Kompiskampen eller 20 minuter med förvånansvärt bra tryck, och ett kalas

Det har varit lite förkylt i familjen och i söndags blev även jag tagen och fick halsont mm. Det kändes inget vidare på söndag kväll och natt och måndagen var inte heller vad jag önskade. Förvånansvärt nog blev det lite bättre redan under tisdagen, även om det inte var tillräckligt bra för att genomföra den planerade träningen.

I dag var det inplanerat två intervallpass. Det första ströks, då det inte kändes som att kropp och knopp var redo.

Sedan var det dags för kalas. Sonen fyller tio år idag. I morse firades sonen av mamma och pappa och i kväll av större delen av släkten. Melvin var riktigt glad och nöjd med sin födelsedag. När han skulle sova ville han inte att dagen skulle ta slut. Han ville fylla år alla dagar.

Efter att gästerna åkt funderade jag en stund på om jag var tillräckligt fräsch för någon träning i dag. Just före nio bestämde jag mig för att göra ett försök.

På träningsprogrammet stod det intervaller. Jag tänkte att jag rullar igång och ser om det är möjligt. Efter lite uppvärmning tryckte jag på lite för att se hur kropp och puls svarade och det verkade helt okej. Jag bestämde mig då för att ändå köra på. Det var ju inte värre än att jag avslutade om kroppen sa stopp.

Den ursprungliga planen som jag gjort upp för länge sedan sa att det skulle bli ett test på 20 minuter och se hur mycket watt det gick att prestera. Jag bestämde mig för att börja rulla och kändes det bra skulle jag köra på, i andra hand köra fyror och i tredje hand ta ett lugnare pass.

Självförtroendet var väl inte på topp så jag hade en plan på 340 watt. Jag trampade på och hamnade lite över dessa watt, och det kändes förvånansvärt bra. Efter fem minuter låg jag på 355 watt. Då bestämde jag mig för att rulla på fem minuter till och det blev med samma intensitet. Sedan började det bli lite tuffare. Inte för andningen utan för benen. Det är helt klart så att den träning jag kört hittills har gjort mitt syreupptag starkare än mina ben. Jag fick därför lägga mig på högre kadens än vad jag brukar för att inte benen skulle surna. Det ledde då till högre puls. Vid min normala kadens, blev benen helt enkelt för trötta.

När jag summerade hela tjugan hade jag ett snitt på 99 i kadens. Effektivast brukar jag vara kring 94 i kadens. Snittpulsen landade på 91%, vilket indikerar att jag inte gav mitt absoluta max under hela tjugan då jag i dessa fall brukar ligga på ca 94-95% av maxpuls.

Hur som helst blev den tredje femman sämre och jag tänkte att 15 minuter kanske räcker. När den var över visade den 350 watt. Nu var det bara fem minuter kvar, så då var det lika bra att rulla på för att få ett riktvärde inför fortsatt träning. När det var tre minuter kvar höjde jag till ca 375 watt och det gav 364 watt på sista femman.

Jag är förvånad att resultatet blev så pass bra. Jag har inte kört intervaller på ett bra tag. Jag har varit sjuk i några dagar och trodde att jag inte var tillbaka, jag laddade inte för en maxprestation och jag hade inte ställt in mitt tävlingsmode där jag kan pressa mig absolut till max.

Trots detta och att det bara är december blev det alltså ett snitt på 356 watt under mina tjugo minuter. I rubriken står det kompiskampen, men det var mest för att ni skulle veta vilken typ av träning det handlade om. Planerar inte att vara med, då jag nu inte tänker göra detta test igen på ett tag.

Från och med i går och närmare tre veckor står det hårdkörning i träningsdagboken. Det innebär att morgondagen ska fyllas av intervaller. Vi får se hur kroppen reagerar av dagens insats och självklart hoppas jag på att förkylningen inte genomför ett återtåg.

Att minnas den du saknar

Den 2 juli 2014 dog vår dotter Tova. Sedan dess har vi haft många bra dagar, men också många väldigt tunga och känslosamma tillfällen och dagar.

Vi saknar och känner sorg, och samtidigt försöker vi fortsätta leva för Tovas och övriga familjens skull.

Tova koncentrerad i vardagsrumssoffan

När har du sörjt klart? När är det inte jobbigt längre? När ska allt vara som vanligt?

Denna typ av frågor kan jag känna att jag ställer mig själv ibland, och framför allt märker jag att andra funderar. Jag har ännu inga svar, förutom att jag tror att det aldrig blir som vanligt. Vad det nu betyder?

Jag kommer alltid sakna Tova och att hon lämnade oss kommer alltid att prägla mig. Sedan betyder inte det att det inte kommer att finnas ljusa stunder, att jag kan känna motivation och att jag kan se framåt. Det betyder istället att jag kommer att minnas dig Tova för alltid och ibland skapar minnena glädje och andra gånger saknad och sorg.

Idag träffade jag en bekant på ICA som jag inte pratat med sedan Tova dag. Hon sa: "Vad tråkigt med det som hände, men det måste ändå ha varit skönt". Ja, Tova hade ett handikapp och visst hade hon det många gånger tufft och det påverkade oss. Men hon var vårt barn. Ett barn och en storasyster vi älskade och älskar. Hur tufft det än var är det aldrig skönt när ett barn dör från mamma, pappa och lillebror.

Tova med lillebror samma månad som Melvin fötts

Förra veckan bestämde vi att från denna vecka och framöver ha en särskild kväll varje vecka som vi ägnar särskilt åt Tova. Det har varit svårt att vi alla tre ska kunna prata om det jobbiga och svåra tillsammans, men nu 17 månader senare tror vi det är möjligt.

Det innebär att från idag och ett tag framöver är måndagskvällarna - vår Tovadag. För att hitta ett bra sätt att närma sig detta bestämde vi oss för att utgå från "Min minnesbok" som Melvin fick i samband med att Tova dog. Vi tittade också på många bilder av vår söta Tovlov.

När vi började hämtade Melvin bilderna från Tovas och Melvins dop som vi ramat in och där jag skrivit in texterna till de sånger jag skrev till barnen i samband med deras dop.

Minnesboken Melvin ska göra till sitt minne och bilder med sångtexter i bakgrunden

Sedan pratade vi, skrev vi och tittade på bilder. Vi började från när Tova var liten och orkade titta något år framåt, innan vi tog paus och bestämde oss för att fortsätta nästa vecka. Det blev en jobbigt och känslosamt, men fin stund nu i kväll. Jag hoppas och tror att vi alla tre vill och orkar fortsätta nästa måndag.

Vad gäller träning blev det inget i kväll. Utifrån att vi nu har Tovadag på måndagar har jag nu planerat om och lägger måndagar som vilodag istället och gör om i planeringen. Sedan har jag ont i halsen i dag, så det hade hur som helst inte blivit någon träning idag.

Tova på bushumör. Så pass att det blev oskärpa. Men enligt mig så söt så bilden fick vara med ändå.

I kväll har vi alltså pratat om Tova, tittat på bilder och sedan avslutat med mys framför tv:n. I morgon är tanken att starta den första tuffa träningsveckan av tre. Det troliga är att förkylningen sätter stopp för det. Vi får se när jag kan rulla igång.

Svetten ska aldrig torka!

För att ha en god möjlighet att få till en bra cykelsäsong gäller det att få till kontinuitet i försäsongsträningen. Det kan ske på olika sätt, men i år har jag beslutat att det mesta kommer att ske på trainer eller på träningsläger utomlands. Det blir alltså ingen spinning som jag körde i fjol, och utomhuscykling försöker jag få in, men av olika skäl blir det mer av en bonus.

Sedan försäsongen började i inledningen av oktober har träningen fungerat exakt som jag önskat. Det innebär att jag har kunnat träna som jag velat och planerat. Det hör inte till vanligheterna.

Hur statusen ligger till är dock ganska osäkert då jag valt att i första hand fokusera på träningen och mina mål och inte en massa tester. Sedan är det också så att mina resultat från fjolårets trainersäsong inte går att jämföra med årets då jag i år mäter watt med Stages Power Meter och i fjol använde den trainer jag hade då. Det jag kan göra är att relatera mina nivåer inomhus till den utomhussäsong som var då jag använder samma wattmätare ute som inne.

Men jag har alltså hittills lyckats träna på kontinuerligt, med kvalité och enligt planerad omfattning. En avstämning kommer att göras kring jul, och då får vi se hur jag ligger till.

Att spegla sin cykel i svett är inte helt fräscht!?

Så länge det håller i sig med att få träna kontinuerligt ska inte svetten torka. Ja, det är alltså så att jag svettas en hel del och det hamnar på min trainermatta och hittills har det aldrig helt torkat ut på de 10 veckor jag kört på. Målet är att det fortsätter så.

Lite tufft tycker jag det ändå var att få till denna effekt. 

Jag tycker att jag fick till några roliga bilder med att spegla min trainer och cykel i den svett som ligger på träningsmattan. Katten sa att det var äckligt och att hon blev spyfärdig när jag visade bilden.

Om du börjar må dåligt nu, blunda och välj en annan sida. Du är dock välkommen tillbaka. Nästa inlägg med bilder kommer inte vara lika utmanande, och för vissa motbjudande.

Denna vecka har varit en lugn vecka intensitetsmässigt, men däremot har det blivit en hel del tid. Det innebär sammantaget att jag bedömer den som en medelvecka.

Just i dag blev det cykling med skidstafetterna på tv:n. Totalt nästan tre timmar i 70% av maxpuls. Riktigt lugnt och kontrollerat alltså. Total träningsmängd denna vecka blev 13 timmar och 8 minuter varav ca 6 timmar på MAF-intensitet och drygt 7 timmar på ca 70% av maxpuls. Inga inslag av hårdkörning på hela veckan.

Nästa vecka är tänkt att bli en hård vecka. Det blir klart färre träningstimmar, men mycket intervaller. Allt hänger dock på att jag håller mig frisk. Här är det förkylning hos två och hos den tredje är det förkylningskänningar. Den tredje hoppas dock hålla sig frisk. Vi får se hur det blir med det.

Hur som helst börjar vi dock med en vilodag i morgon, med målet att starta igång med intervaller på tisdag.