Gran Canaria, dag 9 - Bättre än väntat och hårt utför

Igår kväll var jag ytterst osäker på hur det skulle se ut idag. Väldigt mycket träning under tiden här på Gran Canaria och de senaste två dagarna dessutom mycket hårt, respektive hårt.

I morse  när jag vaknade var dessutom första gången som min klocka berättade för mig att min "Nightly Recharge" bara varit sådär. Den går från mycket dålig till mycket bra. Så detta var i nedre delen, men det kan bli sämre....

Precis som igår var det samling 09.30 för gemensam cykling. Jag bestämde mig för att åka dit och höra hur alla tänkte cykla och beroende på det och kroppen bestämma mig för hur dagen skulle se ut.

Väl på plats var det i stort sett samma cyklister som igår, förutom att vi nu hade lite Umeåbor på plats. Martin Gunhaga, Erik From och Tom Pietilä hade anlänt till ön. Trevligt.

Ja, planen blev att cykla efter kusten, och uppför Soria. Därefter skulle några köra Valley of tears och andra upp till Ayacata. För egen del behöver min kropp läka ett år till innan jag kan köra Valley of tears då axeln ännu inte klarar att jag står upp och bänder när det är riktigt brant, vilket Valley of tears verkligen är. Men alternativet att köra lite mindre höjdmeter lät bra.

Vi rullade iväg i bra fart och det bara svischade så var vi inne i klättringen upp till Soria. Gruppen höll ihop, förutom att några släppte. Det kändes förvånansvärt bra i kroppen och trots 332 watt i snitt var jag aldrig i pulszon fem.

Vi väntade in resten och fortsatte klättringen in till Mogánbacken, och åkte därefter åt olika håll. Jag tog sällskap med Calle Friberg, Eva Lindskog, Lisa Nordén, Rickard (kan inte efternamnet) och Kjell Friberg. Vi höll ihop resten av rundan inklusive ett trevligt fika i Santa Lucia.

Kroppen kändes bra hela dagen när vi klättrade. Utför är det som vanligt så att jag får bita i då de andra är skickligare tekniskt och är även mer offensiva. Själv är jag lite försiktig. Ännu mer efter olyckan. Trots ett snitt på ca 46 km/h utför inklusive svängar och serpentiner fick jag verkligen mata på där det var mer lättåkt för att gå med. De övriga upplevde säkert att det gick ganska lugnt.

Tillbaka efter rundan hade vi bara kört 4 timmar och min plan var fem timmar. Jag åkte därför själv efter kusten. Fantastiskt fin medvind. Passade perfekt för lite intervaller. Bra tryck uppför i varje klättring och så här fort har jag aldrig åkt denna sträcka. Det visade sig att det har nästan ingen gjort om man tittar på Strava. Tänk vad mycket medvind och hårt tryck i pedalerna kan göra. Vände efter ca 25 minuter och cyklade lugnare hemåt. Dessutom i stark motvind.

Det kanske var dumt att avsluta med intervaller idag, men jag kunde inte låta bli på den trevliga vägen och med vinden i ryggen.

Så bilderna från idag i random ordning.

Jag, Calle Friberg, Lisa Nordén, Eva Lindskog och Rickard.

Samling innan uppdelning

Richard

Erik From uppför Soria

Eva Lindskog och Martin Gunhaga

Erik From och Martin Gunhaga

   

Tom Pietilä uppför Soria

Gran Canaria, dag 7 - Intervaller i bergen

Jag har tränat, men kanske ändå inte. Ja, jag återkommer till detta.

Hur som helst blev det 25-26 timmars träning de första fem dagarna här på ön. För att få kvalité i resten beslutade jag mig för att ställa undan cykeln under gårdagen. Den enda träningen fick bli drygt två timmars snabb promenad i mjuk sand. Det brukar jag köra varje år här på ön och det har visat sig bra för kroppen, såväl för småmusklerna som för återhämtningen.

Efter en vilodag var jag nyfiken på hur kroppen skulle kännas. Jag bestämde mig för att cykla själv för att helt kunna styra intensiteten. Skulle det kännas bra stod det intervaller på dagordningen. Första och enda passet på resan där fokuset skulle vara för just detta.

Risken var förstås att all träning senaste veckan skulle innebära att jag var seg, men till min glädje kände jag mig rapp idag. Perfekt. Underligt hur kroppen fungerar.

Jag rullade så efter kusten mot Soriaklättringen. Det blev några intensiva delar på vägen då det alltid är kul när kroppen svarar.

Så framme i klättringen som är 5,6 km lång och med en snittlutning på 8%. Min tanke var att köra första intervallen för dagen, hårt men inte max. Då benen kändes bra borde 360 watt vara lämpligt? Om jag fixade det skulle det bli en intervall på 20 minuter. Inte snabbare, då jag har lite extra kilon att bära på denna resa i jämförelse med tidigare resor.

Vid absolut toppform och innan skadan har jag kört uppför Soria med ett snitt på 397 watt. Nu är jag nog 20 watt svagare. Skulle benen vara med så väntade alltså en mycket hård intervall, men inte riktigt max.

Iväg uppför och det kändes faktiskt riktigt kontrollerat och pulsen höll sig under pulszon 5. Efter ca 12 minuter spräckte jag vallen och låg nu i pulszon 5. Precis som planerat och snitteffekten på 361 watt.

Jag höll i samma effekt hela vägen upp och utan att öka något på slutet, och landade på 361 watt och en NP på lite över 370 watt. Kom upp på 20.01, så min uträknade tid stämde nästan exakt.

Vidare klättring nu upp mot Moganbacken på ca 900 meters höjd. Fortsatt bra ben.

Framme i Mogánbacken så vände jag utför. Jag hade inte fått möjligheten att prova den klättringen på flera år, och genom att kustvägen är avgrävd är detta vägen att komma dit.

Väl nere väntade en längre klättring till Ayacata på ca 1300 höjdmeter. Nu väntade så min andra intervall. Aldrig under 280 watt och det blandades med VO2-intervaller på ca 390 watt. Det blev jobbigt i värmen, men ca 60 minuter senare var jag uppe.

Nu var det dags för den enda pausen på dagen då jag köpte vatten, kompletterad med en gel och en bar. I och med att jag inte kör energi i flaskorna utan bara mineraler var det ett bra tillskott, efter all hårdkörning. Det var ju också ca 3 timmars cykling kvar av dagen.

Nu var det dock lättare cykling under en längre tid då det bar utför via Santa Lucia. Det är helt klart den trevligaste utförslöpan på ön, så dagen fortsatte i dur.

Nästan nere tog jag en omväg med en extra klättring och nere tog jag halva klättringen igen upp mot Soria. Allt för att få ihop planerade intervaller och den träningstid som stod för dagen.

Mot slutet av dagens runda körde jag ytterligare en intervall som innebar att jag kom ikapp cyklisten framför mig, som med all säkerhet hade mycket sparat. Men med holländska landslagets dräkt kanske man inte gillar att bli ikappåkt? Hur som helst ökade han för att jag inte skulle köra förbi så sista delen av intervallen fick jag sällskap.

Framme vid hotellet efter 6 timmars cykling, 3000 höjdmeter och 160 km. 70 minuters cykling över FTP och 25 minuter i pulszon 5. Mycket nöjd och glad med att kroppen för första gången på länge hade alla växlar igång, när du då får fina vägar och toppenväder som bonus finns inte mycket att klaga på.

Jag tittade igenom all statistik i cykelklockan, och tur var det. Nu har jag i alla fall sett att jag tränat. För när jag laddade upp träningen försvann all statistik utom sträcka, tid och kaloriförbrukning. Irriterande. Jag vill ju ha alla mina pass loggade och med rätt statistik. Men inget att göra åt. Bara hoppas att det är en engångsföreteelse.

Nu får vi se om jag sänkt kroppen helt, eller om det går att få till cyklingen även de sista tre dagarna.
Min polar säger i alla fall att jag är extremt sliten, och ligger på för hög belastning. Då vet den inte att jag planerar för tre dagar till träning innan vila. Trainingpeaks säger också att jag borde vila. Jag hoppas dock få träna och sedan vila några dagar när jag kommer till Sverige.

Tolerans och ansträngning ska oftast ligga i närheten av varandra, vilket inte är fallet just nu.

I morgon har jag åter sällskap och det betyder att jag rullar iväg 09.15 och sedan får vi se hur dagen ser ut.

Gran Canaria, dag 1 - Soria med fel utväxling

Ja, då var jag på Gran Canaria. En ö jag brukat åka till två ggr/år för att cykla. Men nu var det länge sedan. Hösten 2018 valde jag att åka till Mallorca istället för till Gran Canaria och i januari 2019 kraschade jag illa på första cykeldagen. Så med andra ord är det två år (januari 2017) sedan jag senast var här och cyklade.

Igår var det resa och väckaren stod på 04.45 och 12 timmar senare var jag framme. Visst var jag orolig för resan då stillasittande och bärande av cykel och packning inte är optmalt för rygg och axel. Och nog kändes det av, men det gick ändå riktigt okej.

Idag var det så dags för första cykeldagen. Jag hade som plan att cykla minst 4 timmar, och att inte åka så långt bort från hotellet. Jag behövde helt enkelt känna av kroppen lite innan jag siktar högre.

Jag siktade mot Soria som är en trevlig klättring med fint underlag. Men först ca 15 km med böljande vägar där jag följde kusten åt väster från Playa del Ingles. Sedan inåt landet. Slakmota i ca 13 km med totalt ca 200 höjdmeter. Sedan in i klättringen.

Nu väntade ca 5 km med i snitt nästan 8%. Jag hade bestämt mig för att köra i MAF-intenstet. Dvs högsta puls som är just under den aeroba tröskeln. Det visade sig dock snabbt att det skulle haverera.

Jag hade en annan cykel än sist jag var här och utväxlingen var tuffare på denna. Hade jag inte kvällen innan bytt kassett bak från en 23:a hade jag nog knappt kommit upp. När jag dessutom är mycket tyngre än vanligt, så var det svårt att cykla så lugnt som den aeroba tröskeln kräver (den ligger på lite under 300 watt).

För att få till en bra kadens blev det istället en tröskelintervall. Under FTP, men hyfsat nära. Det blev en intervall på drygt 20 minuter och ganska jobbigt. Men det gick inte särskilt fort. Till viss del beroende på att jag har lite sämre form, men främst för att jag har extravikt att bära. Bortser jag från hastigheten kändes det ändå ganska okej.

Upp på toppen och sedan vidare in till Soria. Där var det något mycket underligt. För första gången på alla gånger jag varit uppe på Soria var inte Marta på plats. Det var stängt.

Rullade lugnt utför och vände längst ned för att köra upp till toppen en gång till med ungefär samma intensitet. Så utför igen med sikte Playa del Ingles.

När jag närmade mig Playa del Ingles blev det en bonusavstickare till Ayagaures. Ytterligare en ihållande slakmota på ca 11 km och en bit över 200 höjdmeter.

Överlag var det rolig cykling i dag och kroppen kändes ganska så okej. Mot slutet fick jag dock ont i axeln, vilket främst beror på allt bromsande utför. Lite klurigt då detta ändå var en av de rundor jag planerat med minst höjdmeter (totalt drygt 1600 hm idag). Men det får gå helt enkelt.

Idag avbröt jag dock efter drygt fyra timmar för att inte utmana ödet. Totalt fick jag ihop drygt 110 km.

Istället för mer cykling lade jag till drygt 2 timmars vandring i mjuk sand. Detta är något jag ofta gör när jag är utomlands och som visat sig vara bra för kroppen. Nu fick ju också axeln vila, så det var bra.

Benen känns lite trötta just nu, men i morgon hoppas jag på att de är som nya. Idag träffade inga "kändisar", vi får se om det blir några i morgon.

Gran Canaria - Maxning uppför Soriaklättringen och energibrist

Näst sista dagen här på ön.

Förmiddagen ägnades en hel del åt teknikstrul då jag hade en del jobb att göra, men uppkopplingen fungerade inte alls. En del frustration blev det, och jag hann inte följa med sonen, kusinerna och Katten på en promenad till öknen. Surt.

När jag väl fixat arbetet och de fortfarande inte var tillbaka rengjorde jag cykeln efter gårdagens regn- och smutsrunda. Den var rejält skitig och blev glad när jag skötte om den. Oljade också in kedjan, fyllde flaskor, och plockade fram cykelkläder.

Men innan cyklingen gick jag ned till stranden efter att ha fått ett SMS om lunch.

På eftermiddagen var båda mina systrar ute och red i bergen och Katarina hade peppat mig att ta en lång cykelrunda. Jag nöjde mig dock med ca 3 timmar.

Planen var precis som alla övriga dagar här på ön att köra mig trött.

Jag tog kustvägen mot väster och matade på hårt i alla stigningar. +400 watt varje klättring  där vardera tog mellan 40-90 sekunder. Efter 8-9 stycken började det bränna ganska så fint.

Efter någon dryg mil efter kusten svängde jag in mot landet och nu väntade en lång slakmota på ca 14 km innan jag var framme vid Soriaklättringen. 5,6 km och i snitt 8% lutning.

Soriaklättringen är väldigt fin och trevlig med många serpentiner och fin miljö. Dock är det en klättring som aldrig passat mig särskilt bra. Lite för brant på många ställen. 4 av kilometrarna är på 8% eller brantare och under närmare en kilometer snittar det 12%. Som brantast ca 15%.

Jag brukar ha svårt för att få till trycket i pedalerna och min vikt är inte heller till min fördel.

Jag hade ändå bestämt mig för att maxa uppför idag. Detta är ju en hårdkörningsresa, så då är det bara att ta tjuren vid hornen.

Det var förstås inte en självförtroendeboost att trampa i rejäl motvind de 14 km i slakmota fram till klättringen, då jag insåg att jag inte skulle ha hjälp av vinden uppför idag.

Ja, sedan var det ju en timmes cykling innan klättringen på 3,5 watt/kg i snitt.

Det var med viss bävan jag satte igång. Det var jobbigt. Riktigt jobbigt. Dessutom var det motivationshämmande att på de öppna ytorna få vinden rakt i ansiktet. Jag hade hoppas kunna hålla lite högre effekt, men det såg ändå hyfsat okej ut. Så var jag då nästan uppe och jag spurtade sista biten. Bara för att inse att det inte var sista svängen utan ca en km kvar. Nu blev det jobbigt på riktigt. Inte optimalt med en spurt och en km kvar. Men jag matade i mål och pulsen peakade på drygt 95% av maxpuls.

Jag kommer aldrig att bli bland de allra snabbaste på denna klättring, men jag får vara nöjd med dagens tid. Motvind som ställde till det på vissa delar av klättringen, min tyngre cykel och full vattenflaska. Ändå personligt rekord och en respektabel tid för en gammal man som jag. I åldern
45-54 rullade jag in på 10 plats sedan Strava började mäta. 19.34 blev tiden och det kanske skulle finnas som allra mest 30 sekunder till med bättre vind, annan cykel mm. Troligen lite mindre, men absolut inte mer än så. Det är alltså långt till de allra snabbaste i denna klättring. 287 plats av de 13131 som reggat en tid är inte fullt så imponerande.

Snitteffekten landade på 363 watt. Hade siktat på ca 380 watt, men benen var nog lite för trötta och sedan har jag som sagt svårare att få tryck uppför när det är brant. Ja, sedan kanske jag helt enkelt inte har det tryck jag hoppas.

När jag nådde toppen rullade jag lugnt ned. Det var vatten på flera ställen och jag visste det var halt då jag slirat till uppför på flera ställen.

Sedan medelhårt ut till kusten. Efter kusten matade jag på bra ända till Maspalomas. Medvind och hårdkörning gjorde att det gick fort och jag insåg att jag skulle vara tillbaka på hotellet redan efter ca 140 minuters cykling.

Men har jag bestämt tre timmar, ska det vara tre timmar. Svängde därför vänster mot Ayauares och tog en mil slakmota innan jag åter vände utför och med riktning mot hotellet.

Nu började jag känna att det tog emot, vilket kanske inte var så underligt då jag laddat ur kroppen fyra dagar i rad och snitteffekten på denna runda landade på 263 watt under drygt 3 timmar. 20 korta intervaller och en maxtjuga gjorde ju också sitt.

Direkt efter cyklingen skulle vi på en gemensam middag alla fjorton på resan. Pappa ville bjuda oss alla och fira att min syster fyllt 40 år. Det blev en lång middag och jag valde nog mat med lite för lite energi i.

På väg hem från hotellet kände jag att det var energibrist i kroppen. Jag började faktiskt må ganska dåligt. Jag matade i mig lite onyttigheter när jag kom till rummet och satte mig för att ta det lugnt. Efter ett tag kändes det lite bättre. Nu ska jag ta lite kvarg och flingor, innan jag går i säng.. Hoppas jag snart är på banan igen. Planerar för en sista cykeltur på denna resa i morgon förmiddag, så jag hoppas kroppen vill vara med då. Blir nog inga maxningsförsök i morgon.

Du som väntar på fina bilder från dagen får tyvärr vänta. Min kamera gick sönder under dagens runda. Den bara slutade fungera helt tvärt. Bara att köpa nytt alltså.

Gran Canaria - Maxat i 7 timmar och 364 watt räckte inte långt.

Dag två på ön, och fortfarande tveksamt väder uppe i bergen. Dessutom lite rasade vägar här och där. Med det upplägget minskar alternativen för cykling ganska drastiskt. Men jag är ju här för att träna och det fungerar ju även om det inte blir lika fina vägar som om du kan ta dig upp i bergen. Dessutom får du nöta samma väg flera gånger, men än så länge ska jag inte klaga. Men förhoppningsvis blir det bättre väder längre fram i veckan. Tur dock, att vädret ofta ändå är okej vid kusten när det är dåligt i bergen.

I slakmotan mot Soria

Precis som i går cyklade jag med Peter Karlsson från Valhall CK och idag även med Christoffer Nilsson från Specialized Concept Store. Båda två är väldigt starka på tempo, och Christoffer vann SM i somras. Sedan kryddades det med ett flertal andra starka cyklister där de flesta var från Specialized och Cykelcity.

Alla utom jag hade sin sista cykeldag och flera hade väldigt bråttom till en början. De ville nog helt enkelt köra ur kroppen sista dagen.

Precis som igår handlade det om ca 25 km cykling och sedan var det dags för att ta sig upp för Soriaklättringen. Ca 8% i 5,5 km. 

Peter hade bråttom att nå toppen. Synd på motvinden som förstörde en riktigt bra tid.

För egen del hade jag inte tänkt gå på för hårt i klättringen då jag skulle cykla länge idag och dessutom har jag sex dagar kvar av resan efter dagens cykling. När jag sedan dessutom var tyngre än de andra cyklisterna som verkade vara taggade för maxningar så insåg jag att jag skulle bli långt efter.

Det matas på uppför Soria

Några rullade iväg och sedan gjorde jag detsamma. Jag tog det ganska lugnt till en början och snabbt kom Peter och två andra ikapp mig. Jag tänkte att jag tar rygg tills jag närmar mig pulszon 5 och sedan tar jag ett lugnare tempo.

Det innebar 5 minuter på 392 watt innan jag nådde pulszon fem och jag sänkte intensiteten. Sedan låg jag på ca 86-87% av maxpuls i 16 minuter. Sammantaget blev det 21 minuter på i snitt 364 watt vilket jag tycker var helt okej i och med att jag inte maxade eller gick upp i pulszon fem.

De flesta som maxade var snabbare än så, men det var ingen bra dag att maxa om det handlade om att få en bra tid. Det var nämligen rejäl motvind hela vägen upp och jag gissar att det tog 75-90 sekunder längre än vad det gjort med bättre vindar.

Ja, hur som helst är det inte lätt att hålla igen lite när övriga går stenhårt. Men jag lyckades besinna mig, vilket var bra. Sedan var det förstås ändå ingen lek uppför.

Hur som helst är detta ingen backe jag skulle vara supersnabb i även om jag maxade. Är helt enkelt alldeles för tung för en så pass kraftig lutning.

På toppen fick vi vända, då vädret inte var great. Utför igen och tillbaka till Maspalomas med tanken att åka till Santa Lucia. I Maspalomas insåg vi att vi åkte mot ovädret. Det ledde till att gruppen splittrades och de flesta siktade på fika. Endast jag, Peter och en till cyklist fortsatte tillsammans, men nu åter mot Mogan.

Efter ett tag vände den tredje cyklisten och nu var det bara jag och Peter, precis som igår.

Jag och Peter lugnt efter kusten

Vi rullade till avspärrningarna innan Puerto de Mogan och valde i dag att inte bryta mot lagen utan vände där och cyklade tillbaka. Peter kände sig nu nöjd, och det kan jag förstå efter 10 dagar gedigen cykling.

Själv vände jag tillbaka till hotellet. Åt lite och fyllde på vatten. Sedan tog jag det lugnt en stund innan jag gav mig ut igen.

Planen var nu att cykla fram till där klättringen mot Soria börjar, och sedan tillbaka. Jag hade också en tanke om att köra MAF i slakmotan mot Soria. Så i motvinden blev det 30 minuter på just under 300 watt och MAF-puls (140). Positivt med så pass bra effekt då jag redan cyklat 4,5 timmar. Då brukar det inte gå att få till den effekten och fortfarande ligga i pulszon 3.

När jag vände hade jag rejäl medvind, och med bara kring 220 watt i snitt utför och inte i fartställning gick det närmare 50 km/h hela vägen tillbaka till kustvägen. Blåste bra alltså.

Framme vid kustvägen och sedan tillbaka till Maspalomas. När jag väl var där insåg jag att det fortfarande saknades tid innan jag cyklat 6 timmar vilket var målet idag. Det innebar att jag cyklade vidare en stund.

Vädret vid kusten var fint i dag. Även om det blåste storm.

Väl i mål kunde jag konstatera att det blev en bit över 6 timmar, varav 4 timmar i sällskap och 2 timmar själv. Kring 170 km och ca 2200 höjdmeter. Så totalt just under 12 timmar, 320 km och 4700 höjdmeter på två dagar.

Peter skrev att det var två lugna dagar. Han är dock riktigt stark och lätt. Jag tänker att för mig har det inte riktigt varit så lugnt.

Normaliserad effekt för dessa tolv timmar landar på 259, och nästan 3 timmar har legat över 300 watt (av dessa har 68 minuter legat över 350 watt).

TSS på 697 för dessa två dagar. Ja, ni som vet vad TSS är inser att det har tagit lite då. För er som inte vet kan du som mest få 100 TSS per timme vilket då innebär att du kör max en hel timme. Dessa två dagar har alltså tagit motsvarande om jag maxat i 7 timmar. En snittvecka landar jag på kring 650 TSS.

Blir intressant att se hur kroppen känns i morgon. Ska nu masa mig iväg för lite middag. 

Nedan ser du dagens tur. Men sträckan är längre än vad som syns då vi cyklade fram och tillbaka på samma vägar.

Gran Canaria - Ras, Inte så lugnt för mig och Stockholmscyklister

Idag var det dags för första riktiga cykeldagen här på ön. Jag hade haft lite kontakt med olika cyklister och det slutade med att jag kom överens om att cykla med Peter Karlsson från Valhall CK och en del andra cyklister.

Vi skulle träffas vid macken i rondellen på väg ut ur Maspalomas. Jag hade ingen aning vilka som skulle vara med, men det fylldes på allt eftersom och till slut var vi drygt 10 stycken som gav oss av.

De enda i gruppen jag kände till var Peter och Carl-Johan Paulin som är här på cykelresa med sitt Cycling Adventure. Några från den resan var med och sedan var vi några bonuscyklister.

Vädret såg inte lovande ut i dag, men vi bestämde oss för att ta slakmotan mot stigningen upp mot Soria och sedan upp för Soria. En klättring på ca 5,5 km med en snittlutning på ca 8%.

Men först hade vi cyklat någon mil efter kusten och slakmotan är ca 15 km fram till klättringen.

Jag var lite orolig att jag skulle behöva gå på max, vilket inte var planen så här dag ett. Det är ju bra att ha kvar lite kräm för kommande sju dagar.

När backen väl började tog de flesta det lite lugnt då vi trodde vi skulle stanna innan backen. Så var det inte. I stället rullade två cyklister vidare. Jag matade på för att gå ikapp och även Peter gick i kapp. Vi blev då 4 cyklister längst fram och vi rullade på riktigt hyfsat.

Efter ett tag släppte de andra två cyklisterna och jag och Peter rullade vidare.

Vi pratade hela vägen upp, men för det gick det inte jättelugnt. Eller kanske ska jag säga att för mig gick det inte superlugnt.

Med tanke på mina extrakilon i relation till honom och att jag har min tyngre cykel på resan vägde jag ca 13 kg mer. Det innebar att i denna och de andra klättringarna med lite lutning behövde jag lägga in ca 70 watt mer än Peter. Peter är ju riktigt stark, så belastningen blev väldigt olika.

I Soria blev det det ett snitt på 345 watt första 17 minuterna och sedan väldigt lugnt på slutet. Därför landade det bara på 333 watt. Inte max på något sätt, men inte heller lugnt. Gick lite långsammare än insatt watt, då vi hade motvind hela slakmotan och sedan även i klättringen. Men i dag var inte tiden viktig.

Väl uppe insåg vi att vädret inte tillät fortsatt cykling. Vi rullade ned och tog en kort paus på botten för att vänta in alla.

Vi bestämde oss för att ta kustvägen mot Puerto de Mogan. Vi var nu nere på sex cyklister då vissa tog andra vägar och några åkte tillbaka.

Vi rullade på och vid kusten var vädret bra.

Vad som är problematiskt är att ön håller på att gå sönder. Redan i fjol gick det inte längre att köra hela västkusten då det rasat där.

Nu har det också rasat efter kusten just innan Puerto de Mogan och häromdagen var det ytterligare ett ras uppe vid Tauropass (vet inte riktigt vart). Inte alls bra, med alla dessa ras. Det var ju ganska begränsat sedan tidigare med vägar, och nu blev det ännu sämre.

Vägen är avstängd efter kusten, men cyklister och gångare verkar bryta mot detta. Det gjorde vi också. Vi fick åka förbi en hel del stängsel och sedan promenera vid själva raset.

Framme i Puerto de Mogan valde alla utom Peter och jag att ta ett fika. Vi cyklade istället till Mogan och vände när det blev dåligt väder. Tillbaka och sedan kustvägen hela vägen tillbaka till Maspalomas.

Här valde vi att ta ett varv runt Mont Leon. Alltså ytterligare en stigning och totalt blev det ca 2500  höjdmeter i dag och drygt 150 km. Strava överdrev som vanligt och uppgav över 5000 höjdmeter. Så ni som bygger era höjdmetrar endast på vad Strava säger får fel uppfattning i de flesta lägen.

Jag lägger 5 timmar och 40 minuter till träningsdagboken.

Ja, det var för övrigt fint på toppen av Mont Leon. Vi rullade utför den branta stigningen och sedan slakmotan tillbaka till Maspalomas.  Vi var dock inte riktigt nöjda utan ville ha lite mer tid och rullade tillbaka uppför slakmotan och sedan full fart utför. Sedan var vi nöjda.

Ja, det blev alltså en gedigen dag. Peter säger att han ska köra lika lugnt i morgon. Ja, för mig är det ju förstås inte så lugnt.

Det blev 38 minuter mellan 350 och 700 watt, ytterligare 47 minuter på 300-349 watt och 60 minuter på 250-299 watt. Sedan gick resten lugnare. Men en normaliserad effekt under 5,5 timmar på 3,25 w/kg är inte superlugnt i alla fall. 

Vi hade en väldigt trevlig runda idag med bra cykling och trevliga snack.

Jag rullar alltså även i morgon med Peter och några till cyklister. Om det går är planen att ta sig upp i bergen. Vi får se hur pigga benen är och hur de reagerar på lättviktarnas så kallade lugna cykling.