte på väg 100 förbi Ingenio med målet Telde. Fortsatt perfekt asfalt, vindlande väg och öppna kurvor vilket gjorde detta till ett perfekt avsnitt för lite tempo. Riktigt skoj.

Väl i Telde blev det lite osäkert hur jag skulle åka vidare .Jag har aldrig varit där tidigare och då är det inte lätt att hitta rätt vägar. Jag sökte GC-41som skulle ta mig upp till Tejeda på ungefär 1600 meters höjd. Detta på en lite längre sträcka en vägen via Ingenio. Jag tänkte nämligen att det kunde vara bra att spara låren som blev väldigt trötta av den branta klättringen häromdagen som innebar styrkeintervaller. Dessutom skulle sträckan bli längre, då det både var lite längre till vägen och vägen upp alltså var längre.

Jag irrade lite, men när jag hittade väg GC131 tittade jag på kartan i telefonen och accepterade att det skulle bli en lite annan plan. Denna väg skulle efter ett tag bli GC130 och efter någon mil gå ihop med den branta klättringen jag beskrev ovan som slutligen landar på toppen.

Ja bara att bita i det sura äpplet och börja klättringen. Nu väntade en mycket lång klättring där större delen bedrevs på lägsta växeln. Det var mest kadensen som ändrades.

Så här i efterhand har jag kollat denna väg upp mot vägen från Ingenio, och det verkar vara ganska identiskt jobbigt tills vägarna går ihop, och sedan är det förstås lika.

När jag lämnade kusten var det närmare 23 grader varmt, men allt eftersom jag kom längre upp blev det allt kallare och jag insåg att det skulle kunna bli kallt idag. Fortfarande rullade jag dock på i kortärmat då arbetsinsatsen trots allt värmde.

Jag hade bestämt mig för att inte maxa upp för klättringen utan trampa på så låg effekt som det gick där kadensen ändå skulle ligga lite över 60. Det innebar lite mindre än två timmar på i snitt 250 watt där det drog till rejält i de brantaste partierna. Det blir jobbigt, framför allt med så låg kadens. Det passar mig bättre med mer snurr.

Efter Valley of Tears häromdagen så kändes detta ändå trots allt mer hanterligt. Då var det i dag ändå ca 22 km klättring med i snitt 7,4% lutning och på de brantaste 10 km var det i snitt 9%. Det var dock färre och kortare avsnitt idag där det var extremt brant.

De värsta partierna i dag var på 23% och det var klart mer häromdagen.

Det blev allt kallare, men jag hade bestämt mig för att inte stanna innan avtagsvägen som leder upp på öns topp. Då behöver du först avverka 1800 höjdmeter, så det tog en bra stund. När jag väl stannade för att klä på mig mer visade termometern 7 grader. Riktigt tur att jag nu hade en vindtät jacka, långa handskar, buff  och tåvärmare för skorna som jag alltid har i cykelväskan. Nu kändes det genast riktigt bra den sista biten upp mot toppen på 1949 höjdmeter.

Väl uppe på toppen var det viss utsikt åt ett håll, men fullständig dimma åt andra hållet.

Som vanligt blev det en bild på toppen .Hittills hade dagen varit väldigt bra och benen hade känts väldigt bra hela klättringen.

Nu blev det dock tråkigare en bra stund. Utför i 6 grader och med fartvind. Jag höll fullkomligt på att frysa ihjäl. Då jag och bror var upp för 3,5 år sedan var det plus 3, och då hade jag mindre kläder. Att jag tog mig ned då är en gåta. Men å andra sidan fick vi stanna flera gånger för att värma händerna och vi var grinfärdiga.

Så illa var det dock inte i dag. Nu var planen att rulla ned till Ayacata och sedan vidare nerför Tauropass där du slutligen landar i Mogan. I början av denna utförslöpa är asfalten riktigt dålig vilket är irriterande när du cyklar utför, men det gick att hantera. Senare blev asfalten väldigt fin.

Väl nere i Mogan rullade jag vidare till Puerto de Mogan där mitt tredje stopp efter punktering och toppbild var inplanerad. Jag skulle nu införskaffa vatten. Vet inte hur det gått till, men jag hade klarat mig på 2 ggr 75 cl vatten i fem timmar och 45 minuter. Nu fyllde jag i alla fall på och åt då också min tredje bar för dagen.

Nu var det den böljande kustvägen som gällde och trots många timmars cykling var jag fortfarande pigg och körde på ganska så bra. Så innan en klättring kom jag ikapp en äldre herre på en standardcykling. Jag svischade förbi, men när backen började närmade han sig. Till slut var han nästan ikapp och jag höll för första gången denna vecka bli omkörd. Det fick inte ske, även om han hade en elcykel, så jag fick bränna av ganska många watt för att hålla honom bakom mig. Väl uppe rullade jag mycket snabbare på slättan.

Efter en stund kom jag ikapp nästa cyklist som ville tävla uppför nästa klättring. Så nu fick jag bränna av en backe på 400+ watt för att vara först. Förvånad att det funkade så bra efter så lång cykling.

Jag började närma mig Playa del Ingles och inom kort skulle solen gå ned.

I början av dagen hade jag dock bestämt mig för att få ihop över 180 km och 8 timmars cykling. Där var jag ännu inte då jag tidigare valt en kortare väg då jag inte hittade vägen jag saknade. I Maspalomas svängde jag därför av och cyklade till Ayagaures och tillbaka. Fortfarande inte riktigt där jag ska vara. Cyklade därför ned till Maspalomas strand och tillbaka. Nu!

Nu visade klockan att det var hemfärd som gällde. Jag rullade sista biten och var så framme vid hotellet . Idag blev det 185 km, 8 timmars effektiv cykling och drygt 3400 höjdmeter.

Klockan ansåg att utifrån intensiteten var det ett tempopass. Lite långt för ett sådant va? Sedan ansåg klockan att det behövdes mer än 8 dagar för att vara helt återhämtad från denna träning.

Ja, nu får vi se hur kroppen mår i morgon. Den kan nog vara ganska seg då det blev långt i dag och dessutom blir vilan kort då jag landade vid hotellet först 18.30. 

Gran Canaria - Tung mat, språkförbistring, campingproblem och ny väg

Enligt mitt planerade upplägg var det vila igår och sedan avsluta med tre träningsdagar innan jag åter kommer hem till det kalla norr.

Idag blev det ett distanspass som var tänkt att bli lugnt. Här på Gran Canaria är det dock inte helt lätt att designa lugna rundor. Det är allt för kuperat och blåsigt för att du ska nå någon större framgång.

Jag gjorde i alla fall mitt bästa och tänkte att jag cyklar österut och en likartad väg tillbaka. Med andra ord en tråkig runda om du tittar på väg och miljö. Det brukar ofta vara storm emot, men jag hade läst på nätet att det inte skulle blåsa så mycket.

Jag kan säga att nätet hade fel. Det blåste på rejält. Trots att det är platt eller slakmota var det inte lätt att få upp någon fart, även när jag tryckte på lite. Då jag dessutom inte skulle trycka på blev det en utmaning. Jag låg och pendlade mellan 15-20 km/h beroende på om det var helt slätt eller lite motlut. Wattmätaren visade ca 240 watt. För er som har koll på watt vet ni att det var rejäl motvind. Ni andra vet det också nu, för jag skrev det just...

Hur som helt var jag less på motvinden och den tråkiga vägen när jag kom till El doctoral och svängde uppåt i byn och tänkte att jag skulle prova att först cykla GC-65 som är vägen vi brukar komma om vi susar utför från Santa Lucia. Sedan var planen att prova en ny väg. Det innebar att svänga höger in på GC-551 mot Ingenio, istället för vänster som leder upp till Santa Lucia.

Inte fel att få cykla så här när det är bister vinterkyla i hemorten

Så gjorde jag också, och det innebar en del klättring innan jag fick svänga höger in på min nya väg som jag aldrig tidigare cyklat. Beläggningen var lite ojämn, men naturen var fantastiskt fin. Det var också böljande cykling som jag gillar.

Vackert väder och som vanligt fina vyer

Så börjar jag känna igen mig. Har jag inte cyklat här förut? Tror inte det. Fortsatte ytterligare ett tag. Så ser jag helt plötsligt en pil upp till vänster där det står camping. Jag har varit här förut. Det var länge sedan, kanske 2012. Det var i alla fall med bror.

Ja, pilen är till höger. Jag vet. Men bilden togs sedan jag vänt och bestämt mig för att klättra upp och titta.

Vi brukar diskutera hur någon vill campa där. I obygden på 400 meters höjd. Inte nog med det. Det är en vindlande väg upp till campingen. Dessutom är det en extremt brant väg. Där skulle jag aldrig våga köra upp med min husvagn. Det skulle med säkerhet leda till en säker katastrof.

Jag cyklade vidare, men så ändrar jag mig och vänder. Varför inte se hur det ser ut. Sagt och gjort, jag tar åter vägen mot campingen.

50 höjdmeter ner till korsningen till höger nere i bild. Detta på 275 meter och en knicksig sväng på vägen. Vägen är bred som en bil ungefär. Camping här till sommaren någon? Trodde inte det.

Det är brant vill jag lova. Den första biten på 275 meter är det ett snitt på 18% och väldigt smalt. Dessutom skarpa svängar. Men upp kommer jag med cykeln. Det hade jag inte gjort med bil och husvagn.

Efter att avverkat det brantaste fortsätter det uppåt i ytterligare någon kilometer. Sedan är den där - Campingen. Den är trestjärnig. Den ser katastrofal ut. I Sverige hade den inte ens varit enstjärnig och du skulle få betalt för att bo där.

Campingreceptionen som ledde in till ca 4 husvagnar som sett sina bästa dagar.

Hur som helst roligt att se. Rullar ned igen och fortsätter mot Ingenio. Vägen är fortsatt fin ända fram till staden, då jag också vänder söderut och får vinden i ryggen. Därefter väntar ett antal väldigt lätta kilometrar efter kusten. Efter El Doctoral ligger jag i ca 60 km/h utan att ha något tryck i pedalerna.

Framme i Playa del Ingles cyklar jag vidare mot mitt gamla hotell där jag bodde med familjen. Jag lämnade nämligen en plastpåse med grejer där i samband med min flytt av hotell och stress för att hinna med Team Norrbotten ut på en runda. Det var medvetet att lämna den, men då den inte hade några större värdesaker trodde jag den skulle vara kvar vid ett senare tillfälle. Men när jag kom tillbaka i torsdags var den borta. Jag skulle nu tillbaka för att kolla om den kommit tillrätta.

Vi kanske ska säga att första gången jag var där sa jag till receptionisten något i stil med "I have lost a plastic bag with shoes, a towel and some other stuff". Svaret blev då. Den finns i poolbaren. Jag gick dit och de kom med en plastpåse. Jag försökte förklara läget, men då kom det fram en börs. Jag tackade och gick tillbaka till receptionen för att förklara att de i poolbaren inte förstod. Kanske kunde receptionisten förklara tydligare så vi kunde hitta var mina grejer var undanstoppade? Receptionisten sa då: "Poolbar don´t have plastics? You go to the supermarket". Jag förstod då att även hon inte förstod mig. Till slut lyckades vi dock förstå varandra och hon inser att något är borta. Hon sa att jag skulle komma tillbaka, så skulle de se om den fanns någonstans.

Dagen efter var jag tillbaka och det var en ny personal i receptionen. När jag åter försökte förklara att jag tappat mina grejer blev svaret: "We have not. Go to Supermarket". Efter många om och men förstod hon att jag tappat något. Hon skrev upp det i en bok och ville också ha mitt telefonnummer. De skulle ringa om de hittade något.

I dag hade det gått ytterligare några dagar och jag tänkte, att jag kan åka dit och kolla en sista gång. Framme i receptionen ställde jag min fråga för tredje gången till en tredje person. Även hon svarade att plastpåsar fanns att köpa i deras Supermarket. När jag då tydligare sa att det var en borttappad påse med bland annat skor i frågade hon hur länge den varit borta. Jag sa 3-4 dagar. Hon skakade på huvudet och frågade varför jag väntat så länge med att komma dit. Den har ju hela tiden varit där. Underligt att du inte behövde den fortsatte hon med. Receptionisten öppnar en dörr och där är påsen. Jag tackade och åkte glad därifrån.

Sammantaget kan jag säga att språkförbistring kan ställa till det i bland.

Efter den extra lilla rundan, rullade jag tillbaka till hotellet för en sen lunch. Jag hade då cyklat i 3 timmar och 1000 höjdmeter på en runda som var planerad att vara platt. Så kan det gå.

Efter lunchen blev det sandträning i två timmar. Därefter gick jag på lite upptäcktsfärd på hotellet. Jag har egentligen inte sett något här förutom restaurangen. På taket fanns det ett fint soldäck och ett litet varmt bubbelbad. Sonen sa igår att han ville att jag skulle bada i dag och skicka en bild. Han vet att jag aldrig badar utan honom, så det var ett omöjligt uppdrag. Men nu hade jag chansen. Det var säkert närmare 40 grader i vattnet, så jag hoppade i. Jag låg där och slappade ett tag innan jag gick ned på hotellrummet för att slappa lite mer.

Med solen i ögonen, bubbel på kroppen och utsikt som heter duga

Vid åtta gick jag ned för att äta middag. De har en väg på första våningen utanför hissarna. För skojs skull vägde jag mig innan middagen. Middagen smakade bra. Kanske för bra. Vägde mig också innan jag åkte upp på rummet, Plus 2,1 kg!! Det var en tung middag det.

Nu är det dags att packa ihop och förbereda allt inför morgondagens cykling. Jag cyklar iväg till Maspalomas 08.45 för att möta upp Tom Pietälä och Erik From från Gimonäs CK för en gemensam långrunda i bergen. Det ska bli riktigt trevligt. Hoppas bara benen är med mig så pass att de inte behöver vänta på mig. De kommer med fräscha ben och mina är som ni förstår inte helt krispiga efter ett långt träningsläger som snart går mot sitt slut. Ja, det blir som det blir. Bara att kämpa på.

Den som läser får veta hur det gick.

Gran Canaria - El doctoral, Ingenio, Agümes

Efter tre cykeldagar med totalt nästan 6000 höjdmeter var det i dag läge att söka lite vägar utan så många backar. Ja, just det – sådana finns det i stort sett inte på Gran Canaria.

Ja, jag gjorde hur som helst mitt bästa och tog den enda vägen som är ganska så platt. Det innebar kustvägen mot öster. Det är faktiskt också den enda riktigt fula och ganska tråkiga vägen, åtminstone åt ena hållet. Ja, ful är den åt båda hållen, men lite rolig när man kan köra fort.

 Det blåser nästan alltid rejält emot när man åker öster från Playa del Ingles, och det gjorde det även i dag. Vill du cykla någonstans och känna dig dålig så är det ofta på denna raka väg med konstant slakmota under flera mil, som målet nås.

Efter kustvägen ser det ut sådär. Dessutom har väldigt mycket blåst omkull/och/eller blåst sönder

I dag var det riktig storm. Jag hade bestämt mig för att inte gå över 70% av maxpuls i dag, för att få en lite lugnare dag, och då fick man inte cykla fort kan jag lova. Lilla drevet fram i stort sett konstant!

Jag bestämde mig för att tänka att det var uppför, att jag inte hade bråttom och att man inte måste ta i järnet på alla pass. Den mental träningen fungerade i alla fall hyfsat.

Efter denna fula väg körde jag förbi en camping. Jag som gillar camping hade nog inte varit av samma uppfattning om jag campat här. Såg väldigt tveksam ut. En stjärna kanske.

Ja, så kan en camping se ut.

I vanliga fall när man kör efter östkusten brukar vi svänga upp i bergen vid El Doctoral, och vidare upp till Santa Lucia, men inte idag. I dag gnetade jag vidare efter kusten ända bort till Carrizal, där vägen efter kusten helt plötsligt vände inåt landet mot Ingenio. Jag hade att vända, eller helt enkelt ta tjuren vid hornen och trampa inåt dvs uppåt.

Idag var det inte de fina vägarna jag trafikerade.

Jag bestämde mig för att cykla till Ingenio och därefter vända tillbaka till hotellet. Jag skulle ju hålla nere insatsen och antalet höjdmeter.  Det visade sig vara en hyfsad backe, åtminstone om det varit i Sverige.  Den var 200 höjdmeter och en snittlutning på 6%. Men jag tog det lugnt, så det var inte särskilt krävande.

Från Igenio styrde jag kosan mot Agüimes. Nu var det utför och kantvind - tänk storm. Det var inte lönt att trampa, utan jag fick luta cykeln mot vinden och jag gissar att det var ungefär som när man är ute och seglar. Ett misstag i detta läge, ja då är man verkligen ute och seglar.

Om du tittar uppe i palmerna förstår du vad jag menar med vind!

Till slut framme i Agümies, en fin liten ort. Helt plötsligt är vägen avspärrad. Det är en gigantisk marknad som stängt av min väg. Det blev till att sicksacka på trottoarer och annat, men det går ju också.

En marknad, större.

Väl ute på kustvägen bestämde jag mig för att se hur fort jag kunde köra den mil som väntade, utan att ha någon större ansträngning. Första fem kilometrarna var det i snitt 1,6% lutning utför och de andra fem kilometrarna i snitt 1,5 km uppför. Snittfarten på milen blev 50.9 km/h och med en intensitet på 74% av maxpuls. Ja, ni förstår att det blåste en del.

Det gick i ett nafs och så var jag framme vid hotellet. Jag hade planerat tre timmar, men nu blev det bara en bit över 2 timmar och 40 minuter. Medvinden spelade ett spratt. 

På denna platta runda blev det ändå en bit över 700 höjdmeter. Mycket för att vara platt. Jag borde också få pris. Jag höll mig till planen och snittpulsen blev bara 68% av max. En minut råkade hamna i pulszon fyra, men resten låg inom pulszon 2 och 3. Nöjd med att jag tog det så lugnt som beräknat.

Även i dag var det kanonväder och jag tog min dagliga promenad på 2 timmar i solskenet och värmen på 27 grader. Eller kanonväder, det blåste ju storm. Efter promenaden såg det ut som jag badat i sand, och det gick i stort sett inte ens att duscha bort. Men till slut så.

Kanske inte syns så bra, men det är sand precis överallt.

Det blev som sagt lugnt i dag, men benen börjar bli lite trötta. Nu är frågan, vilodag i morgon eller i övermorgon. Ska fundera en stund.