Efter tre cykeldagar med totalt nästan 6000 höjdmeter var
det i dag läge att söka lite vägar utan så många backar. Ja, just det – sådana finns
det i stort sett inte på Gran Canaria.
Ja, jag gjorde hur som helst mitt bästa och tog den enda
vägen som är ganska så platt. Det innebar kustvägen mot öster. Det är faktiskt
också den enda riktigt fula och ganska tråkiga vägen, åtminstone åt ena hållet. Ja, ful är den åt båda hållen, men lite rolig när man kan köra fort.
Det blåser nästan
alltid rejält emot när man åker öster från Playa del Ingles, och det gjorde det
även i dag. Vill du cykla någonstans och känna dig dålig så är det ofta på denna
raka väg med konstant slakmota under flera mil, som målet nås.
Efter kustvägen ser det ut sådär. Dessutom har väldigt mycket blåst omkull/och/eller blåst sönder |
I dag var det riktig storm. Jag hade bestämt mig för att inte
gå över 70% av maxpuls i dag, för att få en lite lugnare dag, och då fick man
inte cykla fort kan jag lova. Lilla drevet fram i stort sett konstant!
Jag bestämde mig för att tänka att det var uppför, att jag
inte hade bråttom och att man inte måste ta i järnet på alla pass. Den mental träningen
fungerade i alla fall hyfsat.
Efter denna fula väg körde jag förbi en camping. Jag som gillar camping hade nog inte varit av samma uppfattning om jag campat här. Såg väldigt tveksam ut. En stjärna kanske.
Ja, så kan en camping se ut. |
I vanliga fall när man kör efter östkusten brukar vi svänga
upp i bergen vid El Doctoral, och vidare upp till Santa Lucia, men inte idag. I
dag gnetade jag vidare efter kusten ända bort till Carrizal, där vägen efter
kusten helt plötsligt vände inåt landet mot Ingenio. Jag hade att vända, eller
helt enkelt ta tjuren vid hornen och trampa inåt dvs uppåt.
Idag var det inte de fina vägarna jag trafikerade. |
Jag bestämde mig för att cykla till Ingenio och därefter
vända tillbaka till hotellet. Jag skulle ju hålla nere insatsen och antalet
höjdmeter. Det visade sig vara en hyfsad
backe, åtminstone om det varit i Sverige.
Den var 200 höjdmeter och en snittlutning på 6%. Men jag tog det lugnt, så det var inte särskilt krävande.
Från Igenio styrde jag kosan mot Agüimes. Nu var det utför
och kantvind - tänk storm. Det var inte lönt att trampa, utan jag fick luta
cykeln mot vinden och jag gissar att det var ungefär som när man är ute och
seglar. Ett misstag i detta läge, ja då är man verkligen ute och seglar.
Om du tittar uppe i palmerna förstår du vad jag menar med vind! |
Till slut framme i Agümies, en fin liten ort. Helt plötsligt
är vägen avspärrad. Det är en gigantisk marknad som stängt av min väg. Det blev
till att sicksacka på trottoarer och annat, men det går ju också.
En marknad, större. |
Väl ute på kustvägen bestämde jag mig för att se hur fort
jag kunde köra den mil som väntade, utan att ha någon större ansträngning.
Första fem kilometrarna var det i snitt 1,6% lutning utför och de andra fem
kilometrarna i snitt 1,5 km uppför. Snittfarten på milen blev 50.9 km/h och med en
intensitet på 74% av maxpuls. Ja, ni förstår att det blåste en del.
Det gick i ett nafs och så var jag framme vid hotellet. Jag
hade planerat tre timmar, men nu blev det bara en bit över 2 timmar och 40
minuter. Medvinden spelade ett spratt.
På denna platta runda blev det ändå en
bit över 700 höjdmeter. Mycket för att vara platt. Jag borde också få pris. Jag
höll mig till planen och snittpulsen blev bara 68% av max. En minut råkade
hamna i pulszon fyra, men resten låg inom pulszon 2 och 3. Nöjd med att jag tog
det så lugnt som beräknat.
Även i dag var det kanonväder och jag tog min dagliga
promenad på 2 timmar i solskenet och värmen på 27 grader. Eller kanonväder, det
blåste ju storm. Efter promenaden såg det ut som jag badat i sand, och det gick
i stort sett inte ens att duscha bort. Men till slut så.
Kanske inte syns så bra, men det är sand precis överallt. |
Det blev som sagt lugnt i dag, men benen börjar bli lite
trötta. Nu är frågan, vilodag i morgon eller i övermorgon. Ska fundera en
stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar