Gran Canaria - Tung mat, språkförbistring, campingproblem och ny väg

Enligt mitt planerade upplägg var det vila igår och sedan avsluta med tre träningsdagar innan jag åter kommer hem till det kalla norr.

Idag blev det ett distanspass som var tänkt att bli lugnt. Här på Gran Canaria är det dock inte helt lätt att designa lugna rundor. Det är allt för kuperat och blåsigt för att du ska nå någon större framgång.

Jag gjorde i alla fall mitt bästa och tänkte att jag cyklar österut och en likartad väg tillbaka. Med andra ord en tråkig runda om du tittar på väg och miljö. Det brukar ofta vara storm emot, men jag hade läst på nätet att det inte skulle blåsa så mycket.

Jag kan säga att nätet hade fel. Det blåste på rejält. Trots att det är platt eller slakmota var det inte lätt att få upp någon fart, även när jag tryckte på lite. Då jag dessutom inte skulle trycka på blev det en utmaning. Jag låg och pendlade mellan 15-20 km/h beroende på om det var helt slätt eller lite motlut. Wattmätaren visade ca 240 watt. För er som har koll på watt vet ni att det var rejäl motvind. Ni andra vet det också nu, för jag skrev det just...

Hur som helt var jag less på motvinden och den tråkiga vägen när jag kom till El doctoral och svängde uppåt i byn och tänkte att jag skulle prova att först cykla GC-65 som är vägen vi brukar komma om vi susar utför från Santa Lucia. Sedan var planen att prova en ny väg. Det innebar att svänga höger in på GC-551 mot Ingenio, istället för vänster som leder upp till Santa Lucia.

Inte fel att få cykla så här när det är bister vinterkyla i hemorten

Så gjorde jag också, och det innebar en del klättring innan jag fick svänga höger in på min nya väg som jag aldrig tidigare cyklat. Beläggningen var lite ojämn, men naturen var fantastiskt fin. Det var också böljande cykling som jag gillar.

Vackert väder och som vanligt fina vyer

Så börjar jag känna igen mig. Har jag inte cyklat här förut? Tror inte det. Fortsatte ytterligare ett tag. Så ser jag helt plötsligt en pil upp till vänster där det står camping. Jag har varit här förut. Det var länge sedan, kanske 2012. Det var i alla fall med bror.

Ja, pilen är till höger. Jag vet. Men bilden togs sedan jag vänt och bestämt mig för att klättra upp och titta.

Vi brukar diskutera hur någon vill campa där. I obygden på 400 meters höjd. Inte nog med det. Det är en vindlande väg upp till campingen. Dessutom är det en extremt brant väg. Där skulle jag aldrig våga köra upp med min husvagn. Det skulle med säkerhet leda till en säker katastrof.

Jag cyklade vidare, men så ändrar jag mig och vänder. Varför inte se hur det ser ut. Sagt och gjort, jag tar åter vägen mot campingen.

50 höjdmeter ner till korsningen till höger nere i bild. Detta på 275 meter och en knicksig sväng på vägen. Vägen är bred som en bil ungefär. Camping här till sommaren någon? Trodde inte det.

Det är brant vill jag lova. Den första biten på 275 meter är det ett snitt på 18% och väldigt smalt. Dessutom skarpa svängar. Men upp kommer jag med cykeln. Det hade jag inte gjort med bil och husvagn.

Efter att avverkat det brantaste fortsätter det uppåt i ytterligare någon kilometer. Sedan är den där - Campingen. Den är trestjärnig. Den ser katastrofal ut. I Sverige hade den inte ens varit enstjärnig och du skulle få betalt för att bo där.

Campingreceptionen som ledde in till ca 4 husvagnar som sett sina bästa dagar.

Hur som helst roligt att se. Rullar ned igen och fortsätter mot Ingenio. Vägen är fortsatt fin ända fram till staden, då jag också vänder söderut och får vinden i ryggen. Därefter väntar ett antal väldigt lätta kilometrar efter kusten. Efter El Doctoral ligger jag i ca 60 km/h utan att ha något tryck i pedalerna.

Framme i Playa del Ingles cyklar jag vidare mot mitt gamla hotell där jag bodde med familjen. Jag lämnade nämligen en plastpåse med grejer där i samband med min flytt av hotell och stress för att hinna med Team Norrbotten ut på en runda. Det var medvetet att lämna den, men då den inte hade några större värdesaker trodde jag den skulle vara kvar vid ett senare tillfälle. Men när jag kom tillbaka i torsdags var den borta. Jag skulle nu tillbaka för att kolla om den kommit tillrätta.

Vi kanske ska säga att första gången jag var där sa jag till receptionisten något i stil med "I have lost a plastic bag with shoes, a towel and some other stuff". Svaret blev då. Den finns i poolbaren. Jag gick dit och de kom med en plastpåse. Jag försökte förklara läget, men då kom det fram en börs. Jag tackade och gick tillbaka till receptionen för att förklara att de i poolbaren inte förstod. Kanske kunde receptionisten förklara tydligare så vi kunde hitta var mina grejer var undanstoppade? Receptionisten sa då: "Poolbar don´t have plastics? You go to the supermarket". Jag förstod då att även hon inte förstod mig. Till slut lyckades vi dock förstå varandra och hon inser att något är borta. Hon sa att jag skulle komma tillbaka, så skulle de se om den fanns någonstans.

Dagen efter var jag tillbaka och det var en ny personal i receptionen. När jag åter försökte förklara att jag tappat mina grejer blev svaret: "We have not. Go to Supermarket". Efter många om och men förstod hon att jag tappat något. Hon skrev upp det i en bok och ville också ha mitt telefonnummer. De skulle ringa om de hittade något.

I dag hade det gått ytterligare några dagar och jag tänkte, att jag kan åka dit och kolla en sista gång. Framme i receptionen ställde jag min fråga för tredje gången till en tredje person. Även hon svarade att plastpåsar fanns att köpa i deras Supermarket. När jag då tydligare sa att det var en borttappad påse med bland annat skor i frågade hon hur länge den varit borta. Jag sa 3-4 dagar. Hon skakade på huvudet och frågade varför jag väntat så länge med att komma dit. Den har ju hela tiden varit där. Underligt att du inte behövde den fortsatte hon med. Receptionisten öppnar en dörr och där är påsen. Jag tackade och åkte glad därifrån.

Sammantaget kan jag säga att språkförbistring kan ställa till det i bland.

Efter den extra lilla rundan, rullade jag tillbaka till hotellet för en sen lunch. Jag hade då cyklat i 3 timmar och 1000 höjdmeter på en runda som var planerad att vara platt. Så kan det gå.

Efter lunchen blev det sandträning i två timmar. Därefter gick jag på lite upptäcktsfärd på hotellet. Jag har egentligen inte sett något här förutom restaurangen. På taket fanns det ett fint soldäck och ett litet varmt bubbelbad. Sonen sa igår att han ville att jag skulle bada i dag och skicka en bild. Han vet att jag aldrig badar utan honom, så det var ett omöjligt uppdrag. Men nu hade jag chansen. Det var säkert närmare 40 grader i vattnet, så jag hoppade i. Jag låg där och slappade ett tag innan jag gick ned på hotellrummet för att slappa lite mer.

Med solen i ögonen, bubbel på kroppen och utsikt som heter duga

Vid åtta gick jag ned för att äta middag. De har en väg på första våningen utanför hissarna. För skojs skull vägde jag mig innan middagen. Middagen smakade bra. Kanske för bra. Vägde mig också innan jag åkte upp på rummet, Plus 2,1 kg!! Det var en tung middag det.

Nu är det dags att packa ihop och förbereda allt inför morgondagens cykling. Jag cyklar iväg till Maspalomas 08.45 för att möta upp Tom Pietälä och Erik From från Gimonäs CK för en gemensam långrunda i bergen. Det ska bli riktigt trevligt. Hoppas bara benen är med mig så pass att de inte behöver vänta på mig. De kommer med fräscha ben och mina är som ni förstår inte helt krispiga efter ett långt träningsläger som snart går mot sitt slut. Ja, det blir som det blir. Bara att kämpa på.

Den som läser får veta hur det gick.