Gran Canaria- En tur som hade allt!

På programmet stod det 5 timmar cykling i bergen. Tur då att jag inte fått tillbaka någon smärta i höfter mm. Jag gissar att det beror på träningen i sanden, massage, stretching, liniment och kompressionsbyxor på natten.

Ja, det spelar ingen större roll vad det beror på, men kroppen hade inte ont när jag gav mig iväg. Dock lite träningsvärk i småmusklerna i underbenen efter vandrandet i sanden och låren var inte helt pigga.

Idag var planen att cykla från Maspalomas till Playa del Ingles och sedan rakt upp i bergen, med sikte mot Fataga.

Ni som provat den vägen vet att det inte blir mycket uppvärmning, utan direkt på det. Direkt in i klättring.

Den första klättringen är 6,3 km och du tar dig på slingrande vägar upp till utsiktsplatsen "Mirador de Fataga". I snitt lutar det 6%, men då det är ganska platt en bit på mitten är det flesta delarna brantare. 

Nedan ser du sista delen i klättringen som ser ganska platt ut, men så är det inte.

Uppe vid utsiktsplatsen har du klättrat nästan 500 höjdmeter. Dagens första klättring var okej i sig. Kontrollerat på ca 300 watt vilket jag sedan försökte hålla i all klättring idag.

Återigen får jag inse att de extra kilon jag kör med på denna resa i jämförelse med i fjol vid samma tid gör en hel del tid. Samma effekt som i fjol, men drygt en minut långsammare upp i den första klättringen. Ja, nu är det ju ingen tävling och jag maxade inte nu och inte i fjol, men det är lite surt att känna sig tung i varje klättring. Men det är som det är. Får bli lite åtgärder när jag kommer hem.

Det blev ett kortare fotostopp på utsiktsplatsen. Idag stannade jag faktiskt tre gånger. I vanliga fall startar jag och stannar inte förrän jag är klar med cyklingen. Möjligen brukar det bli ett stopp för att fylla på vatten.

Från utsiktsplatsen bär det utför en stund efter klippväggen. Det kan skönjas på bilden nedan. Det var här jag tryckte på uppför i går. Utför gick det idag väldigt beskedligt.

Efter 5 km där det mest går utför var det dags för en ny klättring för att nå Fataga. Närmare 5 km med ca 5% lutning senare når du så Fataga. Jag stannade dock inte här utan rullade vidare. En bit ovanför byn tog jag bilden nedan som visar Fataga i bakgrunden.

Ja, det är ju inte så att klättringen slutar i Fataga, utan det fortsätter att i fina serpentiner stiga uppför. Närmare bestämt ytterligare 5 km med i snitt 7% lutning. Totalt alltså ca 10 km i sträck där det mest går uppför.

Har du trötta ben är denna väg upp i bergen en utmaning då det i stort sett går uppför hela tiden. Visst några korta plana avsnitt, men mest uppför. När du då cyklat dessa 5 km har du efter Playa del Ingles totalt klättrat i ca 16 km och haft ca 5 km utför efter första klättringen.

Du är nu framme vid utsiktsplatsen just innan du rullar utför till San Bartolome. Här tog jag mitt andra stopp för dagen och en första bar intogs. Ja, sedan några foton. Vill du fika, finns ett fik här. Men jag hoppade den delen.

Efter att ha fotat av min "utlandscykel" så rullade jag vidare. Nu är det lite utför till San Bartolome, och innan byn kan du svänga höger mot Santa Lucia. 

Jag hade dock tänkt få till lite mer klättring så jag fortsatte genom byn med sikte mot Ayacata. Det innebär lite mer av samma. Dvs klättring.

Det här är en väg full av klättringar som är 5 km. Inget undantag här heller. 7% snittlutning och fem km senare planar det ut och sedan är det 5 km som är böljande. Mest utför första delen och mest uppför i slutet. 

Framme i Ayacata tog jag mitt tredje och sista stopp på caféet där "alla" stannar.

Det hade blivit allt kallare under klättringen så jag drog nu på armvärmare och väst. När jag startade var det kanonväder och 29 grader varmt vid kusten. Nu hade temperaturen sjunkit till 15 grader.

Jag åt min andra och sista bar för rundan och drack upp vattnet som var kvar. Köpte nytt vatten, så jag startade åter med fulla flaskor.

När jag startade i dag fanns tre alternativ från denna punkt. A) Rulla utför samma väg jag kommit och sedan via Santa Lucia cykla tillbaka. B) Ta sikte uppför mot Pico de las Nieves (toppen), men några hundra meter från toppen fortsätta utför mot Ingenio. C) Ta mig upp till toppen. och sedan åka utför via Ingenio.

Allt skulle avgöras av vädret. Då det började bli kallt, men inte jättekallt och dessutom sol, blev det mitt huvudalternativ som vann. Nämligen alternativ B. Det innebar att jag skulle fortsätta uppför men svänga av ca hundra höjdmeter innan toppen. Jag skulle ändå upp på över 1800 höjdmeter, så jag fick förbereda mig på att frysa.

Ni som inte provat att cykla ändå upp till toppen kan jag tipsa att ni behöver ha en hel del kraft kvar när ni lämnar Ayacata. Det är nämligen ca 11 km kvar till toppen, och det går mest uppför. Du bör också ha kollat väderleksrapporterna innan du ger dig i väg från kusten. I veckan har det varit kring plus 3 på toppen. Inte roligt att ta sig upp. Ännu värre utför när det är väldigt kallt och du mest rullar och har svårare att hålla värmen.

Lämnade så caféet. Innan dess lämnade denna tjej stället. Världsmästarkläder (syns inte nu med överdrag uppe). Hon och kompisarna såg snabba ut, men jag vet inte vem det var.

Edit: Jag fick en kommentar av Mikael Kippilä, så nu vet jag att världsmästaren är danskan Annika Langvad som vunnit XCO VM. Jag tittade in på hennes Strava och hon var verkligen på rekordjakt i dag. Hon cyklade via Mogan och ned via Santa Lucia. En hel del rekord och andra segment som var nära. Hennes cykelkompisar, visade sig också vara andra vassa danska cyklister.

Ja, åter till inlägget.

Klättringen efter Ayacata börjar med en riktig väckning. 2,5 km med i snitt 11% är ju ingen lek. Nu har du ju dessutom klättrat väldigt länge. Den andra delen av klättringen är lättare då det blir flera avbrott med nästan platta partier. Det är ändå totalt ca 9 km med i snitt 5% lutning från Ayacata fram till sista avtagsvägen upp till toppen eller ned mot Ingenio. Sedan är det ca 1,5 km kvar med klättring om du ska upp på toppen. Lutningen är i snitt ca 6%.

Totalt är det ca 45-50 km från hotellet (beroende på vart du bor) där det mesta är klättring innan du då når toppen. De allra snabbaste kanske tar sig upp på två timmar från där klättringen börjar om de maxar. Det är troligt att du också kan se dessa på tv.

Så ser det ju inte ut för de flesta. I år har de som registrerat sina tider på Strava i snitt hållit på ca 3,5 timmar till till toppen. Hälften är snabbare där de flesta håller på lite under tre timmer till 3,5 timmar. Sedan finns det många som håller på väldigt mycket längre. Vissa upp till 6 timmar.

Men jag klättrade alltså inte sista biten utan vände nedåt. Det här blir därmed första resan hit som jag inte cyklar upp på toppen.

Tur var det. Det hade blivit allt kallare och nu även dimma med regnstänk. 

Till slut såg jag inte mycket. Storm, dimma, lite regn och 7 grader. Inte helt gemytligt skulle jag säga.

Nu började dock den stora utmaningen då jag via väg 130 och sedan 120 skulle ta mig ned till kusten. Ca 25 km utför. I början är det väldigt brant och med dålig asfalt. Konstant tryck på bromsarna och efter ett tag var händerna stelfrusna.

Lite längre ned kom vindarna. De var inte nådiga. Jag höll på blåsa omkull två gånger. En lättare mindre cyklist hade inte haft det lätt. Det blåste så mycket att jag vid ett parti där det var nästan helt platt kom upp i 70 km i timmen utan att trampa, och det hade kunnat gå fortare om jag inte var tvungen att bromsa då en sväng närmade sig. Kastvindar och kyla. Inte helt gemytligt. Nu gick det inte totalt sett så fort utför då det är väldigt många väldigt skarpa svängar.

Mot slutet av utförslöpan höll det på att gå illa då jag efter en 180 graders sväng stod mitt emot en giganthund. Ungefär som en schäfer, men större. Den valde dessutom att följa efter en bit. Lite olustigt.

Väl nere vid kusten var det åter lika varmt som när jag började dagen. Rejält med medvind. Inga problem att på platten ligga över 50 km/h med låga watt och låg puls. Nu har jag dålig utväxling, som gör det svårt att komma upp i riktigt höga farter. Men på 300 watt gick det ca 65 km/h.

Medvind i mer än 30 km och sedan lite böljande innan jag var tillbaka i Maspalomas. Nu hade rundan gått lite fortare än planerat, så jag tog en extra tur på 35 minuter innan jag rullade tillbaka.

Det blev verkligen en runda med variation. Först ca 2,5 timmar med i snitt 281 watt och 141 i puls, där sista delen uppför gick hårdare. Fina vägar, perfekt väder mm. Ja, förutom på slutet av klättringen då.

Sedan 40 minuter utför då jag höll på att blåsa bort och frysa ihjäl. Snitteffekten på 37, visar att benen fick vila rejält. sedan just under två timmar där det gick ganska så gemytligt, på distanseffekt.

Några tusen höjdmeter klättrades i första halvan av cyklingen och sedan inte mycket mer.

Totalt blev det 5 timmar och 120 km. Den normaliserade effekten som ungefär på alla övriga rundor (254 watt eller ca 3 w/kg). Rundan kändes bra, även om låren började bli lite trötta mot slutet. Har ju blivit en del cyklande i veckan.

Väl tillbaka blev det lite kaffe och en macka. När jag duschat var det så dags för en tidig middag.