Att minnas den du saknar

Den 2 juli 2014 dog vår dotter Tova. Sedan dess har vi haft många bra dagar, men också många väldigt tunga och känslosamma tillfällen och dagar.

Vi saknar och känner sorg, och samtidigt försöker vi fortsätta leva för Tovas och övriga familjens skull.

Tova koncentrerad i vardagsrumssoffan

När har du sörjt klart? När är det inte jobbigt längre? När ska allt vara som vanligt?

Denna typ av frågor kan jag känna att jag ställer mig själv ibland, och framför allt märker jag att andra funderar. Jag har ännu inga svar, förutom att jag tror att det aldrig blir som vanligt. Vad det nu betyder?

Jag kommer alltid sakna Tova och att hon lämnade oss kommer alltid att prägla mig. Sedan betyder inte det att det inte kommer att finnas ljusa stunder, att jag kan känna motivation och att jag kan se framåt. Det betyder istället att jag kommer att minnas dig Tova för alltid och ibland skapar minnena glädje och andra gånger saknad och sorg.

Idag träffade jag en bekant på ICA som jag inte pratat med sedan Tova dag. Hon sa: "Vad tråkigt med det som hände, men det måste ändå ha varit skönt". Ja, Tova hade ett handikapp och visst hade hon det många gånger tufft och det påverkade oss. Men hon var vårt barn. Ett barn och en storasyster vi älskade och älskar. Hur tufft det än var är det aldrig skönt när ett barn dör från mamma, pappa och lillebror.

Tova med lillebror samma månad som Melvin fötts

Förra veckan bestämde vi att från denna vecka och framöver ha en särskild kväll varje vecka som vi ägnar särskilt åt Tova. Det har varit svårt att vi alla tre ska kunna prata om det jobbiga och svåra tillsammans, men nu 17 månader senare tror vi det är möjligt.

Det innebär att från idag och ett tag framöver är måndagskvällarna - vår Tovadag. För att hitta ett bra sätt att närma sig detta bestämde vi oss för att utgå från "Min minnesbok" som Melvin fick i samband med att Tova dog. Vi tittade också på många bilder av vår söta Tovlov.

När vi började hämtade Melvin bilderna från Tovas och Melvins dop som vi ramat in och där jag skrivit in texterna till de sånger jag skrev till barnen i samband med deras dop.

Minnesboken Melvin ska göra till sitt minne och bilder med sångtexter i bakgrunden

Sedan pratade vi, skrev vi och tittade på bilder. Vi började från när Tova var liten och orkade titta något år framåt, innan vi tog paus och bestämde oss för att fortsätta nästa vecka. Det blev en jobbigt och känslosamt, men fin stund nu i kväll. Jag hoppas och tror att vi alla tre vill och orkar fortsätta nästa måndag.

Vad gäller träning blev det inget i kväll. Utifrån att vi nu har Tovadag på måndagar har jag nu planerat om och lägger måndagar som vilodag istället och gör om i planeringen. Sedan har jag ont i halsen i dag, så det hade hur som helst inte blivit någon träning idag.

Tova på bushumör. Så pass att det blev oskärpa. Men enligt mig så söt så bilden fick vara med ändå.

I kväll har vi alltså pratat om Tova, tittat på bilder och sedan avslutat med mys framför tv:n. I morgon är tanken att starta den första tuffa träningsveckan av tre. Det troliga är att förkylningen sätter stopp för det. Vi får se när jag kan rulla igång.